Som jag nämnde i en tidigare post fick jag en lättare känning under onsdagens intervallpass i bakre sidan av mitt högerlår. För att få lite mer klarhet i vad som skett så begav jag mig till Narapat-Helena under fredagen för en behandling. Efter lite meckande kom hon med diagnosen att jag råkat ut för en mindre bristning i min nedre del av hamstringen.
Så, med detta besked blev jag kommenderad till lite obehaglig vila vilket resulterade i att lördagen blev helt löpfri och istället ägnades åt lite familjeaktiviteter samt firande av Farmor som plussat på ytterligare ett år till sin samling. Självklart ordande hon barnens (och min egen) favoriträtt: yakiniku. Det är lite som farmors köttbullar i Bamse, fast men en japansk twist.
Söndagen bjöd på friskt och klart väder kryddat med lite solsken och mycket trevligt löpskällskap runt Edsviken tillsammans med Trädroten. Baklåret kändes riktigt bra så det är min förhoppning att pressa på en ordentlig vecka nu med bra kvalitetspass.
2010-02-08
2010-02-05
60' progressivt ökande snabbdistans
Veckans första intervallpass blev en aningen annorlunda historia jämfört med de senaste veckornas kvalitetspass. Lamas ville lägga in lite variation så de långa passen med intervaller i 10-12 minuter och en lättare period på 3 minuter byttes ut mot ett sammanhängande pass i stegrande fart över 60' utan viloperioder.
Halvvägs in i passet fick jag tyvärr en känning i nedre delen av höger baklår. Det upplevdes inte som en traditionell bristning utan mer som om nåt hamnat i kläm och ömmade. Jag klev av bandet under en knapp minut och masserade området lite innan jag efter stor tveksamhet beslutade mig för att försöka slutföra passet. Jag är inte känd för att under hård ansträngning fatta kloka beslut och det är möjligt att detta klassas som ett av dessa tillfällen. Hur som helst så slutförde jag passet enligt plan även om baklåret inte kändes helt bra. Nedan redovisas Coachens skiss i sin helhet:
0'-6': 3:30 +1
6'-10': 3:35 +2
10'-16': 3:25 +1
16'-20': 3:30 +1.5
20'-26': 3:20 +1
26'-30': 3:30 +2
30'-36': 3:15 +1
36'-40': 3:35 +2.5
40'-46': 3:12 +1
46'-50': 3:40 +3
50'-56': 3:10 +1
56'-58': 3:20 +2
58'-60': 3:15 +2
Halvvägs in i passet fick jag tyvärr en känning i nedre delen av höger baklår. Det upplevdes inte som en traditionell bristning utan mer som om nåt hamnat i kläm och ömmade. Jag klev av bandet under en knapp minut och masserade området lite innan jag efter stor tveksamhet beslutade mig för att försöka slutföra passet. Jag är inte känd för att under hård ansträngning fatta kloka beslut och det är möjligt att detta klassas som ett av dessa tillfällen. Hur som helst så slutförde jag passet enligt plan även om baklåret inte kändes helt bra. Nedan redovisas Coachens skiss i sin helhet:
0'-6': 3:30 +1
6'-10': 3:35 +2
10'-16': 3:25 +1
16'-20': 3:30 +1.5
20'-26': 3:20 +1
26'-30': 3:30 +2
30'-36': 3:15 +1
36'-40': 3:35 +2.5
40'-46': 3:12 +1
46'-50': 3:40 +3
50'-56': 3:10 +1
56'-58': 3:20 +2
58'-60': 3:15 +2
2010-02-04
Matlagning
Strax innan middagen. Maten är i ugnen, potatisen kokar på spisen och Pappa Patrik håller på att preppa en sås tillsammans med barnen. Passar på att försöka lära ungarna hur man kokar ihop lite mat samtidigt som vi övar på dess ingredienser. Det går lite si så där.
Patrik: Titta nu, jag delar en frukt som vi ska använda till såsen.
Barnen studerar noggrant vad som sker.
Patrik: Och nu ska vi pressa ner lite fruktsaft i såsen.
Barnen nickar instämmande. Det är viktiga grejer det här. Matlagning på hög nivå. Inget får missas eller gå fel.
Patrik: Vet ni vad den här frukten heter?
Avbrott i koncentrationen. Vad nu? En frukt-quiz?
Tillslut skiner Venla upp.
Venla: Aplesin. De e en aplesin!
Patrik: Nja, inte riktigt. Men nästan.
Venla konfunderad. Var det verkligen inte en apelsin?
Elias brister nu ut.
Elias: Jag vet vad det är! Det är en mandarin.
Patrik: Nej, inte det heller. Men ni är nära nu.
Nu ser barnen riktigt förvirrade ut. Inte apelsin? Inte mandarin? Förvirring.
Patrik: Kom igen nu.
Pappa Patrik beslutar sig nu för att hjälpa dem lite på traven.
Patrik: Den här frukten är sur som en ccc...
Elias: SURSTRÖMMING! Den är sur som en surströmming!
Ok. Ridå ner. Pappa Patrik ger upp. Citronen är tydligen sur som en surströmming. Bara så ni vet.
Patrik: Titta nu, jag delar en frukt som vi ska använda till såsen.
Barnen studerar noggrant vad som sker.
Patrik: Och nu ska vi pressa ner lite fruktsaft i såsen.
Barnen nickar instämmande. Det är viktiga grejer det här. Matlagning på hög nivå. Inget får missas eller gå fel.
Patrik: Vet ni vad den här frukten heter?
Avbrott i koncentrationen. Vad nu? En frukt-quiz?
Tillslut skiner Venla upp.
Venla: Aplesin. De e en aplesin!
Patrik: Nja, inte riktigt. Men nästan.
Venla konfunderad. Var det verkligen inte en apelsin?
Elias brister nu ut.
Elias: Jag vet vad det är! Det är en mandarin.
Patrik: Nej, inte det heller. Men ni är nära nu.
Nu ser barnen riktigt förvirrade ut. Inte apelsin? Inte mandarin? Förvirring.
Patrik: Kom igen nu.
Pappa Patrik beslutar sig nu för att hjälpa dem lite på traven.
Patrik: Den här frukten är sur som en ccc...
Elias: SURSTRÖMMING! Den är sur som en surströmming!
Ok. Ridå ner. Pappa Patrik ger upp. Citronen är tydligen sur som en surströmming. Bara så ni vet.
2010-02-03
Vinter bort
Så där ja. Då var det snöstorm igen. Vintern vägrar ge med sig och håller oss i ett skruvstäd. Jag vill inte låta allt för pessimistisk men nu får det faktiskt vara nog med vinter. Den står mig högt upp i halsen och jag har fått min beskärda del av snö, modd, is och halka.
För oss löpare är framför allt modden och isen en besvärlig faktor. Att ständigt halka runt är påfrestande dels fysiskt som psykiskt. Man måste hela tiden se var man sätter fötterna för att få så bra fäste som möjligt och även se till så man inte trillar och står på öronen. Att man sedan tappar frånskjut i löpsteget resulterar även indirekt att tekniken blir lidande och man felbelastar vissa delar av kroppen.
Räddningen denna vinter stavas för min del löpband. Jag har ju inför denna säsong valt att inte göra en inomhussatsning varefter jag inte springer några intervaller inomhus. Istället har jag valt att gå upp lite i distans och därmed nöta lite mer mängd. De snabba passen har jag därför egentligen uteslutande genomfört på band sedan jag kom tillbaka till Sverige efter jul och nyår. Jag är oerhört tacksam att jag har tillgång till ett eget band en vinter som denna. Men självfallet längtar jag av hela mitt hjärta ut i det fria och få springa intervallerna på landsväg med gott fäste.
Vinter - vik hädan.
Snälla.
För oss löpare är framför allt modden och isen en besvärlig faktor. Att ständigt halka runt är påfrestande dels fysiskt som psykiskt. Man måste hela tiden se var man sätter fötterna för att få så bra fäste som möjligt och även se till så man inte trillar och står på öronen. Att man sedan tappar frånskjut i löpsteget resulterar även indirekt att tekniken blir lidande och man felbelastar vissa delar av kroppen.
Räddningen denna vinter stavas för min del löpband. Jag har ju inför denna säsong valt att inte göra en inomhussatsning varefter jag inte springer några intervaller inomhus. Istället har jag valt att gå upp lite i distans och därmed nöta lite mer mängd. De snabba passen har jag därför egentligen uteslutande genomfört på band sedan jag kom tillbaka till Sverige efter jul och nyår. Jag är oerhört tacksam att jag har tillgång till ett eget band en vinter som denna. Men självfallet längtar jag av hela mitt hjärta ut i det fria och få springa intervallerna på landsväg med gott fäste.
Vinter - vik hädan.
Snälla.
2010-02-02
Nexus One vs iPhone 3GS
För drygt en vecka sedan beställde jag hem en Google Nexus One telefon. Jag hade sedan sommaren varit en lycklig ägare av en iPhone 3GS men blev lite småintresserad då Google för några veckor sedan lanserade sin nya monsterlur i USA.
Sagt och gjort så importerade jag hem den från Staterna och telefonen damp ner i fredags. Jag har nu haft den i ett par dagar och stiftat bekantskap med den. Innan jag inhandlade min iPhone hade jag ett kort tag (tre dagar) en HTC Magic med Android vilket gjorde att jag redan var hyfsat bevandrad med själva operativsystemet. Efter några dagar av frenetiskt testande av telefonen kan jag göra några snabba konstateranden och jämförelser mot dess främsta konkurrent iPhone 3GS:
- Konstruktionen är mycket solid och robust, ligger bra i handen och ger ett riktigt bra intryck och känsla. Konstruktionen är jämförbar med iPhone även om jag kanske tycker att Apple trots allt formgett sin telefon aningen bättre.
- Skärmen på Nexus är nog dess största dragplåster. Den är aningen större till ytan än iPhone men fram för allt är den av typen AMOLED som drar mindre ström och dessutom kan stoltsera med en mycket högre upplösning, 800x480 mot 480x320. Den bättre skärmen kommer främst till sin nytta då man surfar och i stort sett får en bra överblick över en webbsida utan att behöva zooma eller scrolla.
- Jag gillar skarpt att man på Nexus (Android) kan personlisera sina startvyer. Man kan lägga till mängder av trevliga widgets och flytta runt på sina genvägar till applikationer. Detta är faktiskt en stor fördel jämfört med iPhones bitvis tråkiga och statiska upplägg av programikoner.
- En annan fördel för Android jämfört med iPhone OS är att program kan ligga och snurra i bakgrunden. Detta är en stor skillnad och faktiskt rent ut sagt dåligt att Apple ännu inte infört.
- Att skriva text på de virtuella tangentborden upplever jag som klart lättare att göra på iPhonen. Jag kan inte riktigt precisera vad det är men jag har markant mindre felstavningar på iPhone än med Nexus.
- Det är lätt att ladda hem appar via både AppStore eller Market. Men det ska erkännas att det finns klart fler appar hos AppStore samt att kvaliteten hos dess håller högre standard än det som finns på Market. Att Apple måste godkänna appar som ska finnas tillgängliga i deras AppStore är både på gott och ont. Apparna är stabila och pålitliga men floran av olika appar minskar då vissa typer inte passerar Apples ibland märkliga krav.
- Kameran hos Nexus är överraskande bra och levererar riktigt skarpa och fina bilder om det är bra ljus. Iphone-kameran är både långsammare och ger klart suddigare bilder. Vad gäller videofunktionerna får det anses vara dött race. Nexus filmar i högre upplösning men bara 20 fps medan iPhone klarar av det i fina 30 fps.
- I övrigt gillar jag att kan byta både batteri och minneskort på Nexus. Google har tillsammans med HTC visat att man kan bygga robusta telefoner trots att de innehåller lösa delar i form av batterilucka.
- En stor fördel med att köpa en telefon med Android som Google står bakom är att det kommer bli mycket lättare och smidigare med att uppdatera operativet. Android är en mycket mer rörlig plattform än iPhone OS som inte uppdateras lika ofta eller frekvent. Ett lysande exempel på detta är att Google nu i dagarna börjat rulla ut en uppdatering via OTA som ger multitouch-funktionalitet. En feature som innan dess var en klar fördel för iPhone. Har man en Android-telefon av andra tillverkare (tex HTC) måste man snällt vänta ett tag på att de får källkoden till uppdateringen och sedan releasar den till sina telefoner.
Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med Nexus One och jag tror jag kommer vara så ända fram tills i Juli då Apple lanserar sin nya iPhone.
Sagt och gjort så importerade jag hem den från Staterna och telefonen damp ner i fredags. Jag har nu haft den i ett par dagar och stiftat bekantskap med den. Innan jag inhandlade min iPhone hade jag ett kort tag (tre dagar) en HTC Magic med Android vilket gjorde att jag redan var hyfsat bevandrad med själva operativsystemet. Efter några dagar av frenetiskt testande av telefonen kan jag göra några snabba konstateranden och jämförelser mot dess främsta konkurrent iPhone 3GS:
- Konstruktionen är mycket solid och robust, ligger bra i handen och ger ett riktigt bra intryck och känsla. Konstruktionen är jämförbar med iPhone även om jag kanske tycker att Apple trots allt formgett sin telefon aningen bättre.
- Skärmen på Nexus är nog dess största dragplåster. Den är aningen större till ytan än iPhone men fram för allt är den av typen AMOLED som drar mindre ström och dessutom kan stoltsera med en mycket högre upplösning, 800x480 mot 480x320. Den bättre skärmen kommer främst till sin nytta då man surfar och i stort sett får en bra överblick över en webbsida utan att behöva zooma eller scrolla.
- Jag gillar skarpt att man på Nexus (Android) kan personlisera sina startvyer. Man kan lägga till mängder av trevliga widgets och flytta runt på sina genvägar till applikationer. Detta är faktiskt en stor fördel jämfört med iPhones bitvis tråkiga och statiska upplägg av programikoner.
- En annan fördel för Android jämfört med iPhone OS är att program kan ligga och snurra i bakgrunden. Detta är en stor skillnad och faktiskt rent ut sagt dåligt att Apple ännu inte infört.
- Att skriva text på de virtuella tangentborden upplever jag som klart lättare att göra på iPhonen. Jag kan inte riktigt precisera vad det är men jag har markant mindre felstavningar på iPhone än med Nexus.
- Det är lätt att ladda hem appar via både AppStore eller Market. Men det ska erkännas att det finns klart fler appar hos AppStore samt att kvaliteten hos dess håller högre standard än det som finns på Market. Att Apple måste godkänna appar som ska finnas tillgängliga i deras AppStore är både på gott och ont. Apparna är stabila och pålitliga men floran av olika appar minskar då vissa typer inte passerar Apples ibland märkliga krav.
- Kameran hos Nexus är överraskande bra och levererar riktigt skarpa och fina bilder om det är bra ljus. Iphone-kameran är både långsammare och ger klart suddigare bilder. Vad gäller videofunktionerna får det anses vara dött race. Nexus filmar i högre upplösning men bara 20 fps medan iPhone klarar av det i fina 30 fps.
- I övrigt gillar jag att kan byta både batteri och minneskort på Nexus. Google har tillsammans med HTC visat att man kan bygga robusta telefoner trots att de innehåller lösa delar i form av batterilucka.
- En stor fördel med att köpa en telefon med Android som Google står bakom är att det kommer bli mycket lättare och smidigare med att uppdatera operativet. Android är en mycket mer rörlig plattform än iPhone OS som inte uppdateras lika ofta eller frekvent. Ett lysande exempel på detta är att Google nu i dagarna börjat rulla ut en uppdatering via OTA som ger multitouch-funktionalitet. En feature som innan dess var en klar fördel för iPhone. Har man en Android-telefon av andra tillverkare (tex HTC) måste man snällt vänta ett tag på att de får källkoden till uppdateringen och sedan releasar den till sina telefoner.
Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med Nexus One och jag tror jag kommer vara så ända fram tills i Juli då Apple lanserar sin nya iPhone.
2010-02-01
Veckosummering
Fredagen bjöd på ett gott litet intervallpass på bandet. 90 minuter var kommenderat med långintervaller i form av sex upprep enligt 2x5' med 3' pasujogg i lite behagligare tempo. Dagen innan detta pass (torsdag) hade Coachen tvingat ut mig utomhus på en lättare snabbdistans på 60' så benen var redan innan lite semi-slitna.
Kände ganska omgående att jag fick ta i på den första av långintervallerna och insåg då att detta var ett sådant där pass då det inte blir någon behaglig resa utan att man får anstränga sig såväl mentalt som fysiskt för att genomföra det enligt plan.
Coachen är dock en mästare på att variera dessa längre uthållighetspass vilket resulterar till att man hela tiden stimuleras och kan dela upp passet i lite mindre beståndsdelar. Under passet var det bitvis hyfsade farter som skulle hållas med en hel del lutning för att tvinga upp pulsen på lite högre nivåer. Den sista 10-minutaren hade en härlig mix av stegrande fart och fallande lutning som sved på bra. Genomförde dock passet så som Coachen skissat och kände mig nöjd med det. Av pulsvärdena kunde jag utläsa precis det jag misstänkt, det vill säga att jag kom upp i ansträngning ganska tidigt under passet men även kunde få den att stiga till hyfsat höga värden vilket var nödvändigt mot slutet av passet då det blev en del syrapress. Ett bra tecken då jag ibland är orolig över att min maxpuls försämras då jag nu kör mer långa intervaller med inte lika mycket mjölksyra som tidigare. Redovisar passets upplägg nedan (notera den progressiva utvecklingen):
0'-10': UV
10'-15': 3:25 +1
15'-20': 3:30 +2
20'-23': 4:20 +1
23'-28': 3:25 +1.5
28'-33': 3:20 +1
33'-36': 4:20 +1
36'-41': 3:30 +2.5
41'-46': 3:15 +1
46'-49': 4:20 +1
49'-54': 3:20 +1.5
54'-59': 3:25 +2
59'-62': 4:25 +1
62'-67': 3:30 +3
67'-72': 3:10 +0.5
72'-75': 4:30 +1
75'-77': 3:35 +3.5
77'-79': 3:30 +3
79'- 81': 3:25 +2.5
81'-83': 3:20 +2
83'-85': 3:15 +1.5
85-90': NJ
Under helgen hann jag med att sova ut lite, åka och bada med familjen vid simhallen samt sticka ut på ett långpass tillsammans med Uncorn-Linus. Sällskapet var mycket trevligt men tyvärr var underlaget precis genombedrövligt. Det är inte lätt att vara löpare i detta klimat.
Veckan summerades på nytt upp till lite drygt 14 mil med tre pass på 25 km eller mer och innehöll två renodlade kvalitetspass och en lättare snabbdistans.
Kände ganska omgående att jag fick ta i på den första av långintervallerna och insåg då att detta var ett sådant där pass då det inte blir någon behaglig resa utan att man får anstränga sig såväl mentalt som fysiskt för att genomföra det enligt plan.
Coachen är dock en mästare på att variera dessa längre uthållighetspass vilket resulterar till att man hela tiden stimuleras och kan dela upp passet i lite mindre beståndsdelar. Under passet var det bitvis hyfsade farter som skulle hållas med en hel del lutning för att tvinga upp pulsen på lite högre nivåer. Den sista 10-minutaren hade en härlig mix av stegrande fart och fallande lutning som sved på bra. Genomförde dock passet så som Coachen skissat och kände mig nöjd med det. Av pulsvärdena kunde jag utläsa precis det jag misstänkt, det vill säga att jag kom upp i ansträngning ganska tidigt under passet men även kunde få den att stiga till hyfsat höga värden vilket var nödvändigt mot slutet av passet då det blev en del syrapress. Ett bra tecken då jag ibland är orolig över att min maxpuls försämras då jag nu kör mer långa intervaller med inte lika mycket mjölksyra som tidigare. Redovisar passets upplägg nedan (notera den progressiva utvecklingen):
0'-10': UV
10'-15': 3:25 +1
15'-20': 3:30 +2
20'-23': 4:20 +1
23'-28': 3:25 +1.5
28'-33': 3:20 +1
33'-36': 4:20 +1
36'-41': 3:30 +2.5
41'-46': 3:15 +1
46'-49': 4:20 +1
49'-54': 3:20 +1.5
54'-59': 3:25 +2
59'-62': 4:25 +1
62'-67': 3:30 +3
67'-72': 3:10 +0.5
72'-75': 4:30 +1
75'-77': 3:35 +3.5
77'-79': 3:30 +3
79'- 81': 3:25 +2.5
81'-83': 3:20 +2
83'-85': 3:15 +1.5
85-90': NJ
Under helgen hann jag med att sova ut lite, åka och bada med familjen vid simhallen samt sticka ut på ett långpass tillsammans med Uncorn-Linus. Sällskapet var mycket trevligt men tyvärr var underlaget precis genombedrövligt. Det är inte lätt att vara löpare i detta klimat.
Veckan summerades på nytt upp till lite drygt 14 mil med tre pass på 25 km eller mer och innehöll två renodlade kvalitetspass och en lättare snabbdistans.
2010-01-30
Bråd dag
Busy dag på agendan. Dagis hade stängt för planeringsdag vilket ruckade på de annars så inövade och nödvändiga rutinerna för att få vardagen att gå ihop.
Farmor och farfar ställde dock troget upp och hjälpte till med barnpassning. Alltså åkte jag och barnen över till dem under morgonen innan jag styrde kosan tillbaka mot jobbet. Väl där så var det sista dagen innan release vilket fick konsekvensen att vi i projektgruppen jobbade så pass fokuserat att tiden bara flög iväg. Det är märkligt det där. Att stressa för att hinna klart med de sista sakerna i ett projekt är nåt som inte direkt stör mig utan egentligen finner stimulerande. Jag gillar helt enkelt när det händer saker och att man får stå på tårna lite extra. Men det som ibland förbryllar mig är hur fort faktiskt tiden går då man inte hinner känna efter så mycket. Pang bom så var bara dagen slut och jag begav mig hemåt för lite umgänge med löpband och fru. Jag ber att få återkomma med lite mer detaljer om detta på måndagens bloggpost.
Umgänget med löpbandet alltså.
Inte med frun.
Farmor och farfar ställde dock troget upp och hjälpte till med barnpassning. Alltså åkte jag och barnen över till dem under morgonen innan jag styrde kosan tillbaka mot jobbet. Väl där så var det sista dagen innan release vilket fick konsekvensen att vi i projektgruppen jobbade så pass fokuserat att tiden bara flög iväg. Det är märkligt det där. Att stressa för att hinna klart med de sista sakerna i ett projekt är nåt som inte direkt stör mig utan egentligen finner stimulerande. Jag gillar helt enkelt när det händer saker och att man får stå på tårna lite extra. Men det som ibland förbryllar mig är hur fort faktiskt tiden går då man inte hinner känna efter så mycket. Pang bom så var bara dagen slut och jag begav mig hemåt för lite umgänge med löpband och fru. Jag ber att få återkomma med lite mer detaljer om detta på måndagens bloggpost.
Umgänget med löpbandet alltså.
Inte med frun.
2010-01-28
Kommenderad moddlöpning
Utkommenderad av Coachen idag på dagens löppass då jag den senaste tiden har ätit en hel del löpband. Min ursäkt för detta beteende är dels att jag velat spara bäckenet lite och dels för att det helt enkelt inte varit tillräckligt inbjudande löparföre utomhus.
Lamas vill dock att jag inte ska bli så bekväm och tillrättalagd och önskade därför cirka en timmes löpning i tempo på runt 4:00 i skitföre. Normalt sett är detta nästan standardmässig distanstempo för mig med tanke på den midvinter som nu (för länge) råder med försenad eller totalt utebliven snöplogning kan bli nog så jobbig. Hur som helst, jag brukar aldrig grina eller tjafsa när träningsdirektiven inkommer och som den lydige adept jag är drog jag iväg på detta pass innan barnen skulle hämtas på dagis.
Då jag som vanligt hade tidbrist kunde jag inte lyxa till det med några kilometers uppvärmning. Istället blev det till att sprätta iväg direkt i modden på 4:00-fart. Det gick väl si så där. Trots hög ansträngning från steg ett så träffade jag på en liten grusstig som var total igenmulad och klockade in första kilometern på 4:21. Very bad. Började misströsta lite men fortsatte att borra på och successivt så kom pulsen igång och jag kunde lägga mig på lite autopilot. Mina påmonterade broddar gjorde även de ett förtjänstfullt arbete och tillslut hade jag skrapat ihop 15 som klockades på ganska exakt 59 minuter, alltså ett snitt på 3:55. Jag behövde inte slita mig fördärvad på träningspasset men det ska även erkännas att jag fick mosa på mer än normalt för att hålla detta tempo.
Jag avslutar dagens blogg med en stilla uppmaning till vädrets makter om att snart låta våren få lite fotfäste. Vår du är saknad.
Lamas vill dock att jag inte ska bli så bekväm och tillrättalagd och önskade därför cirka en timmes löpning i tempo på runt 4:00 i skitföre. Normalt sett är detta nästan standardmässig distanstempo för mig med tanke på den midvinter som nu (för länge) råder med försenad eller totalt utebliven snöplogning kan bli nog så jobbig. Hur som helst, jag brukar aldrig grina eller tjafsa när träningsdirektiven inkommer och som den lydige adept jag är drog jag iväg på detta pass innan barnen skulle hämtas på dagis.
Då jag som vanligt hade tidbrist kunde jag inte lyxa till det med några kilometers uppvärmning. Istället blev det till att sprätta iväg direkt i modden på 4:00-fart. Det gick väl si så där. Trots hög ansträngning från steg ett så träffade jag på en liten grusstig som var total igenmulad och klockade in första kilometern på 4:21. Very bad. Började misströsta lite men fortsatte att borra på och successivt så kom pulsen igång och jag kunde lägga mig på lite autopilot. Mina påmonterade broddar gjorde även de ett förtjänstfullt arbete och tillslut hade jag skrapat ihop 15 som klockades på ganska exakt 59 minuter, alltså ett snitt på 3:55. Jag behövde inte slita mig fördärvad på träningspasset men det ska även erkännas att jag fick mosa på mer än normalt för att hålla detta tempo.
Jag avslutar dagens blogg med en stilla uppmaning till vädrets makter om att snart låta våren få lite fotfäste. Vår du är saknad.
2010-01-27
85->100% 42KP
Nytt uthållighetspass utfört på bandet. Coachens aviserade pass börjar mer och mer inrikta sig på att anpassa träningen inför de kommande 42 kilometerna som ska avverkas. Mycket handlar således om att trimma in skalle och kropp i det tilltänkta 42KP-tempot.
Tisdagens pass skissades upp till 90' på bandet i progressiv ökande fart enligt 85->100% av 42KP. Omräknat lite grovt till min/km så blev det 4:00->3:20/km.
Sagt och gjort. Upp på bandet och försökte hitta en behaglig känsla. Kände ganska omgående att benen var lite si så där och att jag inte skulle få något gratis. Kände mig dock mentalt stark hela vägen och visste inombords att även om benen inte var tipptopp så skulle jag ta mig igenom passet. Och det gjorde jag. Lugnt och fokuserat genom hela stegringen. Egentligen var det bara sista 15 minuter som jag fick sträcka ut lite på benen.
Totalt blev det 25 kilometer som avverkades på de aviserade 90 minuterna med en snittpuls som var helt kontrollerad. Den progressiva farten på passet ökades var femte minut enligt schemat nedan. Självklart utförs allt i 1% om inget annat anges. Anledningen till lutningen är för att simulera uteblivet luftmotstånd.
0'-5': 4:00
5'-10': 3:57
10'-15': 3:54
15'-20': 3:51
20'-25': 3:49
25'-30': 3:47
30'-35': 3:45
35'-40': 3:43
40'-45': 3:40
45'-50': 3:37
50'-55': 3:35
55'-60': 3:32
60'-65': 3:30
65'-70': 3:28
70'-75': 3:25
75'-80': 3:23
80'-85': 3:21
85'-90': 3:20
Tisdagens pass skissades upp till 90' på bandet i progressiv ökande fart enligt 85->100% av 42KP. Omräknat lite grovt till min/km så blev det 4:00->3:20/km.
Sagt och gjort. Upp på bandet och försökte hitta en behaglig känsla. Kände ganska omgående att benen var lite si så där och att jag inte skulle få något gratis. Kände mig dock mentalt stark hela vägen och visste inombords att även om benen inte var tipptopp så skulle jag ta mig igenom passet. Och det gjorde jag. Lugnt och fokuserat genom hela stegringen. Egentligen var det bara sista 15 minuter som jag fick sträcka ut lite på benen.
Totalt blev det 25 kilometer som avverkades på de aviserade 90 minuterna med en snittpuls som var helt kontrollerad. Den progressiva farten på passet ökades var femte minut enligt schemat nedan. Självklart utförs allt i 1% om inget annat anges. Anledningen till lutningen är för att simulera uteblivet luftmotstånd.
0'-5': 4:00
5'-10': 3:57
10'-15': 3:54
15'-20': 3:51
20'-25': 3:49
25'-30': 3:47
30'-35': 3:45
35'-40': 3:43
40'-45': 3:40
45'-50': 3:37
50'-55': 3:35
55'-60': 3:32
60'-65': 3:30
65'-70': 3:28
70'-75': 3:25
75'-80': 3:23
80'-85': 3:21
85'-90': 3:20
Arla morgonstund
Vaknar med ett ryck. Jag känner mig lite vagt disorienterad men vet i alla fall en sak säker. Det är för tidigt. Mycket för tidigt. Surrandet fortsätter. Jaha, det är tydligen radion som gått igång vilket betyder att det är dags att kliva upp.
Jag sträcker ut armen och i dammar till den i blindo. Har gjort detta så många gånger att det sker på autopilot. Tyst med dig. Så där ja. Lite lugn och ro. Ska nog ligga och dra mig några minuter till.
Men vänta nu. Det surrar ju fortfarande. Och förresten, surrar det? Det gör väl ändå inte klockradion. Den ska ju spela lite musik alternativt vara nån Jeppe som håller låda och är vansinnigt morgonpigg.
Är det alltså mobilen som surrar? Har jag fått nåt mail eller sms och det är därför den håller på som den gör? Fast då surrar den ju bara till lite grann och håller sig lugn efteråt.
I extremt sömndrucket tillstånd greppar jag mobilen bredvid sängen och stirrar fånigt länge på displayen innan jag begriper vad som försiggår. Klockan på telefonen visar 06:14 och tydligen är det en kollega som behagar ringa mig vid denna tidpunkt.
Jag svarar med tyst röst för att inte väcka övriga i huset som ligger och sussar. Möts av min kollegas glada stämma som med uppriktig förvåning undrar om han hade väckt mig. Jo, man brukar göra det om man ringer någon strax efter klockan sex på morgonen. Kollegan stod utanför dörren till kontoret och hade glömt koden för att ta sig in. Och det var liksom här jag kom med in i bilden. Det tackar vi för.
Vi kan väl formulera oss så här.
Kollegan känner nu till koden.
Och jag tror inte han glömmer bort den på ett tag.
Jag sträcker ut armen och i dammar till den i blindo. Har gjort detta så många gånger att det sker på autopilot. Tyst med dig. Så där ja. Lite lugn och ro. Ska nog ligga och dra mig några minuter till.
Men vänta nu. Det surrar ju fortfarande. Och förresten, surrar det? Det gör väl ändå inte klockradion. Den ska ju spela lite musik alternativt vara nån Jeppe som håller låda och är vansinnigt morgonpigg.
Är det alltså mobilen som surrar? Har jag fått nåt mail eller sms och det är därför den håller på som den gör? Fast då surrar den ju bara till lite grann och håller sig lugn efteråt.
I extremt sömndrucket tillstånd greppar jag mobilen bredvid sängen och stirrar fånigt länge på displayen innan jag begriper vad som försiggår. Klockan på telefonen visar 06:14 och tydligen är det en kollega som behagar ringa mig vid denna tidpunkt.
Jag svarar med tyst röst för att inte väcka övriga i huset som ligger och sussar. Möts av min kollegas glada stämma som med uppriktig förvåning undrar om han hade väckt mig. Jo, man brukar göra det om man ringer någon strax efter klockan sex på morgonen. Kollegan stod utanför dörren till kontoret och hade glömt koden för att ta sig in. Och det var liksom här jag kom med in i bilden. Det tackar vi för.
Vi kan väl formulera oss så här.
Kollegan känner nu till koden.
Och jag tror inte han glömmer bort den på ett tag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
