2007-12-31

Årets sista post

...går i träningens tecken.

Den gångna veckan skrapade jag ihop lite drygt 140km fördelat på tio pass. De tre senaste veckorna har det blivit en liten ökande mängdstege enligt 11, 12 och 14 mil så jag känner mig lite lagom nöjd. De vanliga distanspassen har gått aningen långsammare än normalt men det är acceptabelt med tanke på att detta är mer mängd än jag normalt plogar. Denna vecka siktar jag på mellan 11-12 mil och sedan börjar jag lätta på mängden för att bli lite extra rapp till den stundande inomhussäsongen.

Förra veckan innehöll också två bra kvalitetspass. Först den halv-brutala stegen i onsdags (se tidigare post ») och i lördags blev det 8x1000m på Salveos band i Sundbyberg. Tusingarna kördes i 20km/h, dvs 3:00-fart och vilan mellan varje intervall var två minuter jogg i 4:45-fart. Dessa två minuters joggvila inkluderade även nervarvnig från 20km/h och sedan uppvarvning så den totala joggen i 4:45-fart blev uppskattningsvis 1:30. Tusingarna kändes mycket bra och kontrollerade. Jag var lite överraskad av hur lite jag behövde anstränga mig under intervallerna och hade nog kunnat lägga på ett par till alternativt minskat vilan en aning. Nu kommer säkert Coachen läsa detta och skissa ihop ett styggt framtida pass så jag får väl bittert ångra att jag skrivit detta. Faktum är att de jobbigaste inslagen på passet var att springa i 20km/h och sedan med ena armen hålla fingret på speed-down-knappen tills bandet nått 12.6km/h, dvs 4:45-fart.

Nåväl, benen är lite slitna nu men det är helt enligt plan. Kommande vecka har jag även ett besök inplanerat hos Naprapat-Helena. Jag är nästan säker på att det besöket kommer att svida mer i benen än denna veckas alla samlade kilometrar.

Utlovar även en sammanfattning/summering av löpåret 2007 inom kort. Låt oss nu hoppas att vi alla får vara friska och skadefria nästa säsong!
Gott Nytt År på er!

2007-12-28

Kakor

På vägen hem från simhallen:

Patrik: Ska det bli kul att flytta till det nya huset?
[Elias ser lite tveksam ut]
Elias: Kanske det.
[Elias funderar en stund]
Elias: Pappa, då vi flyttar ska vi ha en fest i det nya huset?
Patrik: En fest? Tja, vi kan väl ha en inflyttningsfest.
[Elias ser nu betydligt mer tillfreds ut]
Elis: Bra, då kan man baka kakor!

Så nu vet ni det. Vi kommer ha en inflyttningsfest då väl flyttat in till det nya huset.

Och det kommer med största sannolikhet serveras kakor då.

Buzz Lightyear

Elias nya bästis är julklappen Buzz Lightyear.

Buzz är med då vi äter frukost, lunch och middag.
Buzz är med vid toalettbesök.
Buzz är med då vi skall spela familjespel.
Buzz sitter i soffan bredvid oss då vi spelar Mario Galaxy.
Buzz skall även ligga bredvid Elias då det är dags att sova.

Undras om lill karln (Elias alltså) blir skogs-tokig när han upptäcker att Buzz inte får följa med till dagis?

Julmat

Jag har ätit julmat nu i fyra dagar i sträck.
Jag gillar julmat.
I måttliga mängder.

Pastan vi lagade igår smakade himmelskt!

2007-12-27

Stair(way) to Heaven

Ledigheten för och under jul/nyår har hittills gått i träningens tecken; ett till två pass om dagen med snittmängder över 20 km. Förra veckan blev det 12 mil och denna vecka hoppas jag skrapa ihop mellan 14-15 mil. Jag är nu uppe i 22 dagar med träning på raken men känns kroppen fortfarande hyfsat fräsch. I alla fall fram till gårdagens lååånga stege i Sätra hallen.

Coach Lamas hade skissat upp en stege i bästa mastodont form för att rensa bort alla slaggprodukter från julbordet. Att han i själva verket hade räknat lite fel på stegens totala distans upptäcktes först mot slutet och då var det lika bra att hålla truten och mosa på ända in i mål/väggen/kaklet.

Stegen bestod av 2 upprep enligt 600m (1'), 800m (2'), 1000m (4'), 1200m (4'), 1000m (3'), 800m (2'), 600m. Serievilan var 7 minuter och vilan mellan intervallerna, angiven inom parantes, avslutades med 200m jogg på ca 60'' för att få igång benen. Allt som allt bestod en stege av 6000m tuff löpning och totalt blev det alltså 12km. Farten på de olika intervallerna anpassades efter dess längd. Planen var att hålla 32'' per 200ing på 600m intervallen, 33.5''/varv på 800m, 35''/varv på 1000m och 36.5''/varv på 1200m. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det gick aningen långsammare än plan på de korta intervallerna (600m och 800m) men lite snabbare på de länge (1000m och 1200m). Det är tydligt att jag saknar den snabbhet och mjölksyratålighet vilken är nödvändigt för att hålla farter under 33' per 200ing. Här finns det lite kvar att gnugga på! Men tusingarna i 2:55-fart, dvs 35'' per 200ing kändes helt hanterbara. Otroligt hur mycket skillnad en eller två sekunder per varv kan göra.

Hur som helst så hade jag gott sällskap av Coachen, Flanell-Hannes och Massage-Rubin. Vi tog alla i för fulla muggar och hjälptes åt med dragjobbet. Utan deras sällskap hade inte skallen mäktat med denna långa stege. Guldstjärna till dessa gossar!

Och slaggprodukterna från julbordet? Jo de var nog ordentligt bort blåsta när man kom hem från passet. Allt som allt visade klockan 2:37 vilket förutom stegen inkluderade uppvärmningsjogg, löpskolning och nerjogg. Totalt 21 km vilka alla sprangs av på en 200m-bana.

2007-12-26

Tomten kom - check!

Elias med nya polaren Buzz Lightyear
Så har julafton passerat. Den spenderades i de Kallhällska nejderna hemma hos farmor och farfar. Elias verkade njuta av farmors goda julmat då han uppvisade en formtoppning i aptit. Efter Kalle Ankas julafton plingade det på dörrklockan och där stod självaste jultomten med två säckar till bredden fyllda med julklappar. Stora ögon hos Elias men ingen rädsla.

Paketutdelningen följde sedan och Elias kunde påtagligt nöjt konstatera att eftersom Venla är så liten så fick han öppna hennes paket också. Skörden av klappar inbringade bland annat en racer-bilbana, Bamse plånbok, DVD med Djungelboken, Bamse böcker, Bamse pyjamas och andra klädesplagg. Som ni märker var temat mycket uppbyggt kring Bamse som Elias diggar stenhårt.

Den Engströmska familjen utom pappa Patrik
Favvo julklappen var dock en Buzz Lightyear hämtad från Toy Story och inköpt mot en relativ saftig peng på Tradera. Men det inverkade föga då vi såg Elias fullkomligt lysa av glädje då han packade upp den 30 cm höga actionfiguren. Att se barnen skina ikapp med deras klappar är obeskrivligt.

För oss övriga så gavs det bort böcker, lotter, pengar, kläder, dockor, dammsugare och en digital fotoram fulltankade med bilder på Elias och Venla. Måste erkänna att den digitala fotoramen gjorde stort intryck på mig. Fullkomligt lysande idé att ha en ram med bildvisning på sina bästa kort. Måste nog inhandla en eller två till mig själv omgående.

Venla fick även hon massor av klappar

2007-12-23

Julefrid

Dan före dan, fjärde advent och julstämningen börjar infinna sig. Ur högtalarna strömmar Chris Rea som ylar Driving home for Christmas.

Morgonen till ära sprang jag från Haga parken vidare ut till huset i Silverdal. Hela bostadsområdet är nu nästan färdig byggt och man får en fin bild av området. Smög omkring lite och kikade in genom rutorna och kunde se att det mesta av köket var på plats. Måste erkänna att jag blev hyfsat sugen på att flytta in.

Alla klappar är inhandlade, inslagna och levererade till Tomteland. Om Elias och Venla varit snälla så kanske det blir en visit av herr Tomten imorn.

Imorn står följande på programmet:
  • Lätt distans (förhoppningsvis med Coach Lamas om han nu kommer upp innan tolv-snåret)

  • Besök hos farmor och farfar

  • Mat och dryck

  • Kalle Ankas julafton

  • Paketutdelning med visit av tomten

  • Karl Bertil Jonssons julafton

  • Mera god mat och dryck

God Jul på er alla!

2007-12-21

Beslut

Så nu är det gjort.
Jag har lämnat mitt besked och beslut.
Det blev A. De kontrade och gav ett generöst moterbjudande.

Jag är lite småstolt över att jag trots allt prioriterade arbetsmiljö, projekt och kollegor framför en stor summa pengar i lönekuvertet varje månad.

Fast lite svider det i själen.
Rätt mycket faktiskt.
Tänk vad mycket teknikprylar jag hade kunnat köpa!

Sista fulla veckan

Fredag. Sista dagen på veckan och sista dagen innan en efterlängtad träningsperiod. Förlåt, julledighet skall det visst vara. Eller vågar man hoppas på både och?

Men det är även den sista fulla veckan jag kommer jobba på över ett år. Jepp ni läser rätt. Under 2008 kommer jag inte knega en enda full arbetsvecka. Jag överraskas själv över hur bizzart det låter men så är det faktiskt.

Då Elias föddes delade jag och Marika på föräldraledigheten. Marika de första nio månaderna och jag de åtta avslutande. Ledigheten med Venla ser lite annorlunda ut. Marika tog de sex första månaderna. Och kommande halvår (fram till semestern 2008) delar vi på ledigheten. Alltså, ena veckan jobbar jag tre hela dagar och följande vecka 2 dagar. Den avslutande hälften under 2008 är jag ensam pappaledig tillsammans med Venla.

Så om ni i höst i området runt Edsviken ser en smal kille springandes med en glad och tjoande liten tjej i en babyjogger då kan ni vara säkra på att det är jag och Venla.

Sitter säkert

Venla har lärt sig sitta. Nästan i alla fall. Störande moment som leende mammor och pappor får henne lätt på svaj och då verkar det blåsa hårt där uppe på toppen. Men det tar sig sakteligen och Venla ser omåttligt stolt ut när hon sitter där. Flinar brett och tror säkert att hon är det första barnet på jorden som lärt sig sitta.

Kanske beror det på att mamma och pappa beter sig som om så var fallet?

2007-12-20

Sömnbrist

Venla har de senaste nätterna fått för sig att sabba den fina statistiken med att sova gott om nätterna. De två senaste nätterna har hon vaknat ganska exakt 04:15 och med kraftfull beslutsamhet klargjort för mamma och pappa att det minsann har sovits klart. Till sin stora besvikelse har hon även konstaterat att mamma och pappa inte var färdig vilade och satte sedan igång och stor tjuta. Och hon är verkligen bra på att tjuta. Förmodligen topp-3 i Sverige. Venla hulkar igång lite smått för att mot slutet eskalera i en perfekt återgiven ambulanssiren.

Efter en knapp halvtimme kastar jag in handuken. Tar min Tempur-kudde under armen knatar till vardagsrummet och slänger fram en madrass och lägger mig för att försöka få lite mera sömn innan uppgång till jobbet. Tjutet är dock intrimmat så att det tränger igenom nästan alla väggar och skillnaden blev inte så stor mot att ligga i sovrummet. Uppskattningsvis 05:30 tystnar det tillslut från sovrummet. Antingen fick Marika Venla att somna eller så gjorde hon det själv av ren utmattning. Det är säkert jätte jobbigt att vara så där arg. Så länge. Och dessutom vara en sån där charmig liten liten humla (Venlas smeknamn).

Dessa nattliga oljud måste även ha påverkat Elias. Han tog nämligen sovmorgon till 10:30 idag.

2007-12-19

Svåra beslut

Angenäm ångest. Finns det något sådant?

Jag har lite hastigt och lustigt försatt mig i en angenäm men dock svår situation. Jag har dragit på beslutet så länge som möjligt men måste med största sannolikhet fatta det idag. Svårt och lite milt ångestframkallande. Jag har de senaste dagarna funderat fram och tillbaka och räknat kronor hit och kronor dit samt försökt väga in andra mer humana faktorer utan att komma fram till något direkt svar.

Så nu sitter jag här och måste snart bestämma mig.
Jag har lovat mig själv att göra det senast idag på eftermiddagen.
Blire A eller B?

2007-12-18

Arga hajar

Igår kväll efter den sedvanliga Bamse-läsningen tittade Elias alvarligt på mig och förklarade: Pappa, i Thailand där finns det JÄTTE arga hajar!

Lill-karln var så pass alvarlig att det inte gick att skoja vidare så jag nickade tyst begrundande och Elias verkade påtagligt nöjd och tillfreds med att farsan nu var informerad om läget.

Så nu vet ni det.
I Thailand finns det hajar.
Och de är JÄTTE arga!

2007-12-17

12001

12001
När man inte har någon Internetförbindelse med omvärlden så har man lite tid över att snurra på PowerBallen. Nytt rekord och tusental: 12001. Barriären sprängdes precis då jag kommit tillbaka från ett gympass tillsammans med Coach Lamas. Kanske fungerar den där gymträningen? Om det nu bara inte var så förba***t tråkigt...

Kalla 200ingar och årsfest

En duktigt talanglös kille kapade i morse vår byggnads fiberkabel och vipps så satt alla utvecklare här på kontoret och kliade sig i skallen.
Inget Internet.
Vad gör man då?
Lyckligtvis hade vi mestadels av våra utvecklingsservrar lokalt på kontoret så det gick att jobba lite trots allt. Men jag skall erkänna att det var lite extra skönt när laga-killen snällt hade svetsat ihop fiberkabeln igen och man fick skriva in nåt som börjar på 'www.' i webbläsaren. Jo jag vet, man e hyfsat Internet-beroende.

I lördags gick det inte springa 200ingar i Sätra-hallen då det tydligen var utbildning där. Istället mötte jag upp Flanell-Hannes och Grodlår-Cedden vid Krillan och vi brände planenligt av 20x200m med 200m pausjogg i minus tre grader. Trots kylan så pressade vi oss bra och fick på ett bra pass som alla var nöjda med. Kroppen svarade upp bättre och hostan verkar långsamt men säkert släppa taget om mina stackars lungor.

Senare på kvällen var det årsfest med Studenterna. En mycket trevlig tillställning med massor av god mat och gott sällskap. Det är ju liksom inte alla fester man kan snacka löpning hela kvällen på.

2007-12-14

Mera Powerball

Powerball-träningen fortsätter att ge resultat. Vi har under ett par dagar försökt få igång Powerballen med bara en hand. Inte helt lätt då man måste snärta till den med tummen och snabbt som attan börja snurra bollen med samma hand. Men skam den som ger sig. Till slut efter mycket om och men så lyckades jag. Tillfredsställelsen var enorm. Att jag även igår bättrade på high-score till 11798 rpm gjorde inte saken sämre.

Igår var det julmiddag med Marikas jobb vid det Cedergrenska tornet i Stocksund. Tornet var riktigt koolt och utsikten från toppen var magnifik. Även julbordet höll högklass och vi åt alla gott och hade det väldigt trevligt.

Nu närmst i pipen så blir det idag lite löpning/gym med Coach Lamas och sedan väntar Studenternas årsfest på lördag.

2007-12-13

DS Racer modell 2008

Andrapris
Ah vad jag har saknat dem, DS Racer, mina favvis intervallskor! Det var med en lättnads suck jag idag drog på mig dem inför träningspasset och konstaterade att modell 2008 inte lämnar något åt slumpen. Modellen är fortfarande det kanske bästa alternativet som intervallsko eller medel-lätt tävlingssko. Löpkänslan är bibehållen och passformen perfekt. Mina tidigare DS Racer återhämtade sig aldrig efter Battle Field Lidingö i höstas och därför har jag bedrivit intervallträningen i rena tävlingsskor (Asics Pirahana) vilket inte varit optimalt.

I takt med att flåset inte riktigt velat infinna sig på de senaste passen så beslöt jag mig för att lägga in lite mera snabba moment under dagens distanspass. Sagt och gjort så joggade jag till Salveos gym i Sundbyberg och snörde där på mig DS Racer-skorna. Sedan körde jag lite lätt distans på bandet innan jag brände av 5x1000m i 3:00-fart med 40 sekunders ståvila. Tycker mig skönja en liten lättnad då detta upplevdes som icke allt för påfrestande och jag hade säkert kunna lägga på minst tre intervaller till. Men nu var det inte frågan om att maxa intervaller utan bara krydda upp distanspasset med lite snabba moment för att provocera flåset lite. Eventuellt drar jag återigen ner till Sätra på lördag för att prova på X-antal 200ingar.

Busy busy

Det är bråda dagar nu. Ingen rast ingen ro. På jobbet är det ideligen möten så man knappt hinner fixa det man normalt sett borde pyssla med. Sedan är det julbord med mitt och Marikas jobb som man skall närvara på och julmarknader samt luciatåg på dagis. Mitt i allt detta försöker jag även hinna med lite träning också vilket inte är det lättaste. Kanske mest irriterande är att kroppen inte svarar upp fullt. Jag har något skräp i kroppen som inte riktigt vill släppa taget.

2007-12-12

Signat med Asics

Så var det signat och klart med Asics vilket känns riktigt kul och inspirerande! Jag kommer tävla och träna i Asics kläader under 2008 förutom under SM-tävlingar då jag i enlighet med klubbens avtal med Puma springer i deras linne.

Var alltså förbi Asics idag ute i Täby och träffade dem samt fick med mig en bag innehållandes en massa godis i form av tidiga julklappar. Bagen innehöll bland annat strumpor, handskar, mössor, tunna & tjocka tights, halv tights, shorts, funktionströja, träningsjacka och overall. Utöver kläderna så fick jag även med mig tre par skor. Ett par 2008-modeller av DS Racer och DS Trainer samt en Goretex sko med dubbar för passen då det är blank is ute på gatorna.

Och igår var det debut med inomhusintervaller i Sätra. Kort och gott kan jag konstatera att min förkylning och besvärande hosta alltjämnt håller kroppen delvis i sitt skruvstäd. Det gick således ruggigt tungt på passet och ansträgningsgraden var hög trots krappigt dåliga tider och en inte allt för hög puls. Verkligen trist och samtidigt lite stressande. Nu får förkylningen verkligen släppa snart...

Så nu skall jag hasta vidare ut på ett litet träningspass för att sedan bege mig till Hamburger Börs och en julmiddag med jobbet.

2007-12-10

Äppelpodden och sjukläget

Så var den tredje och avslutande delen av Stieg Larssons Millenium-trilogi färdig lyssnad. Tragiskt men sant. De tre böckerna har varit ruggigt bra och det är med bitterhet jag konstaterar att det inte kommer några efterföljande böcker då Stieg gått och trillat av pinnen för ett tag sedan.

Så under söndagens distanspass tankades Äppelpodden med Liza Marklunds nya bok Livstid. Därefter spände jag fast mitt nya prylinköp runt handleden (Garmin Forerunner 205) och plottade min runda snyggt och prydligt med GPS. Rundan hittar ni här ».

Min förkylningen har gått ur kroppen men jag är fortfarande inte helt återställd. Jag känner mig lite svag och besväras fortfarande av seeeg hosta som inte vill släppa taget. Då jag börjat tillfriskna har övriga i familjen istället insjuknat. Marika har haft knappa 40 grader i helgen och stackars lilla Venla har även hon haft feber och ont i halsen. Man känner sig lite hjälplös när ens barn gråter för att det gör ont i halsen och man varken kan förklara varför eller göra någonting åt det.

2007-12-08

Julkalendern

Jag vet inte vad ni andra tycker men jag gillar årets julkalender skarpt! Den har en skön stämning och verkar falla både unga som gamla i smaken. Elias och jag följer den varje dag med efterföljande lucköppning. Ibland klagar dock Elias på att han tycker den är lite läskig. Jo, herr Jultomte kan ibland uppfattas som lite skrämmande...

2007-12-06

Vinstlott

Andrapris
Idag var det julmarknad på Elias dagis. Elias vann andrapris i barn-lotteriet och konstaterade nöjt att priset bestod av en samling av Barbie-filmer. Jo jag tackar. Om Elias inte ger mig några barnbarn i framtiden så kan förmodligen just detta ögonblick vara orsaken till det.

Sedan hittade vi även en döskalle-ring. Eller förlåt, det skall enligt Elias heta dumskalle-ring.

En dö(dum)skalle-ring

Apa-museet

Marika sitter vid matbordet och läser högt ur dagens tidning:

Marika, med aningen upprörd ton
Marika: Det kommer att kosta 245kr för att gå in på ABBA-museet!
Elias: Apa-museet? Vad är det för dumheter?!

Min Lille Elias. Han har så mycket åsikter hela tiden och munnen går i ett. Och inte blev han på bättre humör när morsan och farsan satte igång och tok-skratta efter detta uttalande.

Önskelista

Elias önskelistaNu har jag och Elias skrivit våra önskelistor. Pappa får sina julklappar om tomten tycker han tränat på ordentligt och Elias får sina klappar om han varit snäll och inte sugit på tummen. Så här ser de ut:

Elias:
  • Tågbana som har batterier (?)
  • Racerbil
  • Bilbana
  • Klocka som fungerar och har batterier (???)
Patrik:
  • Resa till Japan
  • Audi A6 Avant årsmodell -08
  • Mobiltelefon
  • Telezoom-objektiv
Då våra listor var färdiga lade jag symboliskt till som sista post: Fred på jorden. Elias tittade lite fundersamt på mig och sade sedan: Jag vill också ha fred på jorden på min lista. Jag tror inte Elias har en blekaste aning om vad fred (eller krig för den delen heller) innebär men han har i alla fall önskat sig det av tomten, bara det är ju värt en liten eloge! Nu återstår det att se om tomten kan leverera klapparna.

Och just det... Då jag berättade för Elias vilka andra saker jag önskade mig rynkade Elias lite på näsan och fällde den dräpande kommentaren: Men pappa, du har ju redan en bil och telefon.

WTF!? Vems sida står egentligen min son på?

30 dagar av natt

Har precis sett klart en vampyrfilm och inte vilken vampyrrulle som helst. Filmen heter 30 Days of Night och var attans attans bra. Kan inte minnas när jag senaste såg en skräck/vampyrfilm som var så här bra. Så om ni har planerat att se någon lite mer skrämmande film framöver så rekommenderar jag varmt denna rulle. Och om ni inte hade planerat det så kanske ni skall göra det nu. Om ni vågar förstås...

2007-12-05

Venla - sex månader

Venla - HumlanVanla, farmor & farfar
Venla har fyllt 6 månader. Tiden verkligen flyger fram. Vad har då Venla lärt sig den senaste tiden? Tja, till att börja med har hon upptäckt sina fötter som hon nu ivrigt knaprar på så fort hon får tillfälle. Vidare har vi så sakteligen börjat byta ut amningen mot fast föda, dvs pure och gröt. Efter en liten seg start så äter hon nu riktigt bra även om det tenderar till att bli rätt kladdigt då hon käkar. Att smeta ut maten i hela fejset är tydligen en stor behållning.

Venla - käkar med hela fejsetFötter e knapriga och goa
Igår var det även sex-månaders-kontroll på BVC. Venla mäter 68 cm och väger 8.5 kg. Således en rätt bastant liten tjej och hon går nu under smeknamnet Humlan hemma hos oss.

2007-12-04

Förkyld

Jag har trillat dit. Blivit kraftigt förkyld och eländig.
Fan!

Var sliten redan igår på jobbet och under låååång övervägan så ställde jag in gårdagens distanspass (jo det sved i själen). Detta var nog förnuftigt då jag fick feber och har idag haft över 39 grader trots ivrigt knaprande av alvedon.

Som grädde på moset kom mäklaren och fotade vår lya idag också. Så man kunde inte direkt ligga och lata/kurera sig. Lägenheten hade rensats från överflödigt bråte och putsats så den sken så vackert att man nästan blev bländad.

Så det var med en viss besvikelse och skeptism jag såg att mäklaren halade fram en liten ynklig sak (läs: kamera). Jag kunde inte låta bli att titta lite längtansfullt efter min egen feta system Canon. Sedan brände hon av ett gäng bilder där hon förmodligen bröt mot alla oskrivna (eller skrivna) regler för fotografering. Hon använde blixt direkt mot fönster (reflektioner någon?), hade inte tillgång till ett vidvinkelobjektiv mm.

Men det blir säkert bra. Fast lite orolig är jag. Mot slutet av veckan bör vi få se prospektet. Tills dess knaprar jag på naglarna och flera alvedon.

Och sedan ringde dagis och sjukanmälde Elias så nu ere ordentlig sjukstuga här hemma.
Fan vad det suger att vara sjuk...

2007-12-03

Herre på täppan

Jez!

Idag direkt på morgonen drog jag upp Powerballen i nya highscore-resutlatet: 11762 RPM och kan nu titulera mig Akis (efter världsmästaren i denna 'sport'). Kollegorna såg inte så lyckliga ut när jag petade ner dem ett snäpp på vår interna lista. Alternativträningen på gymmet måste verkligen ha gett resultat.

Vilken härlig start på denna vecka!

Flytten närmar sig

Goa och glada

Vi har långsamt börjat introducera faktumet att vi snart skall flytta för Elias. Det är inte ett helt lätt för honom att begripa vad en flytt innebär och i början ryckte han mestadels på axlarna och låtsades som om ingenting men nu har han så sakteligen börjat förstå. Eller nästan åtminstone.

Igår kväll efter hemkomsten från farmor och farfar så fick Elias en liten känslo-dipp. Han gjorde ledsna-minen och snyftade att han inte ville flytta till det nya huset.

Jag: Men varför då?
Elias: Det kanske inte finns några kompisar där.
Jag: Jo men Elias, det finns massor av kompisar dit vi flyttar.
Elias: Finns det?
Jag: Javisst!
Elias: Kommer du ge några till mig?
Jag: Men Elias, kompisar kommer du fixa åt dig själv på direkten!
Elias, inte helt övertygad och fortfarande ledsen
Elias: Men tänk om de andra barnen inte kommer tycka om mig?

Käre lille Elias. Min sötaste snällaste son. Mitt faderliga lilla hjärta ville bara ta honom i min famn och skydda honom från allt. De andra barnen kommer självklart tycka om dig. Hur skulle de kunna motstå ett charmtroll som dig?

Elias undade vidare om han fick ta med sig sina leksaker till det nya huset och lös upp då jag förklarade för honom att det självfallet går bra och att det skulle finnas två våningar och en trappa mellan dem. Här hade det nya köket, parkettgolvet eller den större ytan inte någon betydelse.

Trappan däremot var tydligen viktig.

2007-11-30

Löpvilan e över!

Så ja! Coach Lamas deklarerade tillslut igår att löpvilan nu formellt är över så äntligen kan man snöra på sig skorna och sticka ut och rasta benen lite. Timmarna på gymmet har varit låååånga men nu är de äntligen över och nu är jag duktigt sugen på att jobba upp flåset lite.

För att fira att man får kuta igen så tänkte jag informera er om det japanska Aego Half Marathon-loppet som gick av stapeln nyligen. Mig veterligen måste detta loppet vara det som håller absolut störst elitbredd i världen. Eller kan ni hitta ett annat halvmaraton där 397 personer gör under 70 minuter? Mitt personbästa 1:08.24 skulle gett en plats just över 300 och Henriks Skoogs fina tid i Garda skulle inte ens gett honom en plats bland de 100 första. Otroligt!

10th place: 1:03:36
25th place: 1:04:08
50th place: 1:04:41
100th place: 1:05:23
200th place: 1:06:37
300th place: 1:08:13
400th place: 1:10:06
500th place: 1:14:49

Japan Running News - Aego Half Marathon »

Så man får väl helt enkelt pallra sig bort till Japan nästa år i november.
Skall bara kolla att det är ok på hemmafronten med Marika först.

Blir säkert inga problem...

2007-11-29

Powerball

Sååå beroendeframkallande
Vårt kontor har fått en ny leksak i form av en Powerball! För er som inte vet vad detta är så kan det beskrivas av en snabbt och mjukt spinnande rotor inkapslad i ett yttre klot. Klotet är något större än en tennisboll. Genom att rotera handleden i lugn rörelse så sätts rotorn i rörelse och successivt kommer centrifugkraften sätta den allt mer i rotation. Så länge man orkar driva på rotationen med handleden/armen så ökar centrifugkraften vilket i sin tur leder till att det blir tyngre att snurra. Tillslut går det dock så fort att man bara skakar i hela armen och inte orkar hålla emot (mjölksyra någon?).

Låter detta lockande? Inte? Men jag lovar att det är sjukt beroendeframkallande. Utvecklingsprojektet jag jobbar i går just nu på knäna då alla projektmedlemmar står och vevar denna boll dagarna i ända. Och för att stimulera våra reptilhjärnor ännu mer så har tillverkaren självklart utrustat gyrobollen med en digital varvräknare så man ser precis hur fort man roterar den. Självklart har vi suddat bort alla projektnoteringar på vår whiteboard till förmån för en highscore-lista på högst antal RPM (Rounds Per Minute). Jag ligger på 10 593 medan ledaren stoltserar med 11 527. Igår var jag dock tvungen att sticka förbi Webhallen och tjacka mig en egen Powerball så man kan träna lite hemma. Coach Lamas har ju poängterat att det är vila och alternativträning som gäller just nu så vad kan passa bättre?

Kolla in Powerball-världsmästaren Akis in action via denna länk »
Nu skall jag nog rotera lite mer!

2007-11-28

Flingor

Imorse satt jag och käkade frukost tillsammans med Elias. Jag slurpade yogurth och Elias flingor. Elias synade noga flingpaketet, pekade på rubriken och sade sedan:

Elias: Pappa, skall jag berätta vad det står här?
Jag: Ok.
Elias: Det står att bara vuxnor och barn får äta de här flingorna.
Jag: Jasså, står det så.
Elias: Mmmm...
[funderar länge och säger sedan med bekymrad min]
Elias: Kanske får små-flickor också äta flingorna.

Uppenbarligen så ingår inte små-flickor i kategorin barn hos Elias.

2007-11-27

Kalles randiga

Faktiskt god
Jag gjorde det. Jag har inhandlat en Kalles randiga kaviar med banan. I över en vecka låg den hemma i kylen innan jag igår kväll vågade korka upp och testa den på två Skogholmsmackor. Jag gillar visserligen kaviar men att smaksätta den med banan lät rent ut sagt hiskeligt. Dock har jag sedan tidigare testat deras randiga med färskost och den var ju hur god som helst. Så i ett svagt ögonlock beslutade jag mig för att testa banan-varianten. Jag slöt ögonen, höll andan och hoppade i... förlåt, tog en rejäl tugga.

Och hur smakade det då? Mot allt bättre vetande så måste jag erkänna att det var riktigt gott! Lite som pizza med banan på.

2007-11-26

Osynlig

I lördags ringde jag från Finlandsfärjan till Elias för att berätta att jag snart äntligen skulle få träffa honom igen. Så här gick konversationen:

Jag: Hej Elias!
Elias: Hej pappa!
Jag: Vet du var jag är?
Elias: Du är på båten.
Jag: Just det, snart kommer jag och hämtar dig.
[tystnad]
Elias: Pappa?
Jag: Ja?
[med viss triumf i rösten]
Elias: Du kan inte se mig!

Elias slutledningsförmåga är exceptionell.
Nåväl, nu är familjen tillbaka rövad till Sverige. Känns skönt att ha dem tillbaka!

2007-11-23

Äpplen

Förutom de 100 euro jag fick på prisutdelningen efter halvmaran i Italien så fick jag ett flak med 48 (!?) äpplen. I fjol var jag tvungen att hiva ett likadant äppelflak i en soptunna vid Bergamos flygplats. I år hade herr Larm och jag bestämt oss för att vi skulle ta med oss äpplena hem, kosta vad det kosta ville. Tyvärr insåg vi ganska snabbt att 96 (48x2) äpplen inte skulle gå att ta med hem. Sagt och gjort så skänkte vi bort ett flak äpplen till Hertz-personalen där vi hyrde vår bil. Men sedan hände det grejer. Vi råddade om all packning och frigjorde en ryggsäck. Där tankade vi med viss möda ner 48 äpplen och traskade sedan glatt in i flyget (man undrar ju hur det såg ut när de x-rayade ryggan - granatäpplen någon!?). Så de fina färska Garda-äpplena kom slutligen med till Sverige och på mitt matbord står nu en fruktskål med knappt 40 äpplen.

Jag har ätit två sedan jag kom hem.

Comeback i gymet

Efter tre sköna återhämtningsdagar utan en tillstymmelse till varken löpning eller annan träning så var det comeback för mig igår i gymmet. Med mig i ryggan hade jag Naprapat-Helenas och Core-Ellinors gymövningar som jag ivrigt studerat kvällen innan (så det iallafall ser ut att jag vet hur man skall bete sig vid maskinerna).

Väl på plats i gymmet så kastade jag giriga blickar efter det blank-polerade löpbandet men satte sedan efter en djup suck igång med att rycka lite vikter. Och vet ni vad? Jag trodde att jag skulle vara totalt bruten i hela kroppen idag, men jag känner ingenting. Jag måste gjort nåt fel. Så idag får jag väl antingen ringa professionell support eller så får jag helt enkelt öka vikterna.

Risken är såldes stor att ni idag på gymmet ser en halvjapan i lätt flugviktsklass vilt svärande över att vikterna inte rör sig en millimeter.

2007-11-22

Legoflygplan

Mina två rackar-ungar
Familjen är i Finland så jag är gräsänkling hemma tillsammans med alla mina tv-spel. Igår pratade jag med Elias på telefon och följande konversation utspelades:

Jag: Vad har du gjort för kul idag Elias?
Elias: Jag har byggt ett flygplan!
Jag: Men vad kul! Hur byggde du det?
Elias: Med lego.
Jag: Aha, blev det fint då?
Elias: Ja.
Jag: Ok, har du flugit någonstans med planet då?
Elias: Nej.
Jag: Varför inte det?
Elias: Pappa, det är byggt av lego. Det kan inte flyga.

Se där fick jag.
Uppläxad av min treårige son.
Först stryk i Memory och sedan det här.

Picasso Elias

2007-11-21

EM-nervositet

Idag är jag lite nervös. Sverige borde ju med största sannolikhet klara av att kvalificera sig till EM nästa sommar. Men helt säker är jag inte. Senast Sverige spelade mot Lettland på Råsunda så blev det torsk med 0-1.

Lite extra mycket står på spel inför kommande EM-slutspelet för min del. Jag råkar nämligen, väldigt lägligt, vara pappaledig då och skulle njuta av att kunna se och följa alla matcher i detalj (speciellt Sveriges). Utöver min passion för löpning så är det fotboll som härskar bland övriga sporter.

Osså är det ju OS i Peking också nästa sommar. Ahhh! Venla och jag skall se så mycket sport i sommar när vi hemma och myser!

2007-11-20

Garda Trentino Halfmarathon

Skoogen först ut i startenFoto: Garda Trentino Halfmarathon

Utlovade en lite mer utförlig rapport från helgens halvmara i Italien så here goes:

Vaknade strax efter sju på morgonen för att kroppen skulle hinna vakna till ordentligt innan loppet och masade mig ner till hotellets frukost där en lite halv trist frukost intogs. Det var inte många timmars sömn jag hade fått då jag innan läggdags hade börjat tänka på loppet och sedan var det stört omöjligt att somna. Vid frukostbordet var det dock god stämning och det är ju inte alla dagar man får tillfälle att frukosta tillsammans med en viss Lidingölopps-Bergman och Henrik Skoog.

Sedan var det lite dötid på hotellrummet. Stressande att bara ligga och vänta på att få börja värma upp och tävla. 45 minuter innan start joggade vi ner till startområdet och värmde upp. Temperaturen visade någon plusgrad men det var kallt som attan och tillslut valde jag att starta i underställ under linnet och handskar.

Foto: Thomas Windestam
Foto: Garda Trentino Halfmarathon

Starten gick och jag kom i väg bra och hittade snabbt tempot runt 3:16 - 3:18. De första fem kilometrarna bar det svagt uppför och vid toppen av denna stigning kom jag ikapp Unicorn-Linus och vi slog följe till kilometer 9 då jag fick en liten lucka som jag sedan kunde utöka. Milen klockades på exakt samma tid om i fjol, dvs 32:33. Mellan kilometer 5 och 15 lutar det svagt utför och det är således mycket lättlöpt. Vid 15 km (48:39) passerade jag en britt och sedan hade jag Lidingölopps-Bergman inom synhåll. Vid 10 km hade han drygt 30 sekunder på mig men jag kunde nu konstatera att jag plockade in på honom för varje kilometer. Mellan kilometer 15-16 kommer man in i cityområdet nere vid sjön och här byter banan karaktär markant. Nu springer man mestadels på hala och kala stenplattor. Det är visuellt väldigt snyggt men som löpare lider man. Man får inget som helst frånskjut och tillsammans med de många skarpa och knixa kurvorna så är man vippen att halka varenda gång. Värst är nog att man tappar en hel del rytm i löpningen. Vid 18.5km kom jag ikapp en stumnande Bergman. Jag funderade på att lägga mig i rygg på honom men det var lika bra att gå om och grisa på in i mål. I år var inte målgången placerad i city utan vid 19 km påbörjades istället en drygt två kilometer lång stigning. Det var väldigt synd att de ändrat banan då den tyvärr nu blev klart tuffare. De två sista kilometrarna klättrade vi 32 meter och det är inte direkt en mysig avslutning på en halvmara. Totalt sett var det mera höjdmeter uppför än nerför!

Foto: Thomas Windestam
Foto: Garda Trentino Halfmarathon

Skoogen kom in som fyra på 1:05.34 vilket var en mycket övertygande debut på distansen. Jag fick en tolfte placering med tiden 1:08.34 och 100 euro för besväret. Därefter följde Bergman på 1:09.15, herr Larm på 1:10.29 och Unicorn-Linus på 1:10.35. Min tid blev 30 sekunder långsammare mot i fjol vilket till viss del kan förklaras av det kalla vädret samt den tuffa avslutningen.

Nu väntar lite välbehövlig säsongsvila i några dagar innan jag skall dra igång lite alternativträning och gymövningar (huuu).

Alla resulat med mellantider »
Thomas Windestams bilder »
Garda Trentinos bilder »

Banprofilen

2007-11-18

1:08.54

Rapporterar kort från bilen hem mot Sverige.

0-gradigt i starten och mellan 3-5 grader i mål. Kallt som attans med andra ord. Tuffare bana i år med en avslutande stigning i knappa tre km in mot mål. Hade 32:33 vid milen vilket var exakt som i fjol. 15 km klockades på 48:39 vilket även det var på sekunden som i fjol. Sedan gick det tyngre in mot mål. Exempelvis tappade jag 17 på de två avslutande kilometrarna mot förra året. Kom in som tolva med tiden 1:08.54, exakt 30 sekunder sämre mot i fjol. Mycket nöjd ändå med tanke på den tuffa avslutningen.

Henrik Skoog blev fyra på fina 1:05.34 och jag blev andre svensk. Magnus Bergman in på 1:09.15, herr Larm 1:10.29 & Unicorn-Linus 1:10.35. Återkommer i morgon med utförligare rapport om loppet.

2007-11-17

Inkvarterad och redo

Live från Garda via mobilen. Strax innan tolv anlände vi till hotellet. Till skillnad från i fjol så är rummen helrenoverade och kanon fräscha.

Herr Larm och jag delade rum och kunde njuta av en god natts sömn utan avbrott för barnskrik eller dylikt. Vaknade pigga och utvilade och sög i oss några kvalitets latte till frukost. Sedan stack vi ut på en kortare ben-sträckare-jogg tillsammans med Enhörna-gänget bestående av Unicorn-Linus, Hanna, Thomas och ingen mindre än Lidingölopps-Bergman. Trevligt sällskap inramat med fantastiska vyer! Området kring Garda-sjön är verkligen fantastisk.

Nu väntar lunch nere på stan och sedan skall startnummer mm hämtas ut. Därefter börjar laddningen och allvaret.

2007-11-16

Iskallt

Brrr... Väderleksrapporterna skvallrar om temperaturer ner mot tre grader vid Garda. Trist, det är inte en optimal temperatur. Jag frös större delen av Lidingöloppet och då var det betydligt mer varmare än tre grader. Vi får se hur tävlingsmunderingen kommer se ut. Jag har iallafall plockat ner halvtights och några extra underställ.

Vidare ser det ut som om Garda kommer få besök av några verkligen starka svenskar. Magnus Bergman gör en intressant start och med tanke på hans uppgående form under hösten så kan han säkert prestera en tid ner mot 1:06-1:07. Även Henrik Skoog kommer till start och gör en liten överraskande debut på halvmarasträckan. Det skall verkligen bli kul att se vad han kan prestera för tid, han har ingen officiellt personbästa på 10000m men har några ruggigt snabba 10km-tider och hans 13:27 på 5000m skrämmer ihjäl de flesta.

För min egen del handlar det om att försöka bräcka tiden från i fjol. Gärna med 25 sekunder. Så här såg kilometertiderna ut från i fjol:
1. 3:21
2. 3:20
3. 3:18
4. 3:17
5. 3:05 (16:23)
6. 3:17
7. 3:14
8. 3:13
9. 3:17
10. 3:08 (32:33) (16:10)
11. 3:11
12. 3:15
13. 3:15
14. 3:13
15. 3:09 (48:39) (16:06)
16. 3:16
17. 3:05
18. 3:15
19. 3:20
20. 3:12 (1:04.48) (32:15) (16:09)
21.1. 3:36 (1:08.24)

2007-11-15

Nära nära nu

Det drar ihop sig för avfärd till Garda. Ikväll skall jag ta en lätt jogg i drygt fem kilometer och sedan skall väskorna packas för att på fredag vid middagstid borda planet till Italien (Bergamo).

Träningen har gått riktigt bra de senaste veckorna och jag har på känn att formen är på topp. Söndagens mil på 31:55 följdes upp i tisdags med ett bra band-intervallpass. Kroppen hade bara fått en vilodag men benen var ändå hyfsat på spring-humör. Väl inne i gymmet mötte jag Rubin McRae och Lisa Blomé som var där och körde lite lactate-träning på olika löpare. Jag måste erkänna att jag blev lite nervös när Lisa var där, landslagslöpare som hon är. Rubin har jag plus-statistik på (inbördesmöten, inte personbästa) så han är jag lite mer bekväm i sällskap med. Men Lisa, hon är ju attans snabb också känner jag henne inte lika bra som Rubin, så jag ville naturligtvis visa upp mig från min bästa sida, alltså genomföra intervallpasset på ett bra sätt.

Sagt och gjort. Bandet ställdes på 1% och sedan varvade jag upp det till 14.5 km/h. Därefter körde jag sju km där jag för varje kilometer ökade farten med 0.5km/h. Vid 17.5 km/h låg jag kvar en kilometer extra och körde sedan två ytterligare i samma fart fast med ökande lutning, 2% och 3%. Efter detta sänkte jag bandet till 1% och brände av fem avslutande kilometer från 17.5 upp till 19.5 km/h med 0.5km/h-ökning för varje kilometer. Lite lagom sliten mot slutet men det gick. Totalt sett blev intervallpasset 15km och jag fick återigen ett kvitto på att formen är bra. Även mentalt skönt att genomföra dessa nyckelpass. Kan vara bra att ha i skallen när det börjar bli tungt mot slutet av loppet och negativa tankar lätt sipprar fram.

Släng dig i väggen Whitney



Hittade denna lilla film på en ur-söt liten charmig tjej som fullkomligt äger Whitney Houston. Jag blir genuint glad i själen när jag hör henne sjunga! Njoy!

2007-11-14

Döskalle eller dumskalle

Stolt sjörövareIgår strax innan middag pratade jag och Elias om den kommande hemresan från Finland som skall ske med färja. Jag personligen har genomlidit min beskärda del av dessa båtresor och anser de vara oändligt tråkiga. Elias däremot ser fram emot dem med tindrande ögon. Massor av tax-free-godis, roliga evenemang och ett lekland med stort bollhav. I leklandet brukar man även kunna få en tatuering målad på armen med ett visst motiv. Förra gången fick Elias en döskalle på armen och var omåttligt stolt då han därmed kunde titulera sig som sjörövare (vilket passar rätt bra på en båtfärd).

Jag: Ska det bli kul att åka finlandsbåt?
Elias: Ja, det ska bli jätte kul.
Jag: Är det något speciellt du vill göra då vi reser?
Elias: Jag vill köpa godis!
Jag: Ok.
Elias: Osså vill jag gå till bollhavet!
Jag: Ok.
Elias: Osså vill jag ha en tottaering [läs: tatuering]
Jag: Det kan vi nog ordna. Vilket motiv vill du ha då?
Elias: En dumskalle!
Jag: En dumskalle? Menar du inte en döskalle?
Elias: Nej! Jag vill ha en dumskalle på min arm!
Jag: Eh... Ok, vi får se om de lyckas måla dit en sådan.

Inte är det så lätt att hålla ordning på alla dessa liknande ord; döskalle och dumskalle är väl nästan samma sak!?

Är vi svenskar verkligen normala?

En liten kollega med stora benvärmare skickade ut denna otroligt roliga presentation skriven av Colin Moon. Ämnet som berörs är huruvida vi svenskar verkligen är så normala som vi tror. Texten är garanterat underhållande och på många ställen mycket träffande. Nedan följer ett kort litet utdrag som teaser. Länken till den fulla presentationen hittar ni längst ner.

Milk and no sugar
Someone once said that if the Swedes gave up their coffee breaks they could retire five years earlier. Coffee is an integral part of any meeting, either as an on-going self-service affair during the discussions or as a separate break. The coffee break is not to be confused with the briefer, more frequent leg-stretcher. Or 'bone-stretcher' as they sometimes call it. The Swedish word for leg and bone is the same.

Work/life balance
Most Swedes are dedicated to finding a healthy work-life balance. They might say they work hard; it's just that they are not often at work to do it.

Look in a Swedish diary and you may get the impression that no one in this country is ever at work. Try to get hold of someone on a Friday afternoon and this will be confirmed. Swedes will start to ask you about your plans for the coming weekend as early as Wednesday afternoon. By Friday lunchtime they have mentally gått för dagen 'left for the day'.


Are Swedes really that normal? »

2007-11-13

Spel och åter spel

I takt med att snön raser ner utanför fönstret så rasar det också in massor av spel. Inte vilka spel som helst utan länge efterlängtade hypade spel som äntligen bubblat upp till ytan.

I helgen laddade jag magasinen och körde Call of Duty 4: Modern Warfare och fick uppleva 45 grymma första minuter. Maken till intensiv inledning får man leta efter. Sedan matade jag in Half Life 2: Episode 2 och slogs återigen av hur tajt gameplay och handling Valve levererar. Imponerande!

På torsdag är det dags för Ubisoft att äntligen lansera sin monster-titel Assassins Creed. En lönnmördare i tempelriddarmiljö kan bara inte bli fel, vilket även de första recensionerna bekräftar. Tyvärr för alla dessa spel så är det bara att beklaga att de lanseras så nära inpå Super Mario Galaxy. Alla övriga spel är fruktansvärt bra men de kommer inte komma upp i samma magiska klass som Mario. Personligen lider jag lite med Ubisoft som ofta producerar underskattade spel som inte riktigt når ut till den breda spelpubliken (Beyond Good and Evil, Prince of Persia). Att lansera Assassins Creed dagen innan Mario är medialt självmord. Allt fokus är på Mario och tyvärr misstänker jag att deras titel kommer försvinna i den mediala bevakningen som Marios återkomst medför.

Med tanke på alla dessa brillianta spel så är med viss lättnad jag konstaterar att den kommande löpvilan efter halvmaran i Garda kommer lägligt. Följande spel måste spelas igenom: Metroid Prime 3, Zelda: Phantom Hour Glass, Half Life 2: Episode 2, Call of Duty 4, Assassins Creed, Super Mario Galaxy.

Tillbaka till samtiden

Kent nya album - Tillbaka till samtiden
Efter att ha plöjt igenom Kents nya album (Tillbaka till samtiden) knappt 80 gånger så anser jag mig ha tillräckligt kött på benen för att göra en liten kritisk utvärdering. Det är inget snack om att albumet är bra. Med det sagt vill jag dock flagga för att det inte riktigt kommer upp i samma klass som exempelvis Isola. Albumet präglas av lite mer disko influerade inslag vilka dock fungerar överraskande bra och snabbt karvas några trallvänliga melodier in i hjärnbarken.

Inledningsvis ansåg jag att albumets första hälft var klart bättre än den avslutande men några ytterligare genomlyssningar senare så vill jag nog revidera detta påstående. Den andra hälften är minst lika bra som den första. Tyvärr finns det några spår som inte riktigt kommer upp i samma klass som merparten av albumets övriga låtar men det kan man leva med då skivan som helhet är en lysande stjärna i höst/vintermörkret.

Osså var det vinter

Shit, det är verkligen kasst väder. Redan igår då jag cyklade till jobbet insåg jag till min besvikelse att det snart förmodligen är slutcyklat denna säsong. Idag är vädret ännu värre och jag tog således bilen till jobbet istället. Nu får jag se om jag investerar i ett par vinterdäck till cykeln så man slipper åka på nån obehaglig vurpa.

Lite italiensk sol och värme vid Garda sjön lockar verkligen. Jag vill dock minnas att det i fjol innan start var precis noll grader men så fort solen kom upp över bergen så blev det knappt tio grader. In i det sista valde jag mellan att starta i linne eller med t-shirt under. Tillslut blev det bara linne men i år ligger tävlingen en vecka senare så vi får se hur vädret påverkas av detta.

2007-11-12

Den gångna veckans träning

ALJ OpenFoto: Tommy Berlin

Kan nöjt konstatera att den gångna veckans träning flöt på bra och att formen börjar närma sig topp. Dubbla pass alla dagar utom tisdag och söndag då jag körde intervaller. Totalt sett skrapade jag ihop lite drygt 13 mil. Trots den ökade mängden så var benen mycket rappa på de två intervallpassen. Jag har redan redogjort för tisdagens tuffa bandpass i en tidigare post.

Igår var det dags för tio snabba kilometrar på Salveos band. Under joggen till gymmet var benen lite initialt sega men efter lite stretch och uppvärmning så piggnade de till. Planen var att köra 10 km på 32:30 följt av tre kilometrar i lugnare tempo men med lite ökande lutning. Sagt och gjort, jag ställde lutningen på 1% och varvade upp bandet till 3:15 vilket skulle ge en måltid på exakt 32:30. Första femman gick lugnt men tristessen var stor och jag började då skissa på ett progressivt ökande pass för att få tiden att gå lite snabbare. Ökade sedan farten till 3:10 mellan kilometer sju och åtta, 3:05 på kilometer nio och sedan 3:00 på den tionde och sista. Efter detta varvade jag ner bandet till 4:00-fart och körde en km på 2%, en km på 3% i 4:15-fart och avslutningsvis en km på 4:00 i 2%.

Totalt blev det alltså 13 km varv en mil på 31:55 vilket kändes helt hanterbart. Jag hade genomgående en positiv känsla genom passet och tror att det finns en hel del till att krama ur kroppen då det är dags för skarpt läge. Att göra en mil på beställning under 32 trots mycket mängd och lite dåligt med sömn ser jag som ett styrkebesked och jag ser nu fram emot halvmaran i Garda kommande söndag med tillförsikt.

2007-11-09

Super Mario Galaxy

Super Mario Galaxy - årets spel?
Jag minns fortfarande dagen då jag för första gången fick se/uppleva/spela Mario 64. Året var 1997 och jag blev bokstavligen däckad! Inget spel jag hade spelat liknade detta (och tro mig, jag har spelet det mesta). Det hela blev nästan en religös upplevelse och än idag anser jag ytterst få spel kunna komma upp i samma klass. Fram till dess hade Nintendo härskat ursinnigt i de 2-dimensionella miljöerna men tog härmed steget för fullt ut till 3D. Resultatet? Fantastiskt och perfekt på första försöket.

Med facit i hand var spelet nästan lite för bra för sitt eget bästa. För det första så kunde Nintendo under hela Nintendo 64-konsolens era knappast matcha denna gigantiska releasetitel. För det andra blev det som ett vakuum i plattforms-genren. Inga andra spelföretag vågade/kunde utveckla ett plattformsspel då resultatet bara skulle upplevas som på sin höjd mediokert jämfört med Mario 64. Nintendo hade således höjt ribban för plattformsspel med (i höjdhoppstermer) flera meter. Samma vakuum kan liknas vid Peter Jackson då han släppte sina tre Sagan om ringen filmer. Det är inte så många filmbolag som nu försöker sig på stora episka fantasy-filmer då de indirekt kommer jämföras med Ringen-filmerna och med största sannolikhet inte vara konkurrenskraftiga. Minns någon filmen Eragon? Nä, tänkte väl det.

Men nu är det dock dags igen för ett nytt inslag i Mario-epoken. Nintendo har slickat sina sår efter de svaga försäljningarna av Nintendo 64 och GameCube och håvar nu in ordentligt med stålars med sin Wii-konsol. På fredag nästa vecka lanseras det som jag tippar blir årets spel: Super Mario Galaxy. Då spelet släpptes för någon vecka sedan i Japan har jag noga följt deras recensioner och kan med viss exaltering konstatera att Nintendo har en värdig uppföljare till Mario 64 på gång. Recensenterna har varit lyriska!

Tyvärr (?) drar jag till Italien nästa fredag för halvmaran i Garda så jag får snällt bita på naglarna i några extra dagar tills dess att jag får axla rörmokaren och försöka befria prinsessan Peach från Bowser. Tills dess värmer Metroid Prime 3. Förresten, det inte bara värmer, spelet rockar verkligen och måste även det klassas som ett av årets klart bästa spel.

Så mycket att spela och så lite tid...

2007-11-08

V for Vendetta

VRamlade över lite fler koola citat från ett av mina favorit seriealbum (och nu även filmatiserad). Författad av den legendariske Alan Moore: V for Vendetta.

Evey: Who are you?
V: Who is but a function following a form of what, and what I am is a man in a mask.
Evey: I can see that.
V: Sure you can, I am not questioning your powers of observation, I am just remarking upon the paradox of asking a masked man who he is.

------------

V: Remember, remember, the fifth of November, the gunpowder treason and plot. I know of no reason why the gunpowder treason should ever be forgot.

Träningen som gått

Det var ett litet tag sedan jag redogjorde för hur träningen fortlöper så jag försöker jobba mig i kapp nu. Efter det att jag kom hem från Kenya så gick det initialt lite trögt då kroppen kändes sliten och seg. Det hela handlade nog om att det tog ett tag att återhämta sig från den långa hemfärden. Kombinationen av resa, på tok för lite sömn och dessutom ganska mycket mängd satte sina spår.

Efter att någorlunda ha fått sova ikapp lite i helgen så har kroppen känts betydligt piggare denna vecka. Ett stort bevis på detta var tisdagens bandintervall. Coach Lamas hade ordinerat ett tufft pass enligt: 3x12 minuter i ökande lutning, 1,1,2%. Dessa intervaller kördes i 3:16-fart med 90 sekunder pausjogg mellan intervallerna i 6:00-fart. Som avslutning blev det 6 minuter i 3:10-fart med 1%-lutning. Kroppen kändes mycket fräsch under i stort sett hela passet. På den tredje 12:an fick jag börja slita lite men under den avslutande 6-min-intervallen gick det hur lätt som helst. Jag hade utan problem kunnat lägga på några minuter alternativt ökat farten. Inför förra årets tripp till Garda försökte jag mig på ett liknande pass i lägre fart och det gick inte lika bra som detta passet. Därför klassar jag detta som ett av mina bättre bandpass och ett mycket bra formbesked inför nästa veckas halvmara.

På söndag är planen 20 km med tröskel i ca 15km, varav 10km skall springas på 32:00-32:30. Morgonpass har det blivit i stort sett varje dag denna vecka och mängden kommer landa på mellan 13-14 mil. Nästa vecka väntar ett avslutade intervallpass på band och sedan kommer jag successivt börja lätta inför tävlingen och därefter inkassera en välförtjänt säsongsvila.

2007-11-07

Kycklingsmak

Igår kväll duschade jag tillsammans med Elias. Följande diskussion utspelade sig:

Jag: Elias nu skall vi tvätta håret.
Elias: Nä det behövs inte. Håret är inte smutsigt.
Jag: Jo, jag tror nog det är bäst att vi tvättar håret. Du röjer ju så mycket på dagis så du blir svettig och smutsig.
[Elias fogar sig efter viss tvekan]
Elias: Okej, men jag vill inte ha schampo. Jag tycker det luktar äckligt. Kan vi inte köpa ett nytt snart?
Patrik: Jo vi kan köpa ett nytt när det här är slut. Men vad är det för fel på jordgubbssmak?
Elias: Jordgubbar är inga goda. Jag vill ha ett schampo med kycklingar.

Det är inga dåliga krav Elias har på schampo. Snart vill han säkert ha ett med köttbullesmak. För min egen del finns det ju vissa schampos jag kan tänka mig ha i håret. Men ett schampo med kycklingsmak kvalar nog inte in på en topp-tre-lista i alla fall.

2007-11-06

NTM

Sjökan
I helgen begav sig hela familjen ut till de Södertäljiska nejderna. Trevligt med en liten utflykt då vädret visade sig från sin vackra sida. I Södertälje, eller rättare sagt vid Kusens backe, var det Nordiska Terräng Mästerskapen (NTM). Totalt sett var det fyra klasser, pojkar och flickor i åldern 19 år samt damer och herrar.

Jag måste erkänna att jag är extra svag för disciplinen terränglöpning. Banorna ställer extra krav på löparna då de ofta är tekniskt krävande med kurvor, lite sämre underlag och smala passager. Sedan gillar jag speciellt att det är kraftigt böljande där teknik och förmåga att springa på bra uppför samt utför får stort genomslag. Dessutom är banorna ofta publikvänliga då man enkelt kan genom mellan olika punkter utmed banan för att se löparna flera gånger på samma varv. Sverige tog hem solklara lagsegrar i dam- och herrklassen men tyvärr för dagen fick vi ingen individuell segrare i någon klass. Närmast var nog Alexander Söderberg i P19 som fick ge sig mot sin norrman på upploppet. Länge hoppades vi att Sjökan skulle frälsa oss på sin 'hemmabana' men det blev dock påtagligt att Erik inte är lika stark i utförslöpningen som många av sina konkurrenter. Detta fick till följd att finländske Jussi Uttriainen (till Marikas nöje) rann iväg på det sista varvet och kunde vinna med sju sekunders marginal. Lite överraskande då han fick stryk av Erik i Finnkampen på både 5000m och 10000m för två månader sedan. Men som sagt, terräng är en helt annan disciplin än banlöpning. Eller som jag skulle vilja formulera mig (med risk att få bannor av Coach Lamas): En roligare disciplin.

Alla resultat »

2007-11-05

The Number 23

Igår kväll såg jag och Marika en film tillsammans. Rättelse. Det var nog ärligt talat mest jag som såg den då Marika knoppade av efter ca 20 minuter. Hur som helst så handlade filmen om en man (Jim Carrey) som blir besatt och därmed förföljd av talet 23. Han ser talet vart han än går och vart han än befinner sig. I datum, namn (a=1, b=2 osv), tider, priser, trappsteg mfl. Filmen i sig var väl lite små underhållande men ingen direkt fullträff (fick betyget 2). Då filmen var slut stängde jag ner filmprogrammet på min HTPC och tänkte stänga av datorn. Precis innan jag klickade på Shut Down så slängde jag en hastig blick på operativsystemets klocka och konstaterade då med en viss krypande känsla längs ryggraden att klockan visade 23:23.

Måste erkänna att detta sammanträffande (?) hade rätt stark effekt på mig. Fi fan. Hur stor är chansen att man ser en thriller som handlar om talet 23 och sedan precis innan man skall lägga sig ser att klockan är exakt 23:23? Filmen slutade för övrigt med att en klocka visade kvart över två. Alltså timvisaren på 2 och minutvisaren på 3, med andra ord 23.

Huuu....

2007-11-04

Språklektion

Mina två piressorHär på hemmafronten bjuds det ibland på några härliga språk-snedsteg. Marika är ju som bekant finska men behärskar det svenska språket till fullo. I alla fall till 99.9%. Följande två uttryck är mina personliga favoriter:

Tvätta håret blir på marikanska: Vattna håret.
Och borsta tänderna blir: Tvätta tänderna.

Elias åt andra sidan böjer all grammatik regelbundet. All oregelbunden grammatik blir således fel. Exempel:
I lördags satt vi i bastun efter lite simning i Sundbybergs simhall. En äldre herre villa små prata lite med oss. Elias gjorde direkt sura-minen, vinklade ner mungipor och ögonbryn och deklarerade morskt att han inte tyckte att jag skulle pratade med andra vuxnor.

Sedan på väg hem från en fest under lördagskvällen så ramlade Elias då han skulle springa till bilen. Tårarna rann ner för kinderna då han mellan snyftningarna gjorde klart för mamma och pappa att han hade jätte ont i sina benar. Svårt att hålla sig för skratt när man skall pyssla om lill-gubben.

Och Venla då? Jo hon gurglar mest en massa obegriplia läten hela tiden. Det är lite oklart vad hon egentligen menar men hon verkar trivas och flinar åt oss så fort hon får tillfälle.

2007-11-02

Nackspärr, eller nåt

Sccccchmertzen!
Jag har fått en satans ordentlig nackspärr eller sträckning i nacken. Det känns som om jag är stelopererad och har nedsatt rörelseförmåga. Vaknade upp i natt av att Elias kom och kurade ner sig mellan mig och Marika. Upptäckte då jag skulle lyfta skallen från kudden att det högg till och smärtade från nacken ner till övre ryggen. Enda sättet att få upp huvudet var att lyfta det med armen. Hur kralligt är det?

Shit, osså jag har en lunch-jogg-date med Coach Lamas, vi får se hur den går.

Om 10 minuter då klockan slår 09:30 ringer jag Naprapat-Helena. Hon är mitt sista hopp! Snälla, ha en ledig tid för jag behöver desperat reparera nacken.

2007-11-01

Maximus Decimus Meridius

What we do in life echoes in eternity
Satt igår och slö-läste lite citat från den förträffliga filmen Gladiator. Några av dessa citat etsade sig fast på min hornhinna. Det är allt några riktigt vassa repliker Maximus levererar. Framför allt den sista, den borde man ha som eget inre mantra.

[Maximus looks at images of his wife and son]
Juba: Can they hear you?
Maximus: Who?
Juba: Your family. In the afterlife.
Maximus: Oh yes.
Juba: What do you say to them?
Maximus: To my son - I tell him I will see him again soon. To keep his heels down while riding his horse. To my wife... that is not your business.
------------
Commodus: How dare you show your back to me! Slave, you will remove your helmet and tell me your name.
Maximus: [removes helmet and turns around to face Commodus] My name is Maximus Decimus Meridius. Father to a murdered son, husband to a murdered wife. And I will have my vengeance, in this life or the next.
------------
Maximus: Strength and honor.
------------
Maximus: What we do in life echoes in eternity.

2007-10-31

Small turn for Venla

Venla, nyvänd
Dagen till ära vände sig Venla idag av sig själv för första gången.
Jay!

Eller för att (nästan) citera en viss Mr. Armstrong:
That's one small turn for Venla, one giant turn for mankind.

Ny TV?

Sovrums-TV:s pajkade för några veckor sedan. En gammal 25-tums-klump-trotjänare som hängt med sedan skoltiden på KTH. En strimma av hopp tändes.

Äntligen tänkte jag. Nu kan vi tjacka en ny platt TV till sovrummet!
Äntligen tänkte Marika. Nu behöver vi inte köpa en ny TV för vi skall snart flytta och vet inte hur vi kommer möblera det nya sovrummet.

Gissa om jag fick inhandla en ny TV?
* Lessen smiley *

Safari

TIWI Beach Resort
Impala
Nu när det värsta resdammet lagt sig så har jag hunnit plöja alla smutta bilder jag tagit under konferensresan till Kenya. En liten sammanfattning av resan kanske är på plats?

De tre första dagarna spenderades på TIWI Beach Resort som ligger en timmes bilfärd sydöst från Mombasa. Ett trevligt område med fantastisk beach. Rummen var fina med vacker poolutsikt. Under dessa dagar konfererade vi en hel del men hann även med om några fritidsaktiviteter med bland annat delfinsafari som tyvärr till allas förvåning inte innehöll en enda delfin. Istället förgyllde jag den tre timmar långa båtfärden med att bli kraftigt sjösjuk och mata fiskarna med lite krekkel. En annan trevlig tillställning var en sju-rätters-middag nere vid beachen som avnjöts med gott vin och live-musik (och en svart mamba som underhöll oss efter tolv-snåret).

Lizzzard
Det är blåsigt på toppen
Lite löpning hann jag även med, drygt 40 km på en 680m lång asfalterad raksträcka. Mera monotom löpning får man leta efter. Vakterna med M-16 hängandes på ryggen vid hotellområdet ville inte släppa mig utom synhåll pga rånrisk mm så det var bara att gilla läget och kamrata med de ynkliga 680m jag hade tillgodo. Passen genomfördes antingen tidigt på morgonen eller vid lunchtid och värmen var då enorm. Jag uppskattar att det var över 45 grader i solen som skoningslöst friterade hjärnan.

Efter TIWI begav vi oss vidare till en nationalpark vid namn Tsavo East där vi nattade på en lodge. Väl där spenderades tiden med mera konferens och en del safari ute bland de söta vilda djuren i parken. Därefter var det avresa till en ny nationalpark, Tsavo West, med ännu mera konf och ännu mer beskådning av vilda djur. Ace!

Red elephants
Decerno
Efter detta väntade den lilla nätta hemresan, men den har jag ju redan återgett här på bloggen i en tidigare post.

Lejon
Zeeebras
Serena Hills Lodge

2007-10-30

Samus Aran

Samus Aran, vacker och kool som få
Halo 3 är avklarat. Master Chief sparkade Convenant-rumpa och lade sig sedan och sussade lite kryosömn. Smart drag av Bungie att inte avliva deras ikon utan låta honom finns kvar ifall de skulle behöva damma av honom igen för framtida spel.

Så till nästa spelprojekt: Metroid Prime 3: Corruption. Samus Aran inträde på Wii-konsolen med en enligt ryktet perfekt avvägd FPS-rörelsekänslig-kontroll. Sweet!

Problemet är dock att spelet är så gott som omöjligt att få tag på. Och tro mig jag har letat land och rike efter spelet. Jag missade ju det officiella releasedatumet då jag satt fast på ett av Ethiopians flyg mellan Addis och Arlanda. Under ett par dagar har jag varit förbi diverse ställen som säljer spel och även sonderat utbudet via Internet men domen är enig: Slutsålt!

Idag genomgick jag en inre kris och drog strax innan lunch på vinst och förlust ut till OnOff i Barkarby. De skulle enligt deras saldo ha ett ynka exemplar kvar. Dock var det ingen som kunde lokalisera detta exemplar vilket gjorde att de trodde det var saldo-diff eller blivit stulet. Min kris var tyvärr så stor att jag trots dessa tyngande ord drog ner dit och krasst konstaterade att det inte stod att finna. Ett sista desperat försök från min sida var att bläddra igenom alla spel för att se om det kanske stod felplacerat bakom någon annan titel. Och döm av min förvåning när jag helt abrupt sliter fram det sista Metroid-exemplaret. Seger!

Så ikväll efter Herr Larms och mitt tröskelpass runt Äppelviken och Ängby så vet ni vad jag gör!

2007-10-29

Världens sämsta flygbolag

Ethiopian Airlines, förmodligen världens sämsta flygbolag
Jag utlovade en liten redogörelse om hur väl Ethiopian Airlines tog hand om oss (mig och mina arbetskollegor) under vår hemresa. Here goes:

Egentligen började allt med en hiskelig bilfärd från Serena Hills Safari Lodge till Nairobi. Motorvägen var halvfärdig så på stora delar av resan så körde man i extremt guppiga grusvägar parallellt med motorvägen. Man kan lugnt säga att det var lite turbulent inne i bilarna. Jag hade tänkt koppla av och sova lite under bilfärden men då vissa omkörningar skedde på fel sida i den mötande trafiken så tror jag att min puls aldrig underskred 180. Alltså var det bara att spärra upp ögonen och be till Bil-gudarna för en möjlighet att komma fram helskinnade till flygplatsen. Jag hoppas ni förstår vad jag försöker beskriva. Vi körde alltså om bilar på andra sidan vägen, i den mötande trafiken. Hur sjukt är inte det egentligen? Redan här lärde jag mig att den riktiga djungeln inte står att finna ute på stäpperna i nationalparkerna. Den riktiga djungeln stod att finna här på den ännu inte färdigbyggda motorvägen. För så var det verkligen. Inga regler eller lagar, bara gaspedalen i botten och ta sig fram så snabbt som möjligt. Jag ramade självfallet in hela scenariot med att proppa in hörlurarna till min äppelpodd och skruva upp Guns N' Roses Welcome To the Djungle på högsta volym. Total harmoni.

På torsdag den 18/10 klockan 17 anlände vi således till flygplatsen i Nairobi för att kort senare ta flyget till Addis Ababa, Etiopien. Väl där fick vi reda på att flyget drabbats av mekaniskt fel men att vi inte behövde oroa oss då de räknade med att ha kärran fixad i god tid så att vi skulle hinna med anslutningsflyget i Addis vidare till Rom och Arlanda. 00:30 får vi beskedet att det inte blir någon avresa och att vi måste ta in på ett hotell i Addis. Alla packar in sig i taxibilar och drar mitt i natten till ett kaosartat hotell där massor av sura och arga turister på en och samma gång försöker få ut sina hotelnyckar. Strax efter 02:00 får jag tillträde i mitt rum och lyckades pressa in knappa fem timmars sömn innan det var dags att åter bege sig tillbaka till Addis.

Resan dit genomfördes i en buss från tidigt 30-tal och som dessutom saknade lastutrymme. Verkligen smart då de skall transportera ett hundratal resenärer med massor av packning till flygplatsen. Det hela fick till följd att vi var tvungna att konka in alla väskor in i bussen så den var helt överfylld till bristningsgränsen. Detta tog knappt två timmar och man var redan lite lagom spak då man anlände till flygplatsen. En incheckning och tusen scanningar av väskorna senare så satt vi faktiskt på ett plan till Addis. Vi hade dock inte den minsta aning om vad som skulle ske då vi väl kom fram dit.

I Addis fick vi reda på att vi skulle med ett flyg tillbaka till Arlanda som skulle mellanlanda en kort stund i Rom. Fantastiskt, nu hade man lite hopp om att iallafall komma hem innan helgen var slut. Resan till Rom gick bra och jag ringde upp Marika och berättade att vi snart var hemma. Marika nämnde dock att enligt luftfartsverkets hemsa så skulle planet föst gå via Frankfurt innan det skulle anlända till Arlanda. Nej, nej var mitt svar. Vi sitter ju på planet och vet att så inte är fallet. Om några borde känna till detta så borde det vara vi.

Kort senare börjar det dock spridas ett illa sinnat rykte om att vi faktiskt skulle förbi Frankfurt. Absurt! Här har man rest i snart två dygn och då får knäppskallarna i Ethiopian Airlines för sig att vi mitt i natten skall dra en repa till Frankfurt och hämta upp ett 100-tal resenärer som tidigare under dagen inte kunnat flyga ner till Addis pga en annan av Ethiopian Airlines flyg hade mekaniskt fel (surprise!). Så blev det alltså. Vi lade om flygningen och åkte i bästa taxi-stil till Frankfurt och hämtade upp några fler förlorade själar. De var säkerligen heller inte så nöjda över att resa till Addis via Arlanda. 03:00 anlände vi efter nästan två dygns resande till Arlanda hyfsat möra i kroppen med några ynkliga timmars sömn.

Och när man inte tror Ethiopian Airlines kan pissa oss mer i fejset så levererar de en avslutande käftsmäll. Vid bagageutlämningen fick vi sitta och häcka i över en timme och tjugo minuter. Strax innan 04:30 började bandet till slut rulla. Det visade sig att de inte hade fått upp lastcontainrarna med allas väskor. Helt sjukt!

På lördag morgon 05:55 klev jag in innanför dörren, trött men väldigt lycklig över att äntligen vara hemma. Dråsade ner i sängen bredvid Marika och fick tre timmars koma-sömn med total avsaknad av REM-aktivitet innan det var dags att kliva upp. Livet e hårt!
Ethiopian Airlines, förmodligen världens sämsta flygbolag

I'm alive!

Vem e snabbast?
Boys and Gals!

Jag lever fortfarande och har inte gjort en Alex (alltså lagt ner bloggen). Jag återvände hem till Sverige lördag morgon kl. 06:00 efter knappt två (!!!) dygns resande. Den snabba och enkla förklaringen till denna långa hemresa kan nog formuleras med att jag och mitt resesällskap bokstavligen blev pissade i fejset ett antal gånger av Ethiopian Airlines. Jag har helt enkelt inte orkat ta itu med att hänga ut Ethiopian Airlines ännu. Men frukta icke, en regelrätt sågning ligger och formuleras sakta i min hjärna och bör publiceras inom kort.

Utöver den extremt bedrövliga hemfärden var konferensresan annars en mycket trevlig upplevelse. Jag ber att få återkomma med lite mer ingående detaljer och bilder. Som en teaser kan jag meddela att jag lyckades klämma in lite löpning mellan konferenspassen och safarin. Eller vad sägs om att bränna av 40 km på en 650 meter lång asfalterad raksträcka utanför hotellet?
Sweet?
Not.

Och jag vet, jag är skadad...

2007-10-19

Things to do in Kenya

Spring helst inte med dessa djur
Fredag: Avresa (flyg: Stockholm - Addis Abeba - Nairobi Mombasa).
Lördag: Ankomst till Indiska Oceanen och Tiwi Beach Resort, konferens.
Söndag: Konferens 08:10-20:00 (suck!)
Måndag: Konferens 08:10-20:00 (suck ännu mer!)
Tisdag: Avresa till Tsavo East National Park. Boende vid Voi Safari Lodge.
Onsdag: Avfärd nationalparken Tsayo West. Eftermiddag konferens. Boende vid Kilaguni Serena Safari Lodge.
Torsdag: Hemresa.
Fredag: Back in Svedala.

Jag vet inte hur ofta jag kommer att komma åt någon Internet-uppkoppling så det kanske blir lite si och så med uppdateringen av bloggen. Men jag skall göra mitt absoluta bästa för att rapportera av lite hur resan går samt posta upp lite smarriga bilder.

Snackade lite med farsan på telefon igår. I sedvanlig ordning tyckte han att jag skulle vara försiktig. Men denna gång tenderade det till att gå lite till överdrift då han bad mig att inte vara ute och springa bland lejonen.

Ibland vill man så väl men formulerar sig minst sagt lite galet.

Ungkarlsliv

Igår drog familjen till Finland och jag var således ensam hemma och jag hade hela kvällen ledig. Hjärnan ställde om på momangen och vips var jag tillbaka i nåt tillkrystat ungkarlsliv:

  • Jag jobbade knappt tio timmar
  • Väl hemma drog jag ut direkt på ett intervallpass på löpband. Passet bestod av 4x10min i 3:16-fart med ökande lutning enligt 1,1,2,2%-lutning. Pausjogg 90 sekunder i 10km/h.
  • Kom hem strax innan 21:00 efter träningen och slö-surfade lite
  • 22:10 insåg jag att det börjar bli bråttom med packningen till Kenya
  • 23:20 är jag tillslut färdig packad och ställer mig och börjar tillaga en aningen försenad middag bestående av fiskpinnar och stekt potatis. En kulinarisk fullträff!
  • 23:40 börjar jag titta lite på en tv-serie.
  • 00:15 är serien slut och jag börjar spela Halo 3.
  • 01:15 har jag nästan klarat spelet men inser att jag faktiskt (tyvärr) måste gå och lägga mig om jag skall orka jobba och träna nästa dag.
  • 01:20 upptäcker jag att sängen behöver bäddas då lakan mm lagts i tvätten. Inte världens roligaste konstaterande strax innan halv två på natten.

2007-10-18

Snart avresa...

Det drar ihop sig för avresa till Kenya. Jag är minst sagt lite stressad. Massor av saker skall hinnas med på jobbet. Direkt efter skall jag hem i raketfart för ombyte och sedan bränna av ett par snabba bandintervaller på ett gym. Efter passet väntar omfattande packning inför resan och sedan om jag hinner med så skall Halo 3 klaras. Jag är i slutet av näst sista banan så det skall gå om jag spelar koncentrerat.

Kenya! Hur smutt som helst. Jag har aldrig varit i Afrika tidigare så jag är peppad som attan. Äppel-poddarna är fullmatade med talböcker och Kents nya album. Nintendo DS är matat med Zelda och skall tjänstgöra som det perfekta resesällskapet på flygresan. Den bärbara datorn är även den laddad med lite House och Grey's Anatomy och några filmer. Sweet! Frågan är om jag hinner sova alls på flyger ner till Kenya?

Våra konferensresor brukar av tradition vara fullspäckade med konferens, aktiviteter och måltider. Jag måste erkänna att jag är lätt oroad över när jag skall hinna bedriva lite seriös träning. Har dock i samråd med Coach Lamas kommit fram till att kommande vecka blir en återhämtningsvecka. Det lär således inte bli så mycket löpning men det kan vara gott ändå då batterierna är fulladdade när jag återvänder till Sverige.

Upptäckte även till min förfäran att jag inte vaccinerat mig mot Gula febern. Åsikterna om man behöver ta ett vaccin mot detta i Kenya går lite isär. Det verkar som om de inte kräver intyg på vaccin om man kommer från ett osmittat land (Sverige). Problemet är ju att vi mellanlandar i Etiopien och det är ett smittat land. Krisscenariot är att jag efter ett knappts dygns resande nekas tillträde till Kenya för att jag missat att vaccinera mig. Hur som helst så är det för sent att göra det nu då man borde gjort det minst tio dagar innan.

2007-10-16

Stoppskylt

Hit men inte längre!Konstnär: Elias Engström

Marikas syster Sargit och hennes son Kaapo (Elias kusin) är på besök i Sverige under ett par dagar. Elias har väntat med stor spänning och förväntan på att få hit lillkusinen ändå från Finland så de kan leka (läs: röja som galningar) tillsammans.

Med detta i åtanke så blev vi lite förvånade då det första Elias gjorde då vi återvände hem med gästerna i släptåg var att rusa in i sitt rum och sätta sig vid sin stol. Sedan greppade han ett A4-ark och en illröd tuschpenna och började måla som besatt. En liten stund senare granskade han kritiskt sin skapelse och visade sedan stolt upp den. Vi hade lite svårt att först se vad det egentligen var som han målat men Elias var snabb på att förklara (och efter en stunds eftertanke och fantasi så är ju bilden ganska tydlig):

Det är en stoppskylt åt Kaapo. Lillkusinen är tydligen inte välkommen in i hans rum. Inte en direkt diskret antydan. Snacka om att vara en bra polare.

Och nej, den åkte inte upp på hans dörr.

Service

Ringde med hjärtat i halsgropen till bilverkstaden och kollade hur det hade gått med 7000-mila-servicen. De hade inte hört av sig och utöver servicen hade de inte hittat något annat att reparera. Inte ens bromsklossarna. Sweet! Måste vara min turdag idag. Det kommer säkert också gå bra på tröskelpasset ikväll!

Snurrigt värre

Argh! Jag blir tokig!
Hur jag än sliter och försöker så kan jag inte få bruttan att rotera motsols. Dagen är förstörd. Jag har gått så långt att jag tagit stillbilder och analyserat dem men i min värld snurrar hon bara medsols. Så tydligen använder jag min högra hjärnhalva mer...

Snurrande bruttan »

Pepp och opepp?

Dagens super-pepp: Kent släpper äntligen ett nytt studioalbum. Väntan sedan 2005 har varit lång och svår men nu är det äntligen dags igen. Spänningen är på topp! Frågan är bara när jag under dagen skall hinna pressa in ett skivköp?

Dagens opepp: Bilen e inne på 7000-mila-service. Bilservice... Finns det något mer ångestladdat ord? Man vet ju att de förutom det hutlösa servicepriset kommer hitta tusentals andra saker de vill reparera. Jag tittar med skräck på mobilen. Snart kommer de ringa med dödsbeskedet. Lika bra att tjacka en ny Audi Avant A6 på en gång. Måste bara cleara detta med Fru Marika.
Det blir säkert inga problem alls.

Dagens träning: Tröskelpass! Fiaskot från Hässelby är (nästan) glömt och det är dags för en kvällssession tillsammans med Herr Larm. 15km tröskel är inplanerat med start 17:00 runt Alvik, Ålsten och Ängby. Coach Lamas (Framgångs)receptet lyder: Progressivt ökande fart från 3:40 ner till 3:20.

Efter lite funderande så kom jag på ett ord som är mer ångestladdat än bilservice.
Håll i er nu...
Tandläkarbesök.
Huuuuu!

2007-10-14

Hässelbyloppet - en grå historia

Tungt på HässelbyloppetFoto: Thomas Windestam

Idag var det dags för Hässelbyloppet, en avslutning på den svenska delen av tävlingssäsongen för mig. Regnet hängde tungt i luften men vi klarade oss från dropparna. Trots det regnfria vädret så var det rått och ganska kallt samt rätt blåsigt på sina ställen.

Startfältet var riktigt bra och det hade funnits flera goda ryggar att följa om jag nu kommit upp till normal standard. Enhörnas Erik Sjöqvist efteranmälde sig tillsammans med VM-nian i marathon Janne Holmén. Dessa är självklart för vassa men efter dem följde Oskar Landin, Alexander Söderberg, Magnus Bergman och Mats Troeng vilka alla kunde fungerat som potentiella draglok.

För min egen del var det egentligen tungt redan första metern. Loppet från i onsdags satt kvar i benen och gjorde sig snabbt påmint. Vaderna började ömma efter tre kilometer och jag vågade inte springa fullt på tå som jag brukar. Jag försökte ta det lite lugnt de inledande kilometrarna som är lätt löpta men de gick nog ändå aningen för fort. Efter att den initial rusningen lagt sig så plockade jag några för optimistiska löpare. Vid fyra kilometer passerade jag Hässelbys Adnan Agar och sedan vid sex kilometer gick jag om Mäster Kent. Kent måste sedan haft en tung resa in till mål då han tappade 54 sekunder mot mig. Jag hade hela tiden Mats Troeng ett 20-tal sekunder framför mig men fick aldrig kontakt. Efter sex kilometer handlade det sedan om vakum-löpning och jag såg mest till att försöka behålla den beskedliga farten in i mål. Tyvärr tappade jag ytterligare sekunder mot Troeng. Till slut blev det en sjunde plats med den icke så smickrande tiden 32:19. Drygt en minut långsammare än banloppet från i onsdags. Visst det är snabbare än i fjol men med tanke på mina tidigare tider så skall jag utan problem göra sub 32 på denna banan. Uppskattningsvis tappar jag kanske 30 sekunder pga onsdagens tävling men det är bara att acceptera att kroppen inte var fullt återhämtad. Vinden besvärade även en aning idag och trots att man svängde hit och dit på gångvägarna i Hässelby så kändes det som om det blåste motvind vart man än vände sig. Det enda som egentligen värmde idag var presentkortet på 1000 balobas hos Löplabbet som arrangörerna var vänliga att ge mig.

Många påstår att Hässelbyloppets bana skall vara snabb och lätt löpt. Jag vill dock påstå motsatsen. Den andra hälften är lite tyngre än den första men framförallt finns det massor av skarpa aviga kurvor. Man sicksackar fram mellan bostadshusen i Hässelby och tappar lite rytm i de många kurvorna. Idag hade jag 32:19 på denna bana vilket kan jämföras med min tid på årets Midnattslopp som var 32:03 trots alla dess stigningar och höjdmetrar.

Nu hoppas jag att vaderna återhämtar sig snabbt och sedan skall jag gå upp lite i mängd de kommande veckorna innan säsongsavslutningen som sker vid en halvmara i Garda, Italien.
Alla resultat »

Målgång HässelbyloppetFoto: Thomas Windestam