2007-05-30

Elias skall ha creds!


Nu har Venla funnits med oss i ganska precis en vecka. Det har varit en stor omställning för alla i familjen inte minst för Venla och Elias.

Venla har för var natt sovit bättre och bättre och böjar så smått komma in i dygnsrytm och rutinerna utanför mammas mage. Hennes agenda ser ut enligt följande:

* Sov 95% av tiden
* I vaket tillstånd - skrik på mat
* Ät när tillfälle ges
* Om mamma och pappa suckade när de behövde byta blöjan - skit ner den nya direkt så de måste upprepa processen
* Upprepa enligt första punkten

Omställningen har givetvis varit stor för Elias också. Men han har verkligen varit jätte snäll, intresserad och stolt. Elias skall verkligen ha creds för att han tagit rollen som storebror så bra. Nu kan detta självfallet skifta rätt snabbt men jag är iallafall väldigt tacksam över att han varit så förstående. Det var verkligen kul att se honom på dagis första gången vi var där och visade upp Venla. Han var stolt som en tupp och talade bestämt om för alla de andra intresserade barnen att de minsann inte fick ta hem henne utan hon skulle stanna hos Elias.


Det är också fascinerande hur referenserna flyttas. Innan vi fick Venla tyckte jag Elias var så liten och skör. Men sedan Vela kom till jorden så upplever jag det som om Elias vuxit en meter och blivit mycket tyngre. När jag kom hem till Elias efter förlossningen då han låg och sov hemma hos farmor och farfar så undrade jag vem jätten som låg i sängen var...

2007-05-26

Sömnbrist och blöjbyten...

Wow,
Nu e man igång igen!
Tillbaka i gemet!

Sover ca 1.5 timmar i streck under natten och varvar detta med lite blöjbyten. Upptäckte initialt att jag blivit lite ringrostig på att byta blöjor men nu kan jag praktiskt (och bokstavligen) taget nästan göra det i sömnen.

Idag har vi tagit det lugnt. Elias och jag åkte till simhallen och badade. Väl tillbaka tog hela familjen en välförtjänt tupplur. Nåväl, inte riktigt alla i familjen. Jag passade på att sticka ut och bränna av lite banintervaller.

Mötte upp Björn vid Krillan bara för att konstatera att det var fotbollsmatch där så det gick inte att köra intervaller. Vi tog oss då vidare till Stora Mossens IP. Där vär det också match men vi försökte trots detta genomföra passet. Det blåste rätt mycket och på ena långsidan fick man kryssa fram mellan lagledare och spelare från de båda lagen (deras bås stod uppställa där). Inte helt optimalt. Hur som helst så genomförde vi passet enligt följande:
1. 3000m på 9:04.0 (Ståvila 8 min)
2. 2000m på 5:57.8 (Ståvila 8 min)
3. 1000m 2:45.9

Kände mig lätt och fräsch i ben och pumpen behövde inte jobba särskilt hårt. Men jag var extremt trött då jag sovit på tok för lite. Med tanke på detta, vinden och alla fotbollshuliganer utmed banan så e jag lite små nöjd med passet.

Nu får vi se hur mycket man får sova i natt. Venla har varit mycket lugn och sovit större delen av dagen. Jag tror hon laddar inför kvällen/natten!

2007-05-25

Nu har man en av varje!


Åkej, det blev inget SAYO det här året heller men det blev ju en alldeles fantastisk liten dotter istället!

Venla kom till jorden igår 18:50. Hon var lite drygt två veckor tidig, mätte 49 cm och vägde 2920g. Själva förlossningen blev lite oväntad. Marika hade inte känt några fosterrörelser under gårdagen och vi valde därför att åka in till KS för att kolla upp det hela. Ultraljudet visade dock att barnet mådde bra och att hjärtat slog normalt. Men det var lite dåligt med fostervatten och Venla var ganska passiv och rörde inte på sig särskilt mycket. Detta resulterade i att läkarna ville starta igång förlossningen manuellt. Sagt och gjort, nu skulle det födas! Eh... Jag och Marika som hade tagit med oss våra datorer och matlådor för att sedan gå till jobben efter läkarkollen. Så blev det ju inte riktigt. Några timmar senare hade Marika fått värkar och från det att lustgasen plockades fram så tog det inte lång tid innan Venla föddes.


Det är väldigt svårt att beskriva hur man känner sig under förlossningen. Jag försökte hjälpa till så gott som möjligt men faktum är att man känner sig rätt hjälplös. Marika kämpade dock på och jag var verkligen jätte stolt över henne! Under den sista intensiva delen av förlossningen så fullständigt bombas man av intryck och upplevelser. Försöker minnas så mycket som möjligt och bevara dem djupt inombords. Jag drar mig till minnes ett stycke ur en av mina absoluta favoritböcker: Mina drömmars stad (skriven av Per Anders Fogelström). Stycket sammanfattar känslan nästan perfekt.
Morgonen och ljuset var nära. Och Henning tyckte att lyckan lekte som en solstråle i hans hand.

2007-05-24

En dotter!



Rubriken säger allt! Venla är född

Det e dags!


Detta blir sista blogposten som ettbarnsfar. Nu är vi på Karolinska och det skall snart födas så bloggen skickar jag från mobilen.

Shit! E jag förberedd? No way! Har jag testat lustgasen? U bet!

2007-05-23

Träningen som gått...



Och nu raskt över till lite löprelaterade tankar...

Efter urladdningen vid Terräng SM så behövde kroppen återhämta sig lite. Anspänningen var hög och jag klämde verkligen ur allt jag hade i kroppen. Skönt att prestera bra vid ett av årets viktigaste lopp, inte minst med tanke på motståndet. De båda distanserna 4km och 12km bjuder på det bästa svenska motståndet inom löpning. Kort efter TSM drog jag på mig en segdragen förkylningen som inte riktigt blommade ut men som inte heller riktigt ville ge med sig. Knappa två veckor tog det att bli kvitt den. Jag lyckades genomföra träningen mängdmässigt men fick ställa in eller dra ner på intervallträningen.

Efter att ha blivit frisk så började jag lite försiktigt igen med banintervaller. Inte det jag gillar bäst och inte blir det bättre av att jag mestadels får genomföra dem själv utan sparringmotstånd. Jag är inte så rapp i steget som jag var under inomhussäsongen men jag misstänker att det står desto bättre till med uthålligheten på längre distanser samt benstyrka i backar och kuperad terräng. Det var ju trots allt det som all träning inför TSM fokuserade kring. Nu är målet SAYO på Sollentuna-vallen på fredag samt DM 5000m nästa vecka. Genomförde ett litet testpass under tisdagens intervallträning. Jag körde 5*1000m progressivt med 2 min ståvila mellan intervallerna. Tiderna blev:
1. 2:57.1
2. 2:55.8
3. 2:54.4
4: 2:51.9
5. 2:49.5
Snitt: 2:53.7

Den sista av dessa intervaller körde jag i spik och det kändes väl lite si så där. Vi får se hur vaderna mår efter 3000m i spik på fredag. Motståndet på SAYO är som vanligt extremt bra. Årets bästa 3000m-lopp över fullängds bana (400m).

Idag körde jag 15km i lugnt tempo. På vägen hem sprang jag hem och hämtade babyjoggern innan jag begav mig till Elias dagis. Väl där så tog vi en extra runda runt Johannesfredsstrand innan vi vek av hemåt.

2007-05-22

Säsongsavslutning 24



Igår var det säsongsavslutning med dubbelavsnitt av tv-serien 24 (säsong 6). Reflekterade över att det är många av de tv-serier som jag följer antingen har eller snart skall gå i ide under sommaren för att (förhoppningsvis) komma tillbaka någon gång i höst. Det är trots allt en hel del serier som jag och Marika ser på. Förutom 24 så är det Prison Break, Lost, Heroes, Smallville och Desperate housewifes. Vakumet lär bli stort. Vad skall man göra sen då?

Ah, just det. Man kan ju bränna av några flera kilometer i löparspåren och sedan har vi ju den nya familjemedlemmen som snart kommer till världen! Man lär ha att göra ändå...

Debut!


I lördags anordnade min klubb den årliga Kungsholmen Runt. Jag tyckte detta var ett utmärkt tillfälle för Elias att smaka på hetluften och debutera i en löptävling.

Sagt och gjort så ställde vi oss på startlinjen tillsammans med massor av andra knattar i åldern två till tolv år. Starten gick och den sedvanliga rusningen (gäller uppenbarligen såväl knattar som elitlöpare) infann sig. Elias höll sig dock rätt lugn och öppnade i ett lagom tempo. Många påhejningar runtom banan fick han höra och det var fantastiskt kul att få springa bredvid. Knattarna är så underbara när de springer fram. Det riktigt lyser i ansiktena på dem - löpglädje när den är som bäst!

Under den sista tredjedelen gick det lite långsammare fram i spåret men lite påhejningar och påminnelse om medalj och glass gjorde att Elias till slut lade på en spurt på målrakan och gick in på tiden 10:27. Jag måste erkänna att jag är riktigt stolt och imponerad av Elias som nyss fyllda tre år genomförde den respektabla distansen en kilometer helt på egen hand!