2007-08-31

Filmtajm

Fredag! Dags för lite koola filmlänkar...

Varför har vi inte sådana här program i Sverige? Skippa Bongolotto och tryck ut detta i etern istället:


Superman äger Batman. Varför? Se denna film för utförlig förklaring. Obs, ni kan behöva installera en liten DivX-codec.
How Superman should have ended »

Vem sade att det skulle vara lätt att uttala det engelska ordet refrigerator? Obs, ni kan behöva installera en liten DivX-codec.
The english conversation lecture »

2007-08-30

Ere redan höst!?

De två senaste dagarna har jag förfärat börjat inse att sommaren typ e slut. Hösten knackar redan på eller är i värsta fall redan här. Vad baserar jag det på? Jo självklart träningsutstyrseln. Jag har varit tvungen att köra med långarmade funktionströjor och har även under två pass varit tvungen att sätta på tunna löphandskar. Visserligen fryser jag väldigt lätt men detta måste ändå vara någon form av rekord. Jag kan inte minnas att jag jag tvingats dra på mig handskar under ett löppass i augusti! Inombords har jag gått och hoppats på att sommaren skall göra comeback efter den regniga semestern men som det ser ut nu så är nog alla löv gul- och rödfärgade lagom till helgen och någon gång under nästa vecka trillar de säkert av träden.

Och i Japan snackar de om värmerekord och extrem luftfuktighet. Jo tack, som om abstinensen att dra dit inte var tillräckligt stark...

2007-08-29

Ursvik by Fear

Många av er känner säkert till Ursvik och tänker då kanske i första hand på den riktigt stygga och tekniskt svårsprungna Xtreme-banan. Den ingjuter respekt och man vet att det kommer svida till ordentligt i både lungor och ben då man springer den.

Enligt mig finns det dock tyngre pass som man kan genomföra i Ursvik. Ett av de tyngsta intervallpassen som jag lite då och då genomför är 5 varv i 2.5km-slingan med ca 60 sekunders ståvila. Sådana pass brukar jag grunda med inför terrängsäsongen, dvs terräng-DM och terräng-SM (på våren). Om min snittid för intervallerna ligger under 8:30 vet jag att formen är god och att jag klarar av backarna. Nu när jag ställt om fokus till det kommande Lidingöloppet så skissade Coach Lamas upp ett sådant pass fast med lite mer generös vila, dvs fallande enligt 75'', 70'', 65'' och 60'' (där '' står för sekunder). Det var med lite skräckblandad förtjusning som jag radade upp mig inför start och sedan stack iväg. Jag var sugen på att få börja passet men visste att jag skulle få slita som ett djur mot slutet.

Jag klockade intervallerna på 8:36, 8:28, 8:25, 8:26 och 8:25 vilket gav ett snitt på 8:28.5. Detta jämförde jag sedan mot de tre passen jag sprang innan TDM och TSM där mina snittider var 8:33, 8:27 och 8:25 (serien för denna var: 8:41, 8:31, 8:24, 8:15, 8:14). På dessa pass var vilan 60'' rakt men dagens pass var ändå det första terrängpasset på länge (bansäsongen har prioriterats fram tills nu) och tiden indikerar att jag inte tappat så mycket styrka i backarna. Skönt!

Något som tyvärr inte var lika super-pepp var att jag redan under den andra intervallen började känna en svag smärta i min högra vad. Smärtan tilltog sedan under passet och när passet var slut hade jag dessutom fått ont i min vänstra vad. Jag blir inte klok på detta då jag normalt sett endast brukar få strul med vaderna/hälsenorna efter hårda banintervaller med spik. I terräng brukar mina vader låta mig springa i fred. Nu ere lägg dags och jag hoppas att vaderna piffat till sig under natten. I morgon väntar lätt distans och sedan får vi se vad det blir för fredagsintervaller. Sov gott!

2007-08-28

Intet nytt på spelfronten?

Som de flesta kanske vet är jag förutom löpningen djupt nere i träsket vad gäller serietidningar och tv/dator-spel. Med veckomängder på 10-15 mil och två småbarn så kan jag tyvärr inte gejma så mycket som jag kanske önskar.

Hur som helst så ser det fint ut under TV-bänken. Alla den senaste generationens konsoler står där uppradade tillsammans med en HTPC specad till max. Men oftast står de bara där lite ensamma och övergivna. Ok, HTPC:n används frekvent för att surfa på och spela film (och lite spel på) men konsolerna samlar mest damm. I sin ensamhet har dock de stationära konsolerna givetvis ynglat av sig och deras avkommor är döpta till Nintendo DS och en PSP (där DS:en äger hårt!).

Först in i hyllan var Xbox360 som förutom Guitar Hero II och Gears of War faktiskt inte spelats så mycket på. Sedan anlände den kritvita och stilrena Wii:n som total-ägde inledningsvis då jag i ren eurofi (och viss mjölksyra i armen efter allt viftande) spelade mig igenom Zelda - Twilight Princess - förra årets i särklass bästa spel. Sist in i samlingen var PS3, utrustad med fruktansvärd teknisk prestanda och en blålaser-spelare. Totalt sett har jag nog spelat Virtua Tennis 3 och MotorStorm i 2 timmar vilket resulterar i en timtaxa för denna konsol på cirka 4000kr. Jag väljer att inte tänka så mycket på det (men inte fan blir det bättre av att jag konkretiserar det svart på vitt genom att skriva ner det här).

Men nu på spelhimlen ser det lite ljusare ut. Till PS3an väntar jag med spänning på Metal Gear Solid 4 och Killzone 2. Till Xbox360 anländer snart Halo 3. Men för Nintendo ser det ännu ljusare ut. Till Wii:n kommer snart Metroid Prime 3, Super Paper Mario och sedan det som kommer bli årets spel: Super Mario Galaxy. Som om detta inte vore nog så släpps det snart dessutom The Legend of Zelda: Phantom Hourglass. Huuu... När skall man hinna ploga alla dessa spel? Nämnde jag dessutom att jag fått ett återfall i World of Warcraft (WoW)? Jag har dingat upp en dvärg-präst till level 15 och njuter av varje sekund. Det är så fint att spela på min 46-tummare, Azeroth har aldrig sett bättre ut. Min gamla Mage på level 55 hade Blizzard varit snälla att radera. Tack för den, bara knappa 200 timmar ner i papperskorgen.

2007-08-27

Talboksfronten

Idag under det lätt stegrande distanspasset så kom jag på mig själv att nästan bli lite irriterad då jag konstaterade att den andra boken i Stieg Larssons Millenium-trilogi, Flickan som lekte med elden, lider mot sitt slut. Den första boken, Män som hatar kvinnor, plöjdes under sommar-milen i Finland under semestern tillsammans med Jan Guillou Vägen till Jerusalem.

De senaste veckorna har jag således nästan betat av den andra delen och även om den hittills inte riktigt kommer upp i samma mästerliga division som den första så är den mäkta bra. Känns iofs skönt att det finns en tredje del som bara ligger och väntar på att få tryckas ner äppel-podden men innan det skall jag lyssna igenom den andra delen av Guillous Arn-trilogi, Tempelriddaren.

Under passet idag kände jag även ett litet sting av höst. Kan det vara så att sommaren verkligen snart är slut och att vi har mörker,regn och blask att vänta? Kroppen kändes dock överraskande pigg trots gårdagens utflykt i Lidingöloppsspåret. Herr Larm och jag joggade runt banan och hade en hel del att samtala om då vi inte träffats på ett par veckor. De tre milen klockades på 41/41/40 och allt kändes bra. Lidingöloppsbanan är tuff men med rätt inställning och strategi skall det gå att göra en riktigt bra tid där. Som tur är finns det många uppförsbackar att återhämta sig i.

Nu kretsar mest mina tankar kring hur jag imorgon skall kunna smita ut ur Oracles kurslokaler i Kista för att smyg-flukta på Musses final över 3000m hinder. Vad väljer man? Utbildning i hantering av Oracles nya databaser eller potentiell VM-medalj chans för en svensk i en löpgren!?

Studio Sumo?

Nu har jag gått och irriterat mig ett tag på SVT:s kvällssammandrag av friidrotts VM. Varför döper man det till Studio Sumo? Det är ju helt befängt. Mig veterligen har de inte haft ett enda reportage om sumobrottning i denna studio och det hela blir ju ännu mer lustigt då sumo inte (ännu?) ingår som gren i friidrott.

Låt oss anta att VM skulle gå av stapeln här hemma i Sverige. Jag tvivlar starkt på att någon av de japanska TV-kanalerna skulle få för sig att namnge sin friidrottsbevakning i stil med Studio Surströming, eller Studio Dalahäst. Om man vill göra en sportliknelse så kanske Studio Kubb skulle vara något. Bra namn eller hur? Nä, hittills har ju innehållet i Studio Sumo nästan uteslutande handlat om en viss fröken Klüft så det är väl lika bra att döpa hela skiten till just det - Studio Klüft.

2007-08-25

Babysim-debut

Venla tar sig ett doppIdag vara det dags för Venlas första babysims dopp. Det var kul att se alla småttingar där och (nästan) alla verkade nöjda och belåtna. Venla var ko-lugn och tyckte det här med tempererat vatten var en bra idé. Vi inledde med lite lek och sång innan vi testade två lätta sim/flyt-övningar. Allt gick perfa och jag var stolt som en tupp. Elias bevakade allt från bassängkanten och höll nästan på att självantända av avund då han osså ville ta sig ett dopp.

Både jag och Marika vägs säkerligen in i klassen lätt flugvikt men trots detta så stoltserar Venla i en viktklass där hon konkurrerar med sumobrottare och Michelin-gubbar. Jepp, Venla var rundast av alla barn, precis som Elias var då han var tre månader. Det måste vara ren grädde Marika matar henne med...

Imorn börjar Road to Lidingöloppet på allvar. Herr Larm och jag skall mötas upp och springa igenom banan. Första kilometrarna i lugnt tempo och sedan 15-20 km i något som kan liknas vid tröskelpass. Skall bli super kul! Jag är övertygad om att jag klarar terrängen och backarna men det skall bli intressant att se hur jag pallar distansen. Det var ju trots allt några år sedan (tror det var slutet av 2004) jag senast genomförde ett långpass, dvs sprang längre än 25 km.

Bada e kul (om vattnet är varmt)

2007-08-24

Jepp, jag e omogen

... eller bara en utpräglad tävlingsmänniska.

Detta blev jag plågsamt medveten om idag då jag dammat av min Cannondale-racer och trampade av mot jobbet. Solen visade sitt tryne så solbrillsen åkte på tillsammans med ryggsäcken innehållandes datorn och matlådan. För att slippa duscha på jobbet så pressade jag inte på särskilt hårt. Men strax innan Huvudstabron så blir jag passerad av en cyklist-lirare med typ Bermuda-färgade cykelbracks och annan modekorrekt cykel-utstyrsel. WTF!? No way dude! Inte på min hemma plan och sannerligen inte i en stigning. Så det var bara att trampa på lite hårdare, gå om och distansera honom över bron. Nöjd då jag parkade hojen, inte lika nöjd då jag tog av mig ryggan och konstaterade att en dusch inte skulle vara så dum i alla fall.

Moget, jag vet! Men jag var först över bron och det är det som räknas!

Idag: Fredag, löning och start på friidrotts VM (i Japan!). Dessutom väntar ett kvällslöp tillsammans med den återvändande framtida grannen Herr Larm.
Kan det bli bättre?

Spiksko-effekten

Jag blir nog aldrig riktigt klok på det där med spikskor. Visst de är lätta, fina och ger ett grymt grepp och frånskjut så länge man orkar springa tekniskt korrekt med dem. Men de ger också, i bästa fall, en fruktansvärd träningsvärk i vaderna. I sämsta fall åker man på en bristning.

Under onsdagens 5000m-lopp så körde jag i spik för första gången sedan ett banpass under semestern i Finland. Jag hade således inte härdat vaderna särskilt mycket och kände på mig att jag skulle få plikta lite för det. Hur som helst så orkar jag springa distansen 5000m med spik och kan dra nytta av det hela vägen. På distansen 10 000m skulle jag aldrig orka göra det varför då ett sådant skoval skulle bli kontraproduktivt. Under och efter loppet så kändes det bra. Igår var jag så där lite lagom stel och lite tjock i vaderna men det är normalt efter en hård urladdning. Men den sanna spiksko-effekten uppstår först efter två dagar. Det har jag nu börjat lära mig. Idag, då övriga kroppen känns hyfsat pigg och återhämtad, så upplevs vaderna vara stelopererade. Jag har inte åkt på någon bristning så det är jag tacksam över men jag är grymt stel i vaderna. Det känns ungefär som om någon opererat in två blydankar där. Men som sagt, så här brukar det vara. Jag förstår dock inte riktigt varför så om någon har en liten trevlig förklaring så mottages den tacksam.

2007-08-23

14:56.28 - äntligen sub 15!!!

Ah, vilken känsla! Äntligen sub 15! Som jag har väntat på att kunna få skriva detta...

Igår var det alltså 5000m på Fredrikshofsspelen vid Stadion. De yttre förutsättningarna var så när perfekta med en temperatur strax under 20 grader och nästan ingen vind alls. Benen kändes (som vanligt) lite tröga under uppvärmningen men då spikskorna, linnet och shortsen åkte på så infann sig den där tävlingsmässiga fjäderlätta känslan. Stegringarna strax innan start kändes även de lätta och bra så jag kände mig försiktigt optimistisk innan start.

Under dagen hade jag korresponderat med Coach Lamas och kommit fram till att jag skulle försöka öppna lite hårdare än de tidigare 5000m-lopp jag sprungit i år. Vid DM, Sätra Spelen och Bospararspelen hade jag passertider mellan 9:10-9:16 vid 3000m vilket var för mycket tid att hämta in för att göra en attack ner mot sub 15. Igår var planen att försöka passera 3000m på 9:00-9:05 för att sedan kunna grisa på de två sista kilometrarna in i mål.

Sagt och gjort, mara-SM-4:an Le Cédric hade ont i sitt knä men lovade att agera hare. Planenligt tog han starten och radade sedan upp stadiga 72-varv ända fram till 2300m då han klev av. Jag är lite osäker på om jag hade flera löpare i släptåg men från det att Cédric klev av så fick jag borra på solo framme i täten. 2000m passerades på ganska precis 6:00 och 3000m på 9:00. Sedan kom den kritiska fjärde kilometern. Klarade jag bara att hålla 3:00-fart här så kände jag på mig att jag skulle kunna pressa mig in den sista kilometern bara moroten om sub 15 fanns där som en hägring. Lade ett varv på fjärde kilometern på 70 sekunder (för fort!) och fick sedan en liten reaktion på nästföljande som klockades på 73 sekunder. Nu gällde det att inte gripas av panik utan fortsätta fokusera. Jag hade enormt stöd av alla Studenter ut med banan som kort innan mitt heat sprungit B-heatet. Tack vare detta kunde jag behålla fokus och koncentrationen och hela tiden pressa på. Cédric och Rubin McRae skrek varvtider hela vägen in i mål och jag visste att jag hade tre sekunder upp. De två sista varven blev det ordentligt tufft men vid utgången på sista varvet visste jag att om jag inte fixade sub 15 nu så skulle jag aldrig förlåta mig själv. Så jag mosade på och gick i mål som segrare på 14:56.28. Nytt pers med knappt 7 sekunder och äntligen äntligen sub 15.

Vilken enorm lättad! All spänning och press bara rann av mig då jag flämtade ut på tartanen. Det kändes fantastiskt att ha så många klubbkamrater runt omkring mig (farsan skall osså ha creds då även han var där och klockade passertider). Under någon bråkdel av någon sekund svävade tankarna tillbaka på alla träningspass man plågat sig själv för att kunna uppfylla detta mål. Och vet ni vad!? Det var värt varenda svettdroppe, varenda centiliter av mjöksyra och varenda morgon man vaknat dagen efter ett intervallpass med halvbruten kropp! Jag vill/ville bara ta hela världen i famnen!

Nu väntar jag bara på att få springa ett lopp där jag slipper dra sista 2700m själv. Drömmen vore att få ett tätt intensivt heat med några löpare som lägger varvtiderna runt 14:45-14:50. I ett sådant lopp tror jag att jag kan sänka mitt pers med åtminstone 10 sekunder. Men önska kan man ju alltid och än är det ju faktiskt inte julafton.

Nästkommande tävling blir Löparnaskväll 10 000m där jag skall försöka göra en tid ner mot 31:20. Sedan väntar 30 km terränglöpning runt Lidingö.

Passertider:
1 km: 2:57
2 km: 3:03 (6:00)
3 km: 2:58 (8:58)
4 km: 2:59 (11:57)
5 km: 2:59 (14:56.28)

Nu gäller det bara att hålla sig frisk och kry. Hemma är det ordentlig sjukstuga och det sniffas nässpray och knapras alvedon för fulla muggar. Än så länge har jag klarat mig undan förkylningen men risken är stor att jag halkar dit och smittas av mina familjemedelmmar. De är ju så mysiga att man måste gosa med dem hela tiden!

Tack för Cédric för utmärkt farthållning och passertider.
Tack Coach Lamas för allt ditt engagemang runt min träning.
Tack publiken/klubbkamraterna/farsan för allt stöd utmed banan.

Alla resultat »
Coach Lamas refereat om loppet på Studenternas hemsa »

2007-08-21

Polar - vad sysslar ni med!?

Ah, nu blir jag lite ledsen. Ända sedan Polar i februari gjorde en pressrelease om att de under andra halvan av 2007 skulle släppa en GPS till deras nya löparklocka RS800 så har jag väntat och väntat och väntat.

Igår var jag inne hos Polar vid Alvik och lämnade in klockan (igen) för en liten uppdatering. Det har nämligen visat sig att höjdmätaren får frispel under löppassen efter ca 30-40 minter. Det hela orsakas av att de små hålen för höjdmätaren sitter för tajt mot handleden och efter ett tag slammas igen av svett eller fukt. Nu hade Polar i alla fall gjort en ny baksida som de monterade på klockan vilket gjorde att höjdmätaren fungerade strålande. Så långt var allt frid och fröjd.

Då jag väl var där passade jag på att fråga killarna om de hade något datum för GPS:en. Till min glädje fick jag då reda på att den skall släppas någon gång under september. Då jag sedan frågade lite om hur den kommer fungera så fick jag till min fasa reda på att den inte kommer lagra koordinater medan man springer. Det enda den således kommer skicka (lagras och visas i klockan) är momentan hastighet och tillryggalagd sträcka. Detta är ju tragiskt eller rent ut sagt bedrövligt. Jag har oftast god uppfattning om vilket tempo jag springer och kan uppskatta hur långt jag sprungit. Det jag är sugen på är att efter ett pass kunna plotta min runda mot exempelvis Google Earth. Springer man i terräng eller på en okänd plats så kan det vara kul att se sådan information. Men icke. Polars GPS (till skillnad från exempelvis Garmins 305:a) kommer bara ange sträcka och hastighet. För oss löpare är detta helt ointressant då det redan finns en fotpodd till klockan som väger mindre och dessutom mäter just hastighet och sträcka mer korrekt än GPS:en. De enda som jag förstår skulle ha behov av GPS:en är de som kanske paddlar kanot eller åker skidor.

Så vad gör jag nu? Måste jag tjacka en fet Garmin? Vi får se. En liten fågel viskade precis i mitt öra att det förmodligen dyker upp en liten present lagom till jul från Garmin. Låt oss hoppas på en ännu mindre och smidigare GPS-klocka.

2007-08-20

Fett Rules!

Fett Rules!I fredags fick jag en ny leverans av statyer från USA. Najs! Denna gång hade paketet märkts upp på 'korrekt' sätt så jag slapp sponsra tullverket i onödan.

Av de fem statyer jag glatt packade upp så fanns det en riktig pärla: Mr Jango Fett. Alla fans av science-fiction-filmer vet att Mr Boba Fett är en av de koolaste filmkaraktärer som visat upp sitt nylle(mask) på filmduken. Hans farsa, Jango, är banne mig inte långt efter. Det blir man smärtsamt medveten om då man nästan bländas av denna über-koola mini-bust! Fettarna rular och dominerar!

Borta bra men Japan bäst

Borta bra men Japan bästVia en snäll kollega fick jag en länk till denna bild och tillhörande film. Bloggen Kilian-Nakamura rapporterar om trender i Japan med fokus på prylmarknaden (kan det bli bättre?). Grabbarna hade under japanernas Obon-högtid varit förbi Tokyo summerland och fått se följande makabra scen.

Ja det är sant, det finns faktiskt vatten någonstans där under alla människor.
Ja, det är faktiskt en pool.
Och ja, det är även en vågmaskin.

Se filmen för det ultimata beviset. Jag vet inte vad ni säger men trots att jag är en badkruka av sällan skådat slag så blir jag genuint sugen på att bada när jag ser detta. Frågan är vad den färske SM-fyran (!!!) i triathlon, aka Vitamin-Cola-Staffan, säger om att ta några intervallängder i simpölen här?

2007-08-19

12a på Midnattsloppet

Igår var det om sagt dags för Midnattsloppet på Söder. 17 000 föranmälda löpare och av dessa kom ca 13 500 till start. Loppet var även observationslopp inför kommande finnkampen så större delen av elitlöparna var på plats.

Jag öppnade loppet i ett ganska försiktigt tempo och lät många löpare sticka iväg. Det är lätt att öppna för hårt då det är svagt utför första hälften medan andra hälften är betydligt mer tuff till följd av många tyngre stigningar.

Efter 4 km började jag sakta plocka löpare. Fram tills dess hade jag haft Emil Lerdahl i släptåg. Mitt triumfkort var backen vid Sofia Kyrka efter 5 km. Där skakade jag av mig Emil, gick ikapp och sprang om bl.a. Marek Poszepcynski, Jonas Buud och Rubin McRae. Kilometern med denna stigning klockade jag på 3:18 vilket kan jämföras med km-snittet för loppet som blev 3:12.

Efter det väntade lite sololöpning innan jag plockade upp Spårvägenlöparna Mats Granström (SM-segrare i fjol på 10 000m) och Tobias Lundgren. Strax innan den über-långa målrakan (600m?) ser jag ett randigt gul-svart Enhörna-linne ca 70 framför mig. Jag känner inte igen ryggtavlan men klurar ut att det måste vara Magnus Bergman, svensk rekordhållare på Lidingöloppet (han har sprungit det snabbare än en viss Musse). Det är säkert tio sekunder upp till honom och jag har då en inre kamp inom mig om jag skall plåga kroppen ytterligare för att få kontakt. Coach Lamas har redogjort för mig att han tycker att jag skall bli bättre på att spurta så det var bara att grisa på. Jag närmade mig och med ca 250 m kvar har jag kontakt. Tio meter framför Bergman ser jag även Nicklas Österberg, en gammal (finnkamps) 1500m-löpare och erkänt stark spurtare. Jag väljer dock att satsa allt på ett kort och lägger på en slutspurt. Jag passerar omgående Bergman som släpper och går sedan om Nicklas. Det är dock 150m kvar till mål och jag hör hur Nicklas hinner svara, få upp farten och lägger sig i rygg på mig. Med 70 m kvar returnerar han (planenligt förstås), drar upp sina knän och tänjer ut steget som bara en 1500m-löpare kan göra och glider ifrån med tre sekunder. I mål hade jag 32:03 och placeringen tolv, nionde svensk.

Min tid var 15 sekunder snabbare än i fjol trots att jag tyckte det var lite mer blåsigt i år. Det anmärkningsvärda var att min första hälft passerades på 16:00 (exakt samma tid som i fjol). Min andra hälft, backarna till trots, gick nästan lika fort, 16:02 och det är jag mycket nöjd med. Sista hälften plockade jag (enligt resultatservicen) in 9 placeringar och är enbart slagen av de sex första löparna (tre svenskar). På ett jippobetonat Nike-spurten (100m?) i Östgötabacken hade jag 21.65 vilket om man kikar på topp 50-löparna står sig mycket bra. Jag är endast slagen av Oskar Käck, Kristian Algers och loppets segrare Abdallah Lamghari. Loppet var alltså ytterligare ett kvitto på att bästa disciplinen är om banan är kraftigt kuperad. Känns bra att ha det i bagaget inför Lidingöloppet.

Resultaten »
Mina mellantider »

2007-08-17

Dags för kvällslöp på Söder

Imorn är det dags för Midnattsloppet, 10 km på en kraftigt kuperad bana runt Söder. Det ryktas om ca 17 000 föranmälda löpare så det lär bli en publikfest. Eliten av löpare lär även den vara samlad då loppet är ett observationslopp inför kommande Finnkampen. Sjökan har ju dragit iväg till Osaka för VM 5000m men utöver honom lär vi säkerligen få se namn som Kristian Algers, Lasse Johansson, Oskar Käck, Jonas Andersson, Fredrik Uhrbom, Mats Granström och kanske Henrik Ahnström. Bortsett från de och några importerade Marockaner och Kenyaner så kanske man får slåss om platserna runt 10 - 15.

Min träning har flutit på bra sedan SM 10000m. Jag körde 6 terrängvarv i Solviks motionsspår (1.8km) i måndags och upptäckte då att man kanske försakat terränglöpning till förmån för banintervaller den senaste tiden. Bansäsongen lider dock så smått mot sitt slut så inför kommande Lidingöloppet så börjar jag sakteligen ställa om fokus och ändra lite träningsupplägg.

2007-08-16

Sayonara syrran!

Nu har syrran dragit hem till Japan. Sayonara, det var verkligen roligt att ha dig här. Jag har inga svenska syskon så och senast jag träffade syrran var i Tokyo för över fem år sedan. Det kändes skönt och kul att kunna deklarera för sina vänner och bekanta att man varit ute tillsammans med sin syster och vevat lite golf.

Innan syrran åkte hem så undrade hon om det inte var dags snart för oss att komma och hälsa på henne i Tokyo snart? Eh! You think!? Vips så kom Japan-abstinensen tillbaka på nolltid. Visserligen är det säkert stört omöjligt att bedriva någon form av seriös löpträning på de smala och på tok trafikerade gatorna. Men har man flyt langar man upp en massa yen och får tillträde till nåt gym med löpband.

För någon månad sedan berättade jag för Elias vid matbordet att vi om något år kanske kunde åka till Japan. Elias funderade ett tag innan han fäste blicken i mig och med alvarlig röst undrade om vi inte bara kunde lämna mamma hos farmor och farfar och sedan åka i väg till Japan. Jag och Marika skrattade länge medan Elias undrade vad det var som var så kul. Vi brukar ju lämna honom hos farmor och farfar när vi behöver uträtta några ärenden så varför kunde inte farsan och han göra samma sak med morsan om det nu innebar att grabbarna i familjen kunde dra en repa till Japan?

De tog Lill-buffeln!

Fick denna video postad till mig för ett litet tag sedan och det är banne mig den mest bizzara video jag sett på länge. Filmen har dock nästan allt och precis när man inte tror det kan bli bättre så lägger de (bufflarna) in en till växel och ökar dramatiken. Ta nu fram lite popcorn, korka upp en Cola och luta er tillbaka och se naturfilmer så som Arne Wise aldrig visade dem.



Och lejonen i filmen måste vara världens i särklass mest talanglösa lejon. Ever.

2007-08-15

Golf - ett smärtsamt uppvaknande

Igår var det dags att rasta golfstickorna för första gången på över tre år. Att jag inte konserverat min hpc-22-form var jag ganska övertygad om innan start. Men på rangen innan jag och syrran slog ut på första hålet gick det banne mig rätt bra så jag hoppades åtminstone undkomma med hedern i behåll.

Men, snabbt blev man plågsamt medveten om hur kass man blivit. Förutom ett bra utslag på första hålet så noterade jag i praktiken tre streck på de tre första hålen. Jag kryddade misslyckade närspelsslag med grymma slajasade historier som slogs ut med en fel-vinkel ala 90 grader direkt ut i buschen eller vatten. Då var det riktig uppförsbacke. Men sedan kvicknade jag till de sex återstående hålen och presterade två par, en boogey och tre dubbel-boogies. Inte helt kass men långt ifrån bra.

Hur som helst så var syrran salig över den svenska närheten till golfbanor och att greenfeen faktiskt inte stoltserade med höga fyrsiffriga belopp. Vädret var ju även det perfa så om inte golfsvingen värmde så gjorde i alla fall vädret det.

2007-08-13

Memory

Så där ja... Då har man officiellt fått stryk i spelet Memory av en treåring. Riktigt bra för ens eget självförtroende. Elias bara fnittrade på och vände upp alla brickor i vad som såg ut att vara en självklarhet.

Då Elias var mindre än två år hade han redan passerat mig vad gäller finska språkkunskaper. Nu har jag bara Tv-spel- och löpresultaten kvar i behåll. Jag misstänker att han får kämpa lite hårdare innan han slår dem. Frågan är dock inte om utan när han gör det.

Back in office

Elias och syrranSå nu sitter man återigen här i det lite små kyliga(!) kontorsrummet och försöker få fart på utvecklingsprojektet. Det skall bli intressant att se om det kompilerar överhuvudtaget...

Bifogar lite bilder från utflykten till Drottningholm i lördags. Det hela blev en mycket trevlig tillställning då vi tog en färja till Drottningholm och promenerade runt där i det fina vädret. Därefter åkte vi hem och avrundade dagen med att beställa hem lite thailänds (kryddstark) mat.
FamiljenMina favorit tjejerSize XL

Sista semesterdagen

Där rök den. Den sista semesterdagen. Vart tog dagarna vägen?

Om några timmar är det en smärtsam uppstigning som väntar och sedan en liten bilresa till jobbet. Vi får se hur det går med omställningen. Jag är dock hyfsat taggad på att komma tillbaka till jobbet. Uppdraget jag jobbar med nu är både kul och utmanade och med projektgruppen trivs jag utmärkt. Fyra veckors ledighet blev det totalt vilket är ok. Två veckor sparar jag till lite ledighet runt jul samt möjlighet att förlänga föräldraledigheten med Venla.

Så här sammanfattas semestern:
Vecka 1: Finland - Bilsemester, träningsläger
Vecka 2: Finland - Träningsläger
Vecka 3: Sverige - Bastubygge i Sala
Vecka 4: Sverige - Lättning av träning, stora SM 10 000m samt besök av syrran från Japan

2007-08-11

12a på 31:31.04

Syrran, mamma, Coach Lamas och jagIgår var det dags för sensommarens stora mål, stora utomhus SM 10 000m. Elias inledde morgonen med att kräkas ett par gånger så planen på att ta med mig hela familjen till Eskilstuna reviderades snabbt. Istället blev det jag, coach Lamas, mor, far och syrran som satte oss till rätta i farsans Volvo.

Vi anlände i god tid till Ekhagens IP och jag kunde se lite av damernas 10 000m innan det var dags för uppvärmning. Kroppen kändes pigg och bra men det gällde att hålla nerverna under kontroll. Startfältet var riktigt bra och det gällde att få till ett bra lopp.

Starten gick och det bildades snabbt två klungor (om man räknar bort Sjökan som drog iväg på ett sololöp över 25 varv och vann i överlägsen stil). Jag höll till i den andra klungan men fick efter fem varv instruktioner av Coachen att det var för söligt tempo. Då gick jag upp och drog något varv och klungan splittrades. Jag fick med mig Lövås, Lerdahl och Österlund. Kort senare ökade de två sistnämnda tempot ytterligare ner mot 73-74 sekunder per varv och jag vågade inte gå med dem. Istället körde jag tillsammans med Lövås något varv innan jag lämnade honom bakom mig och hade sedan knappt 6000m sololöpning framför mig. Lite trist att hamna i vakuum så tidigt men tyvärr blev det så.

Jag försökte hålla tempot uppe trots lite jobbig motvind på målrakan och det underlättades avsevärt då Coachen skrek varvtider. Jag hade en bit upp till Österlund och Lerdahl och långt ner till de som jagade mig. Så det blev mest en kamp mot skallen då det gällde att inte tappa för mycket fokus. Hälfterna blev dock nästan identiska med 15:45 och 15:46. I mål visade klockan 31:31.04 vilket var pers med över 15 sekunder och placeringen blev 12. Lerdahl måste ha hittat på något konstigt på slutet. Jag minns inte att jag passerat honom utan tror att han räknade fel på varven och klev ett varv för tidigt innan han upptäckte sitt misstag och sprang i mål efter mig.

Lagom nöjd med loppet. Kunde som sagt inte göra så mycket åt placeringen. Tiden hade jag hoppats kanske skulle varit 10 sekunder snabbare med tanke på det vakum jag hamnde i samt den jobbiga blåsten så är den ok. Tyckte dock inte det var allt för jobbigt och tror mig kunna kapa en hel del till nästa 10 000m-lopp oavsett om man får draghjälp eller får göra loppet själv.

Alla resultaten »
Coachens artikel från Studenterna hemsa »

2007-08-09

Dan före dan

Endast en dag kvar till stora SM och det har faktiskt inte börjat fladdra omkring några fjärilar i magen ännu. Jag har känt mig oväntat avspänd de senaste dagarna och hoppas att 10 000m på fredag kväll blir en trevlig tillställning där jag åtminstone kan knipa några bra placeringar och putsa mitt pb med x-antal sekunder. En tid ner mot 31:20 känns rimlig men då det är ett mästerskapslopp så kommer placeringen bli främsta fokus. Jag tänker således inte offra mig och gå upp och dra i onödan bara för att hålla ner varvtiderna. Men men... Jag skall snacka ihop mig med coach Lamas idag och studera startlistan (som ser ruggigt bra ut).

Sista genrepet inför SM genomfördes på tisdag förmiddagen under delvis sparring med coach Lamas. Jag körde sex tusingar med 400m pausjogg på ganska precis 2:20. Tiderna på tusingarna blev: 3:01.4, 3:01.0, 3:00.4, 2:56.6, 2:59.3, 2:54.2. Allt kändes bra och jag behövde inte slita nämnvärt för tiderna, således ett bra formkvitto.

Igår anlände syrran från fjärran Tokyo. Verkligen kul att träffa henne igen, vi ses alldeles för sällan. Måste se till att driva igenom en resa till Japan snart. För talesättet är ju trots allt:
Borta bra men Japan bäst.

2007-08-07

DN-galan - vilken kväll!

En magisk sensommarkväll vid Stockholm StadionWow,

Just hemkommen från en magisk sensommarkväll toppad med en fantastisk DN-gala. Så många intryck och så många fantastiska prestationer. Stadion var fullsatt och många av världens bästa friidrottare fanns på plats. Eller som kocken Werner så milt uttryckte det under vårt intervallpass i söndags: Här är 'topp of the food chain'. Vad sägs om:

  • Blanca Vlasic satte nytt årsbästa med 2:07 i damernas höjd och smulade sönder allt motstånd vilket säkerligen ingjuter en massa extra självförtroende inför VM.
  • Stefan Holm vann herrarnas höjd för fjärde gången och satte även han nytt världsårsbästa (eller tangerade det åtminstone).
  • Susanna Kallur satte självaste Michelle Perry på plats då hon vann damernas 100m häck. Detta ger Kallur en mental styrka och sätter nog gissel i huvudet på Perry inför VM.Susanna Kallur besegrade för första gången Michelle Perry
  • Klüft vann förhållandevis längdhoppet enkelt på 6.65 efter stabil hoppning.
  • Musse gick återigen under Anders Gärderuds gamla svenska rekordtid då han kom tvåa på 3000m hinder med 8:07.83. Vilken stämning det var på stadion då. Alla på läktarna stod upp och lyfte fram Musse.Musse på språng!Musses form är fantastisk
  • Paul Koech visade med råge vem som faktiskt är bäst i världen på 3000m hinder då han dominerade loppet stort och vann överlägset på nya Stadionrekordet 7:59.42. Grymt att gå under 8:00. Tyvärr får vi inte se honom i VM då han endast blev fjärde man på de kenyanska mästerskapen och därmed missade att kvalificera sig till VM.Koech - bäst i världen just nu på 3000m hinder
  • Kenenisa Bekele visade varför han är världens kanske bästa genom tiderna medeldistanslöpare då han totalt utklassade allt motstånd på 3000m och sänkte Stadium-rekordet med över 10 sekunder ner till smått fantastiska 7:25.79. Vad sägs om sista 1500m på 3:38? Det är snabbare än det svenska årsbästat på just 1500m. Men han har dock en liten bit ner till Komens otroliga världsrekord på 7:20, vilket rankas som ett av de mest svårslagna på medeldistans.Bekele smulade ner allt motstånd på 3000m
  • Men den kanske främsta prestationen av alla stod Jeremy Wariner för. På 400m så svävade han in med perfekt teknik och löpsteg på 43:50 och sänkte sitt pb med över en halv sekund. Det var den tredje snabbaste tiden genom tiderna, endast slagen av en viss Michael Jonson. Helt enormt. Det blir ju under 11 sekunder per hundring. Fyra gånger... Och som sagt, jag tyckte ju han såg rapp ut i steget då jag fick tillfälle att detaljstudera hans teknik på Sätra IP i söndags.Wariner har precis för första gången i karriären sprungit 400m under 44 sekunder

2007-08-05

Löpningen då?

Jo, bastubyggandet till trots så har jag lyckats skrapa ihop en hyfsad mängd kilometrar. Det är idag lite drygt fem dagar kvar till stora SM 10 000m och jag ansåg väl inte att det tuffa byggandet var den perfekta formtoppningen.

Under de tre semesterveckorna så har jag kört på bra med mängd och fått till en del riktigt bra intervallpass. Dock har det bara blivit en bankänning i Finland (20x400m) så det var med en viss skeptism jag begav mig ner till Sätra IP idag för ett intervallpass med kocken Werner. Kroppen grinade illa redan innan passet med för lite sömn och en rygg och lår som ömmade precis överallt.

Werner och jag präntade dock upp följande skiss som intervallpass: 3000m, full vila, 2000m, full vila och 1000m. Förhoppningen var väl att vi skulle mäkta med 3:00-fart på alla tre intervallerna. Men med perfekt löpsparring så växeldrog vi vartannat varv och taggade oss genom hela passet. 3000ingen klockades på 8:57.4 sedan knappt 9 min vila. 2000ingen gick på 5:50.3 och den efterföljande vilan på 8:30. Sedan brändes den sista tusingen av på 2:43.4. Jag var mycket nöjd med passet då det dels var relativt varmt (ca 29 grader) och bitvis lite besvärlig blåst. Kroppen var ju inte heller direkt på humör så det var verkligen en positiv överraskning att det gick att genomföra passet över huvudtaget.

Mitt under passet fullkomligt invaderades banan av kralliga sprinterlöpare som kom från ingenstans. Alla hade de spejsade flashiga trendkorrekta löpkläder och stora feta hörlurar över öronen. Jag fattade ingenting till en början tills jag i ögonvrån skymtade en viss herr Jeremy Wariner. Då förstod jag att det var de amerikanska DN-gala-deltagarna som skulle genomföra ett träningspass.

Efter passet stod Kalle och jag vid ring-side och bokstavligen dreglade då Wariner körde några lätta avspända 150m-löpningar. Fan, det var vackert så det sved i både ögon och själ. Han nuddade knappt tartanen utan bara svävade fram i stora men perfekt avvägda och balanserade steg. Helt sjukt. Har aldrig sett nåt liknande. Total harmoni!

Sedan begav vi oss raskt hem till Werners casa där Naprapat-Helena, aka Werners sambo och Sweetheart, total renoverade lår, vader, rygg, nacke och hammar-armen! Bitvis var det skönt men på vissa ställen (läs: fram- och baksida lår) gjorde det så ont att jag var tvungen att svälja min stolthet och grina illa. Kommande vecka kommer jag inte göra många knop utan bara se till att läka ihop kroppen så den e sugen på 25 hårda snabba tartanvarv på SM kommande fredag.

Iiii - semestern är snart slut

Merde! Det slog mig helt plötsligt att semestern snart är slut. Tre veckor har passerat och det återstår bara en vecka. Visserligen har jag två veckor kvar som jag sparat men då det inte ser ut att bli en Japan-resa detta år så kan jag spara dem eller alternativt bränna några extra dagar under julledigheten.

Och just det! Halv-syrran, Chiemi, kommer hit på onsdag nästa vecka. Direkt live från Tokyo Japan så bränner hon hit för en veckas vistelse. Hon frågade om det var något speciellt jag önskade mig från Japan i present. Doh! Vad svarar man på det?
Listan till jultomten kan bli riktigt lång...

Jag har inga andra syskon så hon är det närmsta jag kommer. Alltid lika kul och spännande att träffa henne. Oftast har vi träffats på plats i Japan, endast en gång tidigare har hon besökt Sverige. Vissa drag tycker jag mig se en viss likhet mellan oss. Jag fattar knappt japanska och hon knappt någon engelska men det brukar gå lysande ändå. Med ögonkontakt och gester kan det mesta lösas.

Jag har som plan att dra med henne ut en sväng på golfbanan då hon e golf-addicted. Greenfeen i Tokyo ligger väl på dryga 5000kr så en runda för 500 kr kommer nog uppskattas.

Bastu with a view

En liten sammanfattning över bastubyggandet:
  • Det är bra att ha en finsk hårt arbetande sauna-byggnads-meistro till hands (läs: General Mattila - Marikas far).
  • Det är tajt att hinna smälla upp en bastu från grunden på en vecka.
  • Att bära bastuaggregat är tungt.
  • Det underlättar att ha en spikpistol då man skall banka in över 5000 spikar.
  • Det är inte helt fel att ha lite extra kilon bakom hammaren då man bygger. Alltså är en lätt flugvikts-löparkropp inte optimal.
  • Att kombinera bastubyggande med hyfsad mängd löpträning e slitigt.
  • Begreppet 'stupa i säng' har fått en ny betydelse.
Det som nu återstår på bastun är att spika upp lite foder kring ett av fönstren samt att måla den. Senare under sommaren eller början på hösten så får detta fixas. Nästa sommars projekt får bli att anlägga en smutt liten altan framför bastun så man kan sitta och svalka av sig där.

Självklart glömde jag att fota bastun då den var färdig. Jag var väl så trött att jag hade förträngt det. Jag ber att få återkomma med en bild över den färdiga bastun då vi förmodligen beger oss till Sala någon gång under nästa vecka. Annars dokumenterade jag på rätt bra med kamera och videokamera. Kul att ha det som minne.

2007-08-04

Åter tillbaka

Ladies and Gents!

Nu e vi äntligen tillbaka och inkvarterade i hemmet i Bromma. Efter åtta dagars hårt hårt slitande står äntligen bastun färdig och stoltserar med sjöutsikt vid sommarstugan i Sala.

Jag har varit Internet-befriad och därför haft svårt att uppdatera bloggen. Visserligen har jag haft mobilen till hands men jag, Marika och min far har varit ansatta av General Mattilas (läs: Marikas far) arbetsorder. Där kan man snacka om arbetsmyra. Karln var uppe ofta innan 06:00 och hamrade på bastun.

Kroppen värker på precis vartenda ställe och jag är redo att lägga mig på operationsbordet. Men faktum kvarstår att bastun blev klar och inte bara det. Den blev helt otroligt bra! Jag måste nu lägga mig och få lite sömn så återkommer jag med bilder och mera beskrivningar om bastubyggandet imorn.

Över & ut.
Eller som de verkar säga i Amerika: Over & out.