2007-08-05

Löpningen då?

Jo, bastubyggandet till trots så har jag lyckats skrapa ihop en hyfsad mängd kilometrar. Det är idag lite drygt fem dagar kvar till stora SM 10 000m och jag ansåg väl inte att det tuffa byggandet var den perfekta formtoppningen.

Under de tre semesterveckorna så har jag kört på bra med mängd och fått till en del riktigt bra intervallpass. Dock har det bara blivit en bankänning i Finland (20x400m) så det var med en viss skeptism jag begav mig ner till Sätra IP idag för ett intervallpass med kocken Werner. Kroppen grinade illa redan innan passet med för lite sömn och en rygg och lår som ömmade precis överallt.

Werner och jag präntade dock upp följande skiss som intervallpass: 3000m, full vila, 2000m, full vila och 1000m. Förhoppningen var väl att vi skulle mäkta med 3:00-fart på alla tre intervallerna. Men med perfekt löpsparring så växeldrog vi vartannat varv och taggade oss genom hela passet. 3000ingen klockades på 8:57.4 sedan knappt 9 min vila. 2000ingen gick på 5:50.3 och den efterföljande vilan på 8:30. Sedan brändes den sista tusingen av på 2:43.4. Jag var mycket nöjd med passet då det dels var relativt varmt (ca 29 grader) och bitvis lite besvärlig blåst. Kroppen var ju inte heller direkt på humör så det var verkligen en positiv överraskning att det gick att genomföra passet över huvudtaget.

Mitt under passet fullkomligt invaderades banan av kralliga sprinterlöpare som kom från ingenstans. Alla hade de spejsade flashiga trendkorrekta löpkläder och stora feta hörlurar över öronen. Jag fattade ingenting till en början tills jag i ögonvrån skymtade en viss herr Jeremy Wariner. Då förstod jag att det var de amerikanska DN-gala-deltagarna som skulle genomföra ett träningspass.

Efter passet stod Kalle och jag vid ring-side och bokstavligen dreglade då Wariner körde några lätta avspända 150m-löpningar. Fan, det var vackert så det sved i både ögon och själ. Han nuddade knappt tartanen utan bara svävade fram i stora men perfekt avvägda och balanserade steg. Helt sjukt. Har aldrig sett nåt liknande. Total harmoni!

Sedan begav vi oss raskt hem till Werners casa där Naprapat-Helena, aka Werners sambo och Sweetheart, total renoverade lår, vader, rygg, nacke och hammar-armen! Bitvis var det skönt men på vissa ställen (läs: fram- och baksida lår) gjorde det så ont att jag var tvungen att svälja min stolthet och grina illa. Kommande vecka kommer jag inte göra många knop utan bara se till att läka ihop kroppen så den e sugen på 25 hårda snabba tartanvarv på SM kommande fredag.