2007-08-24

Spiksko-effekten

Jag blir nog aldrig riktigt klok på det där med spikskor. Visst de är lätta, fina och ger ett grymt grepp och frånskjut så länge man orkar springa tekniskt korrekt med dem. Men de ger också, i bästa fall, en fruktansvärd träningsvärk i vaderna. I sämsta fall åker man på en bristning.

Under onsdagens 5000m-lopp så körde jag i spik för första gången sedan ett banpass under semestern i Finland. Jag hade således inte härdat vaderna särskilt mycket och kände på mig att jag skulle få plikta lite för det. Hur som helst så orkar jag springa distansen 5000m med spik och kan dra nytta av det hela vägen. På distansen 10 000m skulle jag aldrig orka göra det varför då ett sådant skoval skulle bli kontraproduktivt. Under och efter loppet så kändes det bra. Igår var jag så där lite lagom stel och lite tjock i vaderna men det är normalt efter en hård urladdning. Men den sanna spiksko-effekten uppstår först efter två dagar. Det har jag nu börjat lära mig. Idag, då övriga kroppen känns hyfsat pigg och återhämtad, så upplevs vaderna vara stelopererade. Jag har inte åkt på någon bristning så det är jag tacksam över men jag är grymt stel i vaderna. Det känns ungefär som om någon opererat in två blydankar där. Men som sagt, så här brukar det vara. Jag förstår dock inte riktigt varför så om någon har en liten trevlig förklaring så mottages den tacksam.