2007-09-03

Det ekar tomt i etern

Friidrotts-VM är över. Det är tomt nu. Men lagom till nästa drabbning (Peking OS) så kommer jag vara pappaledig och då skall det tittas på TV så att ögonen blöder.

Vad minns man av friidrotts-VM då? Tja, löpare som jag är så tycker jag att Musses och Eriks körning i sina lopp värmer. Tyvärr blir det nog knepigt för Musse att förbättra sin 4e plats till OS nästa år. Jag misstänker att konkurrensen kommer vara ännu tuffare då eftersom Paul Koech och världsrekordhållaren Saif Saaeed Shaheen kommer vara på plats, taggade till hundra.

Annars var Jeremy Wariner och Allyson Felix uppvisningar strålande. Jag har ju tidigare skrivit om hur jag vid ringside fick tillfälle att studera Wariners grymma löpteknik. Men efter att bokstavligen ha bländats av Felix löpsteg (och leende) så måste jag nog erkänna att det steget är strået vassare.

Och tack Reiko Tossa som räddade Japans ära genom att ta en bronspeng i damernas marathon.

Avslutningsvis så vill jag rekommendera er att läsa Esk, DNs krönikörs, Reserapport från Osaka. Den är verkligen kul! Nedan klipper jag in dagens rapport och länkar in de övriga:

Fem saker jag kommer att sakna härifrån.

1) Maten. Ni har redan hört om alla grymt goda luncher jag kastat i mig. Mot slutet hittade vi också en gata med restauranger som var öppna till fem. En natt kom vi tillbaka från arenan två på natten, halv tre fanns fantastiska spett och gudomliga kycklingvingar framför oss.

2) Värmen. När jag väl gnällt av mig hade kroppen vant sig, temperaturen sjunkit några grader och svettfloden avtagit. Då kunde man gå hem i neonljusets sken, insvept i 27-gradig värme.

3) Tunnelbanan. Det går att köa i ordnade former, allt blir lugnare då. Det går faktiskt att ha tunnelbanevagnar som både är hela och rena. Om man inte gick vilse på väg ner var tunnelbanan ett överlägset sätt att ta sig fram på.

4) Pressläggningstiderna. Långa dagar blev det men det har varit en höjdare att ha upplagorna långt borta.

5) Leendena och bugningarna. Ibland kunde det bli lite väl mycket. En morgon åkte jag ner för att käka frukost, glömde matkupongen och fick göra en snabbvända till rummet. Så samma städerska bugade tre gånger inom loppet av tre minuter. Men i min vanliga del av världen får man å andra sidan ibland vara glad om man inte blir spottad i ansiktet av någon som påstås jobba med service.


Hela reserapporten »