2007-09-04

Mina småttingar

Dags för en liten update om hur det är med barnen.

Venla växer så det knakar och suger i sig mammas proteindrinkar så fort tillfälle ges. Hon chockar alla på barnavårdscentralen genom att placera sig på den högsta av alla viktkurvor. Då det framgår att hennes mor och far tillhör viktklassen lätt flugvikt så ser barnmorskorna nästan lite lättade ut. Venla kommer nog inte landa på en slutvikt runt 130 pannor utan viktökningen kanske ebbar ut när hon kan röra sig fritt och pressa backintervaller i Ursvik tillsammans med farsan. Venla är också en väldigt väldigt liten snäll och go tjej. Hon är nästan alltid på bra humör, sover gott om nätterna på givna tider och ibland då hon fyrar av ett lite tandlöst stimorol-leende så smälter mammas och pappas hjärtan likt mjukglass i den japanska solen.

Elias tal utvecklas ständigt och han håller låda för fulla muggar mest hela tiden. Han fortsätter att testa gränser genom att mopsa sig lite och är dessutom föremål för mammas och pappas ständiga tjatande då han vägrar sluta suga på tummen. Vi kör ganska hårt med honom och ibland tycker jag lite synd om honom. Men vi vill trots allt försöka få honom att sluta suga på sin tumme, som utöver hans familj och vänner på dagis, är hans bästa vän. Om Elias är lite mopsig mot mor och far så är han desto lugnare och snällare mot sin lillasyster som han behandlar med yttersta respekt. Han är stolt som en tupp över att ha fått en alldeles egen lillasyster och pysslar om henne så fort han får möjlighet. Visst, detta kan ändras snabbt men än så länge skall Elias ha stort beröm och en liten guldstjärna med texten: Världens bäste storebror.

Inga kommentarer: