2007-11-30

Löpvilan e över!

Så ja! Coach Lamas deklarerade tillslut igår att löpvilan nu formellt är över så äntligen kan man snöra på sig skorna och sticka ut och rasta benen lite. Timmarna på gymmet har varit låååånga men nu är de äntligen över och nu är jag duktigt sugen på att jobba upp flåset lite.

För att fira att man får kuta igen så tänkte jag informera er om det japanska Aego Half Marathon-loppet som gick av stapeln nyligen. Mig veterligen måste detta loppet vara det som håller absolut störst elitbredd i världen. Eller kan ni hitta ett annat halvmaraton där 397 personer gör under 70 minuter? Mitt personbästa 1:08.24 skulle gett en plats just över 300 och Henriks Skoogs fina tid i Garda skulle inte ens gett honom en plats bland de 100 första. Otroligt!

10th place: 1:03:36
25th place: 1:04:08
50th place: 1:04:41
100th place: 1:05:23
200th place: 1:06:37
300th place: 1:08:13
400th place: 1:10:06
500th place: 1:14:49

Japan Running News - Aego Half Marathon »

Så man får väl helt enkelt pallra sig bort till Japan nästa år i november.
Skall bara kolla att det är ok på hemmafronten med Marika först.

Blir säkert inga problem...

2007-11-29

Powerball

Sååå beroendeframkallande
Vårt kontor har fått en ny leksak i form av en Powerball! För er som inte vet vad detta är så kan det beskrivas av en snabbt och mjukt spinnande rotor inkapslad i ett yttre klot. Klotet är något större än en tennisboll. Genom att rotera handleden i lugn rörelse så sätts rotorn i rörelse och successivt kommer centrifugkraften sätta den allt mer i rotation. Så länge man orkar driva på rotationen med handleden/armen så ökar centrifugkraften vilket i sin tur leder till att det blir tyngre att snurra. Tillslut går det dock så fort att man bara skakar i hela armen och inte orkar hålla emot (mjölksyra någon?).

Låter detta lockande? Inte? Men jag lovar att det är sjukt beroendeframkallande. Utvecklingsprojektet jag jobbar i går just nu på knäna då alla projektmedlemmar står och vevar denna boll dagarna i ända. Och för att stimulera våra reptilhjärnor ännu mer så har tillverkaren självklart utrustat gyrobollen med en digital varvräknare så man ser precis hur fort man roterar den. Självklart har vi suddat bort alla projektnoteringar på vår whiteboard till förmån för en highscore-lista på högst antal RPM (Rounds Per Minute). Jag ligger på 10 593 medan ledaren stoltserar med 11 527. Igår var jag dock tvungen att sticka förbi Webhallen och tjacka mig en egen Powerball så man kan träna lite hemma. Coach Lamas har ju poängterat att det är vila och alternativträning som gäller just nu så vad kan passa bättre?

Kolla in Powerball-världsmästaren Akis in action via denna länk »
Nu skall jag nog rotera lite mer!

2007-11-28

Flingor

Imorse satt jag och käkade frukost tillsammans med Elias. Jag slurpade yogurth och Elias flingor. Elias synade noga flingpaketet, pekade på rubriken och sade sedan:

Elias: Pappa, skall jag berätta vad det står här?
Jag: Ok.
Elias: Det står att bara vuxnor och barn får äta de här flingorna.
Jag: Jasså, står det så.
Elias: Mmmm...
[funderar länge och säger sedan med bekymrad min]
Elias: Kanske får små-flickor också äta flingorna.

Uppenbarligen så ingår inte små-flickor i kategorin barn hos Elias.

2007-11-27

Kalles randiga

Faktiskt god
Jag gjorde det. Jag har inhandlat en Kalles randiga kaviar med banan. I över en vecka låg den hemma i kylen innan jag igår kväll vågade korka upp och testa den på två Skogholmsmackor. Jag gillar visserligen kaviar men att smaksätta den med banan lät rent ut sagt hiskeligt. Dock har jag sedan tidigare testat deras randiga med färskost och den var ju hur god som helst. Så i ett svagt ögonlock beslutade jag mig för att testa banan-varianten. Jag slöt ögonen, höll andan och hoppade i... förlåt, tog en rejäl tugga.

Och hur smakade det då? Mot allt bättre vetande så måste jag erkänna att det var riktigt gott! Lite som pizza med banan på.

2007-11-26

Osynlig

I lördags ringde jag från Finlandsfärjan till Elias för att berätta att jag snart äntligen skulle få träffa honom igen. Så här gick konversationen:

Jag: Hej Elias!
Elias: Hej pappa!
Jag: Vet du var jag är?
Elias: Du är på båten.
Jag: Just det, snart kommer jag och hämtar dig.
[tystnad]
Elias: Pappa?
Jag: Ja?
[med viss triumf i rösten]
Elias: Du kan inte se mig!

Elias slutledningsförmåga är exceptionell.
Nåväl, nu är familjen tillbaka rövad till Sverige. Känns skönt att ha dem tillbaka!

2007-11-23

Äpplen

Förutom de 100 euro jag fick på prisutdelningen efter halvmaran i Italien så fick jag ett flak med 48 (!?) äpplen. I fjol var jag tvungen att hiva ett likadant äppelflak i en soptunna vid Bergamos flygplats. I år hade herr Larm och jag bestämt oss för att vi skulle ta med oss äpplena hem, kosta vad det kosta ville. Tyvärr insåg vi ganska snabbt att 96 (48x2) äpplen inte skulle gå att ta med hem. Sagt och gjort så skänkte vi bort ett flak äpplen till Hertz-personalen där vi hyrde vår bil. Men sedan hände det grejer. Vi råddade om all packning och frigjorde en ryggsäck. Där tankade vi med viss möda ner 48 äpplen och traskade sedan glatt in i flyget (man undrar ju hur det såg ut när de x-rayade ryggan - granatäpplen någon!?). Så de fina färska Garda-äpplena kom slutligen med till Sverige och på mitt matbord står nu en fruktskål med knappt 40 äpplen.

Jag har ätit två sedan jag kom hem.

Comeback i gymet

Efter tre sköna återhämtningsdagar utan en tillstymmelse till varken löpning eller annan träning så var det comeback för mig igår i gymmet. Med mig i ryggan hade jag Naprapat-Helenas och Core-Ellinors gymövningar som jag ivrigt studerat kvällen innan (så det iallafall ser ut att jag vet hur man skall bete sig vid maskinerna).

Väl på plats i gymmet så kastade jag giriga blickar efter det blank-polerade löpbandet men satte sedan efter en djup suck igång med att rycka lite vikter. Och vet ni vad? Jag trodde att jag skulle vara totalt bruten i hela kroppen idag, men jag känner ingenting. Jag måste gjort nåt fel. Så idag får jag väl antingen ringa professionell support eller så får jag helt enkelt öka vikterna.

Risken är såldes stor att ni idag på gymmet ser en halvjapan i lätt flugviktsklass vilt svärande över att vikterna inte rör sig en millimeter.

2007-11-22

Legoflygplan

Mina två rackar-ungar
Familjen är i Finland så jag är gräsänkling hemma tillsammans med alla mina tv-spel. Igår pratade jag med Elias på telefon och följande konversation utspelades:

Jag: Vad har du gjort för kul idag Elias?
Elias: Jag har byggt ett flygplan!
Jag: Men vad kul! Hur byggde du det?
Elias: Med lego.
Jag: Aha, blev det fint då?
Elias: Ja.
Jag: Ok, har du flugit någonstans med planet då?
Elias: Nej.
Jag: Varför inte det?
Elias: Pappa, det är byggt av lego. Det kan inte flyga.

Se där fick jag.
Uppläxad av min treårige son.
Först stryk i Memory och sedan det här.

Picasso Elias

2007-11-21

EM-nervositet

Idag är jag lite nervös. Sverige borde ju med största sannolikhet klara av att kvalificera sig till EM nästa sommar. Men helt säker är jag inte. Senast Sverige spelade mot Lettland på Råsunda så blev det torsk med 0-1.

Lite extra mycket står på spel inför kommande EM-slutspelet för min del. Jag råkar nämligen, väldigt lägligt, vara pappaledig då och skulle njuta av att kunna se och följa alla matcher i detalj (speciellt Sveriges). Utöver min passion för löpning så är det fotboll som härskar bland övriga sporter.

Osså är det ju OS i Peking också nästa sommar. Ahhh! Venla och jag skall se så mycket sport i sommar när vi hemma och myser!

2007-11-20

Garda Trentino Halfmarathon

Skoogen först ut i startenFoto: Garda Trentino Halfmarathon

Utlovade en lite mer utförlig rapport från helgens halvmara i Italien så here goes:

Vaknade strax efter sju på morgonen för att kroppen skulle hinna vakna till ordentligt innan loppet och masade mig ner till hotellets frukost där en lite halv trist frukost intogs. Det var inte många timmars sömn jag hade fått då jag innan läggdags hade börjat tänka på loppet och sedan var det stört omöjligt att somna. Vid frukostbordet var det dock god stämning och det är ju inte alla dagar man får tillfälle att frukosta tillsammans med en viss Lidingölopps-Bergman och Henrik Skoog.

Sedan var det lite dötid på hotellrummet. Stressande att bara ligga och vänta på att få börja värma upp och tävla. 45 minuter innan start joggade vi ner till startområdet och värmde upp. Temperaturen visade någon plusgrad men det var kallt som attan och tillslut valde jag att starta i underställ under linnet och handskar.

Foto: Thomas Windestam
Foto: Garda Trentino Halfmarathon

Starten gick och jag kom i väg bra och hittade snabbt tempot runt 3:16 - 3:18. De första fem kilometrarna bar det svagt uppför och vid toppen av denna stigning kom jag ikapp Unicorn-Linus och vi slog följe till kilometer 9 då jag fick en liten lucka som jag sedan kunde utöka. Milen klockades på exakt samma tid om i fjol, dvs 32:33. Mellan kilometer 5 och 15 lutar det svagt utför och det är således mycket lättlöpt. Vid 15 km (48:39) passerade jag en britt och sedan hade jag Lidingölopps-Bergman inom synhåll. Vid 10 km hade han drygt 30 sekunder på mig men jag kunde nu konstatera att jag plockade in på honom för varje kilometer. Mellan kilometer 15-16 kommer man in i cityområdet nere vid sjön och här byter banan karaktär markant. Nu springer man mestadels på hala och kala stenplattor. Det är visuellt väldigt snyggt men som löpare lider man. Man får inget som helst frånskjut och tillsammans med de många skarpa och knixa kurvorna så är man vippen att halka varenda gång. Värst är nog att man tappar en hel del rytm i löpningen. Vid 18.5km kom jag ikapp en stumnande Bergman. Jag funderade på att lägga mig i rygg på honom men det var lika bra att gå om och grisa på in i mål. I år var inte målgången placerad i city utan vid 19 km påbörjades istället en drygt två kilometer lång stigning. Det var väldigt synd att de ändrat banan då den tyvärr nu blev klart tuffare. De två sista kilometrarna klättrade vi 32 meter och det är inte direkt en mysig avslutning på en halvmara. Totalt sett var det mera höjdmeter uppför än nerför!

Foto: Thomas Windestam
Foto: Garda Trentino Halfmarathon

Skoogen kom in som fyra på 1:05.34 vilket var en mycket övertygande debut på distansen. Jag fick en tolfte placering med tiden 1:08.34 och 100 euro för besväret. Därefter följde Bergman på 1:09.15, herr Larm på 1:10.29 och Unicorn-Linus på 1:10.35. Min tid blev 30 sekunder långsammare mot i fjol vilket till viss del kan förklaras av det kalla vädret samt den tuffa avslutningen.

Nu väntar lite välbehövlig säsongsvila i några dagar innan jag skall dra igång lite alternativträning och gymövningar (huuu).

Alla resulat med mellantider »
Thomas Windestams bilder »
Garda Trentinos bilder »

Banprofilen

2007-11-18

1:08.54

Rapporterar kort från bilen hem mot Sverige.

0-gradigt i starten och mellan 3-5 grader i mål. Kallt som attans med andra ord. Tuffare bana i år med en avslutande stigning i knappa tre km in mot mål. Hade 32:33 vid milen vilket var exakt som i fjol. 15 km klockades på 48:39 vilket även det var på sekunden som i fjol. Sedan gick det tyngre in mot mål. Exempelvis tappade jag 17 på de två avslutande kilometrarna mot förra året. Kom in som tolva med tiden 1:08.54, exakt 30 sekunder sämre mot i fjol. Mycket nöjd ändå med tanke på den tuffa avslutningen.

Henrik Skoog blev fyra på fina 1:05.34 och jag blev andre svensk. Magnus Bergman in på 1:09.15, herr Larm 1:10.29 & Unicorn-Linus 1:10.35. Återkommer i morgon med utförligare rapport om loppet.

2007-11-17

Inkvarterad och redo

Live från Garda via mobilen. Strax innan tolv anlände vi till hotellet. Till skillnad från i fjol så är rummen helrenoverade och kanon fräscha.

Herr Larm och jag delade rum och kunde njuta av en god natts sömn utan avbrott för barnskrik eller dylikt. Vaknade pigga och utvilade och sög i oss några kvalitets latte till frukost. Sedan stack vi ut på en kortare ben-sträckare-jogg tillsammans med Enhörna-gänget bestående av Unicorn-Linus, Hanna, Thomas och ingen mindre än Lidingölopps-Bergman. Trevligt sällskap inramat med fantastiska vyer! Området kring Garda-sjön är verkligen fantastisk.

Nu väntar lunch nere på stan och sedan skall startnummer mm hämtas ut. Därefter börjar laddningen och allvaret.

2007-11-16

Iskallt

Brrr... Väderleksrapporterna skvallrar om temperaturer ner mot tre grader vid Garda. Trist, det är inte en optimal temperatur. Jag frös större delen av Lidingöloppet och då var det betydligt mer varmare än tre grader. Vi får se hur tävlingsmunderingen kommer se ut. Jag har iallafall plockat ner halvtights och några extra underställ.

Vidare ser det ut som om Garda kommer få besök av några verkligen starka svenskar. Magnus Bergman gör en intressant start och med tanke på hans uppgående form under hösten så kan han säkert prestera en tid ner mot 1:06-1:07. Även Henrik Skoog kommer till start och gör en liten överraskande debut på halvmarasträckan. Det skall verkligen bli kul att se vad han kan prestera för tid, han har ingen officiellt personbästa på 10000m men har några ruggigt snabba 10km-tider och hans 13:27 på 5000m skrämmer ihjäl de flesta.

För min egen del handlar det om att försöka bräcka tiden från i fjol. Gärna med 25 sekunder. Så här såg kilometertiderna ut från i fjol:
1. 3:21
2. 3:20
3. 3:18
4. 3:17
5. 3:05 (16:23)
6. 3:17
7. 3:14
8. 3:13
9. 3:17
10. 3:08 (32:33) (16:10)
11. 3:11
12. 3:15
13. 3:15
14. 3:13
15. 3:09 (48:39) (16:06)
16. 3:16
17. 3:05
18. 3:15
19. 3:20
20. 3:12 (1:04.48) (32:15) (16:09)
21.1. 3:36 (1:08.24)

2007-11-15

Nära nära nu

Det drar ihop sig för avfärd till Garda. Ikväll skall jag ta en lätt jogg i drygt fem kilometer och sedan skall väskorna packas för att på fredag vid middagstid borda planet till Italien (Bergamo).

Träningen har gått riktigt bra de senaste veckorna och jag har på känn att formen är på topp. Söndagens mil på 31:55 följdes upp i tisdags med ett bra band-intervallpass. Kroppen hade bara fått en vilodag men benen var ändå hyfsat på spring-humör. Väl inne i gymmet mötte jag Rubin McRae och Lisa Blomé som var där och körde lite lactate-träning på olika löpare. Jag måste erkänna att jag blev lite nervös när Lisa var där, landslagslöpare som hon är. Rubin har jag plus-statistik på (inbördesmöten, inte personbästa) så han är jag lite mer bekväm i sällskap med. Men Lisa, hon är ju attans snabb också känner jag henne inte lika bra som Rubin, så jag ville naturligtvis visa upp mig från min bästa sida, alltså genomföra intervallpasset på ett bra sätt.

Sagt och gjort. Bandet ställdes på 1% och sedan varvade jag upp det till 14.5 km/h. Därefter körde jag sju km där jag för varje kilometer ökade farten med 0.5km/h. Vid 17.5 km/h låg jag kvar en kilometer extra och körde sedan två ytterligare i samma fart fast med ökande lutning, 2% och 3%. Efter detta sänkte jag bandet till 1% och brände av fem avslutande kilometer från 17.5 upp till 19.5 km/h med 0.5km/h-ökning för varje kilometer. Lite lagom sliten mot slutet men det gick. Totalt sett blev intervallpasset 15km och jag fick återigen ett kvitto på att formen är bra. Även mentalt skönt att genomföra dessa nyckelpass. Kan vara bra att ha i skallen när det börjar bli tungt mot slutet av loppet och negativa tankar lätt sipprar fram.

Släng dig i väggen Whitney



Hittade denna lilla film på en ur-söt liten charmig tjej som fullkomligt äger Whitney Houston. Jag blir genuint glad i själen när jag hör henne sjunga! Njoy!

2007-11-14

Döskalle eller dumskalle

Stolt sjörövareIgår strax innan middag pratade jag och Elias om den kommande hemresan från Finland som skall ske med färja. Jag personligen har genomlidit min beskärda del av dessa båtresor och anser de vara oändligt tråkiga. Elias däremot ser fram emot dem med tindrande ögon. Massor av tax-free-godis, roliga evenemang och ett lekland med stort bollhav. I leklandet brukar man även kunna få en tatuering målad på armen med ett visst motiv. Förra gången fick Elias en döskalle på armen och var omåttligt stolt då han därmed kunde titulera sig som sjörövare (vilket passar rätt bra på en båtfärd).

Jag: Ska det bli kul att åka finlandsbåt?
Elias: Ja, det ska bli jätte kul.
Jag: Är det något speciellt du vill göra då vi reser?
Elias: Jag vill köpa godis!
Jag: Ok.
Elias: Osså vill jag gå till bollhavet!
Jag: Ok.
Elias: Osså vill jag ha en tottaering [läs: tatuering]
Jag: Det kan vi nog ordna. Vilket motiv vill du ha då?
Elias: En dumskalle!
Jag: En dumskalle? Menar du inte en döskalle?
Elias: Nej! Jag vill ha en dumskalle på min arm!
Jag: Eh... Ok, vi får se om de lyckas måla dit en sådan.

Inte är det så lätt att hålla ordning på alla dessa liknande ord; döskalle och dumskalle är väl nästan samma sak!?

Är vi svenskar verkligen normala?

En liten kollega med stora benvärmare skickade ut denna otroligt roliga presentation skriven av Colin Moon. Ämnet som berörs är huruvida vi svenskar verkligen är så normala som vi tror. Texten är garanterat underhållande och på många ställen mycket träffande. Nedan följer ett kort litet utdrag som teaser. Länken till den fulla presentationen hittar ni längst ner.

Milk and no sugar
Someone once said that if the Swedes gave up their coffee breaks they could retire five years earlier. Coffee is an integral part of any meeting, either as an on-going self-service affair during the discussions or as a separate break. The coffee break is not to be confused with the briefer, more frequent leg-stretcher. Or 'bone-stretcher' as they sometimes call it. The Swedish word for leg and bone is the same.

Work/life balance
Most Swedes are dedicated to finding a healthy work-life balance. They might say they work hard; it's just that they are not often at work to do it.

Look in a Swedish diary and you may get the impression that no one in this country is ever at work. Try to get hold of someone on a Friday afternoon and this will be confirmed. Swedes will start to ask you about your plans for the coming weekend as early as Wednesday afternoon. By Friday lunchtime they have mentally gått för dagen 'left for the day'.


Are Swedes really that normal? »

2007-11-13

Spel och åter spel

I takt med att snön raser ner utanför fönstret så rasar det också in massor av spel. Inte vilka spel som helst utan länge efterlängtade hypade spel som äntligen bubblat upp till ytan.

I helgen laddade jag magasinen och körde Call of Duty 4: Modern Warfare och fick uppleva 45 grymma första minuter. Maken till intensiv inledning får man leta efter. Sedan matade jag in Half Life 2: Episode 2 och slogs återigen av hur tajt gameplay och handling Valve levererar. Imponerande!

På torsdag är det dags för Ubisoft att äntligen lansera sin monster-titel Assassins Creed. En lönnmördare i tempelriddarmiljö kan bara inte bli fel, vilket även de första recensionerna bekräftar. Tyvärr för alla dessa spel så är det bara att beklaga att de lanseras så nära inpå Super Mario Galaxy. Alla övriga spel är fruktansvärt bra men de kommer inte komma upp i samma magiska klass som Mario. Personligen lider jag lite med Ubisoft som ofta producerar underskattade spel som inte riktigt når ut till den breda spelpubliken (Beyond Good and Evil, Prince of Persia). Att lansera Assassins Creed dagen innan Mario är medialt självmord. Allt fokus är på Mario och tyvärr misstänker jag att deras titel kommer försvinna i den mediala bevakningen som Marios återkomst medför.

Med tanke på alla dessa brillianta spel så är med viss lättnad jag konstaterar att den kommande löpvilan efter halvmaran i Garda kommer lägligt. Följande spel måste spelas igenom: Metroid Prime 3, Zelda: Phantom Hour Glass, Half Life 2: Episode 2, Call of Duty 4, Assassins Creed, Super Mario Galaxy.

Tillbaka till samtiden

Kent nya album - Tillbaka till samtiden
Efter att ha plöjt igenom Kents nya album (Tillbaka till samtiden) knappt 80 gånger så anser jag mig ha tillräckligt kött på benen för att göra en liten kritisk utvärdering. Det är inget snack om att albumet är bra. Med det sagt vill jag dock flagga för att det inte riktigt kommer upp i samma klass som exempelvis Isola. Albumet präglas av lite mer disko influerade inslag vilka dock fungerar överraskande bra och snabbt karvas några trallvänliga melodier in i hjärnbarken.

Inledningsvis ansåg jag att albumets första hälft var klart bättre än den avslutande men några ytterligare genomlyssningar senare så vill jag nog revidera detta påstående. Den andra hälften är minst lika bra som den första. Tyvärr finns det några spår som inte riktigt kommer upp i samma klass som merparten av albumets övriga låtar men det kan man leva med då skivan som helhet är en lysande stjärna i höst/vintermörkret.

Osså var det vinter

Shit, det är verkligen kasst väder. Redan igår då jag cyklade till jobbet insåg jag till min besvikelse att det snart förmodligen är slutcyklat denna säsong. Idag är vädret ännu värre och jag tog således bilen till jobbet istället. Nu får jag se om jag investerar i ett par vinterdäck till cykeln så man slipper åka på nån obehaglig vurpa.

Lite italiensk sol och värme vid Garda sjön lockar verkligen. Jag vill dock minnas att det i fjol innan start var precis noll grader men så fort solen kom upp över bergen så blev det knappt tio grader. In i det sista valde jag mellan att starta i linne eller med t-shirt under. Tillslut blev det bara linne men i år ligger tävlingen en vecka senare så vi får se hur vädret påverkas av detta.

2007-11-12

Den gångna veckans träning

ALJ OpenFoto: Tommy Berlin

Kan nöjt konstatera att den gångna veckans träning flöt på bra och att formen börjar närma sig topp. Dubbla pass alla dagar utom tisdag och söndag då jag körde intervaller. Totalt sett skrapade jag ihop lite drygt 13 mil. Trots den ökade mängden så var benen mycket rappa på de två intervallpassen. Jag har redan redogjort för tisdagens tuffa bandpass i en tidigare post.

Igår var det dags för tio snabba kilometrar på Salveos band. Under joggen till gymmet var benen lite initialt sega men efter lite stretch och uppvärmning så piggnade de till. Planen var att köra 10 km på 32:30 följt av tre kilometrar i lugnare tempo men med lite ökande lutning. Sagt och gjort, jag ställde lutningen på 1% och varvade upp bandet till 3:15 vilket skulle ge en måltid på exakt 32:30. Första femman gick lugnt men tristessen var stor och jag började då skissa på ett progressivt ökande pass för att få tiden att gå lite snabbare. Ökade sedan farten till 3:10 mellan kilometer sju och åtta, 3:05 på kilometer nio och sedan 3:00 på den tionde och sista. Efter detta varvade jag ner bandet till 4:00-fart och körde en km på 2%, en km på 3% i 4:15-fart och avslutningsvis en km på 4:00 i 2%.

Totalt blev det alltså 13 km varv en mil på 31:55 vilket kändes helt hanterbart. Jag hade genomgående en positiv känsla genom passet och tror att det finns en hel del till att krama ur kroppen då det är dags för skarpt läge. Att göra en mil på beställning under 32 trots mycket mängd och lite dåligt med sömn ser jag som ett styrkebesked och jag ser nu fram emot halvmaran i Garda kommande söndag med tillförsikt.

2007-11-09

Super Mario Galaxy

Super Mario Galaxy - årets spel?
Jag minns fortfarande dagen då jag för första gången fick se/uppleva/spela Mario 64. Året var 1997 och jag blev bokstavligen däckad! Inget spel jag hade spelat liknade detta (och tro mig, jag har spelet det mesta). Det hela blev nästan en religös upplevelse och än idag anser jag ytterst få spel kunna komma upp i samma klass. Fram till dess hade Nintendo härskat ursinnigt i de 2-dimensionella miljöerna men tog härmed steget för fullt ut till 3D. Resultatet? Fantastiskt och perfekt på första försöket.

Med facit i hand var spelet nästan lite för bra för sitt eget bästa. För det första så kunde Nintendo under hela Nintendo 64-konsolens era knappast matcha denna gigantiska releasetitel. För det andra blev det som ett vakuum i plattforms-genren. Inga andra spelföretag vågade/kunde utveckla ett plattformsspel då resultatet bara skulle upplevas som på sin höjd mediokert jämfört med Mario 64. Nintendo hade således höjt ribban för plattformsspel med (i höjdhoppstermer) flera meter. Samma vakuum kan liknas vid Peter Jackson då han släppte sina tre Sagan om ringen filmer. Det är inte så många filmbolag som nu försöker sig på stora episka fantasy-filmer då de indirekt kommer jämföras med Ringen-filmerna och med största sannolikhet inte vara konkurrenskraftiga. Minns någon filmen Eragon? Nä, tänkte väl det.

Men nu är det dock dags igen för ett nytt inslag i Mario-epoken. Nintendo har slickat sina sår efter de svaga försäljningarna av Nintendo 64 och GameCube och håvar nu in ordentligt med stålars med sin Wii-konsol. På fredag nästa vecka lanseras det som jag tippar blir årets spel: Super Mario Galaxy. Då spelet släpptes för någon vecka sedan i Japan har jag noga följt deras recensioner och kan med viss exaltering konstatera att Nintendo har en värdig uppföljare till Mario 64 på gång. Recensenterna har varit lyriska!

Tyvärr (?) drar jag till Italien nästa fredag för halvmaran i Garda så jag får snällt bita på naglarna i några extra dagar tills dess att jag får axla rörmokaren och försöka befria prinsessan Peach från Bowser. Tills dess värmer Metroid Prime 3. Förresten, det inte bara värmer, spelet rockar verkligen och måste även det klassas som ett av årets klart bästa spel.

Så mycket att spela och så lite tid...

2007-11-08

V for Vendetta

VRamlade över lite fler koola citat från ett av mina favorit seriealbum (och nu även filmatiserad). Författad av den legendariske Alan Moore: V for Vendetta.

Evey: Who are you?
V: Who is but a function following a form of what, and what I am is a man in a mask.
Evey: I can see that.
V: Sure you can, I am not questioning your powers of observation, I am just remarking upon the paradox of asking a masked man who he is.

------------

V: Remember, remember, the fifth of November, the gunpowder treason and plot. I know of no reason why the gunpowder treason should ever be forgot.

Träningen som gått

Det var ett litet tag sedan jag redogjorde för hur träningen fortlöper så jag försöker jobba mig i kapp nu. Efter det att jag kom hem från Kenya så gick det initialt lite trögt då kroppen kändes sliten och seg. Det hela handlade nog om att det tog ett tag att återhämta sig från den långa hemfärden. Kombinationen av resa, på tok för lite sömn och dessutom ganska mycket mängd satte sina spår.

Efter att någorlunda ha fått sova ikapp lite i helgen så har kroppen känts betydligt piggare denna vecka. Ett stort bevis på detta var tisdagens bandintervall. Coach Lamas hade ordinerat ett tufft pass enligt: 3x12 minuter i ökande lutning, 1,1,2%. Dessa intervaller kördes i 3:16-fart med 90 sekunder pausjogg mellan intervallerna i 6:00-fart. Som avslutning blev det 6 minuter i 3:10-fart med 1%-lutning. Kroppen kändes mycket fräsch under i stort sett hela passet. På den tredje 12:an fick jag börja slita lite men under den avslutande 6-min-intervallen gick det hur lätt som helst. Jag hade utan problem kunnat lägga på några minuter alternativt ökat farten. Inför förra årets tripp till Garda försökte jag mig på ett liknande pass i lägre fart och det gick inte lika bra som detta passet. Därför klassar jag detta som ett av mina bättre bandpass och ett mycket bra formbesked inför nästa veckas halvmara.

På söndag är planen 20 km med tröskel i ca 15km, varav 10km skall springas på 32:00-32:30. Morgonpass har det blivit i stort sett varje dag denna vecka och mängden kommer landa på mellan 13-14 mil. Nästa vecka väntar ett avslutade intervallpass på band och sedan kommer jag successivt börja lätta inför tävlingen och därefter inkassera en välförtjänt säsongsvila.

2007-11-07

Kycklingsmak

Igår kväll duschade jag tillsammans med Elias. Följande diskussion utspelade sig:

Jag: Elias nu skall vi tvätta håret.
Elias: Nä det behövs inte. Håret är inte smutsigt.
Jag: Jo, jag tror nog det är bäst att vi tvättar håret. Du röjer ju så mycket på dagis så du blir svettig och smutsig.
[Elias fogar sig efter viss tvekan]
Elias: Okej, men jag vill inte ha schampo. Jag tycker det luktar äckligt. Kan vi inte köpa ett nytt snart?
Patrik: Jo vi kan köpa ett nytt när det här är slut. Men vad är det för fel på jordgubbssmak?
Elias: Jordgubbar är inga goda. Jag vill ha ett schampo med kycklingar.

Det är inga dåliga krav Elias har på schampo. Snart vill han säkert ha ett med köttbullesmak. För min egen del finns det ju vissa schampos jag kan tänka mig ha i håret. Men ett schampo med kycklingsmak kvalar nog inte in på en topp-tre-lista i alla fall.

2007-11-06

NTM

Sjökan
I helgen begav sig hela familjen ut till de Södertäljiska nejderna. Trevligt med en liten utflykt då vädret visade sig från sin vackra sida. I Södertälje, eller rättare sagt vid Kusens backe, var det Nordiska Terräng Mästerskapen (NTM). Totalt sett var det fyra klasser, pojkar och flickor i åldern 19 år samt damer och herrar.

Jag måste erkänna att jag är extra svag för disciplinen terränglöpning. Banorna ställer extra krav på löparna då de ofta är tekniskt krävande med kurvor, lite sämre underlag och smala passager. Sedan gillar jag speciellt att det är kraftigt böljande där teknik och förmåga att springa på bra uppför samt utför får stort genomslag. Dessutom är banorna ofta publikvänliga då man enkelt kan genom mellan olika punkter utmed banan för att se löparna flera gånger på samma varv. Sverige tog hem solklara lagsegrar i dam- och herrklassen men tyvärr för dagen fick vi ingen individuell segrare i någon klass. Närmast var nog Alexander Söderberg i P19 som fick ge sig mot sin norrman på upploppet. Länge hoppades vi att Sjökan skulle frälsa oss på sin 'hemmabana' men det blev dock påtagligt att Erik inte är lika stark i utförslöpningen som många av sina konkurrenter. Detta fick till följd att finländske Jussi Uttriainen (till Marikas nöje) rann iväg på det sista varvet och kunde vinna med sju sekunders marginal. Lite överraskande då han fick stryk av Erik i Finnkampen på både 5000m och 10000m för två månader sedan. Men som sagt, terräng är en helt annan disciplin än banlöpning. Eller som jag skulle vilja formulera mig (med risk att få bannor av Coach Lamas): En roligare disciplin.

Alla resultat »

2007-11-05

The Number 23

Igår kväll såg jag och Marika en film tillsammans. Rättelse. Det var nog ärligt talat mest jag som såg den då Marika knoppade av efter ca 20 minuter. Hur som helst så handlade filmen om en man (Jim Carrey) som blir besatt och därmed förföljd av talet 23. Han ser talet vart han än går och vart han än befinner sig. I datum, namn (a=1, b=2 osv), tider, priser, trappsteg mfl. Filmen i sig var väl lite små underhållande men ingen direkt fullträff (fick betyget 2). Då filmen var slut stängde jag ner filmprogrammet på min HTPC och tänkte stänga av datorn. Precis innan jag klickade på Shut Down så slängde jag en hastig blick på operativsystemets klocka och konstaterade då med en viss krypande känsla längs ryggraden att klockan visade 23:23.

Måste erkänna att detta sammanträffande (?) hade rätt stark effekt på mig. Fi fan. Hur stor är chansen att man ser en thriller som handlar om talet 23 och sedan precis innan man skall lägga sig ser att klockan är exakt 23:23? Filmen slutade för övrigt med att en klocka visade kvart över två. Alltså timvisaren på 2 och minutvisaren på 3, med andra ord 23.

Huuu....

2007-11-04

Språklektion

Mina två piressorHär på hemmafronten bjuds det ibland på några härliga språk-snedsteg. Marika är ju som bekant finska men behärskar det svenska språket till fullo. I alla fall till 99.9%. Följande två uttryck är mina personliga favoriter:

Tvätta håret blir på marikanska: Vattna håret.
Och borsta tänderna blir: Tvätta tänderna.

Elias åt andra sidan böjer all grammatik regelbundet. All oregelbunden grammatik blir således fel. Exempel:
I lördags satt vi i bastun efter lite simning i Sundbybergs simhall. En äldre herre villa små prata lite med oss. Elias gjorde direkt sura-minen, vinklade ner mungipor och ögonbryn och deklarerade morskt att han inte tyckte att jag skulle pratade med andra vuxnor.

Sedan på väg hem från en fest under lördagskvällen så ramlade Elias då han skulle springa till bilen. Tårarna rann ner för kinderna då han mellan snyftningarna gjorde klart för mamma och pappa att han hade jätte ont i sina benar. Svårt att hålla sig för skratt när man skall pyssla om lill-gubben.

Och Venla då? Jo hon gurglar mest en massa obegriplia läten hela tiden. Det är lite oklart vad hon egentligen menar men hon verkar trivas och flinar åt oss så fort hon får tillfälle.

2007-11-02

Nackspärr, eller nåt

Sccccchmertzen!
Jag har fått en satans ordentlig nackspärr eller sträckning i nacken. Det känns som om jag är stelopererad och har nedsatt rörelseförmåga. Vaknade upp i natt av att Elias kom och kurade ner sig mellan mig och Marika. Upptäckte då jag skulle lyfta skallen från kudden att det högg till och smärtade från nacken ner till övre ryggen. Enda sättet att få upp huvudet var att lyfta det med armen. Hur kralligt är det?

Shit, osså jag har en lunch-jogg-date med Coach Lamas, vi får se hur den går.

Om 10 minuter då klockan slår 09:30 ringer jag Naprapat-Helena. Hon är mitt sista hopp! Snälla, ha en ledig tid för jag behöver desperat reparera nacken.

2007-11-01

Maximus Decimus Meridius

What we do in life echoes in eternity
Satt igår och slö-läste lite citat från den förträffliga filmen Gladiator. Några av dessa citat etsade sig fast på min hornhinna. Det är allt några riktigt vassa repliker Maximus levererar. Framför allt den sista, den borde man ha som eget inre mantra.

[Maximus looks at images of his wife and son]
Juba: Can they hear you?
Maximus: Who?
Juba: Your family. In the afterlife.
Maximus: Oh yes.
Juba: What do you say to them?
Maximus: To my son - I tell him I will see him again soon. To keep his heels down while riding his horse. To my wife... that is not your business.
------------
Commodus: How dare you show your back to me! Slave, you will remove your helmet and tell me your name.
Maximus: [removes helmet and turns around to face Commodus] My name is Maximus Decimus Meridius. Father to a murdered son, husband to a murdered wife. And I will have my vengeance, in this life or the next.
------------
Maximus: Strength and honor.
------------
Maximus: What we do in life echoes in eternity.