Osynlig

I lördags ringde jag från Finlandsfärjan till Elias för att berätta att jag snart äntligen skulle få träffa honom igen. Så här gick konversationen:

Jag: Hej Elias!
Elias: Hej pappa!
Jag: Vet du var jag är?
Elias: Du är på båten.
Jag: Just det, snart kommer jag och hämtar dig.
[tystnad]
Elias: Pappa?
Jag: Ja?
[med viss triumf i rösten]
Elias: Du kan inte se mig!

Elias slutledningsförmåga är exceptionell.
Nåväl, nu är familjen tillbaka rövad till Sverige. Känns skönt att ha dem tillbaka!