2008-01-16

Lycklig

Vår lägenhet - inte längre till salu!
Ja jösses, de två senaste dagarna har varit minst sagt intensiva. Budgivningen kickade igång igår eftermiddag och det var med lite ångest man satt och kikade på mobilen hela tiden. Kunde det inte börja plinga till snart?

Mäklaren hade velat lite med vilket utropspris vi skulle sätta. Marknaden har/hade ju varit iskall så alla de mäklare vi träffade försökte skruva ner våra förväntningar. Efter lite om och men så kom vi dock fram till att utropspriset skulle sättas till samma pris som man använt under glansdagarna i somras. Kanske lite för högt med tanke på marknaden men vi ville samtidigt sända ut lite signaler att vi inte ville släppa lyan för vilket lågt pris som helst.

Sedan började det plinga till och plinga till och plinga till i mobilen. Efter någon timme hade priset budats upp till det som jag hade satt som acceptanspris. Men det fortsatte budas. Då priset budats upp nästan 30 % från utropspriset så var det dags för de återstående som var med i budgivningen att sova på saken.

Nattsömnen verkade ha gjort dem gott då det idag konstant har fortsatt att plinga till i mobilen. Totalt åtta par var med i budgivningen och strax innan middag så hade krutröken lagt sig och budgivningen var över. Smått osannolika 43 % hade då priset ökat! Jag skriver det igen så det får sjunka in ordentligt: 43 %. Över, inte under, utropspris och detta trots att vi initialt oroade oss för att vi satt priset lite för högt. Vem påstod att bostadsmarknaden var död? Och jämför man med vad vi köpte lyan för 2003 så blir det en ordentlig vinst som vi kan hämta ut (vilken i sann konsumtionsanda binds upp omedelbums i det nya husköpet). Det är knappt man tror det är sant och under budgivningen fick jag nästan nypa mig i armen för att fatta vad som egentligen skedde. Bostadsmarknaden är sannerligen helt sjuk. Den tidigare toppnoteringen i bostadsrättföreningen för treor hade i och med denna försäljning smulats sönder vilket är anmärkningsvärt då den lägenheten såldes då bostadsrätterna såldes till ibland omotiverat höga priser.

Nu är det i alla fall över. Vi träffade mäklaren och köparna senare under kvällen för kontraktsskrivning. Alla verkade nöjda och glada (även om jag tror att vi var nöjdast!). Det kändes kul att sälja till paret som visat mest intresse. Det var nämligen de som hade begärt en privat visning och sedan även kommit på de två följande öppna visningarna i söndags och måndags. Jag är säker på att de kommer bli nöjda och lyckliga i lyan. Jag, Marika, Elias och Venla har i alla fall varit det så det känns faktiskt lite vemodigt att sälja. Men med tanke på vad vi fick för lägenheten så kan vi inte klaga!

Så vad var det som gjorde att försäljningen gick så bra? Jag talade med mäklaren om detta och även hon var mycket förvånad över det enorma intresset och den intensiva budgivningen. Men det verkar som om vi hade ett fint objekt att sälja, fick dit rätt intressenter, K-märkningen av huset, det soliga och vackra vädret på söndags visningen samt turen att inte konkurrera med för många liknande objekt under samma helg i området. Massor av små marginaler som således var på vår sida.

I natt sover jag med ett brett leende på läpparna.
Ungefär som efter Löparnas kväll i fjol.

4 kommentarer:

swyzak sa...

Sweet, den kunde du sova gott på kan jag förstå. Najs, att det gick så lätt för er!

kabjo sa...

Vad kul!!! Grattis! :-)

Jag ska precis lämna min hyresetta i centrala Göteborg för att flytta till Lund. Jag känner igen det där med att samtidigt som man ser fram emot det nya boendet så känns det lite vemodigt att lämna gamla lägenheten. När jag visade den för näste hyresgäst kände jag mig avundssjuk på honom! :-)

Anonym sa...

hm... alltså "kabjo" är samma som cobrakarin (bara så att du vet)

Patrik Engström sa...

Swyzak & Kabjo:

Jo det känns skönt att hela försäljningen gick så bra och smidigt. Och självfallet blir det lite vemodigt att flytta. Men jag hoppas ju på goda tider och minnen dit vi flyttar också!