I tisdags hade Coachen återigen ordinerat monsterpasset i Ursvik: 5x2.5km. Jag var taggad till tusen men samtidigt lite lätt panikslagen. För fyra veckor sedan gick det verkligen bedrövligt på exakt samma pass. Visserligen var det kulmen på en tyngre uppbyggnadsperiod men minnet var ändå föga smickrande. Ursviks 2.5km-spår är verkligen kuperat och krävande. Är man inte på sin vakt så pulvriserar spåret dina mellantider.
Nåväl, nu var det revansch som gällde. Tyvärr ville inte vädrets makter vara på min sida. Tisdagen bjöd på snålblåst, regn som lagom till starten övergick till snöyra, 1 plus-grad och lerigt på vissa ställen i spåret. Merde! Men va fan, jag var laddad och stoppade huvudet under armen och körde igång. Klockande första intervallen aningen snabbare än plan men jag kunde trots detta genomföra passet i lätt progressiv stil. Snittiden för intervallerna var i stort sett likvärdiga mot dem i fjol med den skillnaden att de passen genomfördes i knä-tights och väst. Nu hade jag satt på mig ordentligt med kläder pga det bistra vädret. En annan detalj som värmer siffernörden i mig: Inför detta intervallpass hade Lamas även kommenderat fallande vila. Alltså minska vilan med fem sekunder per intervall från 60'' ner till 45''. Och trots det lyckades jag pressa snittiden till det som jag hade i fjol fast med rak stående vila på 60''. Ett skönt tecken på att förberedelserna till TSM går enligt plan.
Idag väntar fler terrängintervaller i Polisspåret. Det ser ut som om jag får sällskap av den talangfulle Andreas som behärskar distanser från 800m upp till 24-timmars-löpning. Verkligen kul och inspirerande med sällskap på de hårdare passen. Jag har harvat på nästan all kvalité efter inomhussäsongen solo och det är klart tuffare mentalt att bita i och pressa på fullt ensam på intervallerna.
1 kommentar:
Låter som ett kanonpass det där och skönt att formen kommer, snart 2-1 till Engström!
Skicka en kommentar