2008-05-30

Fredag och värme

Så var det fredag igen och denna gång med nästan tropisk värme. Var nere med barnen ett tag vid lekplatsen och höll på att smälta bort. Lider lite med de som skall harva sig runt i Stockholm Marathon imorgon. Det lär bli ett kraftprov i stil med fjolårets upplaga då det var närmare 30 grader. Hur som helst så kommer tiderna självklart justeras ner en aning men för de som orkar bita i så kommer säkerligen placeringen att bli smickrande då många lär droppa av som flugor till följd av värmen.

Idag väntar ett lättare distanspass efter det att Marika kommit hem från jobbet. Sedan är det inplanerat snabbdistans med Duracell-Andreas imorgon runt middagssnåret.

2008-05-29

15:09.27

Igår var det således dags för utomhus-banpremiär. Som jag tidigare delgett var startfältet ganska skralt och tyvärr dök det inte upp några tungviktare vid efteranmälningen heller. Alltså hade jag mestadels mig själv att fightas med om jag skulle prestera någon bra tid eller inte.

Värmen som jag initialt var lite orolig för skulle påverka sluttiden blev inget problem då temperaturen ganska snabbt droppade då solen var på väg ner. Istället insåg jag under uppvärmningen att blåsten skulle komma att bli den tuffaste utmaningen. Utmed hela banan kom det lite då och då besvärliga kastvindar. Tittar man på resultaten på 100 och 200m så kunde vinden variera mellan -2 m/s till +3 m/s. Alltså ordentligt med blåst som kom och gick lite bäst den ville utmed banan.

Starten gick och jag tittade länge under de första 150m om det var någon som ville gå upp ta kommandot. Det brukar alltid vara några löpare som är lite för heta på gröten och dra inledningsvis. Så var dock inte fallet igår och jag fick gå upp själv längst fram och borra. Ganska omgående fick jag en lucka som jag sedan successivt kunde utöka ända in till mål. Första kilometern kändes väldigt bra och den gick nog aningen lite för snabbt och klockades på 2:58. Under andra blev jag lite försiktig och drog ner en aning på tempot och hade 3:03. Samma fart hade jag under tredje kilometern men under fjärde hade jag lite svårt med fokuseringen och det rann bort några onödiga sekunder. Denna kilometer klockade jag på 3:04. Sista kilometern in i mål var inte alls så jobbig som den brukar. Kroppen var relativt fräsch men jag orkade inte förmå skallen till mera solo-pologning utan nöjde mig med en 3:01-kilometer och sluttiden på 15:09.27. Tiden var väl ungefär det jag räknat med med tanke på motstånd och den besvärliga blåsten. Jag uppskattar att jag kanske per varv i snitt tappade en sekund till följd av vinden. Utan den hade nog sub 15 varit möjligt. Hade det även varit ett tätt lopp med många bra ryggar att jaga så hade jag nog kunnat kapa ner till låga 14:50 och nytt pb.

Hur som helst blev det ytterligare ett DM-guld (det tredje för säsongen) och ett ganska bra formbesked för den kommande utomhussäsongen. Detta var ju den första utomhustävlingen för säsongen och det kommer säkerligen gå snabbare och snabbare med lite mer tävlingsvana.

Och helst lite mindre blåst.

Resultaten »

2008-05-28

Cykling och DM


Elias diggar verkligen sin nya cykel. Och som han slitit för den. Han var ju tvungen att ge upp tumsugandet för att kunna håva hem den. Men nu är sugandet ett minne blott och istället gläds han åt cyklingens fartfyllda rus. Än så länge kör vi med stödhjul men förhoppningsvis bemästrar han cyklandet snabbt så vi kan plocka bort dem.

Idag är det banpremiär utomhus då det vankas DM över 5000m på Sätra IP. Startlistan ser som vanligt skral ut och jag är beredd på 12.5 varvs sololöpning. Har jag tur dyker någon krallig löpare upp och efteranmäler sig. Hoppas, hoppas, hoppas. Formen har varit lite upp och ner sedan urblåsningen vid TSM för några veckor sedan. Jag har varvat grymma ban-intervallpass med rena djupdykningar. Vi får se hur benen och skallen är idag. Det är ju dessutom ruggigt varmt ute vilket säkerligen tyvärr kommer justera ner tiderna en aning.

2008-05-27

Venla 1 år!

Venla har blivit storVenla - 1år!

I helgen var det äntligen dags för Venla att uppgraderas från noll till ett år! Det hela firades av dels vid sommarstugan och dels hemma hos farmor och farfar. Venla tog det hela med ro men gladdes åt de fina presenterna iform av lite nya bestick, muggar, leksaker och kläder. Den rosa prinsesstårtan blev även en succé, uppenbarligen var den godare än all barn-puré-barnmat hon hivat i sig de senaste månaderna.

Tanken på att Venla varit med oss i redan ett år är lite svindlande. Det känns verkligen som om det var igår man höll henne i famnen. En liten ynklig rosa liten sak på knappa tre kg. Men tiden går och Venla har nu en stadig plats inom familjen och får leva med att hon är målbilden för mamma, pappas och Elias pussattacker.

Venla har även lagom till sin ettårsdag lämnat krypstadiet för gott bakom sig. Tankarna går lite omedvetet till Return of the Living Dead när man ser henne vingla fram på två små ostadiga ben och ett brett flin på läpparna. Men Lill-gumman skall dock ha creds. Det tog henne inte många dagar att börja gå helt utan stöd från det att hon stog på sina egna ben. Det är nog dags för ett litet backintervallpass för henne snart.

Elias spelar tennes

2008-05-26

Berg- & dalbana

Den gångna veckans träning var lite berg och dalbana. De flesta distanspass har rullat på utan ansträngning och ofta snittats en bit under 4:00 per km vilket är aningen för snabbt. Återhämtningen brukar bli lite lidande om man bränner på för fort på de rena distanspassen.

I tisdags begav jag mig ner till den gemensamma Studentträningen vid KTH-hallen för första gången sedan 04. Jag brukar ju ofta bedriva träningen på egen hand eller med andra löpare men denna dag körde jag, Lejonmanen-olof och Duracell-Andreas en riktigt bra stege på Stadions soldränkta banor. Stegen bestod av två serier och för min del var intervallerna: 800/1000/1200/1000/800m. Hela passet kändes lugnt och kontrollerat och jag behövde inte slita nämnvärt för att matcha måltiderna Coach Lamas skissat upp.

Värre var det dock i fredags. Då lämnade jag barnen en kort stund hemma hos farmor innan jag fortsatte till Kungsängens IP (den närmsta tartanbanan från Kallhäll). Intervallpasset blev en smärtsam och tragisk historia. De lätta och pigga benen från i tisdags var helt försvunna och jag hade det tungt från första intervallen och fick gräva djupt inom mig för att överhuvud genomföra hela passet. Passet var 3x5x600m med 200m pausjogg på 65'' och serievilan på 4'. Snittiderna blev ordentligt kassa och inte alls matchande mot målsättningen. Till mitt försvar kan jag skylla på de yttre förutsättningarna. Kungsängens IP ligger på ett fält och är mycket utsatt för vind vilket förstärktes enormt på fredagen då det var ordentligt blåsigt. Exempelvis hade jag ofta 32'' på första 200ingen i medvind men höga 37'' på andra i motvind. Över fem sekunders skillnad på 200m talar sitt tydliga språk om hur blåsigt det faktiskt var.

Nåväl, nu väntar lite välbehövlig vila inför onsdagens DM över 5000m. Jag har kört på tre veckor på raken utan vila så kroppen känner sig lite sliten.

2008-05-22

Middagsbestyr

Igår vid middagen var det ungefär som vanligt. Maten serverades men Elias satt kvar fastklistrad vid Bolibompa. Så började tjatet som kan sammanfattas enligt (i ett svagt eskalerande tonfall):
- Maten är klar!
- Kom nu, maten kallnar!
- Elias, vi äter nu!
- Stäng av TV:n!

Inte ett knyst kom från vardagsrummet.

Tillslut började mitt tålamod ta slut och jag deklarerade för Elias att det nu fick vara nog och att jag skulle komma och stänga av TV:n. Då kom det ett argt svar tillbaka:
- Jag kan inte komma nu, jag vill se klart. En kille skall precis visa sin kärlek för prinsessan.

Utan att begripa det hade Elias spelat ut ett triumfkort.
Klart grabben fick se klart på Bolibompa.

2008-05-21

Slut på sushi

Igår på den lilla lokala sushi-restaurangen i Sumpan utspelades en märklig situation. Ca 12:30 tågar jag in redo att beställa lite mat. Jag möttes dock av beskedet att sushin är slut. Eh? En restaurang som serverar sushi har slut på just sushi mitt under lunchen? Tänk om McD skulle ha slut på hamburgare mitt under dagen? Det känns som om de planerat lite fel.

Hur som helst så beslutade jag mig för att istället tugga i mig maträtten yakiniku. Kassören flinade, såg nöjd ut och drog mitt kort på lite dollares. Efter en liten stund kommer han tillbaka med beskedet att även riset är slut. Mjerda, vad händer? Exakt vad har de kvar på lagret och kunde han inte informerat mig om detta innan han drog mitt kort på pengar?

Ok sade jag, då vill jag nog inte ha yakiniku. Kassören såg förvånad ut. Nej men det är inget problem påstod han och lovade att lägga på lite extra. Vaddå extra? Mera kött? Nej tack, svarade jag. Jag vill nog ha ris till den här maträtten. Kassören bedyrade dock heligt att det inte var nödvändigt. Whet!? Yakiniku utan ris är som korv och mos utan mos, spagetti bolognese utan spagetti eller löpning utan... eh, kläder (har aldrig iofs testat det där med naken-löpning men det låter inte så attraherande)?.

Tillslut var jag tvungen att spela ut mitt 'Min-mamma-är-från-japan-så-jag-vet-exakt-vad-maträtten-Yakiniku-omfattar-kort'. Då gav han sig och gav mig tillbaka mina dollares. Raskt begav jag mig istället till närmaste intilliggande restaurang.

Där hade de iallafall ingredienser för att servera mat.
Det känns som om det dröjer ett tag innan jag besöker sushi-butiken igen.

2008-05-20

Nytt boende

FunkisradhusNytt boende - inflyttning januari eller februari 2009

Så var det dags igen för en flytt. Jag släppte en liten teaser igen och några reagerade direkt. Men det är alltså sant.

Vi visste redan då vi flyttade in i vårt nuvarande boende att det inte skulle bli för mer än några år. Fyra rum och kök fungerar bra för en familj med två barn men kommer storken i framtiden med en ny röd sak (som det bokstavligen heter på japanska) så är vi trångbodda igen.

Så, i februari gick Skanska ut med ett nybyggnadsprojekt i Silverdal. Stora stiliga radhus i funkisstil vilket jag och Marika triggade på direkt. Iallafall tills vi såg prislappen. Vi lade ner projektet sköt flyttplanerna på hold tills vidare. Dock har vi hela tiden insett att ett nytt husköp i samma område om några år säkerligen kommer kosta ännu mera pengar då priserna på bostadsmarknaden ofta (alltid?) stiger. Med hänsyn till detta så skulle det vara klokt att investera lite tidigare i nytt boende.

Av en slump så fick vi nyligen reda på att husen återigen var ute till försäljning med priserna justerade neråt med 10% och då började konsumentdjävulen i mig att vakna till liv igen (inte för att den egentligen somnat). Kontaktade omedelbart mäklaren och bokade ett objekt, clearede med banken så det var ok att låna lite till dollares och sedan igår iväg för att titta på ett visningshus. Så om allt vill sig väl så signar vi kontraktet i slutet på denna vecka eller i början på nästa. Inflyttningen är planerad till januari eller februari 2009.

Alltså, tre våningar med dubbelgarage. Större bo- och biarea med smart planlösning med öppna ytor i kök och vardagsrum. Goda förrådsutrymmen med möjlighet för både löpband och bastu samt sist men inte minst ett extra rum (dvs totalt 5 RoK). Bifogar en länk med lite planlösningar för de som är intresserade:

Planlösningar för plan 1 - 3 »

2008-05-19

Tomrum

Argh! Vilket tomrum. I helgen såg jag klart sista avsnittet av Dexter säsong två. Merjda, serien e ruggigt bra. Det känns lite skumt att säga det men det är inte ofta man sympatiserar med en seriemördare. För er som inte sett serien så rekommenderar jag den varmt. Nu går jag mest och väntar på säsong tre. Eller så köper jag bara boken som serien baseras på.

Förra veckan lyssnande jag även klart på Jens Lapidus Snabba Cash. Tomrummet efter Stieg Larssons Millenium-trilogi är stort och Lapidus roman kommer inte upp i närheten av samma klass. Nu rullar istället Katarina Wennstads roman Smuts i hörlurarna under distanspassen. Återkommer med åsikter.

Härnäst på programmet: Lite lugn distanslöpning i Ursvik och sedan husvisning. Jag har väl nämnt att vi är på väg att köpa nytt hus? Igen.

2008-05-15

Snabbdistans

Igår var det snabbdistans i det aningen småkyliga vädret. Jag hade egentligen packat ner underställen till kommande höst/vinter men igår fick jag gräva fram ett sådant och iklä mig det tillsammans med väst och handskar.

Uppvärmningen bestod av ca 3.5km på 15 minuter innan snabbdistansen påbörjades. I 30 minuter jobbade jag mig progressivt neråt från ca 3:50 till 3:30. Sedan väntade den avslutande hälften som bestod av
30 minuter med km-tider på strax under 3:30 ner till 3:17. Under hela passet stämde tekniken och löpningen gick som på räls. Då det återstod tre km så fick pulsen gå upp på max då denna kilometer bar uppför kraftigt.

Idag blir det lugn distans runt Sollentuna och sedan väntar fler banintervaller på fredag.

2008-05-14

Banpremiär

I söndags var det banpremiär på Sollentunavallen, min nya hemmaarena. Kändes riktigt bra att bege sig till de blåa härliga tartanbanorna och arenan som ligger så fint ner mot Edsviken. Benen hade tyvärr varit riktigt sega under hela förra veckan, förmodligen en post-TSM-effekt som även inträffade i fjol.

Coach Lamas hade kommenderat upp 2x10x400m med 200m joggvila på ca 60'' och en seriepaus på 3 minuter. De fem första brände jag av i spik och de kändes ruggigt bra. Trots att benen var sega så stämde tekniken och löpningen gick som på räls. Klockade de inledande fem på mellan 65-68''. Efter skobytet (till DS Racer) så blev det dock klart tyngre. Snittiderna sjön en aning och jag fick börja slita. Sista serien blev en lång kamp men jag genomförde dock passet enligt plan. Det skall dock erkännas att det var ordentligt tungt att ploga 20 stycken 400ingar solo på tartanen i nästan 30 gradig hetta. Det fanns inte ett moln på himlen och jag blev fullkomligt friterad. Inte blev det bättre av att jag inte hade någon sparringpartner att tampas med.

Idag väntar en snabbdistans i ca 80 minuter runt Brunnsviken. Planen är att börja på i uppvärmningsfart på 4:10 och sedan progressivt jobba sig nedåt. Totalt skall det bli lite drygt en timme på 4:00 ner till 3:20, där den sista halvan skall gå på 3:30 - 3:20. Den nyinhandlade GPS-klockan kommer fungera som ett bra träningsredskap för denna snabbdistans. Den plingar till för varje kilometer och ger en exakt kilometertid. Ett bra sätt att hitta rätt med tempo så att man inte öppnar för hårt.

2008-05-13

Gröna korvar

Sparris - så gott!Sparv - grön korv

Elias gillar att äta pasta (allra helst genomdränkt i ketchup).
Innehåller dock pastan några grönskar blir det genast sur smiley på honom.

Förra veckan serverades det pasta med gräddsås och sparris.
Ruggigt gott.
Tyckte iallafall Mamma Marika och Pappa Patrik.
Elias däremot totalvägrade.

Hans motivering:
Jag vill inte äta sparv.
Gröna korvar är inte goda.

Förtydligande:
Vi matar självklart inte vår son med sparv.
Elias tror dock att sparris heter sparv.
Och enligt honom är sparris inte en grönsak utan en korv eftersom den är formad som en sådan.

Logiskt.

2008-05-12

Kungsholmen Runt

Laddad inför startKan inte nummerlappen vara lite större?

I lördags var det tävlingsdags igen, inte för mig utan för Elias. Lill-grabben var laddad till tusen (nästan mer än farsan) och vädret visade sig från sin bästa sida med solsken och värme.

Tillsammans med lite drygt 100 knattar radade Elias upp sig för start. Stämningen var god och Coach Lamas sporrade alla knattar till bristningsgränsen med att hinta om den väntade glassen vid målgång.

Vindskydd är braElias tar rygg

Jag var lite rädd att Elias skulle maxa i början och tokrusa men han höll sig lugn och ryktes inte med den initiala rusningen vid start. Istället sprang han på i ett jämnt tempo utan avbrott och avverkade förmodligen andra hälften aningen snabbare än första. En progressiv löpning som gjorde farsan stolt som en tupp. En annan detalj som imponerade på mig var att han sprang på utan vilopauser (vilket förekom lite då och då i fjol då han debuterade). För en fyraåring är en kilometer en lång och krävande distans men Elias plogade målmedvetet från start till mål.

På väg mot mål

In på upploppet drog han av en liten extra spurt och sprintade in på 6:08. Radade upp sig i målfållan så Cedden fick en skymt av hans nummerlapp och inkasserade sedan en stycke medalj och en Pigelin. Någon segerintervju till farsan med videokameran i högsta hugg hade han inte tid med eftersom glasspappret trilskades och inte ville trilla av.

Min egen löpsatsning involverar ofta en hel del egen skapad press och prestationskrav vilket kan vara lika energikrävande som den själva fysiska ansträngningen under ett lopp. Med detta i åtanke var det verkligen befriande och upplyftande att få äran att springa tillsammans med alla Knattar. Barnen strålar, skiner och utstrålar sann löparglädje utan prestationskrav och prestige. Sann löpglädje helt enkelt!

Resultaten »

Vindskydd är braFörst glass, sedan segerintervju

2008-05-09

Suga på tummen

Vår kamp med att få Elias att sluta suga på tummen verkar tillslut bära frukt. Givetvis har nog löftet om en alldeles egen cykel fått Elias att anstränga sig mer men karln skall ändå ha creds. Nu har det gått sex dagar utan att han sugit på tummen en endaste gång. Sugbegäret ökar ofta framemot kvällen och vid läggdags så har vi tejpat på plåster på tummen så han inte skall frestas. Resultatet har varit lysande. Så imorn om allt klaffar kommer Elias plocka hem en ny cykel. Fast först måste han ju kuta lite. Knatteloppet på Kungsholmen runt är inbokat.

För några dagar sedan stod Elias och betraktade några av mina amerikanska Marveltidningar. Omslaget med X-men där Wolverine och Cyklops poserade med bistra miner verkade göra stort intryck på honom.

Elias: Pappa?
Pappa: Ja, vad är det?
Elias: Är de killarna starka och arga?
Pappa: Jo visst är de starka men jag tror inte de är så arga.
Elias funderar intensivt en liten stund.
Elias: Jag tror inte de suger på tummen.

Det ligger nog en hel del i Elias påstående. Det skulle nog inte vara så bra för Wolverines image om han porträtterades sugandes på tummen. Kanske kör han också med plåster?

2008-05-08

But why?

00:45 fick det vara nog igår kväll.
Då gav jag upp.

Att spela upp AVCHD-filer (HD-filmer från min nya videokamera) på ett 64-bitars Vista operativsystem är inte så enkelt som det låter. Stöd och codecs saknas och man får mecka helt vilt innan saker ens beter sig mänskligt.

Så efter många timmar av slit och konfande så inser jag tyvärr att det enklaste är att nergradera till gamla hederliga XP eller 32-bitars Vista. Mjerda! Problemet med detta är att det handlar om timmar för att backa upp data som redan ligger på HTPC:n samt att sedan orka installera om hela paketet igen. Roligare saker finns att göra.

Så nu skall man bara ploga sig igenom arbetsdagen trots bristfälligt med sömn i kroppen. Sedan väntar 60 min snabbdistans runt Kungsholmen på ganska slitna ben.

2008-05-07

Julafton

Världen blir vackrare med HDHDR-CX6EK

Oj oj… Igår var det verkligen julafton i det Engströmska hemmet. Under förmiddagen begav jag min in till Runner's Store för att inhandla den just lanserade Garmin Forerunner 405. Uppföljaren till 305 fast i klart smidigare format och självklart utrustad med GPS. Sweet! Har lekt lite med den och skall snart ut på en testrunda. Klockan kommer inte konkurrera ut min Polar RS800 på intervallträningar och tävlingar, men på rena distanspass kan den komma väl till pass. Kul att se vart man har sprungit och få rutten plottad mot exempelvis Google Earth.

Efter en trevlig lunch med Mamma Marika och hennes arbetskamrater så fick jag min nya HD-videokamera (Sony HRD-CX6EK). En stilren svart glansig pryl som skapar ha-begär direkt. Då allting i hemmet är förberett för HD så kändes det lite dumt att inte kunna spela in filmerna på barnen i detta nya trevliga högupplösta format. Men nu är detta åtgärdat och gårdagens kväll spenderades med att testa av alla funktioner. Snabb sammanfattning: riktigt imponerande bild.

Idag på jobbet stod dessutom min nya trådlösa Gigabit-Router och väntade på mig. Så ikväll skall det interna nätverket få sig en liten ansiktslyftning. Nu väntar jag bara på att min nätverkshårddisk på en terrabyte skall levereras till mig. Efter detta så kommer hela biblioteket av filmer, kort och musik att vara tillgängligt från vilken dator som helst i huset.

2008-05-05

Bildfrossa

Papparazzi-Thomas släppte en hel drös med underbara bilder från TSM på sin hemsa. Som utlovat visar jag några här. Vill ni se övriga hänvisar jag till hans eminenta fotoalbumssamling. Korten på spurtduellen mellan Sjökan och Skoogen från herrarnas 4km-lopp ger ordet ståpäls helt ny innebörd.

Uppvärmning tillsammans med Kepa-Swyzze och Duracell-Andreas.
Foto: Thomas Windestam



Varv två: Avvaktande löpning längre bak i klungan.
Foto: Thomas Windestam



Början på varv fyra, fortfarande med häng på Patrik Gustafsson.
Foto: Thomas Windestam



Sista stigningen på varv fem. Nu börjar det bli attans jobbigt.
Foto: Thomas Windestam



Målgång efter sex varv. Helt kokt.
Foto: Thomas Windestam

TSM 2008

Klunglöpning tillsammans Emil Lerdahl och Niklas Österberg
Foto: Thomas Pechhacker


Så var det gjort, TSM 2008 är lagd till handlingarna och kropp och hjärna går på högvarv för att smälta alla intryck och återhämta sig från urladdningen under tävlingen.

Det höll dock på att gå illa redan innan nerresan till Växjö. På torsdagskvällen fick jag akut ont i mitt högra knä och gick mest och haltade omkring. Paniken växte och jag kände mig klart nedstämd då jag inte hade en blekaste aning om varför knäet gjorde så ont. På fredagen var det dock bättre så jag bandagerade knäet och flög ner till Växjö där jag mötte upp klubben som hade sitt träningsläger i anknytning till TSM. Väl på plats langade Coach Lamas ett par rediga Voltaren i handen på mig samtidigt som Naprapat-Helena meckade med mitt knä för att försöka luska ut vad det var som smärtade. Domen blev att det var någon form av slemsäck som hamnat i kläm och därför blivit inflammerad.

På lördag var dock knäet bättre och jag genomförde en lätt testjogg och rekning av banan. Dagen kryddades med det magnifika herrloppet över 4km där en returnerande Erik Sjöqvist på de sista 300 meterna spurtade ner både Musse och Henrik Skoog.

Under söndag var anspänningen hög och allvaret hängde i luften. Vädret visade sig från sin bästa sida med sol och värme så det gällde att hålla sig så mycket som möjligt i skuggan. Startfältet var som vanligt mäktigt brett och inspirerande. Starten gick och jag tog det medvetet lite extra lugnt i början. Efter några trånga inledande passager så bildades det en klunga med mig och Kent Claesson, Patrik Gustafsson, Emil Lerdahl, Johan Lindberg, Niklas Österberg och Martin Kjäll-Olsson. Vi följdes alla åt i lite drygt två varv (4 km) innan klungan började splittras. Det var framför allt jag och Gustafsson som då hade tagit initiativet och ökat farten en aning. Successivt började folk falla bort och tillslut var det bara jag och Gustafsson kvar. Utmed banan hejade och skrek var och varannan människa på 'Patrik' och 'Putte'. En del av dessa supporters kände jag inte igen och jag begrep inte heller varför de valde att kalla mig Putte. Sedan gick det upp för mig att det var Gustafsson supportersskara som tillsammans med alla Studenter hejade fram oss.

Ensam ut på fjärde varvet.
Foto: Thomas Pechhacker


Gustafsson hade dock en drös med krafter kvar och lämnade mig sedan hängandes i ett vakuum. Lite synd att jag inte förmådde hänga på honom men han gjorde ett mycket bra taktiskt lopp och såg stark ut. Då Gustafsson kunde jaga ikapp klungan framför oss så hade jag två varv med vakuumlöpning framför mig. Det femte varvet var tufft och det sjätte riktigt tufft. Banan var tyvärr aningen för flack för min smak men den var dock bitvis ändå ganska krävande då underlaget mestadels bestod av mjukt sugande grus. Dessutom kändes banan en aning lång då snittiderna per kilometer från loppet inte riktigt speglar banprofilen.

Under loppet avancerade jag från från placering 25 till 14 och tangerade därmed placeringen från i fjol. Startfälten dessa båda åren är i sort sett jämförbara. Jag tog några fina skalper samtidigt som det alltid är några andra löpare som höjer sig extra och överraskar. Överlag är jag nöjd med loppet och dess genomförande men det kändes inte som någon fullträff. Jag var ordentligt trött då jag till slut passerade mållinjen men kan inte låta bli att blicka framåt lite i resultatlistan. Hade man plockat in lite drygt 20 sekunder så hade en plats bland de tio bästa varit möjlig. Det kändes lite bittert att köra sololöpning i lite drygt två varv och om jag hade fått önska så hade jag även bett om en bana med tuffare kupering.

Studenterna fick även ett femte plats i lagtävlingen och plockade därmed några SM-poäng. Laget bestod av mig, Kepa-Swyzze och Duracell-Andreas.

Jag ber att få återkomma med ytterligare lite fina bilder då Papparazzi-Thomas lagt upp dem på sin hemsa. Jag vill även passa på att tacka alla som hejade på mig under loppet!

Nu skall jag läka ihop kroppen och sedan sätta igång med god grundträning. Intervallpassen byts nu från kuperad terräng till bana. Bansäsongen börjar i slutet av maj och då gäller det att komma bra förberedd.

Resultaten »

2008-05-01

Small steps

På fredags kvällen mitt i hamburgaregrillandet tog Venla sina första stapplande steg på egen hand. Hon slängde en hastig blick på farsan, brände av ett av hennes patenterade flin och släppte trädgårdsstolen för att sedan vingla fram exakt tre steg rakt i pappas öppna famn.

Pappa var så stolt att han kunde självantända.
Venla rykte mest på axlarna.
Hon förstod liksom inte vad hela ståhejet handlade om.

Förberedelser

Det drar ihop sig till terräng-SM, det liksom känns i luften och präglar allt jag gör och tänker på. Lite lätt uppjagad och stressad men så skall det vara när tävlingsnerverna spökar i skallen. TSM är vårens största mål och förmodligen det absolut starkaste svenska motstånd jag kommer att möta på hela året. I stort sett alla stora klubbar finns representerade mönstrande sina starkaste lag. Det är nämligen inte bara de individuella placeringarna som löparna suktar efter, lagtävlingen är minst lika prestigefylld.

Jag själv har lättat på träningen ordentligt och körde ett fartpass i Ursvik i tisdags med kortare intervaller men högre tempo. Lite svårt att anpassa ansträngningsgraden efter det lite hårdare tempot men jag lyckades ändå fullfölja planen. Idag var det 30 minuters lätt jogg med en snabb intervall i Polisspåret för att få benen smaka på lite fart. Annars är det korta joggar och några vilodagar som veckans träning består av. Förhoppningsvis infinner sig en liten formtopp till söndag som ger lite extra välbehövliga krafter till de 12 km som skall springas.

Imorn flyger jag ner till Växjö för att inkvartera mig tillsammans med övriga Studenter som redan är på plats för träningsläger eller TSM. På lördag skall jag provspringa banan och se en massa spännande dam-, herr- och juniortävlingar. På söndag kommer jag att vara speedad som en råtta på kokain. Full fokus och sedan total urladdning på tävlingen.