Berg- & dalbana

Den gångna veckans träning var lite berg och dalbana. De flesta distanspass har rullat på utan ansträngning och ofta snittats en bit under 4:00 per km vilket är aningen för snabbt. Återhämtningen brukar bli lite lidande om man bränner på för fort på de rena distanspassen.

I tisdags begav jag mig ner till den gemensamma Studentträningen vid KTH-hallen för första gången sedan 04. Jag brukar ju ofta bedriva träningen på egen hand eller med andra löpare men denna dag körde jag, Lejonmanen-olof och Duracell-Andreas en riktigt bra stege på Stadions soldränkta banor. Stegen bestod av två serier och för min del var intervallerna: 800/1000/1200/1000/800m. Hela passet kändes lugnt och kontrollerat och jag behövde inte slita nämnvärt för att matcha måltiderna Coach Lamas skissat upp.

Värre var det dock i fredags. Då lämnade jag barnen en kort stund hemma hos farmor innan jag fortsatte till Kungsängens IP (den närmsta tartanbanan från Kallhäll). Intervallpasset blev en smärtsam och tragisk historia. De lätta och pigga benen från i tisdags var helt försvunna och jag hade det tungt från första intervallen och fick gräva djupt inom mig för att överhuvud genomföra hela passet. Passet var 3x5x600m med 200m pausjogg på 65'' och serievilan på 4'. Snittiderna blev ordentligt kassa och inte alls matchande mot målsättningen. Till mitt försvar kan jag skylla på de yttre förutsättningarna. Kungsängens IP ligger på ett fält och är mycket utsatt för vind vilket förstärktes enormt på fredagen då det var ordentligt blåsigt. Exempelvis hade jag ofta 32'' på första 200ingen i medvind men höga 37'' på andra i motvind. Över fem sekunders skillnad på 200m talar sitt tydliga språk om hur blåsigt det faktiskt var.

Nåväl, nu väntar lite välbehövlig vila inför onsdagens DM över 5000m. Jag har kört på tre veckor på raken utan vila så kroppen känner sig lite sliten.