2008-06-03

Helgbestyr

Patrik - modell 2002.
Slog vad med Marika och några polare om att jag utan träning kunde springa maran under 3:30. Det gick bra, jag tog hem vadet och Marika fick inte dricka alkohol under ett år! Skönast är killen i Strängnäs-linnet till höger om mig. Kontrasten e total!


Blogger har haft driftproblem under någon dags tid och därför har det blivit lite tunnt med uppdateringen här på bloggen. Tills nu.

I helgen var det ju semi-tropiskt sommarväder här i Stockholm och det firade familjen med att under lördagen glida ner till Huvudstabadet. Väl där rastade vi Elias i utomhuspoolen. Efter detta fortsatte vi in till Vasaparken i Stan där vi parkerade oss vid Odengatan för att heja fram alla tappra löpare i Stockholm Marathon. Om vädret var på publikens sida så kan nog löparna inte påstå detsamma. Många hade det tungt i värmen och det märks tydligt på sluttiderna som justerades ner en aning. Att få SM-guld på 2:25 förefaller lite märkligt men så hade segraren inte det mest progressiva upplägget i sin löpning (1:08 respektive 1:17). Att springa klokt och inte ryckas med i för höga farter resulterade i fina SM-placeringar och det var extra kul att kunna heja fram många klubbkamrater till fin fina placeringar.

Lite då och då under säsongen brukar jag få en knäpp och känna ett litet begär att försöka mig på en mara. Detta händer nästan alltid efter att jag varit inne och sett Stockholm Marathon. Då brukar jag dra mig till minnes de två ggr jag faktiskt sprungit detta lopp innan jag seriöst började satsa på löpningen. Jag kan väl uttrycka mig som så att det inte direkt är några angenäma minnen jag har från dessa tillfällen.

Det är helt otroligt vilket uppmärksamhet några få lopp i Sverige har hos allmänheten. Av folk i min närhet som inte är så initierade i löpning får jag nästan alltid frågan om jag har eller ska springa Stockholm Marathon. Nej brukar jag svara då, det finns tid för detta senare. Redan här börjar de rynka på näsan och inte riktigt förstå vad jag menar. Vad är det för kille som påstår sig vara löpare men som inte springer Stockholm Marathon? Jag brukar då försöka släta över det hela med att påpeka att jag satsar på att bli snabb på lite kortare distanser för att sedan kanske gå upp i distans och eventuellt testa marathon i framtiden. Detta brukar dock inte övertyga dem nämnvärt för let's face it, vilka känner till terräng-SM eller Långlöparnas-kväll? Och 31:07 är ju kanske en bra tid på 10 000m, det är ju trots allt under 40 minuter på milen. Fast riktigt säkra kan de ju inte vara.

Istället frågar jag dem jag dem om de kanske känner till Midnattsloppet. Ja brukar de svara då och skina upp. Ok, där har jag som bäst placerat mig som nummer sju (att det var en bedrövlig tid och bedrövligt motstånd verkar inte bekymra dem) varvid personerna till slut resignerar och anser att man kanske är en ok löpare ändå.

Well, så hur blir det med maran i framtiden då?
Nja, inte i år.
Och Stockholm lär det inte bli nästa år heller.
Loppet ligger fel kalendermässigt.
Men kanske får jag hjärnsläpp nästa höst.
Vi får se.

Patrik - modell 2004.
Sex månaders löpträning i ryggen.
Lite snabbare, men lika trött i mål.

3 kommentarer:

swyzak sa...

Wow, hjärnsläpp redan till nästa höst... Låter intressant... i allra högsta grad! =)
Att sedan allmänhetens kännedom om vad som är "bra" tider på löpning är en helt annan femma... Oftast får man mest höra att man är "duktig" för att man tränar så mycket. =)

medeldist sa...

Frågan jag brukar få av icke insatta är "hur långt springer du?", aldrig hur fort. Tydligen är det finare ju längre man springer.

Berglund sa...

Själv är jag just nu också inne i det här med mara eller inte mara. Beslutet blir nog trots allt som du skriver att bygga upp ordentlig snabbhet (och uthållighet för kortare distanser) först och sedan ge det en ny chans.

När blir nästa lopp?