2008-07-31

Hemma bäst

Kaapo, Venla, Elias och PaavoFrån vänster: Kaapo, Venla, Elias. Längst fram: Paavo.

Så nu är vi tillbaka i Sverige efter semestern i Finland. Det är som man brukar säga; borta bra men hemma bäst. Hemresan via Åbo blev en intensiv historia. Elias och kusinen Kaapo har ett enormt tempo och varken mamma eller pappa får särskilt många lugna stunder.

Imorgon är det dags för SM 10000m i Västerås. Startlistan ser gedigen ut som sig bör vid ett mästerskap. Både lite skrämmande och inspirerande på samma gång. Det gäller att man kommer upp i normal standard eller allra helst lite till, annars kan det bli en tuff resa runt Arosvallens tartanbanor.

Venla, uppklädd & finVenla, uppklädd och fin under Emilias examensfest.

Idag har det tvättats och donats lite på hemmafronten. En lättare rastning av benen hann jag även genomföra i sommarvärmen. Benen kändes hyfsat pigga men pulsen var lite högre än normalt. Antingen beror detta på nervositet för morgondagen eller den hektiska hemfärden igår.

Venla älskar jordgubbar med gräddeVenlas tolkning av the Joker. Sminket kommer från tonvis av jordgubbar med grädde,

2008-07-29

SM-vibbar

Fyra dagar kvar till Show Down i Västerås - Stora SM 10 000m. Nu har fjärliarna så smått börjat vakna till liv nere i magen. Detta års förberedelse har skiljt sig lite från föregående års. För det första så har jag två gånger drabbats av en besvärande vadbristning som ruckat lite på det vanliga upplägget. Exempelvis har jag sedan den 3e maj endast genomfört tre stycken intervallpass på bana (och en tävling). Så det skall erkännas, jag är säkerligen lite rostig på bana men hoppas dock att tekniken skall stämma på fredag.

En annan sak som skiljer är mängd kontra kvalité. I fjol plogade jag rätt ordentligt med mängd under semesterveckorna. I år pajkade vadskadan denna möjlighet och SM ligger även en vecka tidigare i tiden (pga OS?) vilket reducerat möjligheten till att jaga kilometer. Istället har Coach Lamas kokat ihop ett annat upplägg till detta års SM. Sedan vaden blev bra har den belastats ofta med kvalité men kankse inte maximal sådan. Ofta har kvalitetsinslagen handlat om progressiva upplägg där man 'växer' in i fart och ansträngning.

Igår var det dags för det sista förberedelsepasset: 6x1500m med fallande ståvila enligt 75'', 60'', 50'', 40'', 30''. Planen var att hålla 3:10-fart, dvs 4:45 på intervallen. Trots att benen var ordentligt stumma redan innan start så lyckades jag hålla farten och lite bättre därtill. Snittade 1500ingarna på ganska precis 4:40 vilket ger lite drygt 3:06-fart. Ett gott besked att genomföra detta pass trots att kroppen var långt ifrån utvilad. Totalt har det nu blivit kvalité sex av de senaste 8 dagarna så det var med en viss lättnad jag checkade ut en vilodag idag.

Imorgon stundar en tuff hemresa via Åbo. Vi går upp i ottan runt 05:00, bilar till Åbo och tar färjan hem. En klart tuff resa att genomföra med två barn men jag hoppas kunna konservera så mycket energi som möjligt. På torsdag tar jag en kort rastning av benen och sedan är det skarpt läge på fredag.

2008-07-28

Fiskar

Fina fiskar
Elias tog stort intryck av fisket vid sommarstugan tillsammans med morfar. Att meta abborrar och få dra upp dem när flötet försvann under vattenytan var spännande. Efter fisket så var det fiskinspektion innan morfar rensade dem för grillning. Att få leka och hålla fiskarna i handen lockade till många skratt och Venla fick även hon tillfälle att studera fiskarna närmare. Nu har Elias fått tillfälle att avbilda fiskfångsten. Mästerverken publiceras nedan.

Angry Fish I
Angry Fish II

2008-07-27

Batmania

Swiming is living
Ja herre jösses vilken jevvla tripp!
Batman: The Dark Knight.
Dagen efter filmen är jag fortfarande helt tagen.
Och tom.
Filmen fantastisk.
Nu enorm besvikelse över att behöva vänta i knappt ett halvår innan jag återigen får se den i ett högupplöst format.

Jag vet inte var jag skall börja. Jag hade grymt höga förväntningar på filmen då jag fullkomligt dyrkade Batman Begins. Äntligen en Batman-film som låg serien nära. Begins var mörk, dyster och rå. Så det var med glädje jag kunde konstatera att The Dark Knight triumferar Begins på precis alla dessa punkter och fler där till. Dess stora ess är Jokern spelad av den tragiskt bortgångne Heath Ledger. Då jag fick reda på att Batmans ärkefiende skulle spelas av just honom och såg hur Jokern skulle porträtteras så fick jag lite dåliga vibbar. Men det är allt glömt och förlåtet. För Heath fullkomligt äger och dominerar i The Dark Knight. Får han åtminstone inte en Oscar-nominering begår gossarna i panelen tjänstefel.

Genom filmen kryper det längs ryggraden och regissören Nolan lyckas enormt träffsäkert att sprida en viss känsla av hjälplöshet med den psykostiska terror som den genom onda, korrupta och galna Jokern sprider. Eller som Bruce Waynes trogne betjänt Alfred (utmärkt spelad av Michael Caine) torrt och precist formulerar sig om Jokern: Somliga behöver inga motiv, de vill bara se världen brinna.

Skall ni se en bra film denna sommar (eller i år) så rekommenderar jag varmt Batman: The Dark Knight. Och visst jag erkänner, jag är partisk. Jag älskar ju serien som Filmen är baserad på. Men kikar ni på IMDB så ser ni att det inte bara är jag som gillar filmen. Över 135 000 personer har röstat på den och gett den det lite smått osannolikt höga betyget 9.4 vilket placerar filmen som den högst betygsatta genom tiderna (so far). Så bra är den dock inte. Den spöar tex inte Lost in Translation. Men bra är den. Riktigt bra.

2008-07-26

Äppel-podden

Under sommarens distanspass har jag hunnit med att ploga några talböcker i äppel-podden. Först ut var Katarina Wennstams roman Smuts som var lite si så där. Nu senast har jag lyssnat igenom Camilla Läckbergs bok Sjöjungfrun. Även den var lite si så där. Inga direkta höjdare men har fått tiden att rulla på lite snabbare under de ensamma distanspassen i Finland. Det skall erkännas att avsaknaden av Stieg Larssons Millenium-triliogi är stor. Som ett svart hål.

Idag vankas det examensfest hos en av Marikas systrar. Hon har, precis som jag och Marika, tagit civilingenjörsexamen i datateknik på KTH. Grattis!

Efter denna festtillställning är det super-pepp! Då är det nämligen dags för sommarens (årets!?) största filmhändelse för mig. Batman: The Dark Knight! Behöver jag säga mer? Den första av dessa filmer (Batman Begins) var ruskigt bra och gestaltade Batman precis på det sätt han skall gestaltas: mörk, bitter och rå. Filmen var även den som legat närmst serieversionen av Batman och om ni känner mig rätt så vet ni att dessa serier ligger mig varmt om hjärtat. Kan knappt hålla mig till 18:15 då det är filmstart!

2008-07-25

Back in the City

Så är vi tillbaka i Veikkola strax utanför Helsinki efter en veckas exil i den finska skärgården. Lite blandade känslor. Visst det är fint där med närheten till natur och bad men samtidigt är det skönt att komma 'hem' igen till lite moderniteter. Och främst kanske att slippa behöva ro knappt en halvtimme för att ta sig till löpspåret. Som löpare är man ju van vid att kunna påbörja passet direkt utanför dörren.

Värdet har varit strålande de senaste dagarna och min vad känns nu som om den är helt återställd. Igår genomförde jag ett progressivt backpass enligt 10x400m i högsommarvärmen. Inte ett knyst från vaden vilket gav mig ökat självförtroende. Jag brukar normalt sett aldrig träna backar så jag är lite fundersam varför Coach Lamas ordinerade ett sådant pass. Mina starkaste kort i löpningen är förmågan att springa i just kuperad terräng. Dock har jag aldrig tyckt att renodlad backträning är särskilt effektivt. Bättre och mentalt lättare att genomföra backträning med det jag brukar kalla terrängintervaller. Alltså, leta reda på ett ordentligt kuperat terrängspår (exempelvis Ursviks 2.5km-slinga) och köra regelrätta intervaller där. Enligt mig är fördelarna med detta många. Man erhåller backträning (benstyrka), får träna på teknik i kurvor och skarpa svängar, öva på att öka stegfrekvensen vilket är viktigt i ingångar till backar samt träna på utförslöpningen efter dem. Vidare får pumpen lära sig att jobba hårt uppför men sedan så snabbt som möjligt återhämta sig i de lättare partierna. Jag tycker att denna träning är mer tävlingslik varför jag upplever den som mer givande för mig. Men men, lite extra benstyrka skall väl backpasset kunna ge.

2008-07-23

Rysarpass (årets första dopp)

Idag sken solen från en klarblå himmel och vi utnyttjade detta tillfälle med att ta en båt till fastlandet (Ingå). Väl där frossade vi i oss glass, shoppade lite och åt mat på en restaurang. Efter knappt en vecka på ön så kändes nästan allt detta som smått exotiska aktiviteter. Då vi kom tillbaka till stugan på ön så var det bad som stod på programmet. Venla och Elias strålade ikapp med det fina vädret och plaskade på allt vad de orkade.

Senare under eftermiddagen tog jag en av öns tillgängliga roddbåtar tillbaka till fastlandet där jag påbörjade det som Coach Lamas instruerat till ett kortare återhämtningspass. Benen kädes överraskande pigga så jag satte på autopiloten kring 4:05-fart och rullade på med lite talbok i äppel-podden.

Då jag kom tillbaka till bryggan hittade jag inte roddbåten! Det verkar som om den blivit stulen eller helt enkelt knyckts av någon annan besökare på ön (samma sak?!). Så vad i helv*te gör man då? Stod en halvtimma vid bryggan utan att någon förbarmade sig över den strandsatte svensken. Sedan började jag röra mig i terrängen för att komma så nära ön som möjligt. Här blev det lite ofrivillig orientering på andras tomter och inte blev jag lugnare av att det titt som tätt satt massor av varningsskyltar med bilder på arga hundar och texten: Här vaktar jag. Låga ställningar i terränglådan med andra ord.

Då jag väl kommit så nära ön som möjligt från fastlandet och jag rekat ut ett bra ställe vid en berghäll utan allt för mycket vass så var det bara att avmontera pulsband, klocka, solbrillor, skor, linne och strumpor. Ner i havet för, mot min vilja, säsongens första bad. Iskallt (hur står barnen ut egentligen?)! Och det skall erkännas att jag huttrade redan innan jag stoppat ner lilltån. Jag simmare? Nä nä...

Knappa 15 minuter senare kommer jag fram till ön där jag snabbt lånade en annan roddbåt och begav mig för att hämta mina prylar som jag lämnat bakom mig. Med andra ord blev det inte ett kort litet återhämtningspass. Snarare är nog ett rysarpass en bättre beskrivning. Visst, det var ingen längre sträcka jag simmade men drabbas man av kramp mitt ute i havet mellan ö och fastland så är man nog kokt. Det finns liksom ingen badvakt i form av Pamela Anderson som man kan ropa på hjälp efter.

Och den borttappade båten? Den ska jag leta rätt på imorn.

2008-07-22

Var är hajarna?

Femte dagen som vi tillbringar vid sommarstugan ute i finska skärgården (Ålö). Vädret har varit lite småmulet ett par dagar men nu lovar väderprognoserna mera sol och högre temperaturer de kommande dagarna. Det skall erkännas att det sliter lite mentalt att vara isolerad på en ö. Det finns inte ens en liten livsmedelbutik. De enda gångerna vi lämnar ön är för att handla mat eller löpträna.

Igår och idag har Elias, ledd av morfar, fiskat upp en massa abborrar. Stora ögon, det är ju häftigt att få napp och se vad som huggit på betet. Elias undrade febrilt om det inte skulle komma en haj snart. Förklaringen att hajar inte finns i Finland fick föga effekt. Enklare var att motivera de uteblivna hajarna med att maskarna vi hade på krokarna var för små för att hajarna skulle vara intresserade.

Jag testade även att belasta vaden ytterligare idag och det gick bra. Snart känns det som om den är tillbaka i god gammal form. Passet bestod av en kortare progressiv snabbdistans enligt: 20 min ner till 3:30, 10 min mellan 3:20-3:30 och slutligen 10 min mellan 3:10-3:20. Nöjd med passet då de flesta kilometerna avverkades på kringelkrokiga och kuperade landsvägar.

2008-07-21

Sommarstugevistelse i Finland

Så har helgen passerat. Familjen tillsammans med Marikas mor och far är inkvarterade i en sommarstuga ute på ön Ålö. Vi har haft besök av Elias kusiner Kaapo och Paavo tillsammans med deras familj. Elias och Kaapo är nu bästa buddies och nästan pussar varandra när det är dags att säga farväl för hemresa. Verkligen kul och det skall erkännas att det underlättar en hel del för oss övriga när det inte är världskrig mellan dem hela tiden.

Jag har påbörjat en försiktig ökning av mängden enligt 10 km i lördags och 2x8 km igår. På gårdagens sista hälft testade jag en lätt fartökning från 3:30 ner till 3:10. Vaden grinade inte nämnvärt illa så Coach Lamas gav klartecken för ytterligare lite ökad belastning på dagens pass enligt 6x4 minuter i farter: 4:00, 3:40, 3:30, 3:20, 3:10, 3:00. Det hela flöt på bra förutom att jag sprang intervallerna på en landsväg vid ett stort öppet fält. Platt och fint men väldigt utsatt för vind och således på åkte jag på en grym motvind varannan (och självklart hade jag medvind den påföljande). Ansträngningen varierade alltså ganska rejält mellan de jämna och udda intervallerna.

Jag pressar även en hel del tåhävningar som rehab och förhoppningsvis hjälper det till på sikt att stärka upp mina vader. För att kunna köra mina löppass måste jag ro lite drygt 20 minuter (tur & retur)för att ta mig till fastlandet. Denna rodd inbringar lite extra träning för muskelgrupper jag normalt inte arbetar så mycket med. Core-Ellinor måste vara stolt!

Igår gjorde några av de starkaste svenska löparna entré på allvar vid en gala i Belgien. Starkast av dem alla var (nästan) som vanligt Sjökan som var en sekund från att tangera sitt fina pers från i fjol. Då hade han 13:25 på 5000m och fick som tack för denna prestation en VM-biljett. Igår klockades han på 13:26 men får nog tyvärr ingen OS-biljett då SOK har helt orealistiska krav och kriterier för att få en biljett. Trist. Sjökan tillsammans med främst Musse spelar i en egen division i löpsammanhang. De är så bra och får oss andra dödliga att framstå som sniglar.

2008-07-18

Mot en sommarstuga (någonstans i Finland)

Swiming is living
Nu drar familjen vidare till en hyrd sommarstuga någonstans i Finland. Min geografiska kunskap om Finland är extremt begränsad så jag har inte ens försökt lära mig vart vi ska. Jag hänger mest med som bihang. Som vanligt. Avståndet skall dock vara runt 10 mil så bilfärden blir hanterbar.

Idag har vi rastat barnen vid Helsinkis simstadium och barnen trivdes så det stod härliga till. Elias och kusinen Kaapo kan nu vistas i samma utrymme (läs: pool) så tillvaron blir klart enklare då. Venla dras som en magnet mot vattnet och sken som en sol då hon fick plaska i poolen. Tyvärr blev hon mäkta sur då det var dags att kliva upp. Hon blev stel som fryst fiskpinne och stretade emot. Signalen var tydlig, hon ville stanna kvar.

Jag hann även med ett kortare distanspass över 8 km i Helsinkis centralpark. Som vanligt höll jag på att springa vilse men hittade tillslut tillbaka. Vaden gav ifrån sig ett litet försiktigt glädjande besked. Läkningen går åt rätt håll. Klart mindre ömhet idag. Jag tar det dock lugnt med mängden och absolut ingen kvalité. Fortsätter det dock så här kanske man kan dra igång igen i början av nästa vecka.

Härnäst på programmet: Tåhävningar. Medicin för vaden.

Swiming is living - part II

2008-07-17

Moll igen

I tisdags hände det som bara inte fick hända igen. På sista intervallen under mitt 4x3km-pass fick jag en liter känning i min högra vad. Då jag i stort sett aldrig drabbas av kramp insåg jag nästan omgående att det förmodligen handlade om en ny bristning. Kroppen var i detta skede varm (och full av mjölksyra) så det smärtade inte nämnvärt. Senare under kvällen då man stelnat till kunde jag dock konstatera att jag på nytt ådragit mig en bristning i vaden.

Inombords mulnade jag ordentligt. Kunde inte vaden pallat med sista intervallen utan denna bristning? Hur kunde jag dra på mig en likadan skada så kort efter den förra? Varför är jag så klen i (höger)vaden? Naprapat-Helena har ordinerat rehabövningar i form av tåhävningar men uppenbarligen räcker de inte till. Ett ännu mer deprimerat konstaterande var att detta var första gången jag åkt på en bristning då jag sprungit i terrängen. Annars har de bara uppkommit då jag sprungit banintervaller.

Så istället för att som planerat ploga en hel del mängd under semestern som bra uppbyggnad till SM och höstsäsongen blir det nu en (ny) kamp mot klockan för att bli hel till SM om nästan exakt två veckor. Som ni kanske förstår är detta långt ifrån den förberedelse jag önskar till ett av säsongens stora mål.

2008-07-16

Finnkamp

Elias och kusinen Kaapo är inte världens bästa vänner. De är i luven på varandra precis hela tiden. Finnkampen har redan börjat. Elias valde att uttrycka det hela på följande sätt:

Elias: Pappa, vet du vad?
Pappa: Nej, vad är det?
Elias: Jag har ångrat mig.
Pappa: Om vaddå?
Elias: Om Kaapo. Han är inte min kusin. Jag har ångrat mig.

Inte helt lätt att förklara för en fyraåring att det finns vissa saker man inte kan ångra sig om.

Idag, innan Kaapo med familj kom till oss, så hittade jag Elias i toaletten. Döm av min förvåning då jag ser att han står och smörjer in bröstet med tandkräm.

Pappa: Vad gör du?!
Elias: Jag smörjer in mig med tandkräm!
Pappa: Jo jag ser det. Men varför?
Elias: Om jag luktar illa så kanske inte Kaapo vill leka med mig.

Kommentarer överflödiga.

2008-07-14

Måndagsmorgon

Kombinationen av måndag, morgon och extrem tidig uppstigning är inte lyckad.
Gammalt Fantomen ordspråk.

Nåväl, nu är hela familjen inkvarterad på Finlandsbåten till just Finland. Fint med lite mobilt Internet via Tres turbo 3G-uppkoppling. Ankomst till Åbo senare ikväll och sedan lite bilfärd till Helsinki och mamma Marikas föräldrar. Dagens löppass är inplanerat till sent ikväll.

Igår var jag på besök hos Naprapat-Helena. Mina lår, som ömmat en del den senaste tiden, fick sig en rejäl omgång. Känner mig lite halv-bruten i kroppen men den tidiga uppstigningen har säkerligen också satt sina spår.

Nä, nu ere lite fuzzball-spel som gäller med Elias.

2008-07-11

Semestertider

Så då var arbetsåret 2008 till ända.
Iallafall på arbetet.
På hemmafronten lär det bli en hel del slitande.
En annan typ av jobb.

Så semester i fyra veckor innan pappaledigheten tar vid. Planen är att under dessa veckor krydda på mängden en aning och sedan tajma in en liten formtoppning till SM 10000m.

Vad skall man då hitta på under semestern? Förhoppningsvis massor av roliga saker. Sova och vila ut är en punkt. En stor och viktig punkt. Träna och spela TV-spel är en annan. Läsa serietidningar en tredje. Lajja med barnen är en fjärde. Osså har vi en del småresor i Sverige och Finland inplanerade.

Det kommer att bli skönt.
Ledigheten alltså.
Det känner jag på mig.

2008-07-10

Bråda tider

Två dagar innan semester.
Två dagar kvar innan full pappaledighet.
Alltså, två arbetsdagar kvar på hela året.
Det ni!

Nåväl, detta innebär att det är minst sagt lite brådis på jobbet. En hel del saker som skall färdigställas och lämnas över. Inget att hänga läpp för. Jag går fortfarande på små moln sedan tisdagens lopp. Inga krämpor eller känningar i vaderna vilket förvånar mig en aning. Sedan DM 5000m i början på juni har jag inte sprungit en meter i spik. Jag var därför osäker in i det sista på om jag skulle våga tävla i dem. Nu gjorde jag det och jag är nöjd med det beslutet.

Hade jag dock åkt på en ny vadbristning hade jag nog inte varit lika nöjd.
Men idag skiner solen och jag väljer att skina ikapp med den!

2008-07-09

14:45.15

Vilken kväll det var igår! Ett molnigt lite småkyligt väder förbyttes strax innan middag till ljummen temperatur, lite solsken och viktigast av allt nästan total avsaknad av vind. Perfekta löpförhållanden med andra ord.

Familjen, farfar och Herr Larm pallrade ner sig ner till hemmabanan - Sollentuna vallen och dess årliga GP-tävling. Herr Larm agerade materialare och bar min väska med pondus. Vilken service! Det måste vara så här golfare känner sig då de har sin caddie bredvid sig. Venla hade sovit gott under natten och jag kände mig helt utvilad. Desto mer osäker var jag dock på min egen kapacitet i farter strax under 3:00-fart då jag pga min tidigare vadskada kommit lite efter med banintervallträningen. De senaste resultaten på Trosa och Roslagsnatta indikerade dock att formen var på väg uppåt så det var med förhoppningar om ett nytt pers jag radade upp mig inför start tillsammans med 22 andra löpare.

Startfältet var riktigt starkt med många etablerade svenska elitlöpare. Ett gäng norrmän och danskar var även på plats så det var lite internationella inslag. Jag kom iväg bra från min ytterposition i starten och hamnade snabbt bakom några bra ryggar som jag skuggade tätt den första kilometern. Trevligt nog hade arrangören placerat ut två stycken digitala tidtagarur utmed banan så man kunde själv klocka sig per km utan att hålla på och pilla på sin egen klocka. Klockrent (notera uttrycket)! Varför kan detta inte vara standard på bantävlingar. Det är tragiskt att konstatera att det endast är ett fåtal tävlingar som ens har tidtagarur vid varvning. Man är således ofta utelämnad åt sin egen klocka eller speaker.

Första kilometern avverkades på 2:56 och jag började då bli lite orolig för den initialt höga farten. Drog lite omedvetet i handbromsen och fick några meter fram till de ryggar jag skuggat. Andra kilometern passerades på 2:58 och jag hade således 5:54 efter två kilometer. Nu kom det svåraste partiet på 5000m-loppet, dvs passagen mellan kilometer tre och fyra. Här brukar normalt sett många få en liten dipp och tempot bedarra, i synnerlighet om man öppnat för hårt. Precis som jag väntat mig så började nu en del löpare tappa fart och jag kom närmare eller passerade dem. Kilometer tre och fyra passerades på ca 3:00 vilket gav mig 12:54 efter fyra kilometer. Under den fjärde kilometern kom jag ikapp en klunga med löpare och jag kände då att farten successivt bedarrade. Gjorde ett par försök till att passera för att inte tappa fart men fick inga direkt bra lägen. Lamas skrev varvtider och jag visste att tempot skruvats upp mot slutet. Då det återstod tre varv kom dock luckan och jag gick om de två framförvarande löparna (Trädrot-Löfås och norrmannen Berland-Laitinen). Precis då jag sprungit om den och lagt mig framför dem så blev jag lätt touchad i hälen och tappade för en kort stund rytmen. I samband med detta blev jag direkt omsprungen så den kraftansträngningen var förgäves. Gnisslade lite tänder inombors och låg och fiskade på ett nytt läge till spurt. Tyvärr öppnandes ingen direkt lucka då de två löparna framför mig låg i bana ett och strax utanför i slagläge. Benen kändes dock fortfarande riktigt pigga och rappa och jag hade på känn att jag skulle kunna avsluta riktigt bra bara jag förmådde skallen att begripa det. Då klockan ringde inför slutvarvet insåg jag att det inte skulle komma ett riktigt bra tillfälle för passering. Sagt och gjort så gick jag ut i tredjespår och brände om dem i kurvan och köttade på allt vad jag förmådde. Kastade ett hastigt öga bakåt på upploppet och såg att Trädrot-Löfås även han haft krafter kvar och hängt på min spurt. Norrmannen hade vi dock skakat av oss. I mål kom jag in på 14:45.18 och en tionde plats. Tiden innebar nytt personbästa med över 11 sekunder vilket nästan kändes lite overkligt med tanke på skadeproblem jag dragits med i juni. Sista varvet klockades på 63 sekunder och avslutande kilometern på 2:51, vilket återigen bevisar att man alltid kan plocka ut lite extra bara man har något att kämpa för. Under de tre senaste tävlingarna (Trosa, Roslagsnatta och Sollentuna GP) har jag förmått mig avsluta riktigt starkt på slutet vilket ger mig lite självförtroende. Att kunna spurta gott är alltid ett bra triumfkort man kan ha till förfogande i rockärmen.

Loppet var nästan helt perfekt. Det är inte många lopp som serveras på detta sätt. Startfältet var brett och bra, de yttre förhållandena nästintill perfekta. Detta avspeglades direkt på resultatlistan; 10 svenska löpare under 15 minuter hör inte till vanligheterna och pers slogs på löpande band (inte minst av Jörgen Johansson som vann heatet på 14:17 och persade med 9 sekunder).

Av mina personbästatider så har inget gjorts med familjen på läktaren. Av någon anledning har det blivit så och jag vet inte riktigt varför. En teori är att familjen tar lite energi som kanske kan behövas för att spetsa till det lite extra under loppet. Men igår motbevisades denna teori, dock med hjälp av farfar och Herr Larm. Första perset framför familjen var således ett faktum. Och perset innebar även det andra som sattes på Sollentuna vallen. Mitt pers på 3000m sattes på denna banen i fjol (även då på Sollentuna GP).

Under en elitsatsning så lägger man ner extremt mycket tid på träning, förberedelser och oro för sjukdomar och skador. Lite då och då behöver man få ett kvitto på att all den tid och energi man lägger ner ger något tillbaka. Ett bevis på att det är värt allt slit. Det viktigaste är förstås vad man själv känner och hur man värderar sina insatser. Men samtidigt vill man även ge familj och andra stöttepelare i satsningen något tillbaka i form av framgång och utveckling.

Igår var en sådan kväll.
Jag fick mitt kvitto.
Det ÄR värt allt slit.
Och att få göra loppet framför familj, coach och vänner ramar in kvällen på bästa tänkbara sätt.

Varvtider (tack Sussie!):
200m: 35,7
600m: 1:45.7 / 70,0
1000m: 2:56.2 / 70,5
1400m: 4:06.9 / 70,7
1800m: 5:18.4 / 71,5
2200m: 6:29.6 / 71,2
2600m: 7:41.4 / 71,8
3000m: 8:53.5 / 72,1
3400m: 10:06.2 / 72,7
3800m: 11:17.9 / 71,7
4200m: 12:29.3 / 71,4
4600m: 13:41.2 / 71,9
5000m: 14:45.18 / 63,3

Resultaten »

2008-07-08

Helgen som gått

I helgen var det fin-besök vid vårt landställe. Kepa-Swyzze bilade dit från hemmaborgen i Västerås och vi hade fått snabbdistans-skisser av Coach Lamas. Lugn uppvärmningsjogg i ett par kilometer genom Sala-land och sedan två stycken kilometrar i strax under 4:00-fart. Därefter påbörjades snabbdistansen lite försiktigt med tre kilometrar i 3:30 - 3:35. Efter detta väntade 25 minuters hårdare tempo för Swyzze och knappa 40 minuter för mig. Första kilometern avverkades aningen för snabbt (3:16) men därefter höll vi oss någorlunda efter målfarten som varierade lite beroende på vind och kupering mellan 3:18 - 3:24.

Benen kändes genomgående lätta trots det bistra vädret (regn och blåst) och att ha sällis på dessa pass underlättar enormt. Jag var lite överraskad över hur bra det kändes i kroppen med tanke på att det bara blev en dags återhämtning sedan Roslagsnatta. Nåväl, höjdpunkten på passet måste ändå tillskrivas den minst sagt o-rara tanten som läxade upp Swyzze då han pustade ut intill hennes soptunna. Den var minsann privat och här fick han inte stå och hänga och slänga skräp. Swyzze försökte ursäkta sig med att han absolut inte var ute efter att ful-slänga sopor i hennes soptunna utan att han bara försökte hämta andan, men den rövaren gick hon inte på alls. Suck. Hur som helst så blev det en najs avslutning på passet i finn-bastun varvat med lite soda för våra torra strupar.

Idag är det dags för sista tävlingen innan sommaruppehållet och utomhus SM. 5000m på Sollentuna GP och motståndet ser ruggigt bra ut med idel svenska och norska elitlöpare. Här gäller det att springa klokt och förhoppningsvis få en bra resa genom tävlingen. Det lär finnas massor av ryggar att jaga och säkerligen en och en annan som flåsar en själv i nacken. Formen är ideligen på uppgående sedan vadskadan och förhoppningsvis kan jag göra ett försök att hota personbästat.

2008-07-04

Roslagsnatta

De tio främsta på Roslagsnatta 2008Prisutdelning uppe på scen. Notera storleken på pokalen och checken!
Bilden e snodd från Vitamin-Cola-Staffans blogg. Läs mer om hans framfart på hans blogg.
Foto: Karin Wennerstad


Roslagsnatta igår var en ny men mycket trevlig upplevelse. Det kändes lite som Trosa i miniatyr. Ett stadslopp i fin pittoresk miljö med trevlig och mysig atmosfär. De flesta lopp under säsongen har jag redan sprungit tidigare men detta var för mig ett nytt lopp vilket innebar att jag inte kände till dess bansträckning och profil.

Vi anlände lite drygt en timme innan start till Norrtälje så jag i godan ro hann hämta ut nummerlapp och fotbojje-chip. Under dagen hade jag tagit det lugnt och kroppen kändes utvilad och pigg. Distansen var denna gång lite kortare än normalt för mig, 5 km, så jag var inställd på att få slita hårt i farter som jag kanske ännu inte är helt optimerad för.

De som jag såg som mina främsta konkurrenter var Mikael Andersson från Vallentuna, vas form är kraftig på uppgående, Fredrik Swahn och klubbkamraterna Vitamin-Cola-Staffan och Grodlårs-Cedden.

Starten gick och lite mot min vana trogen så tog jag den och satte upp ett kanske aningen för hårt tempo. Klockade den första kilometern på 2:59 och var då i spets. Denna kilometer löptes dock i lätt medvind vilket kanske förklarar den snabba öppningen. Sedan vände banan tillbaka utmed vattnet in mot stan och här åkte vi på motvind. Jag hörde via publiken att Micke närmade sig bakifrån och lagom till 2km hade han tätat mitt försprång. Andra kilometern klockades på 3:07 i motvind och vi hade således 6:06 efter två kilometer. Nu vände banan in en extra sväng genom stan. Några krock-incidenter senare och sedan var vi tillbaka vid varvning för det avslutande partiet. Micke låg fortfarande i rygg på mig och vi hade nu pressat upp farten ytterligare. Strax efter 4km-skylten kom banans ända egentliga backe (kulle är nog en bättre beskrivning). Under banrekningen innan loppet hade jag redan mentalt förberett mig på att detta var det ställe där jag skulle försöka sätta in ett litet ryck för att sedan grilla eventuella motståndare i en långspurt på den knappt 1km långa upploppsrakan.

Grisade på ordentligt i backen och kände att jag direkt fick en lucka till Micke. In i en skarp U-sväng och sedan bara försöka behålla fart och teknik ca 800m in i mål. Uppenbarligen gick det hyfsat undan de tre sista kilometerna som klockades på ca 8:58. Jag vann således loppet på 15:03 med Micke Andersson på en god andra plats med tiden 15:11. Micke skall ha all creds för tacksam sparring och press utmed banan. Visserligen stod jag för allt dragjobb men hans press tvingade mig att mosa på hela tiden och det var det jag mest behövde under loppet, en ordentlig genomkörare till Sollentuna GP på tisdag.

Tiden innebar tydligen nytt banrekord där det tidigare innehölls av Nicklas Österberg med 15:17. En trevlig prisutdelning uppe på Societetscenen där jag fick ge en liten segerintervju och motta en pokal som skulle få formell-1-förarna gröna av avund. Jo, så stor var den verkligen. Så stor att jag aldrig skulle kunna ha den i nån hylla hemma. Det var med andra ord med en lättnads suck jag (och främst kanske mamma Marika) konstaterade att pokalen var ett vandringspris. En segercheck på 2000kr fick jag även för besväret vilket måste betraktas som väldigt generöst. Prissumman var lika stor som storleken på checken och pokalen. Frågan är om man kan knalla in på Pressbyron med den och försöka handla två Magnum?

Resultaten »

2008-07-03

Tävlingsdags igen

Så är det dags för tävling igen. Det var ju ett break med dessa under skadan så jag e bra sugen på att få suga i mig ytterligare en tävling. Loppet heter Roslags natta och är ett 5km-lopp som går genom de centrala delarna av Norrtälje. Om stämningen är hälften så bra som den i Trosa så blir det fest. Osså hoppas jag att det dyker upp några stor-löpare så man får pressa på hela vägen in i mål och förhoppningsvis kunna följa några ryggar.

Idag blir det annars rätt lugnt. Inga längre utflykter från Silverdal innan avresa. Försöker spara så mycket energi som möjligt. Elias har emigrerat till farmor och farfar så jag och Venla funtar på att dra ner en liten sväng till stranden.

2008-07-02

Mera banintervaller

Herr Larm är nyligen hemkommen från lite semester vilket passade bra då jag fick tacksam draghjälp under måndagens banintervall-comeback. Sedan vaden blev hel har jag bara vågat pressa ett banintervallpass. Nu hade Coach Lamas skissat upp kortare intervaller med högre fart i form av en stege enligt 3x(800, 600 och 400)m. Intervallerna skulle springas i progressivt tempo och tanken var att pressa upp farten lite för att på så sätt jobba tillbaka lite mjölksyratålighet. Vilan mellan intervallerna var ganska kort, 200m joggvila på ca 70 sekunder och serievilan var bestod av ståvila en minut följt av 400m joggvila på ca 2:10.

Herr Larm och jag värmde upp med lite Hemnet-löpning i omnejden kring Sollentuna Vallen innan vi körde teknik, löpskolning och ruscher för att få upp pulsen. Under mina intervaller körde herr Larm 400ingar då han inte heller sprungit särskilt många korta intervaller sedan Stockholm Marathon. Första serien genomfördes enligt plan men jag kände hur jag fick slita extra på dessa intervaller där farten ligger runt 2:45 per km. Andra serien genomfördes hyfsat enligt plan medan den tredje och sista var tung på de två inledande intervallerna (800m och 600m). Till den sista 400ingen var det bara att maxa och köra in i kaklet med en tid på höga 62''. Det är påtagligt att jag saknar lite speed, teknik och syratålighet till följd av skadan, men det är inget att hänga läpp över. Istället gäller det att få kontinuitet i träningen och sakta men säkert försöka pressa upp farterna på intervallerna. Målet är utomhus SM 10000m i augusti och tills dess finns det lite tid att finslipa löpningen.

När man är tillbaka med löpningen och har full fokus framåt mot kommande mål så är det ofta lätt hänt att man glömmer bort hur miserabelt det känns under de perioder då man är skadad. Därför påminner jag mig själv om hur skönt det känns att vaden är hel och hur underbart det känns att kunna träna på för fullt utan att känna någon smärta.

2008-07-01

Kalas

Bolltrollare i fartenVenla - spelade tröjan av farfar

Efter fredagens drabbning i Trosa så var det lite lugnare puckar under helgen. Söndagsmorgonen inleddes med ett lugnare distanspass och jag kunde glatt konstatera att benen rullade på ändå trots att man nu passerat 31 år. Senare under dagen ställde vi till med en liten fest för de närmaste sörjande ute i solgasset på altanen.

Venla hade satt på sig fin-kläningen och spelade tröjan av farfar i landbandy. Elias visade stolt upp jordgubbstårtan som han och mamma Marika ordning ställt dagen till ära. Jag själv hade lite svårt att njuta ordentligt av tårtan då jag visste hur många timmar de lagt ner på att baka den men god som attan var den i alla fall. Vad gäller presenter så inkasserade jag en liten smutt portabel hårddisk samt lite bidrag till inköp av byxor.

Mums!Elias och Marikas mästerverk