2008-07-09

14:45.15

Vilken kväll det var igår! Ett molnigt lite småkyligt väder förbyttes strax innan middag till ljummen temperatur, lite solsken och viktigast av allt nästan total avsaknad av vind. Perfekta löpförhållanden med andra ord.

Familjen, farfar och Herr Larm pallrade ner sig ner till hemmabanan - Sollentuna vallen och dess årliga GP-tävling. Herr Larm agerade materialare och bar min väska med pondus. Vilken service! Det måste vara så här golfare känner sig då de har sin caddie bredvid sig. Venla hade sovit gott under natten och jag kände mig helt utvilad. Desto mer osäker var jag dock på min egen kapacitet i farter strax under 3:00-fart då jag pga min tidigare vadskada kommit lite efter med banintervallträningen. De senaste resultaten på Trosa och Roslagsnatta indikerade dock att formen var på väg uppåt så det var med förhoppningar om ett nytt pers jag radade upp mig inför start tillsammans med 22 andra löpare.

Startfältet var riktigt starkt med många etablerade svenska elitlöpare. Ett gäng norrmän och danskar var även på plats så det var lite internationella inslag. Jag kom iväg bra från min ytterposition i starten och hamnade snabbt bakom några bra ryggar som jag skuggade tätt den första kilometern. Trevligt nog hade arrangören placerat ut två stycken digitala tidtagarur utmed banan så man kunde själv klocka sig per km utan att hålla på och pilla på sin egen klocka. Klockrent (notera uttrycket)! Varför kan detta inte vara standard på bantävlingar. Det är tragiskt att konstatera att det endast är ett fåtal tävlingar som ens har tidtagarur vid varvning. Man är således ofta utelämnad åt sin egen klocka eller speaker.

Första kilometern avverkades på 2:56 och jag började då bli lite orolig för den initialt höga farten. Drog lite omedvetet i handbromsen och fick några meter fram till de ryggar jag skuggat. Andra kilometern passerades på 2:58 och jag hade således 5:54 efter två kilometer. Nu kom det svåraste partiet på 5000m-loppet, dvs passagen mellan kilometer tre och fyra. Här brukar normalt sett många få en liten dipp och tempot bedarra, i synnerlighet om man öppnat för hårt. Precis som jag väntat mig så började nu en del löpare tappa fart och jag kom närmare eller passerade dem. Kilometer tre och fyra passerades på ca 3:00 vilket gav mig 12:54 efter fyra kilometer. Under den fjärde kilometern kom jag ikapp en klunga med löpare och jag kände då att farten successivt bedarrade. Gjorde ett par försök till att passera för att inte tappa fart men fick inga direkt bra lägen. Lamas skrev varvtider och jag visste att tempot skruvats upp mot slutet. Då det återstod tre varv kom dock luckan och jag gick om de två framförvarande löparna (Trädrot-Löfås och norrmannen Berland-Laitinen). Precis då jag sprungit om den och lagt mig framför dem så blev jag lätt touchad i hälen och tappade för en kort stund rytmen. I samband med detta blev jag direkt omsprungen så den kraftansträngningen var förgäves. Gnisslade lite tänder inombors och låg och fiskade på ett nytt läge till spurt. Tyvärr öppnandes ingen direkt lucka då de två löparna framför mig låg i bana ett och strax utanför i slagläge. Benen kändes dock fortfarande riktigt pigga och rappa och jag hade på känn att jag skulle kunna avsluta riktigt bra bara jag förmådde skallen att begripa det. Då klockan ringde inför slutvarvet insåg jag att det inte skulle komma ett riktigt bra tillfälle för passering. Sagt och gjort så gick jag ut i tredjespår och brände om dem i kurvan och köttade på allt vad jag förmådde. Kastade ett hastigt öga bakåt på upploppet och såg att Trädrot-Löfås även han haft krafter kvar och hängt på min spurt. Norrmannen hade vi dock skakat av oss. I mål kom jag in på 14:45.18 och en tionde plats. Tiden innebar nytt personbästa med över 11 sekunder vilket nästan kändes lite overkligt med tanke på skadeproblem jag dragits med i juni. Sista varvet klockades på 63 sekunder och avslutande kilometern på 2:51, vilket återigen bevisar att man alltid kan plocka ut lite extra bara man har något att kämpa för. Under de tre senaste tävlingarna (Trosa, Roslagsnatta och Sollentuna GP) har jag förmått mig avsluta riktigt starkt på slutet vilket ger mig lite självförtroende. Att kunna spurta gott är alltid ett bra triumfkort man kan ha till förfogande i rockärmen.

Loppet var nästan helt perfekt. Det är inte många lopp som serveras på detta sätt. Startfältet var brett och bra, de yttre förhållandena nästintill perfekta. Detta avspeglades direkt på resultatlistan; 10 svenska löpare under 15 minuter hör inte till vanligheterna och pers slogs på löpande band (inte minst av Jörgen Johansson som vann heatet på 14:17 och persade med 9 sekunder).

Av mina personbästatider så har inget gjorts med familjen på läktaren. Av någon anledning har det blivit så och jag vet inte riktigt varför. En teori är att familjen tar lite energi som kanske kan behövas för att spetsa till det lite extra under loppet. Men igår motbevisades denna teori, dock med hjälp av farfar och Herr Larm. Första perset framför familjen var således ett faktum. Och perset innebar även det andra som sattes på Sollentuna vallen. Mitt pers på 3000m sattes på denna banen i fjol (även då på Sollentuna GP).

Under en elitsatsning så lägger man ner extremt mycket tid på träning, förberedelser och oro för sjukdomar och skador. Lite då och då behöver man få ett kvitto på att all den tid och energi man lägger ner ger något tillbaka. Ett bevis på att det är värt allt slit. Det viktigaste är förstås vad man själv känner och hur man värderar sina insatser. Men samtidigt vill man även ge familj och andra stöttepelare i satsningen något tillbaka i form av framgång och utveckling.

Igår var en sådan kväll.
Jag fick mitt kvitto.
Det ÄR värt allt slit.
Och att få göra loppet framför familj, coach och vänner ramar in kvällen på bästa tänkbara sätt.

Varvtider (tack Sussie!):
200m: 35,7
600m: 1:45.7 / 70,0
1000m: 2:56.2 / 70,5
1400m: 4:06.9 / 70,7
1800m: 5:18.4 / 71,5
2200m: 6:29.6 / 71,2
2600m: 7:41.4 / 71,8
3000m: 8:53.5 / 72,1
3400m: 10:06.2 / 72,7
3800m: 11:17.9 / 71,7
4200m: 12:29.3 / 71,4
4600m: 13:41.2 / 71,9
5000m: 14:45.18 / 63,3

Resultaten »

6 kommentarer:

Lars sa...

Grattis till en fin tid! Det måste ha varit det där trainerpasset du tvingades köra under skadeperioden som gjorde skillnaden. Cykel is da shit...

Walter sa...

Jäklar vilken fantastisk tid. Och skönt att all träning ger utdelning. Grattis!

HH sa...

snyggt!!! grattis patrik - hoppas du får fler såna lopp i år

Ellinor sa...

Applåder! Hurrarop!

Patrik Engström sa...

Lars:
E cykel da shit!?
Men, om så är fallet, borde du inte vara typ världsmästare i löpning då? :)

Patrik Engström sa...

Walter, hh, Ellinor:
Jag bugar och backar för gratulationerna! Tack!