2008-07-17

Moll igen

I tisdags hände det som bara inte fick hända igen. På sista intervallen under mitt 4x3km-pass fick jag en liter känning i min högra vad. Då jag i stort sett aldrig drabbas av kramp insåg jag nästan omgående att det förmodligen handlade om en ny bristning. Kroppen var i detta skede varm (och full av mjölksyra) så det smärtade inte nämnvärt. Senare under kvällen då man stelnat till kunde jag dock konstatera att jag på nytt ådragit mig en bristning i vaden.

Inombords mulnade jag ordentligt. Kunde inte vaden pallat med sista intervallen utan denna bristning? Hur kunde jag dra på mig en likadan skada så kort efter den förra? Varför är jag så klen i (höger)vaden? Naprapat-Helena har ordinerat rehabövningar i form av tåhävningar men uppenbarligen räcker de inte till. Ett ännu mer deprimerat konstaterande var att detta var första gången jag åkt på en bristning då jag sprungit i terrängen. Annars har de bara uppkommit då jag sprungit banintervaller.

Så istället för att som planerat ploga en hel del mängd under semestern som bra uppbyggnad till SM och höstsäsongen blir det nu en (ny) kamp mot klockan för att bli hel till SM om nästan exakt två veckor. Som ni kanske förstår är detta långt ifrån den förberedelse jag önskar till ett av säsongens stora mål.

5 kommentarer:

Magnus sa...

Usch vad tråkigt att höra! Hoppas du blir bra snart men lova att inte försöka "träna igen" för mycket för då kanske det upprepar sig. Håller tummarna - jag vill se dig i Västerås!

Ellinor sa...

Jäkla skit!

Patrik Engström sa...

Magnus:

I'll do my very best! Och du, ny snygg hemsa för dig!? :)

Patrik Engström sa...

Ellinor:
Jävla vad!
Kan man byta den någonstans?

Karin sa...

Trist!! Om det gick skulle du få min vad istället. Den är lite lat, men det skulle säkert du kunna ändra på. :-)