2008-07-23

Rysarpass (årets första dopp)

Idag sken solen från en klarblå himmel och vi utnyttjade detta tillfälle med att ta en båt till fastlandet (Ingå). Väl där frossade vi i oss glass, shoppade lite och åt mat på en restaurang. Efter knappt en vecka på ön så kändes nästan allt detta som smått exotiska aktiviteter. Då vi kom tillbaka till stugan på ön så var det bad som stod på programmet. Venla och Elias strålade ikapp med det fina vädret och plaskade på allt vad de orkade.

Senare under eftermiddagen tog jag en av öns tillgängliga roddbåtar tillbaka till fastlandet där jag påbörjade det som Coach Lamas instruerat till ett kortare återhämtningspass. Benen kädes överraskande pigga så jag satte på autopiloten kring 4:05-fart och rullade på med lite talbok i äppel-podden.

Då jag kom tillbaka till bryggan hittade jag inte roddbåten! Det verkar som om den blivit stulen eller helt enkelt knyckts av någon annan besökare på ön (samma sak?!). Så vad i helv*te gör man då? Stod en halvtimma vid bryggan utan att någon förbarmade sig över den strandsatte svensken. Sedan började jag röra mig i terrängen för att komma så nära ön som möjligt. Här blev det lite ofrivillig orientering på andras tomter och inte blev jag lugnare av att det titt som tätt satt massor av varningsskyltar med bilder på arga hundar och texten: Här vaktar jag. Låga ställningar i terränglådan med andra ord.

Då jag väl kommit så nära ön som möjligt från fastlandet och jag rekat ut ett bra ställe vid en berghäll utan allt för mycket vass så var det bara att avmontera pulsband, klocka, solbrillor, skor, linne och strumpor. Ner i havet för, mot min vilja, säsongens första bad. Iskallt (hur står barnen ut egentligen?)! Och det skall erkännas att jag huttrade redan innan jag stoppat ner lilltån. Jag simmare? Nä nä...

Knappa 15 minuter senare kommer jag fram till ön där jag snabbt lånade en annan roddbåt och begav mig för att hämta mina prylar som jag lämnat bakom mig. Med andra ord blev det inte ett kort litet återhämtningspass. Snarare är nog ett rysarpass en bättre beskrivning. Visst, det var ingen längre sträcka jag simmade men drabbas man av kramp mitt ute i havet mellan ö och fastland så är man nog kokt. Det finns liksom ingen badvakt i form av Pamela Anderson som man kan ropa på hjälp efter.

Och den borttappade båten? Den ska jag leta rätt på imorn.

2 kommentarer:

Ellinor sa...

Multisportare? :-D

Patrik Engström sa...

Ellinor:
Nej, nej. Det är exakt sådana här tillfällen som jag inser varför jag bara håller mig till löpningen! :)