2008-09-30

15x1000m

Under de senaste fyra dagarna har jag plogat på bra med mängd och landar ganska precis vid 100 km. Benen gnällde lite i morse över detta faktum men allt eftersom man aktiverar kroppen så verkade de acceptera läget och rätta in sig i ledet. Bra ben - plats!

Ledig dag idag och familjen i Finland. Storstädade huset och drog sedan in till stan och inhandlade en ny vinterjacka. Sweet! Lite blandade känslor dock. Vill inte ha vintern här så man kan fortsätta träna på bra, samtidigt vill man kunna axla på sig vinterjackan fortast möjligt. Att knalla omkring med den då termometern visar drygt tolv grader ser nog lite märkligt ut.

Senare på eftermiddagen var det dags för det första intervallpasset sedan förkylningen. Jag var mäkta taggad men lite orolig över hur den ökade mängden skulle påverka snittiderna. Värmde upp med lite jogg i området nära Sollentuna vallen och var på vippen att bli överkörd av en SUV som fått för sig att köra om en moped. På ett övergångsställe! Samtidigt som föraren babblade i mobilen. Tragiskt. Jag var rosenrasande och funderade på att jaga ikapp föraren men valde att prioritera det stundande intervallpasset.

Coach Lamas order löd idag 15x1000m med 200m pausjogg på ca 60''. Farten sattes till strax under tilltänkt målfart på halvmaran, dvs 3:10. Jag öppnade första lite lugnt och kontrollerat för att känna efter hur kroppen svarade. Tyckte det kändes bra och valde därför att försiktigt öka farten. Känslan under passet var genomgående bra och mentalt hade jag inte en enda svacka alla tusingar till trots. Det enda som störde var alla nedrans fotbollskillar som alltid skall värma upp med jogg och självfallet göra detta i bredd och då ta upp alla 8 banor. Fick sick-sacka mig fram och ibland skrika för att få fri lejd. Snittet för tusingarna blev strax under 3:08. Snittpulsen var relativt låg och fin vilket indikerar att infektionen äntligen verkar lämna kroppen. Får jag bara nöta lite fler hårda intervallpass så kommer säkerligen flåset vara tillbaka och jag tror mig då kunna sänka snittiden för tusingarna med nån/några sekunder. Det blev således en hel del varv som nöttes på tartanen. Intervallerna med pausjogg gav nästan 45 varv och tillsammans med lite nerjogg så blev det knappt 50 varv. Måste vara nytt rekord för min del.

Imorn drar jag på konferensresa till halvön Krim, Ukraina. Det skall bli mäkta spännande och kul. Jag hoppas dock att det kommer finns lite utrymme för löpning också. Dessa konferenser brukar vara ruggigt fullmatade med programpunkter och aktiviteter så jag räknar (tyvärr) med lite arla morgonlöpning ala Swyzak-stajl. Jag vet inte riktigt hur det är med Internet-möjlighet på hotellet men jag hoppas kunna hålla bloggen någorlunda levande under resan.

2008-09-29

DNF

Foto: Thomas Windestam

Well, det blev inget Lidingölopp. Eller ingen målgång iallafall. I samråd med Coach Lamas så kom vi överrens om att ge tävlingen en chans och lite oplanerat stod jag på lördag vid startlinjen med 30 tuffa kilometer framför mig. Benen var blytunga på uppvärmningen men det kunde kanske förklaras av att jag inte tagit ett löpsteg sedan tisdags. Hur som helst så öppnade jag aningen snabbare än i fjol med siktet inställt på en tid runt 1:45. Lika bra att spänna bågen och se om det skulle hålla. På flacken fungerade löpningen bra men så fort det bar uppåt kände jag hur jag fick slita mer än normalt samt att flåset inte var som det borde. Jag anförde en klunga bestående av mig, Mikael Lindberg och Anders Österlund och ca tio sekunder framför oss låg Swiss-Buuden. Vid 8.5 km stod farfar med vätska och jag valde då att kliva av. Jag var då femte svensk (Musse, Käck, Gross och Buud före mig) och hade placeringen 13. Riktigt surt, det hade således funnits riktigt goda möjligheter till en framskjuten placering om man bara hade kunnat fullfölja loppet.

Starten på Lidingöloppet. Men frågan är vad Käck, Laser, Musse och Engström flinar åt?
Foto: Marathon.se


Första känslan ilska. Ett brinnande behov av att ha sönder nåt. Denna känsla byttes ganska snabbt ut mot besvikelse. En stor sådan. Lidingöloppet var trots allt ett av de stora målen för hösten. De förberedande passen samt formen indikerade att en tid runt 1:45 var möjlig så självfallet kändes det bittert då förkylningen slog till.

I efterhand är jag helt säker på att jag gjorde rätt val som klev av. Jag hade säkerligen kunnat hålla farten till 20 km men sedan skulle det blivit ruggigt jobbigt sista milen och jag skulle blivit ett lätt byte för jagande konkurrenter.

Sedan jag började tävlingsspringa 2004 har jag nu två DNF:er på mitt samvete. Båda dessa kommer från Lidingöloppet. På exakt samma ställe och med exakt samma anledning - förkylning. Några fler starter på detta lopp med en förkylning strax innan kommer jag inte göra.

Så nu har jag surat hela helgen. Bearbetat ilskan och besvikelsen. Nu är det ny vecka och nya tag som gäller. Först och främst vill jag bli helt frisk. Näsan snorar fortfarande vilket irriterar en del. Sedan skall det grottas på med bra träning. Siktet är nu inställt på Cremona halvmarathon om tre veckor. Men innan dess skall jag även senare i veckan ner en sväng till Krim (Ukraina) på konferensresa med jobbet. Vi får se om det finns några luckor för träning där.

Ni känner säkert igen bakdelen på löparen överst i bild. Frågan är vem den sittande löparen i svart-limegrön-dress är?
Foto: Marathon.se


2008-09-26

Många barn blir det

Igår vid matbordet.
Från ingenstans klargör Elias följande:

Elias: När Venla blir stor då har vår familj två mammor och två pappor.
Mamma Marika och Pappa Patrik tittar lite förvånat på varandra
Pappa: Hmm, hur menar du då?
Elias: Jo när vi blir stora så blir vi också mamma och pappa.

Tänka sig, det hade den lilla grabben klurat ut alldeles själv! Han verkar ha koll på saker och ting. Lite rörd och stolt ställde jag följdfrågan:

Pappa: När du blir pappa hur många barn skall du ha då?
Utan minsta tvekan dammar Elias till med
Elias: 51 stycken!
Pappa Patrik tar tillbaka det där med att sin son har koll på saker och ting.
Pappa: 51!? Det var inte dåligt, jag hade kanske trott (hoppats) på två tre stycken.
Elias: Nej, 51 stycken vill jag ha.

Jaha, så då var det klargjort. Elias skall ha 51 barn när han blir stor och pappa. Frågan är bara var han skall hitta sig en lämplig fru till detta projekt?

2008-09-25

Pepp

Coachen ringde igår och undrade vad som stod på?
Inte var det läge att sitta och självömka sig om en förkylning.
Det var ju tre dagar kvar till start.
Under den tiden kan många förkylningar läka ihop.
Positivt tänk och pepp!
Så nu har jag tänkt lite positiva tankar och peppat mig själv.
Till och med skrattat någon enstaka gång.
Drog ner på TV-spelandet under kvällen och lade mig tidigt.
Och det verkar fungera.
Jag känner mig lite piggare och alertare.
Så vi får se...
Det är inte över förrän den feta damen sjungit.

2008-09-24

Mörker

Förkylningen vägrar släppa taget!

Det rinner i näsan och ömmar i halsen. Någon feber har jag inte men jag känner mig hängig och kraftlös. Mjerda! Starten till Lidingöloppet på lördag känns allt mer avlägsen och jag är mer och mer inriktad på en DNS. Självklart känns detta mycket tråkigt då min höstform varit riktigt bra och jag misstänker att jag skulle kunna haft kapacitet att göra låga 1:45 eller allra helst 1:44.xx.

Så jag är lite deprimerad och nedstämd just nu.
Ganska mycket faktiskt.

Men det är bara att bryta ihop, bli frisk och sedan sätta igång och grotta med god träning igen för att komma fulladdad till Hässelbyloppet. Sedan vankas det två utlandslopp i höst. En halvmara i Cremona och sedan en liten till tripp till Italien en dryg månad senare. Mer säger jag inte...

2008-09-22

Förkylt

Vaknade upp i fredags med lite halsont och har inte blivit riktigt bra ännu. Verdammt! Kroppen har känts lite kraftlös och allmäntillståndet inte varit på topp. Jag har ändå kunnat genomföra mina löppass som överraskande nog gått riktigt bra. Låg snittpuls och pigga ben. Lite halv-skumt. Nu hoppas jag att infektionen lämnar kroppen så snabbt som möjligt så man inte tappar för mycket fram till Lidingöloppet.

Under helgen har det handlats lite möbler till vardagsrummet och barnens rum. Dessutom har vi hunnit måla lite i sovrummet och för-preppat vardagsrummet som även det skall genomgå lite målbehandling.

2008-09-19

En doft av Japan

I torsdags plockade jag upp farmor för att skjutsa henne till en japansk matbutik nere på Söder. Farmor är ju från Japan och tycker således om att både laga och äta japansk mat. Inte mig emot. Japansk mat e mumma för både själ och mage.

Väl inne i matbutiken så irrade farmor runt som besatt och stoppade den ena efter den andra semi-suspekta matprodukten i kundvagnen. Jag själv tog det lite mer piano och studerade mera ingående godis- och läskhyllan. Grabbade tag i en barndoms-favvis-soda vid namn Calpis, pröjsade, korkade upp den och svepte den i härlig manér direkt på plats.

För en kort mikro sekund kändes det verkligen som om jag var på plats mitt i smeten på någon gata i centala Tokyo. Jag kunde nästan känna doften av Japan och den tropiska fuktigheten skölja över mig. Men sedan lika fort som känslan kommit så försvann den igen. Och kvar stod jag i matbutiken med en uppdrucken läskburk i handen och en ångest som hette duga.

Nästa sommar måste jag bara dra till Japan. Kosta vad det kosta vill.

2008-09-18

30:28.20 - Klubbrekord!

Ok, var skall jag börja?

Det är något magiskt över stadion. När mörkret lägger sig och arenan badar i strålkastarnas sken då infinner sig en märklig känsla. Man nästan svävar fram på tartanen och alla steg känns fjäderlätta. Vädret igår var nästan helt perfekt, vindstilla, torrt och aningen småkyligt.

Under dagen innan loppet hade jag försökt ta det så lugnt som möjligt. Jag lämnade Elias vid dagis och lekte lite med Venla. Farfar svängde förbi strax innan middag och tillsammans drog vi sedan till Stadion där jag fick stifta bekantskap med den mycket trevlige Johan Olsson (från och med nu kallad Jayo). Tillsammans med honom, Fjärilsmannen, Tony Berglund och Unicorn-Linus så kom vi överrens om att försöka växeldra varandra.

Nu blev det lite si och så med dragjobbet de första varven då Fjärilsmannen drog iväg i ett rasande tempo. Första varvet tror jag han hade 70'' och Linus och jag sladdade några meter efter. Efter något varv kom vi ikapp och försökte sedan hitta en bra rytm där vi kunde dra två varv vardera. Efter någon kilometer hade rytmen infunnit sig och nu var det jag, Jayo, Tony Berglund och Unicorn-Linus som höll i taktpinnen. Varven klockades på mellan 73-74''. Upp mot dryga tre kilometer tror jag att Tony och Unicorn-Linus släppte en liten lucka till mig och Jayo. Strax innan fem kilometer fick jag några meter på Jayo och jag passerade sedan halva distansen på 15:19, dvs en klart tuffare öppning än på LLK där jag hade 15:37 halvvägs.

Benen kändes fortfarande pigga och jag hade bra tryck i steget. Kände mig riktigt fräsch och beslöt mig för att försöka pressa på och göra en bra andra hälft. De återstående 12-13 varven var det bara jag och skallen som kämpade mot varvtiderna. Coach Lamas matade mig med varvtider och Mr. ALJ himself höll mig ständigt uppdaterad om loppets läge och vilka kilometertider jag hade. Vid det här laget befann jag mig i ett ruskigt flyt och jag gick på som en klocka. Fokus och koncentration var på topp mycket tack vare pepp från alla runt om banan. Så gott som alla varven klockades på runt 73.0 - 73.4''. Sista kilometern avverkades på strax under tre minuter och jag skar mållinjen på 30:28.20, nytt pers med osannolika 25 sekunder och tillråga på allt slog jag ett 45 år gammalt klubbrekord. Känslan var grym! Splittarna blev 15:19 och 15:09, alltså återigen progressiv löpning vilket indikerar att det fanns krafter kvar trots den hårdare öpningen.

Bakom mig spurtade Unicorn-Linus ner Jayo men båda gick under fina 31 minuter. De noterade båda feta pb:n med knappa minuten. Stort grattis till grymma insatser! Övriga Studenter persade även hejvilt, verkligen kul och inspirerande att se.

Nu gäller det att hålla sig frisk och skadefri och försöka få till ett bra race på Lidingö om lite drygt en vecka. Det gäller att inte slappna av för mycket och känna sig nöjd. Än är säsongen inte över.

För någon vecka sedan var jag på ett företagsmöte där man diskuterade stress och krav på arbetsplatsen. Doktorn varnade för en så kallad prestationsbaserad självkänsla. Det ligger säkert en hel del ett i detta påstående, men under några dagar framöver skall jag bara njuta och må bra. Och denna självkänsla är helt och hållet prestationsbaserad.

Alla resultaten »

2008-09-17

ALJ Open

Grått, mulet, lite små kyligt men ingen vind. Det kan vara perfekta löpförhållanden ikväll på Stadion. Det vankas således 25 hårda tartanvarv igen. Denna gång är tävlingen ALJ Open vilken även fungerar som DM 10000m i Stockholm. Jag råkar vara titelförsvarare men det struntar jag egentligen fullkomligt i. Jag är hellre sist men får på ett bra lopp än tvärtom.

Jag har lättat lite på träningen och kroppen känns pigg och alert. Hoppas nu bara att jag kommer upp i normal standard under tävlingen så skall det nog finnas möjlighet att hota perset. Startfältet ser bredare ut än vid Långlöparnas kväll men återigen saknas de stora demonerna. Jag hade sååå önskat att någon stabil 30:30-löpare skulle dyka upp. Johan Olsson, en av sensommarens stora kometer, kommer dock ner och ärar oss med sin närvaro. Honom hoppas jag mycket på vad gäller hjälp med dragjobbet. Andra goda löpare som finns med på startlistan är Fjärilsmannen, Unicorn-Linus, Swahnen och Hinderlimpan. Tillsammans kan vi säkert växeldra varandra ner till fina tider.

2008-09-16

Konstverk

Elias tokning av Spider-man

Elias börjar bli riktigt flink med målarpennorna. Med djup koncentration och tungan lite snett i mungipan så formar han sina bilder en efter en. Tidigare bestod gubbarna mest av ett enda stort huvud men nu har de börjat få både kropp, armar och ben. Senast noterade jag även att Elias bemödat sig med att utsmycka sina figuerer med både hår och fingrar. Generöst! Ledmotiven till bilderna är oftast inspirerade av 'pangare' eller 'skjutare', dvs saker som smäller och man kan skjuta med. Flygplan som kraschar och eld är även det populärt. Mest kool är nog Elias tolkning av Spider-man som bifogas ovan i denna post.
Njut!

Flygplan, bilar och gubbar med hår och fingrar!

2008-09-15

Bellmanstafetten

Foto: Thomas Windestam

I lördags var det dags för den årliga Bellmanstafetten. Jag hade från början inte planerat att springa men efter lite om och men så stod jag till slut på startlinjen. Vårt lag bestod av mig, Flanell-Hannes, Swyzze, Alf och Lazer. På morgonen hade det varit vackert väder med strålande sol men till lunch så förbyttes detta mot grått rugg-väder. Hade lite svårt att tagga till ordentligt men valde att ta tävlingen som ett ordentligt träningspass.

Starten var en riktig skräckis. Trots att jag pinnade på rätt bra över startgärdet så låg jag säkert på en 40e plats in till hårnålen och den skarpa vänster svängen. Väl i kurvan stod jag helt still och kände paniken växa inom mig. Fick backa mig ur några trånga situationer och sedan köra lite sick-sack innan jag fick fritt springrum. Jagade ikapp Micke Lindberg och låg sedan i rygg på honom första kilometern. Tillsammans med mig låg även Enhörnas Handbolls-Marek och Vallentunas Micke Andersson. Tyckte det gick lite suligt och beslutade mig för att gå upp i spets och sätta lite fart. Ganska omedelbart fick jag en lucka som jag sedan under de återstående fyra kilometerna kunde utöka. Hade lite svårt att pressa mig till fullo då det inte var någon som flåsade mig i nacken eller låg direkt framför mig. Sprang in som etta till växlingen utan att ha behövt förta mig särskilt mycket. Kontrollerad löpning som på min klocka gick på 15:13. Detta inkluderade dock en växling till Flanell-Hannes så kanske var min tid mera runt 15:12, således en helt ok genomkörare. Bakom mig kom Marek in ca tio sekunder följd av Micke Andresson några sekunder bakom.

Under de följande fyra delsträckorna kunde dock Enhörnas passera vårt lag och vann sedan med 1:24 före oss. Alla löpare i vårt lag stod dock på ordentligt ute i spåret vilket tillslut resulterade i ett nytt saftigt klubbrekord. Enhörnas segrande lag bestod av Handbolls-Marek, Unicorn-Linus, Lill-Lasse, Walle och mr. Lidingö. Lill-Lasse var tillbaka från skada och klockades för 15:14. Lite smickrande att springa snabbare än honom men i praktiken gjorde han en bättre insats då han sprang sträcka tre och fick passera en massa löpare.

Alla resultaten »


Elias fick följa med upp på prisutdelningen.
Foto: Thomas Windestam


2008-09-12

Sunshine

Solen skiner idag.
Det är knappt jag tror det är sant.
Det känns som om det regnat och varit molnigt nu sedan mitten på augusti.

Hur som helst, vilodag idag. Kroppen e ruggigt sliten efter 17 dagars hård träning på raken. Igår var det terrängintervaller i Ursvik. Värmde upp i några kilometer och påbörjade sedan passet. Lamas instruktioner löd: 3x2.5km på ca 8:30 och sedan pausjogg i 5km-spåret på ca 17:30. Inte världens mest generösa pausjogg men det var bara att acceptera.

Benen var sega från början. Förmodligen pga mycket mängd och bara en återhämtningsdag sedan tisdagens tusingar. Klockade de tre 2.5:orna på 8:36, 8:37 och 8:30. Mellan dessa intervaller körde jag två varv i 5km-spåret och klockade dessa på 17:17 och 17:22. Totalt bestod passet av ganska exakt 20 km löpning varav 17.5 av dessa gick i farter strax under 3:30.

Imorgon Bellmanstafetten.
Kommer bara ta tävlingen som ett fartpass och god träning.
Jag skall erkänna att jag inte hade Bellman från början i mina tävlingsplaner men nu blir det start ändå.
Och stafetter brukar ju vara roliga!

2008-09-11

Tajt schema

Torsdagar är generellt en rätt stressig dag.
Så här ser den ut idag:

09:00. Lämning av Elias på dagis.
09:45. Städning av huset.
10:30. Avfärd till farmor.
11:00. Matning av Venla hos farmor.
11:30. Sovdags för Venla.
12:00. Avfärd för Pappa Patrik till Ursvik.
12:30. Start av intervallpass.
14:00. Klar med passet, resa tillbaka till farmor.
14:30. Dusch och lunch.
14:50. Avfärd mot Silverdal.
15:15. Hämtning av Elias på dagis.
15:40. Hemkomst.
15:45. Mellis.
16:30. Matlagning.
17:30. Avfärd för företagsmöte för Pappa Patrik.

2008-09-10

10x1000m

Ah som jag har njutit!
Långt innan passet påbörjades så trippade jag på små moln av förtjusning. Äntligen fick man tillstånd av Coach Lamas att köra det vackra passet 10x1000m. Nu blev det inte riktigt som vanligt då Lamas skar ner vilan till suliga 30 sekunder men det var bara att acceptera och gilla läget.

Herr Larm fick förhinder under dagen och det blev således jag och Unicorn-Linus som värmde upp runt Sollentuna-vallen. Vädret var lite småkyligt och regnet hängde i luften. Men då det inte var någon nämnvärd vind så var de yttre förhållandena riktigt bra.

Efter uppvärmningen och löpskolningen så drog vi igång passet. Unicorn-Linus körde 800m och jag fortsatte 200m till solo för att sedan pusta ut i 30 sekunder och precis bli upplockad av Linus för fortsatta intervaller. Upplägget fungerade perfekt och vi växeldrog varandra ett varv i taget på stadiga 72''. Som vanligt hade benen varit lite sega under uppvärmningen men så fort de fick springa snabbt på bana så infann sig ett gott flyt och det var bara att rulla med. Måste erkänna att passet kändes extremt mycket lättare än det senaste banpasset (4x3000m). Att 'bara' behöva springa 2.5 varv kändes som en lyx och dessutom underlättades det ännu mer tackvare god sparring av Unicorn-Linus.

Av de tio intervallerna så klockade jag fem på 3:00 och fyra på 3:01. Den sista gick på 2:55, vilket således gav ett snitt på tusingarna på exakt 3:00. Allt flöt på bra tills det återstod tre intervaller och ett fotbollsgäng lunkade runt i banorna 1 - 5 och vilket innebar att vi kryssa oss fram mellan dem och gång på gång skrika för att försöka hålla innerbanan fri. Med tanke på den korta vilan (30 sekunder) så är jag mycket nöjd med passet och detta var ytterligare ett tecken på att den goda höstformen håller i sig.

Idag blev det lätt distansjogg med Venla i babyjoggern och imorgon väntar ett riktigt gruvpass i Ursvikterrängen.

2008-09-09

Favvo

Jag gillar att köra tusingar.
10x1000m är nog mitt favoritpass.
Detta vet Coach Lamas om.
Och föga överraskande är detta pass det som jag ytterst sällan får köra.
Ett stort mysterium!

Nä, kanske är det inte ett så stort mysterium. Det finns säkerligen en hel del bra och mindre bra anledningar till att man inte skall ploga för många tusingar. Men nog om detta. Idag är det fest! Äntligen har Lamas gett sitt medgivande och 10x1000m står inristat idag på programmet. Det är nästan så att en stilla tår rinner ner för min kind. Målfarten satt till 3:03 vilket känns hanterbart (borde kunna gå snabbare). Det problematiska är att ståvilan är suligt kort, bara 30 sekunder. Till min glädje har jag dock sällskap på kvällens pass i form av Herr Larm och Unicorn-Linus. Tillsammans skall vi säkert kunna hålla god pace och växeldra varandra på intervallerna. Det gäller ju att njuta på precis varenda en av dessa. Vem vet, kanske dröjer det till hösten 2009 innan jag får köra dem igen...

2008-09-08

Helg och regn

De vackra sensommardagarna verkar rinna mot sitt slut och tenderar nu till att vara en bristvara. Detta fick vi uppleva i helgen då det mestadels regnade under besöket vid sommarstugan. Istället för att ställa mig på startlinjen vid Stockholm halvmarathon så körde jag ett kombinerat snabbdistans- och långpass. Uppjogg i 6.5km innan snabbdistansen påbörjades sedan avverkades 15 km i Lidingöloppsfart i Salas motionsspår innan passet avslutades med 5.5 km nerjogg. Totalt 27 km för dagen vilket i mina mått mätt är rätt långt. Och spöregn. Precis hela tiden. Duktigt skönt att tina upp och låta de slitna musklerna slappna av i bastun efteråt.

Mitt hjärta grät lite då jag såg de fina resultaten från halvmaran. Det hade funnits goda möjligheter till att persa och framförallt göra en tid under 1:08. Jag hade dock sedan tidigare valt att stå över detta lopp till förmån för andra. Nu lär det dock bli en höst-halvmara istället. Jag är ruggigt taggad att få till ett bra race.

Helgen avslutades med tidig hemfärd på söndags förmiddagen. En mattbutik inne i stan hade 50 % rea så det var bara att ila i hast. Fick tag på deras sista exemplar av en grå ryamatta till vardagsrummet.
Seger!

2008-09-05

Mulle Meck


Elias går inte på dagis på fredagar varvid barnen och jag kunde ta en välförtjänt sovmorgon på morgonen. Då vi var färdig frukostade så packade vi in oss i bilen och begav oss till Mulle Meck i Järvastaden. Herr Larm hade tipsat om denna trevliga lekplats och eftersom vädret var strålande så passade det bra att rasta barnen utomhus.

För er som inte känner till Mulle Meck så kan den enklast beskrivas som en äventyrlig lekpark baserad på barnboksfiguren Mulle Meck och hans kamrater i Djupforsen. Alla aktiviteter som byggts i lekparken är gjorda för hand och under ledning av Tor Svae, samme man som bland annat byggt de flesta utställningarna på Junibacken. Aktiviteterna innehåller dessutom något slags lärande moment; dels praktiskt och dels genom en mängd kunskapsskyltar.

Barnen sken ikapp med det fina vädret och vi hade alla en trevlig stund. Nu ligger Venla och sussar i sin säng så farsan får lite tid över till att skriva en bloggpost. Senare ikväll beger sig familjen vidare till Sala och landet.

2008-09-04

Bergsklättring revisited

Torsdag och terrängintervaller på programmet. Droppade Elias vid dagis och värmde sedan lätt upp med en storstädning av huset. Därefter hastade jag vidare till farmor som i någon timme fick ta hand om Venla medan jag bilade vidare till Ursviks motionsspår. Väl där väntade lite bergsklättring i form av 5x2.5km med fallande ståvila enligt 75'', 65'', 55'', 45''.

Om benen var sega innan tisdagens 4x3000m så var de riktigt suligt stabbiga idag. Mina farhågor bekräftades då jag fick börja slita redan på andra intervallen och då var det ju en hel del kvar på passet. Hur som helst lyckades jag mycket överraskande hålla riktigt bra tider på intervallerna trots de blytunga benen. Detta var ju självfallet en liten tröst. Kan jag lägga snittiderna som idag trots de slitna benen så borde man kunna kapa en hel del om man kör dem på fräscha ben.

Utfallet blev:
1. 8:33
2. 8:21
3. 8:22
4. 8:24
5. 8:23
Snitt: 8:24.6

Ikväll skall jag ta det så lugnt som möjligt och försöka komma i säng innan 24:00. TV-spelandet får ske någon annan kväll istället. Nu måste jag se till att läka ihop kroppen till lördagens snabbdistans.

2008-09-03

4x3000m

För några dagar sedan damp skissen fram till Lidingöloppet ner i brevlådan signerad Coach Lamas. Det var lite så man blev svettig under fötterna då man läste den. Några ordentliga gruvpass är inplanerade och dessutom så kombineras detta med mycket mängd och mestadels tre kvalitetspass per vecka. Nåväl, ambitionsnivån till årets Lidingölopp är klart mer uppskruvad i år än fjol. Dels har jag utvecklats mer som löpare och dels har jag nu lite mer rutin på denna lite längre distans. Får jag bara vara hel och frisk så kan det bli riktigt intressant den 27/9.

Först ut på Coach Lamas skiss var mardrömspasset 4x3000m på bana i 3:05-fart. Vilan var satt till 400m joggvila på 2:10. Jag letade febrilt efter löpsällskap till detta pass men fick inte napp. Grodlårs-Cedden hade andra planer då han snart drar till Peking och Paraolympic och Herr Larm är fortfarande inte kvitt sin segdragna förkylning. Så det var bara att bita i det sura äpplet och bege sig ner till Sollentuna vallen och stänga av skallen i drygt 30 varv.

Jag måste erkänna att det var länge sedan jag var så nervös inför ett intervallpass. Att bränna 7.5 varv (3000m) solo i 3:05-fart kräver att man måste vara på topp mentalt hela vägen och även ligga och pressa 74''-varv. Dessutom har jag köttat på med en hel del mängd de senaste dagarna så benen var inte heller i toppskick. Men kort efter det att jag påbörjade passet så infann sig det där flytet i löpningen som jag haft nu ett tag. Det var bara att ligga och rulla och beta av varv efter varv. Pulsen höll sig på hyfsat anständiga nivåer och kilometertiderna indikerade att jag följde planen. Förutom den första intervallen som gick aningen för fort så lyckades jag matcha måltiderna enligt:

1. 9:10
2. 9:14
3. 9:16
4. 9:14
Snitt: 9:13.5

Mycket nöjd med passet och att jag framförallt lyckades genomföra det utan sparring. Det skall erkännas att skallen sattes på hårdare prov än benen. Det var en stor utmaning att mentalt orka bita i varv efter varv. Så nu väntar lite terrängintervaller i Ursvik imorgon och sedan snabbdistans på lördag. Förhoppningsvis kommer jag upp i knappa 140 km innan veckan är slut. Och just det, jag kommer inte springa Stockholm halvmarathon på lördag. Jag väljer istället att träna på gott och komma väl förberedd till ALJ Open och Lidingöloppet.

2008-09-02

Kärlek

Kärlek
Igår kväll ställdes jag på hårt prov igen av Elias. Han har så många frågor och det är inte alltid så att jag har några direkta konkreta svar åt honom. Kanske förvirrar jag honom mer istället?

Vid matbordet:
Elias: Pappa, vet du vad kärlek beyder?
Pappa hajar till
Jag: Eh? Jo, jag hoppas det iallafall.
Elias fortsatt fundersam
Elias: Kan du berätta?
Pappa skruvar på sig lite
Pappa: Tja, om man tycker om någon väldigt mycket då känner man kärlek.
Elias: Ok.
Pappa: Jag tycker ju jätte mycket om dig. Då känner jag kärlek.
Elias inte helt tillfreds med svaret
Elias: Mamma, vad blir det till efterrätt?

Osså var denna informationsstund över. Låt oss hoppas att något av pappas budskap trängde fram.

Och efterrätten?
Lingonpaj med glass.
Rätt nära kärlek där också.

2008-09-01

Kräftskiva part II

Större delen av helgen spenderades hos Mamma Marikas chefs hem vid Hajstorp i Töreboda. Alla anställda tillsammans med familj var ditbjudna för en redig kräftskiva. Allt var till belåtenhet och vi hade det mycket trevligt. De lokalt inhämtade/tillagade kräftorna var riktigt mäktiga att se (och självfallet äta). Man har ju vant sig vid de små ynkliga importerade kräftorna där man knappt ser skillnad på stjärt och klo. Men de svenska visar verkligen var skåpet skall stå och vissa av dem var så stora att de liknade mindre humrar.

Under fredagen innan avresan hann jag med ett terrängpass i Ängsjös motionsspår. Coach Lamas hade gett mig ett lite lättare pass för att inte slita för mycket sedan tisdagens tävling. Passet bestod av 4x2.5km med generös ståvila (120'', 100'', 80''). Intervallerna genomfördes i progressiv enligt 7:58, 7:46, 7:38 och 7:27. Tyvärr hade jag inte lika tur med vädret då det var attans kallt (11 grader) och spöregn genom hela passet.

I söndags hade jag dessutom fin-besök då Unicorn-Linus styrde kosan till Silverdal och tillsammans körde vi ett trevligt lite längre pass (23km) runt Edsviken. Kul med sällskap och vi hade en hel del att samtala om vilket gjorde att det kändes som om passet var över innan det ens hade börjat. Trots mycket prat snittade vi passet på 4:05 vilket får betraktas som en bra genomkörare.