2008-09-29

DNF

Foto: Thomas Windestam

Well, det blev inget Lidingölopp. Eller ingen målgång iallafall. I samråd med Coach Lamas så kom vi överrens om att ge tävlingen en chans och lite oplanerat stod jag på lördag vid startlinjen med 30 tuffa kilometer framför mig. Benen var blytunga på uppvärmningen men det kunde kanske förklaras av att jag inte tagit ett löpsteg sedan tisdags. Hur som helst så öppnade jag aningen snabbare än i fjol med siktet inställt på en tid runt 1:45. Lika bra att spänna bågen och se om det skulle hålla. På flacken fungerade löpningen bra men så fort det bar uppåt kände jag hur jag fick slita mer än normalt samt att flåset inte var som det borde. Jag anförde en klunga bestående av mig, Mikael Lindberg och Anders Österlund och ca tio sekunder framför oss låg Swiss-Buuden. Vid 8.5 km stod farfar med vätska och jag valde då att kliva av. Jag var då femte svensk (Musse, Käck, Gross och Buud före mig) och hade placeringen 13. Riktigt surt, det hade således funnits riktigt goda möjligheter till en framskjuten placering om man bara hade kunnat fullfölja loppet.

Starten på Lidingöloppet. Men frågan är vad Käck, Laser, Musse och Engström flinar åt?
Foto: Marathon.se


Första känslan ilska. Ett brinnande behov av att ha sönder nåt. Denna känsla byttes ganska snabbt ut mot besvikelse. En stor sådan. Lidingöloppet var trots allt ett av de stora målen för hösten. De förberedande passen samt formen indikerade att en tid runt 1:45 var möjlig så självfallet kändes det bittert då förkylningen slog till.

I efterhand är jag helt säker på att jag gjorde rätt val som klev av. Jag hade säkerligen kunnat hålla farten till 20 km men sedan skulle det blivit ruggigt jobbigt sista milen och jag skulle blivit ett lätt byte för jagande konkurrenter.

Sedan jag började tävlingsspringa 2004 har jag nu två DNF:er på mitt samvete. Båda dessa kommer från Lidingöloppet. På exakt samma ställe och med exakt samma anledning - förkylning. Några fler starter på detta lopp med en förkylning strax innan kommer jag inte göra.

Så nu har jag surat hela helgen. Bearbetat ilskan och besvikelsen. Nu är det ny vecka och nya tag som gäller. Först och främst vill jag bli helt frisk. Näsan snorar fortfarande vilket irriterar en del. Sedan skall det grottas på med bra träning. Siktet är nu inställt på Cremona halvmarathon om tre veckor. Men innan dess skall jag även senare i veckan ner en sväng till Krim (Ukraina) på konferensresa med jobbet. Vi får se om det finns några luckor för träning där.

Ni känner säkert igen bakdelen på löparen överst i bild. Frågan är vem den sittande löparen i svart-limegrön-dress är?
Foto: Marathon.se


2 kommentarer:

Anonym sa...

tråkigt att det inte gick, men det kommer fler lidingölopp!
Vad har du för tids ambitioner på halvamaran? lycka till iaf!
stort å få vara med på bild i din grymma blogg:P
mvh micke lindberg

Patrik Engström sa...

Micke:
Tjena Micke, tack för ditt pepp och god sparring utmed LL-spåret. Jag lovar att hjälpa till och ploga alla 30km nästa år. Tidsambitioner på halvmaran? Well, kommer jag upp i samma form som jag hade innan förkylningen då jag gjorde 30:28 på 10000m så e siktet strax under 1:08. Om inte så siktar jag iallafall på nytt pers (dvs sub 1:08.24). Det hänger ju lite på hur snabb banan är, motståndet och vädret.

Du vet väl att du redan bild-figurerat på min blogg? Se post från SM i augusti!

Grattis till en grym insats på LL. Härlig sänkning av ditt pers. Du var nära att plocka Buuden. Det gör vi båda nästa år då vi gör låga 1:45 eller allra helst under! :)