2008-10-31

Långa pass blir det

Fredag och suligt lång stege står på programmet. Som tur är har Mamma Marika halvdag på jobbet idag så jag hinner ut och köra medan det fortfarande är hyfsat ljust ute. Passet består av uppvärmning i 40 minuter innan stegen tar vid. 3/4/5/6-km i 3:20-fart och 5 minuters pausjogg mellan intervallerna i 4:10-fart.

Totalt är det alltså 18 km som skall plogas i 3:20-fart. Det som gör mig lite orolig är passets totala längd som jag uppskattar landar på 32 km. För mig som normalt sett aldrig kör långpass så är detta en ansenlig mängd och jag hoppas att det finns lite krut kvar i benen mot slutet av passet/intervallerna.

Nåväl, vi får se hur det går. Imorn tar jag en vilodag och sedan väntar ett ännu längre långpass på söndag då Lamas kommenderat ut mig i 2:35. Och trots stora kraftansträngningar så har jag ännu inte lyckats hitta något löpsällskap...

2008-10-30

Tant och farbror

Igår vid middagsbordet serverades det pizza och Elias sken (för en gångs skull) ikapp med maten. Helt plötsligt infann sig följande dialog:

Elias: Vet ni vad som händer när ni blir gamla?
Mamma Marika och Pappa Patrik tittar lite förvånat på varandra
Patrik: Nja, jag vet inte riktigt...
Elias: Då blir du en farbror och mamma en tant!
Mamma Marika och Pappa Patrik skrattar
Patrik: Jasså? Det visste jag inte.
Elias: Jo så är det.
Patrik: Så när blir jag farbror då?
Utan minsta tvekan drämmer Elias till med sitt svar
Elias: Då du blir 32.
Mamma Marika fortsätter skratta gott, Pappa Patrik skrattar inte längre
Patrik: Det var som attan. Tur att jag bara är 31.
Pappa Patrik försöker rädda situationen och vill fokusera på Mamma Marikas ålder
Patrik: Och när blir mamma en gammal tant då?
Elias: Då mamma fyller 98!
Mamma Marika vrider sig nu av skratt. Pappa Patrik ser slaget förlorat.

Så nu är det klart. Nästa sommar träder jag in i gammel-åldern och blir farbror. Mamma Marika kan dock vänta gott tills hon är 98. Det är ju ett tag kvar till dess. Man får ju hoppas att hon åldras som ett fint gammal vin.

2008-10-29

Kombopass

Sedan hemkomsten från Cremona har det plogats klart mer mängd än jag normalt sett gör. Intervallpassen har även de så smått ändrat karaktär. Nu är det långa sega intervaller som genomförs ofta insprängda i något långpass.

Igår var det dags ett sådant kombinerat snabbdistans/långpass. Kyligt, bistert och mörkt som attan då jag stack ut men det var bara att sätta benen i rullning för att få upp lite värme. Kroppen var riktigt sugen på detta pass och jag fick hålla lite i handbromsen för att inte pressa på för hårt. Värmde upp med 3 km innan jag gjorde en fartökning som varade i 80 minuter. Tanken med passet var att köra 80% av tilltänkt marafart och det gick hur lätt som helst. Skönt att känna att kroppen svarade upp bra samt att tekniken stämde hela vägen. Det enda som störde lite var några obelysta partier där jag var totalt livrädd för att trampa snett.

2008-10-28

Utflykt


Idag var det utflykt för Elias till Haga parken i Solna. Stort för den lille killen som fick medtaga sin egen matsäck för första gången. Mackor fixades, termosen fylldes med varm choklad och sedan lite extra tilltugg i form av äpplen och lite torkat fruktgodis. Elias såg hel nöjd ut när vi traskade iväg till dagis.

Efter lite överläggande med dagisfröknarna kom vi fram till att även jag och Venla kunde hänga med. Sagt och gjort så gled vi hem och satte på oss lite extra varma kläder och begav oss ner till parken.

Väl där kan man väl påstå att vädret inte visade sig från sin bästa sida men det verkade inte störa barnen nämnvärt. Efter att matsäcken intagits så fick jag tillfälle att prata lite med de föräldrar som haft möjlighet att följa med. Det visade sig att en mamma till Elias dagiskamrat har varit en super-fena på 800m. Tagit ISM-silver, sprungit finnkampen och hade ett fin-fint pers på distansen med 2:05. Säkerligen hade det blivit fleral SM-medaljer om hon inte hade haft oturen att vara aktiv samtidigt som en viss Malin Ewerlöf-Krepp och Maria Akraka.

Det blir så mycket lättare att hålla igång diskussionen när man bara kan snacka löpning och träning!

2008-10-27

Matvrak

Jag har två barn som har två helt olika sätt att förhålla sig till mat. Med Elias får man truga och pruta för att få i honom minsta lilla matbit. Med Venla är det precis tvärtom, hon måste man nästan hålla bort från köket då hon titt som tätt gräver i köksskåpen efter mat. Eller vad säger man om att jag igår fann Venla i köket med ett reklamblad i handen? Girigt satt hon och slickade på bilden av en limpa bröd.

Så när det väl vankas mat hemma i det Engströmska hemmet så står det ofta två barn och skriker och tjuter nere vid mina ben.
En för att slippa äta maten.
Och en för att maten inte ännu serverats.

2008-10-24

Porträtt

Elias tolkning av Pappa Patrik

Elias inledde morgonen med att vara på rithumör. Fram med tuschpennorna, ut med tungan och sedan skapade han glupskt några fina teckningar. Inget fel på skaparglädjen där inte. Jag tycker det är så koolt att se hur han sakteligen utvecklar sin ritförmåga. Från att bara varit små enkla streckgubbar i lustiga proportioner så kan man nu se detaljer som ögonbryn, fingrar och hår. Stolt som attan blev jag när Elias kom in i mitt rum med sin nya 'överraskning'. Ett porträtt på mig själv. Tycker det liknar mig rätt bra. Det är bara löppjucken som saknas på yours truly.

Idag är det återigen dags att springa lite snabbt ute i spåret. Efter söndagens halvmara så har jag varit lite seg i kroppen och låtit den återhämta sig med successivt ökande mängd. Men ikväll väntar lite snabbdistans i inte alltför blodigt tempo men där tiden ute i spåret är längre i normalt. Allt för att så småningom forma och uthärda kropp och skalle för säsongsavslutningen i Milano i slutet av november.

2008-10-23

Star Wars

Boba Fett äger

Det är många godbitar man lyckas snappa upp vid dagishämtning och lämning. Igår hörde jag följande konversation mellan Elias och hans kompisar:

Okänd kille: Nu leker vi Star Werjz!
Killen försöker självfallet säga Star Wars
Elias: Staj weejje?
Okänd kille: Nej! Star Werz! Vet du inte vad det är?
Elias: Jo, klart jag vet!
Elias ljuger så det står härliga till
Okänd kille: Ok bra. Jag ska vara Obe Van! (Obi Wan)
Elias ser lite konfunderad ut, det e ju klart lättare med leken tjuv & polis
Elias: Vem skall jag vara då?
Okänd kille: Hmm... Du får vara den där svartingen!

Elias såg nöjd ut över att få vara en karaktär ur Star Werjz och leker vidare. Men Pappa Patrik undrade ett tag vem svartingen var? Och sedan insåg jag att det självfallet var Mr. Vader. Elias fick bli en riktig bad guy (eller svarting som den okände killen valde att formulera sig). Pappa Patrik små log lite för sig själv och var nog mest nöjd över att Elias slapp bli Jar Jar Binks. Den by far klart sämsta Star Wars-karaktären som skapats. Vad är då Jar Jar Binks motsats, alltså den koolaste karaktären?
Boba Fett.
Utan tvekan.

2008-10-22

Retro

Idag letade jag mig ut till Järvafältet i Kallhäll efter att ha lämnat Venla hemma hos farmor. Helt plötsligt slog det mig att omgivningen ute på fältet verkade mycket bekant och då inser jag att detta var sträckan som vi sprang skolmästerskapen på under mellanstadiet. Min gymnastiklärare hade en dotter som var hyfsat duktig på längskidåkning. Detta var nog en av de främsta anledningarna till att vår skoljogg skiljde sig markant från övrigas. Istället för att typ harva runt 2-3 km så avgjordes det årliga skolmästerskapet på en 8 km lång runda på Järvafältet. Rätt långt för barn mellan 10 - 12 år.

Nåväl, rundan fick helt plöstligt en utpräglad retro-stämpel och trots att kroppen var lite lagom seg så stimulerades hjärnan av alla minnen. Hur gick det då i skolmästerskapen? Well, jag har för mig att det blev seger i årskurs fem och sex och att jag i femman satte ett skolrekord med några minuter. Sluttiden? 32:05. Exakt. Minns det som igår. Minns också att sträckan var korrektmätt då läraren mätt upp den med mäthjul (detta var liiite före GPS:ens tid). Efter loppet muttrade gympaläraren åt mig att jag nog skulle gå med i en friidrottsklubb. Detta var dock något som absolut inte intresserade mig för fem öre. Det var liksom inte aktuellt att byta bort fotbollen där alla kompisar fanns för att inleda en friidrottssatsning. Så fel man kunde ha, borde nog lytt gympalärarens råd. Men i min omgivning vid detta tillfälle fanns det inte någon som tränade eller hade kunskap om friidrott.

Någon gång framöver så lovar jag skriva en post om hur det sedan kom sig att jag som 26-åring började med löpning. Men en liten teaser kan jag ge er. Orden vadslagning och marathon har tung inverkan.

2008-10-21

Lågtryck

Morgonjogg med Venla i babyjoggern. Vader och baksida lår känns fortfarande rätt möra sedan söndagens lopp så jag joggade på i rätt makligt tempo. Vädret är inte riktigt lika stabilt och fint som i Italien. Istället för torrt, varmt och vindstilla klimat så möttes jag av spöregn, kyla och snålblåst.

Efter hemkomst och dusch var det rastning av Venla på öppna förskolan. Kul för Venla att träffa en massa andra lekkamrater och samtidigt lite roligt för Pappa Patrik som kan snacka lite strunt med de andra föräldrarna.

Nu väntar en liten siesta och sedan hämtning av Elias på dagis, mat-shopping och sedan dagens andra pass. Förhoppningsvis är benen lite piggare då.

2008-10-20

Cremona Halfmarathon

Starten. Jag till vänster och Lill-Larsa strax till höger.
Foto: Thomas Windestam


Det var ett gäng förhoppningsfulla svenskar som begav sig ner till Italien, Cremona. Med facit i handen kan vi väl säga att merparten av oss inte var särskilt nöjda med våra insatser och att banan inte upplevdes så snabb som vi trott.

Under fredagskvällen bodde vi en natt i Bergamo innan vi vid lunchtid på lördagen tågade vidare till Cremona. Väl där inkvarterade oss vid hotellet och hämtade sedan ut våra nummerlappar. Efter detta utspelades en lite märklig scen. Då vi som bäst står och grottar bland olika löpprodukter i sportutställningen kommer det fram en minst sagt vimsig och lite desperat kvinna och babblade på knacklig engelska att hon vill ge oss lite presenter i form av ost. Ok, vi fattade inte riktigt vad det hela handlade om innan tävlingsledaren kom fram och på perfekt engelska meddelade att vi var bjudna på kvällens presentation av de seedade herrarna och damerna. Vidare bokstavligen bad han oss motta kvinnans presenter då hon tydligen hade övat på detta ögonblick i tre månader. Vi skrattade gott och mottog sedan en hel bunt med fin parmesanost. Sweet! Under kvällens presentation var det sedan ett otaligt antal kostymnissar som babblade oavbrutet på italienska vilket måste betraktas som rätt märkligt då merparten av de som var där antingen var från Kenya, Marocko eller Sverige.

Starx efter starten. Många öppnar hårt. Ofta för hårt.
Foto: Thomas Windestam


Uppstigning suligt tidigt på söndag morgon för att hinna väcka kroppen i god tid. Vädret var perfekt, vindstilla, torrt och runt 11 grader. Starten var som alltid i de italienska loppen en smärre chockartad upplevelse. Distade mickar på extrem hög volym skalderade ut order på italienska som jag inte fattade ett smack av. Skrik och skrän där vartannat ord var Forza ekade mellan husen vid startrakan. Jag tror inte jag hade en högre puls på hela loppet än i starten. Sedan inträffar på kort tid några konstiga incidenter. Helt plötsligt rusar en kenyan i orange linne iväg med en ruskig fart, sedan smäller det till och startskottet har gått av. Måste vara en av de tre mest solklara tjuvstarter jag någonsin sett. Knappt 800m var det dags för nästa bisarra händelse. En av de seedade marockanerna, en liten nätt kille med gam-käke och blick som skulle fått Christer Pettersson att se ut som en snäll farbror ur någon av Astrid Lindgrens barnböcker, ligger helt plötsligt i ett gatuhörn och fullständigt vrider sig av smärta. Min uppfattning av marockaner är att de rätt ofta bryter lopp (no offense), men att göra det efter mindre än en kilometer på en halvmara måste väl ändå betraktas som ett svårlaget rekord? Ingen av oss begrep vad som hände med honom. Han verkade ta sig för bröstet så min initiala tanke var stroke men sedan såg vi honom efter loppet pigg och fräsch. Kanske krockade han med en lyktstolpe? Högst märkligt då han typ låg längst fram och hade fri sikt.

Tillbaka till loppet. Jag startade hyfsat kontrollerat och jobbade mig sedan ikapp en klunga som jag efter tre kilometer gick i från. Den ende som följde mig sedan var Handbolls-polacken (Marek) och vi bildade sedan ett litet tåg med mig som draglok. Framför oss skymtade vi hela tiden Lill-Larsa som låg ca minuten före. Och så här såg det sedan ut ända fram till kilometer 17. Vakumlöpning utmed nygödslade åkrar utanför Cremona med Marek klistrad som ett frimärke i ryggen. Det var lite så man ruttnade. Jag hade ju främst hoppats på ett brett startfält med en bra klunga man kunde hänga med. Nu kändes det mer som ett snabbdistanspass tillsammans med Marek och det hade vi ju lika gärna kunnat genomföra i Stockholm. Strax innan milen kom vi in till en rondell där funktionärerna stod och sov. Eftersom det inte fanns en löpare i närheten så visste vi inte var vi skulle ta vägen. Då vi vek av i rondellen skrek de helt plötsligt till och vi begrep att vi sprungit fel. Milen passerades på 32:13 och jag hade då fortfarande sub 1:08 inom räckhåll men jag hade på känn att det skulle bli tufft då jag inte hade någon klunga att hänga med och således fick borra mestadels själv. Vid 17 km började jag sakta glida ifrån Marek och jag kunde sedan utöka detta försprång successivt in till mål. Strax efter 19 km kom dock nådastöten som verkligen sabbade chansen till sub 1:08. Återigen står det två funktionärer och sover siesta och istället för att vinka in mig på rätt gata så tvingas jag chansa och upptäcker ganska snart att detta inte var rätt gränd. Tvärnitar och får springa ut igen och försöka hitta löprytmen igen. Bakom mig hör jag hur funktionärerna skriker men det är ju så dags då. När något sådant här sker så sent in i loppet så förstärks alla dessa negativa tankar och känslor. Inombords kokade jag men lyckades ändå få fart på benen igen och tillslut gå i mål som 12a med tiden 1:08.23. Pers med en sekund. Före mig var det fem kenyaner, tre marockaner två italienare och en svensk (Lill-Larsa), således blev jag fjärde europe.

Så här såg det ut under större delen av loppet. Jag och Handbolls-polacken på utflyckt i Italien. Alternativ tolkning av bilden: Sumobrottaren och Hulken.
Foto: Thomas Windestam


Trots att jag 'bara' persade med en sekund är jag rätt nöjd med min insats. Med tanke på banans tråkiga karaktär, avsaknad av draghjälp och fellöpet så vet jag att det finns en hel del sekunder att kapa. Sub 1.08 känns inom räckhåll och förmodligen bör det gå att kapa lite till. Marek skall dock ha ett stort tack för att han pressade och flåsade mig i nacken så länge som han gjorde. Utan hans hjälp hade det säkerligen runnit iväg några dyrbara sekunder!

Målgång och pers med en sekund.
Foto: Thomas Windestam


Sammanfattningsvis var det inte så många i vårt löpgäng som fick på något direkt bra race. Lill-Larsa 1:07.31, Handbolls-polacken 1:08.41, Unicorn-Linus 1:10.37, Herr Larm 1:11.13 och Grodlårs-Cedden 1:13.45. Men vi hade det iallafall riktigt kul tillsammans och det lättade trots allt upp det hela en aning!

Prisutdelning. Windestam sa att man skulle säga apelsiiiiiiin!
Foto: Thomas Windestam


Alla resultaten (klicka på knappen 'Classifica on line') »

2008-10-17

Avresa

Idag är det dags för avresa till Cremona, Italien. Det är ett brett och fint löpmeriterat löpsällskap jag reser med. Eller vad sägs om Larmen, Unicorn-Linus, Handbolls-polacken, Grodlårs-Cedden och ingen mindre än Lill-Larsa. Det skall verkligen bli kul att se vad Lill-Lars kan hitta på där nere. Han är ju tillbaka från sina ryggbesvär och kanske kan utmana några av de bättre kenyanerna.

Nåväl, Ryan Air tar oss ikväll till Bergamo och där övernattar vi. På lördag morgon tar vi tåget från Bergamo till Cremona och hinner förhoppningsvis reka banan lite samt hämta ut nummerlappar mm. På söndag morgon är det sedan skarptläge och fullt fokus på de 21.1km som skall avverkas.

2008-10-16

Regn och vård av kropp

Morgonjogg med Venla i babyjoggern. Så långt allt gott. Vädret däremot var inte särskilt inbjudande. Mulet så det nästan var mörkt och regnet fullständigt haglade ner från skyn. Inte mycket att orda om, bara att bege sig ut och nöta av några lätta kilometer för att sedan tina upp i duschen. Venla verkade dock ha det bra bakom den skyddande plasten runt babyjoggern och passade på att ta en liten extra tupplur.

Under eftermiddagen var det återigen dags för inköp av ny vinterjacka. Jag vet, jag köpte en för bara någon vecka sedan men jag ville så gärna även ha en kortare modell (skuren vid midjan). In till Naturkompaniet och frossa bland alla trevliga plagg de har till försäljning. Och resultatet? Hade hemskt gärna velat köpa en jacka i rött men (tyvärr?) blev det återigen en i färgen svart. Jag tror mina senaste sex jackor som inhandlats varit svarta. Måste verkligen försöka variera mig men färgen svart tilltalar mig ofta och brukar vara ett säkert kort. Nåväl, nöjd med inköpet och sedan raskt vidare till Naparapat-Helena för lite vård av kroppen och dess muskler. Det var cirka fem veckor sedan sist och det brukar vara lagom med dessa intervall för att kolla upp så att allt är bra med kroppen så man inte åker på någon onödig belastningsskada.

2008-10-15

Genrep med flyt

Igår var det sista genrepet inför Cremona Halvmarathon. På grund av lite olika anledningar kunde jag inte köra passet idag (onsdag) så det blev det bara en återhämtningsdag sedan Hässelbyloppet. Inte helt optimalt men det fick gå ändå. Jag tyckte mig inte ha fått till ett maxlopp på tävlingen i söndags så jag hade på känn att det fanns lite krafter kvar i kroppen.

Värmde upp och rekade samtidigt en hyfsat flack bana runt Silverdal och Tegelhagen. Sedan var det dags för 3x4km i 3:10-fart (12:40 per intervall) med 3 minuters pausjogg mellan intervallerna. Till skillnad från den aviga och kantiga löpningen under Hässelbyloppet i söndags så flöt det på bra under gårdagens pass. Tekniken stämde och jag kunde springa avslappnat under hela passet. Det var således bara att koppla på autopiloten och bränna av intervallerna. Snittpulsen var genomgående låg och fin och mellantiderna enligt plan. Visst, någon sekund extra blev det men jag skyller på lite motlut och framför allt en lite sulig vind. Mellantiderna blev:

1. 12:43.0 (3:10.8)
2. 12:43.5 (3:10.9)
3. 12:42.9 (3:10.7)

Detta var precis det formbesked jag ville ha inför den stundande halvmaran. Tiderna spelar inte så stor roll då det kan diffa lite beroende på banprofil, brist på sällskap och jobbig motvind. Men det jag tar med mig som positivt var hur lätt passet flöt på och att jag kunde springa avslappnat och kontrollerat. Flyt, teknik och fokus kommer bli viktiga detaljer då det jagas sekunder borta i Italien på söndag.´

2008-10-14

Mys

Igår morse låg Venla och jag och drog oss lite i sängen innan det var dags att kliva upp och tackla ännu en måndag. Utanför hörde jag hur Elias varvade upp tempot i lekrummet för att sedan komma in skenande genom sovrumsdörren.

Elias: Hej, vad gör ni?
Patrik: Morn, vi ligger här och drar oss lite.
Elias: Ska ni inte gå upp snart?
Patrik: Jo'rå. Men vill du inte krypa ner här och mysa en stund med oss?
Elias tvekar en stund
Elias: Kan jag väl. Vänta så hämtar jag det.
Pappa Patrik lite överraskad
Patrik: Hämta? Vad är det du skall hämta?
Elias: Chipspåsen!
Pappa Patrik nu mycket förvirrad
Patrik: Chipspåsen? Vad ska du med den till?
Elias: För att mysa så klart!

Och precis i det ögonblicket trillade polletten ner.
Chipspåsen används ju för fredagsmys.
Men att börja en måndagsmorgon med att smula ner sängen med chips var inte riktigt det slags mys jag hade i åtanke.

2008-10-13

Hässelbyloppet

Joel Lewis-Jonsson, Erik Sjöqvist och jag.
Foto: Thomas Windestam


Säsongens sista tävling på svensk mark och äntligen fick jag till det någorlunda på ett Hässelbylopp! Genom åren har det varit skador, sjukdomar eller tävling nära inpå som förstört möjligheterna till en framskjuten placering och tid.

Det höll dock på att bli en utebliven start. På väg till tävlingen hade det skett en bilolycka vid Hjulstakorset. Helt stopp och all trafik omdirigerades till andra vägar. Lite panikslagen satt jag och familjen och krypkörde på ettan och såg minuterna ticka iväg. Jag kom dock fram i tid och hann faktiskt med en stressad uppvärmning tillsammans med Herr Larm. Då jag skulle ta på mig shorts och tävlingslinne så pajkade Polar-klockan. Dess armband bara föll i bitar och där försvann möjligheten till banprofil och mellantider från loppet. Det var verkligen fint höstväder under tävlingen, solsken och en behaglig temperatur på lite drygt 12 grader. Tyvärr blåste det som attan vilket vi bistert fick uppleva under loppet.

Starten gick och Sjökan tillsammans med en hel hög av importerade Hässelby-Marockaner drog iväg. I den klungan fanns även Landin och Woldu. Jag tillsammans med Tjärdal, Fjärlismannen och Unicorn-Linus låg en bit bakom . Med i denna klunga fanns även en Göta-löpare som jag inte kände igen. Efter loppet fick jag reda på att det var Joel Lewis-Jonsson. Jag och Joel slog följe till tredje kilometern då vi passerade Boafif som parkerade efter en tvär kurva och kort därefter sprang vi om två till marockaner. Benen kändes hyfsat pigga men jag hade inget direkt flyt i löpningen utan fick jobba för att hålla tempot uppe. Kände mig lite kantig och avig i löpningen men det rullade iallafall på. Joel fick här en lucka på ett tiotal meter och jag befann mig i en liten svacka. Revanschlusten från Lidingöloppet gjorde dock att jag bibehöll fokus och gnetade på trots att jag inte fick något gratis. Vid fem kilometer passerade jag en trött Woldu och sedan efter ett par skarpa och knixiga svängar så vände banan hemåt mot mål. I samband med detta gick vi in i ett backigare parti och motvinden grinade oss bokstavligen i fejset.

Dags för målgång efter spurt.
Foto: Thomas Windestam


I backarna efter fem km så kom jag ikapp Joel och vi slog följde. Joel drog ifrån lite på flacklöpningen men jag tätade då det gick uppför. Framför oss skymtade vi Landin som verkade ha tappat fart och vid 8.5 km kom vi ikapp. Strax efter 9km drog jag upp tempot för loppets avslutning och Landin släppte då. Joel låg dock som klistrad vid min rygg och skuggade mig. Nu var det alltså dags för slutskedet av loppet och en kamp om andra platsen – fullt fokus med andra ord. Jag hade som sagt inte haft en bra känsla under loppet men försökte få lite mental-pepp genom att tänka tillbaka på de spurtsegrar jag gjort under säsongen. Jag var först in i de två skarpa vänstersvängarna in till stadion och i samband med detta lade jag på en spurt. Kände att jag fick till en bra fartväxel och kunde sedan under upploppet på tartanen utöka mitt försprång till en marginal på sex sekunder. Verkligen skönt med en andraplats och ännu seger i en spurtduell. Tiden 31:23 är jag trots allt ganska nöjd med, med tanke på den besvärliga vinden och den kantiga löpningen under loppet. Prisutdelning tillsammans med Joel och den suveräne segraren Sjökan. Inte varje dag men får kliva upp på pallen med Raggarn från Gnesta himself. Fick även en segerpremie på 2000 balobas som säkerligen kommer till användning framöver.

Avslutningsvis kan man ju fråga sig var Hässelbyloppet fått sitt rykte om att vara en snabb bana? Jag håller med Snusan när hon anser att loppet fått ett oförtjänt gott rykte. Den är mycket vindkänslig, knixig, halkig (höstlöven), bitvis backig (andra hälften) och dessutom rätt tråkiga kilometer. Hur som helst är jag lite förhoppningsfull inför Cremona halvmarathon nästa helg. Om väder och löpkänslan är bättre då så kan det gå riktigt bra.

Alla resultaten »

Mannen, myten, legenden.
Mr. ALJ alltså...
Foto: Thomas Windestam


2008-10-10

Ny pryl

Lugn dag med inköp av ny teknik.
Kul som alltid.

I somras, lagom till 3G-varianten kom ut, pensionerade jag min 2G Iphone till förmån för en Nokia E71. Sedan dess har Itelefonen legat i en skrivbordslåda och samlat damm. Under konferensresan delade jag rum med en kollega som precis köpt sig en mini-PC och han satt och flashade den för mig så fort han kunde. Damn him to hell!

Prylgalen som jag är så kunde jag självfallet inte stå emot. Så jag lade upp en liten annons på Blocket och 15 minuter efter den publicerats hade redan de första hört av sig. Sweet!

Alltså, iväg strax innan lunch och sålde min gamla telefon och sedan direkt inköp av en mini-PC, Acer Aspire One. En mycket trevlig 'liten' sak som främst kommer tjänstgöra som mediaspelare och surfdator. Perfekt att ha med sig till landet, i bilen för barnen eller bara lite slö-surfande i trädgården.

Nåväl, hann även med att rasta benen en kortis efter det att Mamma Marika kommit hem från jobbet. Benen kändes mycket pigga och jag fick hålla i handbromsen för att de inte skulle pinna på onödigt fort. Hoppas att kroppen sugit upp den senaste tidens hårda träning så man kan genomföra Hässelbyloppet i hyfsad stil. Det loppet har gäckat mig genom åren och jag har aldrig fått till ett bra race där. Det har antingen varit skada, förkylning eller hård tävling nära inpå som pajkat resultaten. På söndag tar jag dock friska nya tag och hoppas på ett bra race med god sparring utmed banan. Primärt blir det dock ett förberedelsetest inför Cremona halvmarathon veckan efter.

2008-10-09

Diplomat

Igår var det simskola för Elias. Innan lektionen började tog simläraren närvaro. Barnen fick då svara att de var där samt berätta vilket djur som var deras favorit.

Simläraren: Är Anton här?
Anton: Ja! Jag tycker mycket om lejon.
Simläraren: Jonathan?
Jonathan: Här! Mitt favorit djur är tiger
Ingen direkt surprise att killarna tog just lejon och tiger
Simläraren: Elias då, är du här?
Elias: Ja!
Elias funderar en stund
Elias: Jag gillar faktiskt alla djur!

Lille käre Elias, min son och stolthet!
Ibland blir jag helt tagen av dina svar.
En sann diplomat ut i fingerspetsarna.

2008-10-08

Långintervaller

Tillbaka på svensk mark och tillbaka till svenskt träningsupplägg. Som jag längtat! I måndags, dagen efter resan hem från Krim, vankades det långa intervaller. Coachen lämnade initialt ett intervallpass som kändes relativt lätt men ändrade sig under natten och kontrade med ett pass av klart brutalare karaktär.

Med stundande Cremona halvmarathon i åtanke så hade Lamas skissat upp 3x7km i 3:15-fart med 3 min ståvila mellan intervallerna. Kroppen var sliten efter konferensresan och jag skall erkänna att jag var mycket osäker på om den skulle palla med detta pass. Första intervallen (om man nu kan säga det om en 7-kilometers-fläng) snittades på 3:16 och andra på 3:18. Så långt tyckte jag att det flöt på hyfsat bra och att jag hade läget under kontroll. Mot slutet av andra intervallen dök Flipp-Flopp-Frida upp från ingenstans i bästa Arwen stil på sin skinande bockstyre-cykel (måste ha varit Skuggfaxe) och gav lite pepp som jag tacksamt mottog. Detta gav mig lite extra krafter vilket verkligen behövdes under tredje intervallen. Under den åkte jag på en del motlut och snittet försämrades till 3:20. Allt som allt snittades de tre intervallerna på 3:18 vilket med tanke på kroppens skick får anses som godkänt. Det var ju trots allt 21km som plogades i denna fart. Kuperingen bland villorna runt Edsviken är ibland lite krävande och jag saknar verkligen flackpartierna runt med Norrmälarstrand och Hammarby sjöstad. Då vi bodde närmare stan gick det att hitta långa flacka partier utan direkta backar. Här i Sollentuna är det tyvärr inte lika lätt och jag harvade runt mina 24 km på samma vägar fram och tillbaka.
Pannben?
Jepp!

Idag var det ett litet annorlunda upplägg på intervallerna. Kortare saker men i högre fart. 2 x 3/2/1km på 9:30/6:12/3:05 med 2 min ståvila mellan intervallerna. Kroppen var om än mer sliten än i måndags då jag gett den dryga 20 km varje dag sedan hemkomsten. Genomled första intervallen och fick sedan lite bättre fart och flyt i löpningen. Utfallet blev 9:25/6:07/3:03 och 9:30/6:12/3:01. Jag lyckades således matcha Lamas skiss men fick slita för tiderna lite mer än jag önskar. Nu minskar jag mängden en aning för att låta kroppen suga upp träningen och sedan blir det full fart under Hässelbyloppet som blir sista tävlingen på svensk mark för den här säsongen.

2008-10-07

Städare

Idag utspelades följande scen på dagis.

En liten flicka kommer fram till mig, Venla och Elias. Jag håller precis på att lasta ur barnen från babyjoggern. Pappa Patrik är upp-hottad i Asics senaste vinterkollektion bestående av lång-tights, vindjacka och matchande mössa och handskar. Efter lämningen av Elias skall det springas vidare en bit med Venla.

Liten flicka: Hej!
Patrik: Hej på dig!
Liten flicka: Är du Elias pappa?
Patrik: Ja det är jag.
Den lilla flickan tittar på mig med stora ögon
Liten flicka: Ska du städa här?
Pappa Patrik mycket förvånad
Patrik: Nja, jag tror inte det. Varför frågar du det?
Liten flicka: Du har ju sådana kläder på dig.

Så där fick man det svart på vitt. Jag är tydligen ingen löpare utan istället en förklädd städare. Men skall jag vara ärlig har jag nog aldrig sett en städare i tights och vindjacka. Jag mer eller mindre utgår från att flickans föräldrar inte tillhör kategorin löpare. Eller så tillhör de kategorin löpare som väljer att lunka runt i på tok för stora och säckiga bomullsoveraller.

2008-10-06

Tillbaka från Jalta

Utsikten från hotellet var magnifik!

Då är jag tillbaka in da hood efter fem dagar vid Jalta på Krim-halvön, Ukraina. Konferensresan var mycket trevlig och bjöd på både intressanta samtalsämnen tillsammans med kollegorna samt utflykter och goda måltider.

Hotellet i sig, Palmira Palace, var riktigt inbjudande med fantastisk utsikt mot Svarta havet. Att det sedan låg en bit upp i bergen gjorde vyn från balkongerna ännu mer magnifik. Vädret vid Jalta var mestadels soligt och runt 20 - 25 grader. På grund av Jaltas omgivande berg och närhet till havet så får området ett nästan subtropiskt mikroklimat. Hela området kan mest liknas vid en stor beach/spa-resort och fungerar som semesterparadis för många ryssar.

Ett intressant utflyktsmål var Livadiapalatset där den historiska Jalta-konferensen med Stalin, Roosevelt och Churchill hölls i februari 1945. Vi besökte ett berömt vineri vid namn Massandra Winery och åkte även till Balakava där vi fick en historisk lektion om det berömda slaget som ägde rum där under Krim-kriget. Under detta slag myntades det klassiska uttrycket The Thin Red Line. Bara en sån sak!

Lite löpning hann jag även med. Ett pass på de serpentin-ringlande vägarna. Inte helt lätt att hålla jämnt tempo då det är bergsklättring i ca 600m och sedan ett likadant utförslöp. Och så där höll det på, upp och ner, kryddat med vettvilliga bilförare och avsaknad av trottoar. Men vad sjutton, man är ju desperat så måste ut och rasta benen. De övriga passen bedrevs på hotellets enda löpband. Ett inte allt för stabilt sådant vars maxfart bara var 16 km/h vilket fick till följd att jag körde ett backintervallpass men med 5 procents lutning.

Livadiapalatset där Jalta-konferensen hölls 1945.

2008-10-01

Inkvarterad i Jalta

En händelserik första dag på konferensresan är nu strax lagd till handlingarna. Anlände i Simferopol (Krim-halvön) under eftermiddagen och bussades sedan vidare till Jalta. Busschauffören var lite semi-suspekt och hade bitvis lite svårt att hitta vägen till hotellet. Det hela slutade med att han uppe i bergen försökte sig på en fuling och körde mot trafiken på en smal enkelriktad sidoväg (störst går verkligen först i det sammanhanget) bara för att bli upplockad av herr Polisen då vi kom ut från gatan. Så där stod hela företaget med händerna i fickorna. Vad göra när Polisen plockat in chauffören på förhör?

Han blev dock släppt en stund senare och vi kunde då ta oss till en väntande båt-sightseeing ut med Jaltas strandpromenad. Fint som attan. Därefter tillbaka till hotellet och middag. Under kvällen var det bar-häng och lite spa-badande för mina kollegor. Själv stod jag i min ensamhet och mosade in några lätta kilometer vid ett löpband i gymmet till 23:00 då det kom in en snäll liten flicka och deklarerade på knacklig engelska att de minsann stängde nu. Enda smolket var att bandet inte går snabbare än 16 km/h. Så när (om) det skall springas kvalité så måste det göras på de extremt kuperade serpentinvägarna i området där hotellet ligger. Att följa Coach Lamas skiss på att ligga runt 3:10 per km kan bli extremt knepigt, trots att jag gillar att knapra höjdmeter.

Nu sömn.