2008-10-20

Cremona Halfmarathon

Starten. Jag till vänster och Lill-Larsa strax till höger.
Foto: Thomas Windestam


Det var ett gäng förhoppningsfulla svenskar som begav sig ner till Italien, Cremona. Med facit i handen kan vi väl säga att merparten av oss inte var särskilt nöjda med våra insatser och att banan inte upplevdes så snabb som vi trott.

Under fredagskvällen bodde vi en natt i Bergamo innan vi vid lunchtid på lördagen tågade vidare till Cremona. Väl där inkvarterade oss vid hotellet och hämtade sedan ut våra nummerlappar. Efter detta utspelades en lite märklig scen. Då vi som bäst står och grottar bland olika löpprodukter i sportutställningen kommer det fram en minst sagt vimsig och lite desperat kvinna och babblade på knacklig engelska att hon vill ge oss lite presenter i form av ost. Ok, vi fattade inte riktigt vad det hela handlade om innan tävlingsledaren kom fram och på perfekt engelska meddelade att vi var bjudna på kvällens presentation av de seedade herrarna och damerna. Vidare bokstavligen bad han oss motta kvinnans presenter då hon tydligen hade övat på detta ögonblick i tre månader. Vi skrattade gott och mottog sedan en hel bunt med fin parmesanost. Sweet! Under kvällens presentation var det sedan ett otaligt antal kostymnissar som babblade oavbrutet på italienska vilket måste betraktas som rätt märkligt då merparten av de som var där antingen var från Kenya, Marocko eller Sverige.

Starx efter starten. Många öppnar hårt. Ofta för hårt.
Foto: Thomas Windestam


Uppstigning suligt tidigt på söndag morgon för att hinna väcka kroppen i god tid. Vädret var perfekt, vindstilla, torrt och runt 11 grader. Starten var som alltid i de italienska loppen en smärre chockartad upplevelse. Distade mickar på extrem hög volym skalderade ut order på italienska som jag inte fattade ett smack av. Skrik och skrän där vartannat ord var Forza ekade mellan husen vid startrakan. Jag tror inte jag hade en högre puls på hela loppet än i starten. Sedan inträffar på kort tid några konstiga incidenter. Helt plötsligt rusar en kenyan i orange linne iväg med en ruskig fart, sedan smäller det till och startskottet har gått av. Måste vara en av de tre mest solklara tjuvstarter jag någonsin sett. Knappt 800m var det dags för nästa bisarra händelse. En av de seedade marockanerna, en liten nätt kille med gam-käke och blick som skulle fått Christer Pettersson att se ut som en snäll farbror ur någon av Astrid Lindgrens barnböcker, ligger helt plötsligt i ett gatuhörn och fullständigt vrider sig av smärta. Min uppfattning av marockaner är att de rätt ofta bryter lopp (no offense), men att göra det efter mindre än en kilometer på en halvmara måste väl ändå betraktas som ett svårlaget rekord? Ingen av oss begrep vad som hände med honom. Han verkade ta sig för bröstet så min initiala tanke var stroke men sedan såg vi honom efter loppet pigg och fräsch. Kanske krockade han med en lyktstolpe? Högst märkligt då han typ låg längst fram och hade fri sikt.

Tillbaka till loppet. Jag startade hyfsat kontrollerat och jobbade mig sedan ikapp en klunga som jag efter tre kilometer gick i från. Den ende som följde mig sedan var Handbolls-polacken (Marek) och vi bildade sedan ett litet tåg med mig som draglok. Framför oss skymtade vi hela tiden Lill-Larsa som låg ca minuten före. Och så här såg det sedan ut ända fram till kilometer 17. Vakumlöpning utmed nygödslade åkrar utanför Cremona med Marek klistrad som ett frimärke i ryggen. Det var lite så man ruttnade. Jag hade ju främst hoppats på ett brett startfält med en bra klunga man kunde hänga med. Nu kändes det mer som ett snabbdistanspass tillsammans med Marek och det hade vi ju lika gärna kunnat genomföra i Stockholm. Strax innan milen kom vi in till en rondell där funktionärerna stod och sov. Eftersom det inte fanns en löpare i närheten så visste vi inte var vi skulle ta vägen. Då vi vek av i rondellen skrek de helt plötsligt till och vi begrep att vi sprungit fel. Milen passerades på 32:13 och jag hade då fortfarande sub 1:08 inom räckhåll men jag hade på känn att det skulle bli tufft då jag inte hade någon klunga att hänga med och således fick borra mestadels själv. Vid 17 km började jag sakta glida ifrån Marek och jag kunde sedan utöka detta försprång successivt in till mål. Strax efter 19 km kom dock nådastöten som verkligen sabbade chansen till sub 1:08. Återigen står det två funktionärer och sover siesta och istället för att vinka in mig på rätt gata så tvingas jag chansa och upptäcker ganska snart att detta inte var rätt gränd. Tvärnitar och får springa ut igen och försöka hitta löprytmen igen. Bakom mig hör jag hur funktionärerna skriker men det är ju så dags då. När något sådant här sker så sent in i loppet så förstärks alla dessa negativa tankar och känslor. Inombords kokade jag men lyckades ändå få fart på benen igen och tillslut gå i mål som 12a med tiden 1:08.23. Pers med en sekund. Före mig var det fem kenyaner, tre marockaner två italienare och en svensk (Lill-Larsa), således blev jag fjärde europe.

Så här såg det ut under större delen av loppet. Jag och Handbolls-polacken på utflyckt i Italien. Alternativ tolkning av bilden: Sumobrottaren och Hulken.
Foto: Thomas Windestam


Trots att jag 'bara' persade med en sekund är jag rätt nöjd med min insats. Med tanke på banans tråkiga karaktär, avsaknad av draghjälp och fellöpet så vet jag att det finns en hel del sekunder att kapa. Sub 1.08 känns inom räckhåll och förmodligen bör det gå att kapa lite till. Marek skall dock ha ett stort tack för att han pressade och flåsade mig i nacken så länge som han gjorde. Utan hans hjälp hade det säkerligen runnit iväg några dyrbara sekunder!

Målgång och pers med en sekund.
Foto: Thomas Windestam


Sammanfattningsvis var det inte så många i vårt löpgäng som fick på något direkt bra race. Lill-Larsa 1:07.31, Handbolls-polacken 1:08.41, Unicorn-Linus 1:10.37, Herr Larm 1:11.13 och Grodlårs-Cedden 1:13.45. Men vi hade det iallafall riktigt kul tillsammans och det lättade trots allt upp det hela en aning!

Prisutdelning. Windestam sa att man skulle säga apelsiiiiiiin!
Foto: Thomas Windestam


Alla resultaten (klicka på knappen 'Classifica on line') »

11 kommentarer:

Dunceor sa...

Verkar ju vara ett riktigt värdelöst lopp med tjuvstarter och två fellöpningar. Jag var inne på sidan igår och försökte se om det fanns någon live-uppdatering men eftersom italienare tydligen tokvägrar engelska så gav jag upp efter någon minut.

Pers är ju alltid skoj även om det helt klart fanns ju kapacitet till mer än pers med en sekund.

Ellinor sa...

Aj då men jag hoppas du fick god mat och gott kaffe. Men ett litet "snyggt!" till en-sekundsperset kan jag få ge :-)

Lorenzo sa...

Dunceor, gå in på Midnattsloppets hemsa och försök få ngn info på engelska.

Pröva ngr av dom andra största loppen i landet, som Vår Ruset, Hässelbyloppet, Karlstad Stadslopp, Springtime i Helsingborg, Hässelbyloppet...

Jag kan villigt erkänna att vi aldrig har funderat på att skriva på engelska på Kungsholmen Runt och ändå är det en kenyan som har banrekordet.

Anledningen är enkel. Cremona är inte ngt stort lopp och riktar sig inte mot utlandet. Afrikanerna som dominerar är bosatta i Italien. Det svenska gänget kom på eget initiativ. Och jag undrar hur många arrangörer här i landet som skulle välkomna ngr utländska löpare med Västerbottenostar.

Inte ens "The world's largest cross-counry race" (fel redan där) imponerar särskilt mkt. "Fees and Groups" lär inte många engelsktalande begripa vad det står för. Och då finns det ändå engelsmän i IFK Lidingö!

Ja gå in på http://www.lidingoloppet.se/start/invitation_eng.cfm?Rac_ID= och se om du hittar ens en resultatlänk på engelska.

Dunceor sa...

lorenzo: Jo jag förstår vad du menar och vi borde vara bättre på det också tycker jag. Har lite folk på jobb som inte är svenskar som har frågat mig om lite lopp så jag förstår problematiken.

Nu trodde jag förvisso att detta var ett lopp som riktade sig mot utlänningar så det var egentligen där felet låg från min sida.

Nu har jag inte makten att ändra detta då jag inte arrangerar några lopp (eller är med i en förening ens) men om du är den jag tror du är så har du ju lite makt där. Svenska lopp verkar uppskattade bland folk från utlandet så jag tycker man borde skriva informationen på engelska! Jag förstår om detta är extra jobb och därför inte blir gjort men då har man tänkt på det i alla fall.

Tack för svaret i alla fall, man ska inte alltid se saker från enbart en vinkel.

Jonas sa...

http://www.google.com/language_tools

Denna översätter även italienska sidor till svenska. Läsningen blir ganska kul.

swyzak sa...

Bra jobbat mannen... Kanske karta är nå´t att ha med sig nästa gång?

Patrik Engström sa...

Dunecor, Lorenzo & Jonas:
Jag hade tänkt lägga mig i denna diskussion men ni klarar er så bra själva! :)

Men oavsett om de inte kan prata engelse så tycker man att de borde kunna vinka in löparna på rätt gator... Det klara vi väl av här hemma i Sverige?

Patrik Engström sa...

Ellinor:
Tack för pepp. Mat, kaffe och sällskap höll absolut högtsa klass. Synd bara att loppet inte klaffade hela vägen...

Patrik Engström sa...

Swyzak:
Karta och kompass är nog det som gäller i framtiden.

J.O sa...

Grattis till pers! Nästa liv, när jag inte e skadad var 3:e månad tycker jag du o jag ska åka iväg och köra en snabb halvmara i utlandet. Vi båda har typ samma tidsmål och kan hjälpas åt. Gjuten succé! ;)

Patrik Engström sa...

J.O:
Tjena, kul att höra av dig! Hur ere med revbenet? Börjar det läka ihop? Kan du träna? Jag har många många frågor, du får lämna en kort rapport så man vet hur rehaben går. Och det där med att springa en halvmara tillsammans i utlandet låter som en grymt god idé. Nästa höst är våi båda i ännu bättre former och kan säkerligen växeldra varandra till fin-fina tider! Tag hand om dig och se till att limma ihop revbenet me' samma!