Mörker och nyårslöften

Om man verkligen anstränger sig går det att le. Trots att vaden är pajko.

Nu är det fan så mörkt här borta i Muminland.
Usla jevvla vad.
Osså är det till på köpet nyår och allt.
Direkt party-sugen är jag inte.

Nåväl, nyårslöften kanske bör avges? Jag har funderat lite kring detta och det hör väl liksom lite till att man skall lova nåt som man ändå inte kommer kunna hålla. Så om man nu skall bli besviken på sig själv, vad skall då bli mitt löfte?

Ett litet axplock:
* Spela fler spel
* Springa två eller fler maror
* Göra milen under 30 minuter
* Inte träna intervaller på bröllopsdagen

Nja, eller så struntar man bara i det hela.
Det blir nog lättast så.
Hur som helst.

Blickar tillbaka på 2008 och får ändå en känsla av dur även om året nu på grund av vad-helvetet slutar i moll. Eller för att citera det eminenta bandet Bob Hund: Dur & moll omvartannat.

Imorn ere dags för årssammanfattningen.
Stay tuned!

Och ni, skåla lugnt!
Gott Nytt År Gott Folk!

Så var det dags igen...

Så där ja!

Nu har man fått vad man förtjänar. Idag är det bröllopsdag och jag inledde firandet med att pipa iväg en liten stund för några fler korta stygga intervaller i Helsinkis inomhushall. Nåt jag bittert skulle få ångra.

Planen denna gång var 3x4x400m där allt skulle pressas i 32''-fart, dvs 64'' per varv och lika lång ståvila. Serievilan var dubbel vila dvs 2:08. Aningen lättare pass än det tidigare och jag sprang snabbare än planen tills jag stack iväg på sista intervallen på andra serien. Och halvägs - popp! Det bara small till i den högra vaden och jag kände direkt att det var riktigt illa. Linkade av och likt en sprinter lade mig ett tag på höjdhoppsmattan innan jag haltade iväg till duschen. Fick tag på en liten kylpåse och lade lite tryck på vaden.

Konsulterade Naprapat-Helena och stack sedan iväg till ett apotek där jag inhandlade några finska pain-killers och bandage. Så nu sitter man här lite halv-hög på smärtstillande och till på köpet en fet bristning i vaden. Bara att stödja sig på benet gör ordentligt ont så det lär nog bli vila i någon dag innan jag måste hitta på nåt sätt att aktivera lungorna.

Så, inomhussäsongen känns lite lagom körd nu. Trist men det är bara att försöka läka ihop vaden och ta tag i träningen så fort som möjligt igen.

Bad och intervaller

Fortfarande kvar i Muminland och under helgen rastades alla familjemedlemmar i Helsingfors stora simhall. Mäktig var den och erbjöd många olika pooler. Den Engströmska familjen höll mest till i en stor barnpool med tempurerat vatten på 33 grader. Till och med jag kunde plaska där ett litet tag innan jag var tvungen att bege mig upp och värma mig i en stekhet bastu.

Jag hann även med ett inomhuspass på lördag. Detta var faktiskt första gången jag satte min fot i en inomhushall i Finland. Inträdet var imponerande billigt, endast två ynka euro. Det är lite skillnad mot inträdet i Sätra hallen där det kostar ca 85 balobas att komma in. Jag tror det billiga priset kan förklaras av att Helsingfors stad går in och subventionerar inträdet (kanske något Stockholm stad skulle börja göra?). Hallen var rymlig och hade både innebandy, basket och gym att erbjuda. Dock var takhöjden aningen lägre vilket gjorde att det kändes lite trängre än tex Sätra.

Intervallpasset blev dock ett stort misslyckande. Jag hade misstajmat matintaget så då jag väl påbörjade uppvärmningen klockan 16 hade jag endast ätit frukost. Inte helt bra. Panik åt en Snickers men det gav liksom ingen direkt effekt. Lamas instruktion var en stege enligt: 3x300/400/500/400/300m och en avslutande 800ing. Allt skulle plogas i 32''-fart, dvs 2:40 per km. Pausen var 35'' ståvila och 100m joggvila samt en serievila på 4 minuter. Jag matchade planen ungefär halvvägs innan det sakta bar utför. Vet inte riktigt vad det berodde på men energibrist är nog en stor orsak samt att jag inte hade med mig rätt skor för korta inomusintervaller. Lite spik och ett par DS Racer hade nog varit önskvärt men de ligger hemma och samlar damm. Nåväl, bara att bryta ihop och komma igen. Ett revaschpass är inplanerat imorn.

Trots en vilodag, båtresa till Finland och julfirande lyckades jag skrapa ihop knappa 11 mil vilket får betraktas som lite plåster på såren.

Einstein

Elias visar stolt upp sitt nybyggda Lego Star Wars rymdskepp!

Elias, 4.5 år, sitter och ritar lite i sitt målarblock.
Pappa borstar tänderna.
Så ropar Elias:

Elias: Pappa, vad kommer efter N i Venlas namn?
Pappa Patrik förvånad.
Patrik: Hur menar du?
Elias: Jo, om man skriver Venlas namn, vad kommer efter bokstaven N?
Pappa fortfarande förvånad.
Patrik: Efter N kommer bokstaven L.

Kort senare kommer Elias springande med sitt bock och visar stolt upp Venlas namn som han skrivit med lite kantiga och spretiga bokstäver. Pappa både stolt och förbluffad på samma gång. Att grabben kunde skriva sitt namn visste jag men att han kunde pränta ner sin systers var en stor överraskning.

Einstein, släng dig i väggen!

På natten när ni sover klär Elias ut sig till Batman och bekämpar ondska!

Yet Another Christmas

Så har julafton passerat.

Den var intensiv, lite små-stressig och alldeles alldeles underbar. Hemma hos Mamma Marikas föräldrar samlades merparten av den finska släkten och vi åt, drack och hade det mycket trevligt. Klappar delades ut hejvilt och barnen frodades precis som barn sig bör under juletid. Pricken över i blev det sköna distanspasset i närområdet strax innan julbordet.

Elias, Venla samt deras två kusiner Kaapo och Paavo gjorde stor grand-slam då de kammade hem 99% av alla klappar. Då dunsten med omslagspapper var avgjord hade Elias kammat hem Lego Star Wars (till Pappa Patriks stora förtjusning), en Batman-dräkt (till Pappa Patriks förtjusning - och ja, jag testade självklart den), en polis-action-station, Bamse badrock, julalbum och sängkläder och ännu mer lego. Venla i sin tur tyckte iofs det var mest kul att riva omslagspapper men kunde ändå i sann genusbetingad anda inkassera spis, servis, lek-matvaror, kassaapparat, ett gäng klänningar och en docka. Phew!

Från oss alla till er alla

Om ni nu mellan julskinkan, dopp i grytan och klapputdelningarna pipit hit för lite läsning så vill jag kort och gott önska er alla en riktigt god jul!

Glögga lugnt!

Nu skall det tydligen infinna sig lite julefrid

Så, nu har vi anlänt till Mamma Marikas föräldrar strax utanför Helsingfors. Mer snö, mer is och mer kyla. Kort och gott mer vinter. Eftersom det sliter ganska hårt att resa med två barn så har jag beslutat mig för lite löpvila idag vilket jag tycker mig vara värd efter 22 träningsdagar på raken. Imorn tar jag dock nya tag och har lite skön julafton-distans inplanerad på förmiddagen. Sedan blir det fullt röj med hela tjocka finska-släkten som kommer på besök. Det lär öppnas ett tre-siffrigt antal julklappar så vi lär nog hålla på med det till småtimmarna. Nåväl, jag kan tänka mig värre saker att pyssla med!

Båtresan hit förflöt relativt smidigt förutom att det började gunga som attan runt 22-snåret. Gunget berodde dock inte på öset från discot utan från en mindre storm som vi tydligen var tvungna att segla rakt in i. Som tur var hade vi precis hunnit krypa ner i kojs så det hela blev inte så blodigt.

Dagen till ära har herrarna i Kent drabbats av julefrid och bjussat på en ny låt som man kan tanka ner gratis (alltså gratis som i fullt lagligt) via deras officiella hemsa. Gillar man Kent så gör man sig själv en tjänst genom att ladda ner den.
Helst nu på en gång.
Eller som Nike förmodligen skulle formulera sig:
Just Do It!

Förkylt var det här

Lagom till avresan till Finland och julfirandet har jag och merparten av familjemedlemmarna gått och blivit förkylda. Mjerda! Jag har attans ont i halsen och känner mig sådär lagom överkörd. Allt som normalt sett inte tar någon energi blir helt plötsligt ruggigt jobbigt. Vi får se hur pigg man är på Finlandsfärjan idag. Nåväl, huset e städat, alla klapparna inslagna. Nu skall 'bara' klapparna och all packning mosas in i bilen. Det är högst tveksamt om allt får plats.

Så, en förkylning... Upptäckte redan på lördagen att allt inte stod rätt till med kroppen. Jag och Grodlårs-Cedden mötte upp varandra för lite intervaller i Sätra Hallen. Cedden körde 400ingar och jag 600ingar. Totalt sett stod det 16x600m på mitt program. Vi växeldrog varandra i 400m innan Cedden tog joggvila 200m och jag fortsatte intervallen i samma sträcka. Farten var satt till 3:00 per km dvs 36'' per varv. Då Cedden joggat sina 200m på ca 60'' plockade han upp mig och vi fortsatte med nästa intervall vilket innebar att vilan för min del blev ca 25'', alltså suligt kort. Benen var pigga och alerta men pulsen och allmäntillståndet var inte med på noterna. Efter 12 intervaller tvingades jag ta en längre vila då Cedden körde en till 400ing och sedan fullföljde jag mina återstående fyra intervaller.

Nåväl, låt oss hoppas förkylningen ger med sig under julfriden(?).
Får jag inte tag på någe Internet innan julafton så önskar jag er alla en riktigt God Jul!

Backpass: 5x2.5km

Nytt backpass på löpbandet igår. Eftersom förra veckans pass gick lagom smärtfritt så ökade Coach Lamas på längden på intervallerna till denna gång. Istället för 5x2km så blev det 5x2.5km vilket innebar en ökning med respektabla 25%. Således lite lagom orolig för hur passet skulle genomlidas. Vilan och återhämtningen har även den fått sig en liten törn i sidan då jag på kvällarna varit lite upptagen med diverse julbord.

Nåväl, värmde upp med några strö-kilometer på bandet innan det var dags för passet. 5x2.5km med fallande fart men stigande lutning enligt: 3:12, 3:16, 3:20, 3:24, 3:28 och 2, 2.5, 3, 3.5, 4% lutning. Vilan var satt till 25 sek ståvila då bandet varvades ner och sedan 1:30 joggvila i 4:45-fart och avslutningsvis 25 sek ståvila då bandet varvades upp.

De tre första intervallerna löptes kontrollerat och med hanterbar ansträngning. På fjärde blev det dock tungt väldigt snabbt. Jag pressade mig igenom den med hög snittpuls och var mycket osäker på om jag skulle palla med den femte och sista intervallen. Mosade på första kilometern och sedan ploppade bryttankarna upp allt oftare. Lyckades lura hjärnan och benen att bita i till två kilometer och sedan kliva av. Väl där lyckades jag förmå mig till att stå kvar ytterligare en liten stund och tillslut hade jag avverkat de 2.5 kilometerna. Ruggigt sliten och pulsen visade 194 då jag utmattad klev av bandet. Snittpulsen för de tre avslutande intervallerna var på 183, 185 och 187 så nog fick sig pumpen en ordentlig genomkörare. Överraskande nog återhämtade jag mig väldigt snabbt och kände mig redan fräsch lite senare under kvällen.

Nu ska jag testa det där med fredag.
Har hört att det är angenämt.

Det lackar mot jul...

Well, det drar så smått ihop sig för jul. Det är faktiskt redan den 18e december nu och mindre än en vecka innan tomten (förhoppningsvis) visar upp sitt tryne och en stor säck med klappar på ryggen.

Jul och nyår kommer i sedvanlig ordning firas i Finland hemma hos mormor och morfar tillsammans med Marikas alla systrar och deras barn. Det kommer bli kul och fullt röj var så säkra. Elias har dock uttryckt en viss oro över att tomten inte kommer hitta ändå bort till Finland. Vi har dock försäkrat honom om att det säkerligen finns snälla barn i Finland varvid tomten självfallet måste dela ut julklappar även där. Elias verkade för tillfället nöjd med den förklaringen.

Denna vecka har även gott i julbordens tecken. Givetvis är det trevligt med dessa tillställningar, missförstå mig inte men det ruckar på rutinerna och försvårar träningsmöjligheterna varvid jag fått spränga in lite pass där det finns luckor. I måndags var det julbord med mitt jobb på Wallmans och igår var det julbord på Stadshuset tillsammans med Marika och hennes kollegor. Mycket trevligt sällskap och god mat.

Idag skall dock benen rastas på Sollentuna simhalls löpband. Coachen har aviserat nya backintervaller enligt samma upplägg som förra veckan fast med utökad längd. Istället för 5x2000m så är planen 5x2500m. Återkommer med rapport.

Stege modell 2

Igår var det återigen dags att kuta snabbt i Sätra hallen. Jag fick fint sällskap i form av Grodlårs-Cedden, Flanell-Hannes och Kocken-Werner. Även denna gång var det en stege som stod på programmet fast med några modifikationer mot förra veckan. Kort och gott skulle stegen springas i snabbare tempo men aningen kortare distans per intervall och lite mer generös vila.

För min del var stegen 2x300/500/700/500/300m där farten var satt till 33'' per 200ing, dvs 2:45-fart. Mellan intervallerna var det 48'' ståvila följt av 100m joggvila på ca 30''. Serievilan var satt till 4 minuter. Efter de två stegarna väntade även en 1000ing i samma fart dvs 2:45.

Vi hjälptes åt och växeldrog varandra genom stegarna och lyckades matcha planen ganska bra. Någon gick lite för snabbt och någon lite långsamt, dock hela tiden inom rimlig 'felmarginal'. Stora skillnaden denna gång mot förra veckan var att tekniken satt bättre och att jag trots den högre farten kunde springa mer avslappnat. Sakta men säkert känns det som om teknik och flyt infinner sig. Den sista tusingen gick dock lite för långsamt (2:48 istället för 2:45) och var väl egentligen enda smolket i bägaren under gårdagens pass. Men jag skyller på att jag inte körde med spik. Att beta av en tusing under 2:50 utan spik är inte helt lätt. Spikarna ger bättre grepp och klart bättre frånskjut vilket man har nytta av i högre farter. Nåväl, jag valde att vila spikarna så att vaderna inte grinade för mycket. Som ni kanske vet har jag två Sveriges kanske tre svagaste vader och ville inte belasta dem i onödan.

Arg

Igår på Elias dagis kikade jag lite på olika teckningar som barnen hade ställt ut på visning. Speciellt en fångade min blick. Den visade en ruggigt arg liten streckgubbe och en text med stora spretiga bokstäver som löd:

Jag är jätte ARG för det är mörkt och regnar varje dag.

Fan, jag kunde inte sagt det själv.

Ordval

Saxat ur gårdagens DN:

Finanskrisen gör havets svarta guld billigare
Priset på hummer, som brukar räknas som det lyxigaste av skaldjuren, har gått kräftgång sedan finanskrisen började ta fart på allvar i höstas....

Inte visste jag att en hummer kunde gå kräftgång.
Är det en sån här hummer de snackar om?

Kan en kräfta gå hummergång mån tro?

Yet Another Monday

Måndag och luciatåg på Elias dagis under eftermiddagen. Under förmiddagen har jag tagit en liten löptur med Venla i babyjoggern. Solen sken och frosten fullkomligt gnistrade. Vackert så det sved! Efter löpturen väntade lite rastning av Venla på Öppna förskolan. Senare under kvällen väntar julbord med kollegorna på jobbet.

Förutom detta så är det vrål-pepp idag! Igår sändes säsongsavslutningen av Dexter säsong 3. Dexter, världens mest sympatiske och hedersamme seriemördare. Serien med stort S. Då många andra återkommande amerikanska serier känts lite dammiga på sistone så har Dexter vuxit och bara blivit bättre och bättre. Har ni inte sett de tidigare säsongerna så kan kanske en Dexter-DVD-box vara den perfekta julklappen.

Lebid dominerar

27 personer röstade på vilken placering Musse skulle få på söndagens Terräng EM i Bryssel och sex av er träffade rätt (jag är den sjunde). Gratz!

Stark och pigg löpning av Musse som på sedvanligt sätt disponerade sitt lopp på ett klokt sätt. Musse visade återigen hur bra han är på utförslöpning och rann ofta ifrån tätgruppen i dessa partier. Mo Farah skruvade dock upp tempot under sista varvet och den enda som då förmådde följa var den urstarke ukrainaren Serhiy Lebid. Farah såg inte så ansträngd ut som Lebid men då det återstod 500m visade Lebid var skåpet skulle stå. Efter en fenomenal avslutning som gjorde Farah till statist tog Lebid hem sin åttonde EM-titel vilket måste betraktas som oerhört imponerande. Lebid har genom åren visat att han behärskar alla typer av lopp och underlag. Spurtvinster, lång-solo-körningar, varmt och kallt väder, torrt och lerigt underlag. Allt verkar passa honom så länge det handlar om terräng. Musse kom in på en klar tredjeplats och besegrade många meriterade löpare som tex fransmannen Bob Tahgri och den nyblivne spanjoren Alemayehu Bezabeh. Kul med ytterligare en mästerskapsmedalj för honom!

Back to the Treadmill

Igår var det dags för veckans andra intervallpass. Bara en återhämtningsdag sedan det bryska uppvaknandet i Sätra hallen så låren var lite stela och tunga. På programmet stod det backintervaller vilka skulle utföras på löpband. Då Marika kom hem från jobbet begav jag mig iväg till Sollentuna simhalls nyöppnade gym. De kunde stoltsera med tre löpband varav alla gick att varva upp till 20 km/h. Tyvärr var två av dessa band tunna och klena (ungefär som undertecknad) vilket fick till följd att de skakade en hel del och till på köpet lät de som jetmotorer då man vred upp farten en aning. Jag hade dock tur och fick tag på det stabila löpbandet och kunde lite överraskande lätt matcha Lamas plan som löd:

5x2000m
1. 3:12, +2%
2. 3:16, +2.5%
3. 3:20, +3%
4. 3:24, +3.5%
5. 3:28, +4%

Pausen mellan intervallerna var 25'' ståvila medan bandet varvades ner och sedan 90'' joggvila i 4:45-fart och slutligen 25'' ståvila då bandet varvades upp.

Passet kunde alltså sammanfattas med fem stycken tvåtusingar med fallande fart men ökande lutning. Jag har inte pressat så mycket backar sedan förberedelserna till Lidingöloppet men förmågan att springa uppför har alltid passat mig så jag brukar gilla dessa pass. Lutningen störde mig inte nämnvärt utan det som var mest ovant var den inledningsvis höga farten. Hur som helst så fick pulsen sig en omgång vilket brukar vara fallet då det stundar backintervaller.

Dags att rösta!

Så var det dags för en ny liten frågeenkät. Denna gång undrar jag hur det kommer gå för Musse, vårt största medaljhopp på Terräng-EM nere i Bryssel nu på söndag? Efter mycket dramatik knep Musse silvret i fjol efter den sjufaldige(!) vinnaren Serhiy Lebid (som trots att han bara är 33 år gör sin 15e raka start på TEM!). I samma lopp i fjol gjorde även Raggarn-från-Gnesta sin bästa mästerskapinsats (förmodligen i karriären också) då han chockade alla med sin fjärdeplacering. Konkurrensen på söndag lär dock bli stenhård. Förutom Lebid finns även britten Mo Farah (segrare 2006) och fransmannen Bob Tahgri på startlinjen. Favoritskapet får dock tillskrivas den blott 22-årige Alemayehu Bezabeh som har etiopiska rötter men sedan i somras är behörig att representera Spanien.

Nu gäller det bara att ta reda på vilken kanal som sänder denna höjdpunkt.
Och just det, släng in en röst nu!

Säsongspremiär

Igår var det säsongspremiär för inomhusintervaller i Sätra hallen. Som väntat blev det ett slitigt och hårt uppvaknande. Man blev plågsamt medveten om skillnaden mellan att köra intervaller strax under tröskelfart mot korta snabba intervaller med mjölksyra upp till öronen.

På programmet stod en stege enligt 2x400/600/800/600/400m där allt skulle plogas i 2:50-fart, dvs 34'' per varv. Pausen mellan intervallerna var kort ståvila i knappa 30 sekunder och sedan jogg 100m. Serievilan mellan stegarna var 3 minuter och sedan skulle hela passet avslutas med en 1200ing i samma fart som intervallerna. Vid min sida hade jag Grodlårs-Cedden och Flanell-Hannes som även de gjorde inomhuspremiär. För min egen del så matchade jag (eller låg tom aningen under) Coach Lamas plan under första stegen. Under andra hälften på den avslutande stegen blev det dock ruskigt tungt och jag hamnade aningen över målfarten. Inför den avslutande 1200ingen kände jag att det inte skulle gå att pressa 34'' per varv varvid jag ställde om siktet och kom in på 3:35, dvs strax under 36''. Det märktes under passet att tekniken inte fungerade fullt ut och att det på sina håll blev lite kantig löpning. Med lite bättre flyt och avslappnad löpning så kommer det säkerligen gå att behålla eller öka målfarten genom hela passet.

Vaknade upp idag arg som ett bi med siktet inställt på revansch. Platsen för detta kommer bli Sollentunas nyöppnade simhall och deras löpband. Där skall det dammas på av som bara attan enligt ett backpass som Lamas skissat upp. Enda trösten efter gårdagens tuffa premiär var att jag, efter att ha konsulterat träningsdagboken, kunde konstatera att det faktiskt gick ännu trögare i fjol vid säsongspremiären. Inte mycket till tröst men ändå något.

Tjacka buss

I bilen på väg till simskolan får Elias en idé:

Elias: Pappa, skall vi inte köpa en buss snart?
Patrik: En buss? Tycker du vi skall köpa en sån?
Elias: Ja det tycker jag.
Patrik: Fast du vet, bussar är väldigt dyra att köpa.
Elias genuint förvånad.
Elias: Är de?
Patrik: Jepp, de är dyra. Men om vi köper en buss vad ska vi då ha den till?
Elias svarar som om det vore den mest självklara saken i världen.
Elias: Vi kan ju åka omkring i den och skjutsa folk.

Tja, vad säger man? Det är väl lika bra att hosta upp lite dollares och införskaffa sig en buss medsamma så jag och Elias kan skjutsa omkring folk lite hit och dit.

Ännu en helg till ända

Helgen bjöd på många roliga inslag där främst två saker utmärkte sig. Först och främst var det Studenternas årsmöte/fest på lördags kvällen. Mäkta fint sällskap och dessutom ett läckert buffébord utan dess like. Lite annorlunda men samtidigt väldigt kul att träffa alla klubbkamrater och samspråka lite med dem då man inte är iklädd tränings/tävlingskläderkläder. Att sedan bara snacka löpning hela kvällen räknas självfallet bara som grädde på moset!

Vad gäller löpningen så blev det två pass på ca 20 km vardera under helgen. Söndagens pass genomfördes tillsammans med Swyzak som slaggat över hemma hos Coach Lamas efter årsfesten. Alltid trevligt med Swyzaks sällskap och dessutom i mina gamla hemtrakter (innan flytten till Silverdal). Trots ganska tidig start och lite seghet pga festen så rullade vi på bra runt Sundbyberg, Kungsholmen och Huvudstastrand. Ganska exakt 4:00-fart vilket får anses som bra då vi trots allt hade en del att snacka om under passet. Det känns som om kropp och ben nu är helt tillbaka efter förra veckans löpvila.

Imorgon är det säsongspremiär för inomhusintervaller i Sätra-hallen. Coach Lamas har skissat upp en stege som ser riktigt intressant ut. Förhoppningsvis får jag sällskap av några klubbkamrater så vi kan växeldra varandra ner till fina tider. Lite initialt orolig över hur kroppen kommer reagera på att plötsligt börja pressa 200m-varv i 2:50 fart då all förberedelse inför höst-maran sprangs i klart beskedligare 3:20-fart. Man kommer säkert må som man förtjänar på onsdag morgon.

Sötisar

Elias sitter och tittar på Bolibompa.
Pappa Patrik donar i köket med frukosten.

Elias: Pappa, visst är kaniner söta?
Patrik: Ja det är klart att de är söta!
Elias: Hundar och katter är också söta.
Patrik: Javisst!
Pappa Patrik bestämmer sig för att skoja lite med Elias.
Patrik: Pappa är väl också ganska söt?
Elias: Näääeeee...
Pappa Patrik lite nedstämd.
Patrik: Jasså, det var tråkigt att höra.
Elias: Det är bara djur som är söta. Du är ju inget djur!

Vad har jag då lärt sig av denna diskussion? Well, sammanfattningsvis: Pappa Patrik är inget djur och därmed inte heller söt. Eller sett ur en annan synvinkel: Pappa Patrik är inte söt för han är inget djur.

Alltid lär man sig någe nytt.

Inköp

Så har det börjats.
Inköpen av julklapparna alltså.

Lika bra att få de flesta av de större inköpen överstökade så man slipper den värsta ruschen. Elias och Venlas julklappslistor är gedigna vilket passar ganska bra då man kan sprida inköpen mellan farmor/farfar, mormor/morfar och alla mostrar.

Jag själv har inhandlat en liten tidig julklapp till mig själv. En liten ny MacBook. Jag sålde av min lilla netbook-PC, hostade upp lite mellanskillnad och införskaffade mig sedan min första Apple-dator. Stilig och robust som attan och dessutom helt ljudlös. Borstat aluminiumchassi och en matchvikt på ganska exakt 2 kg gör den till en perfekt surfdator med goda möjligheter att se lite film på. Fram tills nu har jag varit en stor PC-anhängare men på senare år har jag med viss avund sneglat lite på Mac:arna och deras Leopard OS (OSX). Det första intrycket efter några dagars hackande är så gott som uteslutande positivt. Jag tror vi kommer bli riktigt bra polare MacBook:en och jag.

På hemmafronten har det även enats om att vi skall inhandla en core/pilatesboll. Fi fan, det kommer säkerligen svida mer i magen framöver då det skall utföras core-övningar på den. Coach Lamas, Core-Ellinor och Naprapat-Helena måste vara stolta över detta beslut.

Undras var man skall förvara den?

(Äntligen) Tillbaka i spåret

Ahhh! Nu har jag äntligen varit ute och rastat benen efter över en veckas vila, gymmande och cyklande. Lite stelt och orytmiskt inledningsvis men efter knappt en mil så rättade benen in sig i ledet och återgick till det gamla vanliga pinnandet. Dessutom sprang jag på Floppis som såg riktigt pigg och rapp ut i steget trots att hon var ute på lite återhämtningsjogg efter förmiddagens snabbdistans! Vädret var regnigt och lite små kyligt men det kändes ändå som om solen sken och det briserade tropiska japanska sommarvindar i mitt ansikte. Tänk om alla pass kunde upplevas på detta sätt!

Osså har vi hunnit med att sälja huset. Som ni vet är det inte världens bästa säljläge just nu på marknaden och vi tvingades sänka priset en aning. Bostadsmarknaden kan just nu mest liknas vid en djupfryst fiskpinne. Många är intresserade men få kan eller vågar lägga bud. Vissa banker har t.o.m. sagt att de inte får köpa hus innan de sålt sitt befintliga vilket liksom skapar en liten moment22-situation över det hela. De som trots allt kunde tänka sig lägga bud var nästan alla sådana som jobbat utomlands och därmed inte hade problemet med att sälja befintligt boende (de hade tex hyrt via deras jobb under utlandsvistelsen). Nu mildrades dock det hela lite av att Skanska genomförde en liten säljkampanj vilken innebar sänkt köpeskilling för oss dit vi skall flytta i vår. Som plåster på såren kunde vi nästan kvitta ut prissänkningen av vårt hus mot detta.

Tisdag - soppdag

Tisdagar innebär att öppna förskolan serverar soppa och nybakat bröd (mot en ringa kostnad). Som pliktskyldiga pappalediga Silverdalsbor så ser jag och Herr Larm till att ha hög närvaro vid dessa tillfällen. Det är inte bara vi som resonerar på detta sätt utan det brukar dyka upp en hel del pappor och mammor vid denna matservering. Barnen leker och underhåller nästan sig själva medan vi föräldrar får en välbehövlig break i blöjbytandet och faktiskt möjlighet att ha lite normal konversation sinsemellan. Skönt och stimulerande på samma gång.

Vad gäller Elias så har han gått ner sig djupt i spelet Lego Batman. Lego och figuren Batman är typ det bästa Elias vet och när man kombinerar ett TV-spel med karaktären Batman i Legomiljö är det nästan så att Elias får en stroke. Det blir liksom lite för mycket av det goda. De senaste dagarna har han konstant babblat om spelet och så fort han haft tillfälle fullkomligt sprutat ur sig teckningar om detta. Det har till och med gått så långt att Elias frågat mig om vi på semestern kan åka till Gotham City för att hälsa på Batman himself. Jag råkade någon gång (hrrmmm) i förbifarten nämna att pappa Patrik är polare med Batman (mitt alias är ju faktiskt normalt sett Clark Kent!), något som Elias tydligen lade på minnet till pappas förtret. Hade liksom inte riktigt räknat med det men nu får man liksom stå sitt kast...

Batman
Konstnär: Elias Engström

Core-smärta och löpåtrå

Säsongsvilan innebär lite tid för annat så som gym och cykling. Har misshandlat min mage med en rad olika core-övningar på modell stor medicinboll. Jag klassar mig själv klen som en räka (kan man kalla mig krill mån tro?) och får slita och grina på bollen för att utföra alla övningar som Naprapat-Helena ordinerat. Resultatet lät inte vänta på sig. Dagarna efter kändes det som om någon hade gått 12 boxningsronder mot min mage. Det sved och brände precis överallt i magtrakten och det gjorde banne mig ont att bara andas.

Mot slutet av veckan kände jag ett brinnande behov av att aktivera lungorna lite. Eftersom det är löpförbud monterade jag istället upp trainer och racer hemma på altanen. Lika bra att rivstarta direkt så det blev 10x3 min med 45 sek pauscykling på lördag. Slitigt som attan mot slutet men det var precis det jag var ute efter. På söndag blev det 60 minuter distanscykling på trainern med äppelpodden tankad med Lisa Marklunds senaste roman: En plats i solen.

Idag: ny vecka och nya träningstag. Kommer köra ett pass till på gymmet men sedan kommer jag sticka ut och rasta mina stackars löparben oavsett vad Coach Lamas säger. Nu får det vara nog, jag klättrar nästan på väggarna. Igår då jag var på väg till Herr Larm tvärsöver gatan så joggade jag lätt de 20 meterna dit. Sweet Lord, vilken känsla. Plötsligt fick livet mening igen!