2009-01-02

Lästips

Sorgligt nog fick jag ingen julklapp av Herr Larm (han fick iofs ingen av mig heller) men innan jag pep iväg till Muminlandet så stack han en bok i min näve och önskade mig åtminstone God Jul. Och vicken bok! Redan då jag såg titeln så vattnades det lite i min mun och efter att ha läst de första sidorna så var jag fast. Bokens titel lyder: It's Not About the Bike - My Journey Back to Life och är författad av Lance Armstrong tillsammans med Sally Jenkins.

Boken tar upp hur han som ung fostrades med triathlontävlingar innan han sedan i de senare tonåren upptäckte att han var extremt duktig på att cykla. Efter det får man följa honom då han under några år etablerar sig bland de professionella cyklisterna på touren för att sedan vid 25 års ålder drabbas av testikelcancer och sedan kämpa sig tillbaka till livet vilket för Lance var samma sak som cyklingen. Jag har kommit halvvägs och är däckad. Som sport- och träningsintresserad är det mumma att läsa om vilka tankar han hade före, under och efter sjukdomen och hur han långsamt tillsammans med olika coacher, lagkamrater och motståndare formades till en av världens genom tiderna bäste cyklister. Som en liten aptitretare så citerar jag några inledande stycken ur boken:

A slow death is not for me. I don't do anything slow, not even breathe. I do everything at a fast cadence: eat fast, sleep fast. It makes me crazy when my wife, Kristin, drives our car, because she brakes at all the yellow caution lights, while I squirm impatiently in the passenger seat.
"Come on, don't be a skirt," I tell her.
"Lance," she says, "marry a man."


Of course I should have known that something was wrong with me. But athletes, especially cyclists, are in the business of denial. You deny all the aches and pains becasue you have in order to finish the race. It's a sport of self-abuse. You're on your bike for the whole day, six and seven hours, in all kind of weather and conditions, over cobblestones and gravel, in mud and wind and rain, and even hail, and you do not give in to pain.
Everything hurts. Your back hurts, your feet hurt, your hands hurt, your neck hurts, your legs hurt, and of course your butt hurts.
So no, I didn't pay attention to the fact that I didn't feel well in 1996. When my right testicle became slightly swollen that winter, I told myself to live with it, becasue I assumed it was something I had done to myself on the bike, or that my system was compensating for some physiological male thing. I was riding strong, as well as I ever had actually, and there was no reason to stop.


6 kommentarer:

Dunceor sa...

Det är utan tvekan en mycket bra bok. Eftersom jag har varit i Austin (och nu ska dit igen) så är den extra rolig (och hans mamma jobbade på Ericsson, precis som jag, hehe).

Den är himla motivationshöjande och rolig läsning. Dock så om man kollar upp lite grejor om honom i efterhand som är mindre smickrande angående kändisbrudar han har dejtat och liknande. Men ack så bra bok ändå.

laser sa...

Det där är bra motivationsläsning inför de stundande passen på trainern.

Berglund sa...

Låter som ett bra tips för lite extra motivation nu när snön kommer.

Passar också på att gratulera till ett bra genomfört 2008! Visst ska 2009 bli bättre?

Kör hårt! :)

Patrik Engström sa...

Dunecor:
Jag håller med dig. Boken e verkligen en motivationshöjare och även jag har läst lite om Armstrongs lite bitvis utsvävande kändisliv! ;)

Patrik Engström sa...

Laser:
U bet! Men att köra distans på cykel är mördande för själen. Måste köra intervaller för annars går tiden så sjukt långsamt!

Patrik Engström sa...

Berglund:

Jag hoppas självfallet att 2009 kommer innehålla några bra race och möjligheter till nya personbästan för både dig och mig!