2009-01-16

Skarptläge

Venla kämpar på med inskolningen.

Inskolningen på Venlas dagis fortsätter. Idag var det skarptläge, alltså avsked vid dörren. Inte så enkelt som det låter.

Barnen förstörda av sorg.
Vart tar mamma och pappa vägen?
Mammor och pappor ser lite små konfunderade ut.
Skall mitt barn verkligen skrika så här mycket?
Och dagisfröknarna är hyfsat upptagna med att trösta alla förtvivlade barn.

Det finns tre kategorier av barn i den här situationen. De som upplever avskedet som jordens undergång och för att hedra detta faktum skriker så hjärtskärande att det nästan blir jordens undergång. Den andra kategorin barn tjuter lite vid själva avskedet men repar sig därefter ganska snabbt. Dock händer det väldigt lätt att de brister ut i lite sympatigråt när grannen bredvid fäller en tår. Lite som en light-masspsykos. Den sista kategorin rycker mest på axlarna när mor eller far lämnar dagis. Dessa barn tar det hela med en klackspark och kan inte bry sig mindre. Venla tillhör kategori två.

Efter avsked knatade jag alla 450m hem och monterade upp racern och trainern på altanen för lunchens cykelstege: 2', 2.5', 3', 3.5', 4', 3.5', 3', 2.5', 2' med 35'' cykelvila mellan intervallerna. Sedan satt jag hemma och rullade tummarna i knappt en timme innan jag återigen begav mig tillbaka för att hämta Venla vid dagis.

Dagis liknade nu lite av ett slagfält. Barnen stor-tjöt. Vissa för att mamma eller pappa äntligen bemödade sig komma och rädda dem. Andra skrek mest för att mamma eller pappa ännu inte hade kommit och vissa satt inborrade och sökte tröst hos någon dagisfröken. Detta var precis vad Venla hade gjort. I famnen på en dagisfröken satt hon med nappen i mun och såg lite halvsliten ut. Hon fällde några tårar av lättnad när Pappa stack in huvudet genom dörren men blev sedan snabbt på bra humör. Nästa vecka fortsätter drabbningen på dagis med mer inskolning kryddat med längre tid, lunch och elddopet lunch-siestan.

2 kommentarer:

swyzak sa...

Klockrent, jag fick en inblick en situation jag nästan glömt bort... Men lär uppleva igen under 2010...

Patrik Engström sa...

Swyzak:

Jepp, dessa är stunder man inte glömmer i första taget. Skall bli kul att läsa dina posts om detta 2010!