2009-01-27

Vaden fungerar

Förra veckan bjöd trots snöslask, iskana och allmänt skitlöpväder på ganska precis elva mils löpning, ett intervallpass på cykel och några core-borepass. Det som var mest glädjande var att jag under torsdag och söndag maxbelastade vaden med bandintervaller och lättad kunde konstatera att den stod pall. Bra, det var fan på tiden!

I söndags fick jag tag på det stabila fina bandet vid simhallen och värmde upp med några lätta kilometer. Coach Lamas hade gett mig, hör och häpna, tio stycken tusingar som alla skulle avverkas i 3:05-fart och 1.5%-lutning. Under de fem inledande intervallerna skulle ståvilan vara 30'' och under de sista fem 60''. Under helgen dragits med lite förkylningsvibbar men jag var ändå riktigt peppad för detta pass.

Trots den korta vilan på de inledande fem intervallerna tyckte jag det flöt på bra men mot de tre sista (då vilan var längre) blev det lite tungt och pumpen fick jobba på ordentligt för att pressa in lite syre till musklerna i benen. Toppade in de sista med en maxpuls på 194 vilket indikerar att jag tappat lite flås under skadetiden. Dessutom förstärktes kanske pulsvärdena av det faktum att jag kände mig lite krasslig. Det som var mest positivt med passet var att vaden fungerade fullt ut och jag hade inte en enda känning.

Under måndagen kände jag mig tyvärr ännu krassligare och idag har det inte direkt blivit bättre. Frågan är om jag inte tvingas skippa dagens inomhusintervaller i Sätra hallen. Det är banne mig typiskt, då jag äntligen har en hel och frisk vad så åker jag på en förkylning. Nåväl, bara att uthärda.