2009-02-27

4x8' i varierande fart och lutning

I onsdags var det dags för veckans första intervallpass. Mäkta taggad och peppad då det äntligen gavs tillfälle att straffa kroppen för dess dåliga skick under söndagens tävling. De två dagarna efter tävlingen hade jag passat på att mata på lite mer mängd än normalt. Benen var således fartkalibrerade med dubbla pass och knappa 45 km innan passet. Inte direkt någon purfärsk känsla men bara att stoppa skallen under armen och grotta på. Eftersom det fortfarande är relativt svårlöpt utomhus så blev platsen för intervallandet Sollentuna simhalls gym.

Coach Lamas hade denna gång skissat upp 4x8' där fart och lutning ändrades varannan minut enligt:
0'-2': 3:10, +1%
2'-4': 3:15, +3%
4'-6': 3:05, 0%
6'-8': 3:05, +1%

Vilan var att till 30'' ståvila då bandet varvades ner. Sedan 2' joggvila i 4:40-fart och slutligen 30'' ståvila då bandet varvades upp till angiven fart och lutning.

Normalt sett är det lite slitigt att hålla lågan och fokus uppe på de längre intervallerna. Klockan tenderar ibland till att gå obegripligt långsamt. Men då jag var tvungen att ändra både fart och lutning varannan minut så tvingades skallen inte gå ner i idle och det fungerade lite som en morot. De två första intervallerna genomlöptes kontrollerat. På tredje intervallen blev det slitigt efter de två minuterna i 3%. Fjärde och sista intervallen blev en styggelse som jag tillslut lyckades genomlida. Pulsen fick sig utan tvekan en ordentlig omgång. Sista intervallen snittades på 188 med där toppnoteringen landade på 196!

2009-02-26

Dags att rösta

Så gott folk är det dags för en ny röstningsomgång. Jag vet, tiden är knapp. Jag borde lagt upp den lite tidigare. Men here goes...

Till helgen stundar det ISM i Bollnäs. Självklart en av höjdpunkterna på den svenska inomhussäsongen och det skall bli mycket intressant att studera resultaten. I brist på de lite längre (och ärofyllda) distanserna så riktar jag mitt primära intresse till 1500m och 3000m. Speciellt 3000m ser ut att bli lite extra intressant i år då det dels presterats riktigt bra tider på denna distans samt att några av tidigare års dominanter inte kommer till start. De jag främst tänker på är Raggarn från Gnesta (Sjökan) och Skoogen. Åtminstone tror jag inte de kommer till start. I vilket fall som helst finns de inte med på de föranmälda startlistorna men kan självklart dyka upp till start genom att efteranmäla sig. Sedan har ju Walleräng och Bouafif dubbelanmält sig till både 1500m/3000m. Jag vet inte riktigt vilken distans Bouafif kommer att starta på men det är nog risk för att Walleräng väljer den kortare distansen då han i en intervju efter GE-galan angav att 1500m fortfarande är hans primära distans. Att tävla på underdistans är dessutom ofta ett vanligt inslag för att trimma upp lite fart vilket han kanske är ute efter då det snart stundar IEM över 3000m för honom.

Så, tveka inte.
Kasta in en liten röst.
Ni hittar alternativen längst upp till höger.

2009-02-25

Supporter

Söndagskväll.
Efter fiaskoloppet.
Läggdags för Elias.
Pappa Patrik tar sig samman och stoppar om sin son.

Patrik: Godnatt Elias! Jag tyckte det var jätte kul idag när du hejade på mig när jag tävlade.
Elias tindrar med ögonen.
Patrik: Du vet väl att jag alltid försöker springa lite extra snabbt när du är med och hejar på mig?
Elias nickar jakande.
Patrik: Och när du blir lite större då kommer jag och tittar på dina tävlingar och hejar på dig.
Elias skiner upp.
Elias: För då kommer du vara jätte gammal!
Pappa Patrik lite förvånad.
Patrik: Ja, så kanske det är...
Elias: (med ett visst konstaterande i rösen) Då är du lika gammal som Farfar...

Well, låt oss hoppas att både Pappa Patrik och Farfar kommer kunna följa med på Elias tävlingar i framtiden och heja fram honom till fina tider. Ung eller gammal, faktum är att man självklart försöker skärpa till sig lite extra då man har en liten privat supporterskara runt med banan.

2009-02-24

Potträning


Venla håller på att lära sig gå på pottan. Eller rättare sagt, Mamma Marika och Pappa Patrik försöker febrilt få henne och inse storheten med att lätta på trycket i en potta istället för att uträtta behoven i en blöja.

Merparten av helgen ägnades åt detta bestyr med blandad framgång. I början stirrade Venla mestadels helt oförstående på den underligt formade plastbiten som uppenbarligen mamma och pappa verkade väldigt exalterade över. Sedan tidigare har vi vid blöjbyten plockat fram pottan och med entusiastiska miner instruerat hur detta ädla ting enklast skall användas. Under den senare delen av helgen plockade vi helt sonika bort blöjan från Venla och så fort hon gjorde på sig så ilades det med hast till badrum och potta för att sätta sig på den. Tillslut gjorde Venla kopplingen att då man pinkar på sig skall byxorna tas bort och man skall bege sig till pottan. Då Venla såg hur glada vi blev tog hon till sig detta. Men ungefär där slutade framstegen. Att begripa att man ska ta av sig byxorna och sätta sig pottan innan det är dags att lätta på trycket är tydligen svårt. Nu är det istället omvänd ordning som gäller. Pinka på sig, gå till toaletten, ta av sig byxorna och sist angripa pottan. Att sätta sig på pottan är det inte heller frågan om. Nej då. Den skall vridas, lyftas och monteras under rumpan. När inte pottan vill sitta kvar (tack och lov för det!) så skriker Venla högt, ljudligt och länge av besvikelse. Att i lugn och ro enkelt sätta sig på den är absolut inte aktuellt.

Well, kampen kommer intensifieras kommande helger. Än är inte slaget över. Drömmen är att ha en blöjfri två årig dotter till sommaren.
Känns just nu lite som en högoddsare.

2009-02-23

Pannkaka

För att citera en viss kapten Haddock: Bomber och granater!

Så kan man enklast sammanfatta gårdagens IDM över 3000m på Formen kollen. Loppet gick tyvärr inte som jag hade hoppats på och jag har nu spenderat det senaste dygnet med att sura lite och gnissla tänder. Inför loppet hade jag förhoppningar om en bra tid då de senaste veckornas träning gått relativt bra. Till på köpet har ju vaden även visat sig från sin bästa sida och inte strulat alls.

Var beredd på en del sololöpning och det blev ungefär så som loppet kom att gestalta sig. Kom iväg bra i starten och satte upp ett tempo ner mot låga 2:50. Under stora delar av första kilometern som klockades på 2:53 hade jag Swahnen, Andersson och Westerberg i släptåg. Sedan kom jag loss och fick en lucka ner till dessa under andra kilometern som gick på 2:55. Det var ett ganska stort antal startande (16 stycken) vilket innebar att det under andra och tredje kilometern blev en hel del omlöpningar. Detta tillsammans med sololöpning gjorde att jag tappade lite rytm och fokus och varvtiderna rann iväg en aning. Under andra halvan av loppet strulade även funktionärerna till det med varvräkningen och jag fick hela tiden informationen att jag hade ett varv för mycket kvar att springa. Inget problem med det då jag hade full koll på antalet varv själv. Det som dock kom att visa sig lite förödande var att jag inför sista varvet inte fick någon klockringning. Och inte heller Swahnen som hade returnerat bakom mig och således tagit in. Ingen klockringning som hade indikerat detta och speakern för loppet verkade inte heller ha koll på att vi närmade oss målgång. Så inför sista raksträckan sprang jag mest och kikade på projektorn där tiden visades. Jag visste att tiden var kass och sprang nog mest och såsade för att ta mig i mål. Och då det återstår ca 10 meter dyker Swahnen upp från ingenstans strax utanför mig och kuppar sig till segern! Vi fick exakt samma (kassa) sluttid, 8:46.09, men han tilldömdes välförtjänt segern efter målfotot (och fick en najs chokladkaka för besväret). DM-titeln gick till mig men i sammanhanget struntar jag fullständigt i det.

Visst, jag har några usla ursäkter till mitt förfogande men i slutändan får jag ju självklart skylla mig själv. Tre sekunder långsammare trots spajks och bättre form fast avsaknad av draghjälp. Hade jag mentalt orkat sätta upp ett högre tempo tidigare hade detta aldrig inträffat. Och dessutom var det ett generalfel att inte se sig hastigt om en eller två gånger sista hundra meter för att säkerställa att det inte kommer en konkurrent farandes. Coach Lamas sammanfattade det rackiga loppet kort och träffsäkert: Du var undertaggad.

Inomhussäsongen 2009 är nu över för min del och tyvärr blev den inte som jag hade tänkt mig då diverse vadproblem och sjukdomar gjorde att jag inte riktigt fick upp farten på tävlingarna. Nu ska jag in till gruvan och köra några riktigt tunga och bra träningsveckor så jag är väl förberedd till den stundande utomhuspremiären. Och efter gårdagens debacle så lär det inte bli svårt att hitta motivationen för att pressa kroppen hårdare än någonsin.

Alla resultaten »

2009-02-20

Fokus

Så där ja, skönt med fredag och framförallt skönt med helg. Jag är ju lite ringrostig vad gäller fulla arbetsveckor måndag till fredag då jag spenderade stora delar av 2008 hemma tillsammans med Venla. Nåväl, sakta men säkert vänjer sig skalle och kropp vid de numera rätt fullspäckade och stressiga arbetsdagarna. Lite som att successivt vänja kroppen vid ökande veckormängder. Kan man göra en koppling till löpning så hugger jag direkt.

Dagen bjöd annars på bitigt kallt men vackert vinterväder. Innan lunch kom jag loss och hann med att rasta benen en kortare slinga runt de två sjöarna i Sundbyberg. Vackert så det förslog och lite extra kul att se hur många människor som passade på att åka lite skridskor och skidor på sjöarna. Efter jobbet var det raka vägen till Elias simskola. Lillgrabben är minst i hela gruppen, når som bäst upp till naveln på majoriteten av övriga deltagare. Men i vattnet är han en liten mini-Phelps (utan jointen förstås) och far och flyger fram så pappas hjärta dunkar lite extra stolt. Fin son. Bra med simträning. Men snart flyttar vi fokus till terrängvarv och tartannötande. En pappa måste ju trots allt ta sitt ansvar och göra det som är bäst för barnen. Efter simskolan väntade den traditionesenliga kostladdningen med fredagspizza och cola.

På söndag väntar säsongens andra 3000m-lopp under tävlingen Formenkollen som även fungerar som IDM. Benen har känts bra nu en längre tid och jag har fått träna på under några veckor utan avbrott för ledsen vad. Siktet och ambitionen är högre ställt denna gång och jag känner mig riktigt sugen på att få en bra genomkörare. Startfältet tyvärr lite tunt ut så det lär bli en del soloplogande. Jag hoppas dock att det trillar in några goda efteranmälningar så man har några att växeldra tillsammans med under loppet.

2009-02-19

Intryck

Snart dags att packa ihop grejerna och pallra sig hemåt. Hyfsad busy dag med bra tempo i arbetsmomenten. Bara att följa med, dagen går klart snabbare när man hålls sysselsatt. Benen har även fått lyxa till det och vila hela dagen. Tänkte lätta lite inför den kommande tävlingen på söndag. Förhoppningsvis återgäldar benen mig med att vara extra löpsugna då.

Well, under dagen har jag försökt processa lite intryck från gårdagens GE-gala. Självklart missade jag höjdpunkten (för mig), nämligen herrarnas 3000m. Medan grabbarna grus mosade sig under 8 minuter på sträckan låg jag i sängen och läste Bamse för mina barn. Oförlåtligt att inte studera tidsprogrammet innan läggdags av barnen. Men som bekant så lär man sig sina läxor den hårda vägen. Raggarn är inte i toppform, Musse fokuserar på utomhussäsongen och Skoogen på längre distanser men ändå skramlar vi fram tre löpare till inomhus EM. Mäktigt! Käcken persade med tio sekunder men måste satt i halsen då både Wallerstein och Walleräng kom före honom. Walleräng går verkligen från klarhet till klarhet. Att gå upp i distans verkar passa honom perfekt. Måste dock erkänna att den största överraskningen ändå var Wallersteins 7:54. Musse däremot var lite av en besvikelse. Med tanke på hur bra han är då han får springa distansen och samtidigt klippa ett otal hinder (vissa med vatten i) så borde han prestera långt under 7:50. Kan Paul Koech så kan väl han? Musse påminner lite om finske Keskisalo som även han är extremt duktig på 3000m-hinder men inte riktigt kommer till då samma sträcka skall slätlöpas. Nå, nu slutar jag klaga. Fyra (!) svenskar under 8 minuter i ett och samma lopp. Sug på den! Det skall tydligen till ett internationellt lopp på hemmaplan med 10000 pers på läktaren för att elda på våra landslagsmän. Repris nästa år kanske?

Osså gick Sveriges skitigaste bil igenom bilbesiktningen igår utan en enda anmärkning.
Frid!

2009-02-18

1000-P2'-1500-P4'-2000-P1'400-P45''-300-P30''-200m

Igår var det på nytt showdown i Sätra hallen. Styggt pass uppskissat av självaste Coach Lamas som löd:
1000-P2'-1500-P4'-2000-P1'400-P45''-300-P30''-200m

Allt(?) detta skulle köras i tilltänkt 3000m-fart dvs 2:50-2:52.5 eller 34-34.5'' per varv. Passet såg hanterbart ut om man bortser från 2000ingen. Att gå in och ploga den i rätt hög fart med ett par intervaller redan i kroppen skulle bli tufft.

Well, efter en smärtfri bilresa ner till Sätra hallen utan allt för blodiga köer så satte jag och Flanell-Hannes igång med intervallerna strax efter 19. Första tusingen gick på tiondelen exakt i planerad fart. Även 1500ingen gick enligt plan. Däremot blev det som väntat ruggigt slitigt på den långa 2000ingen. Klockade första tusingen på 2:53 men fick det sedan tungt sista tredjedelen i mål. Sista 500m körde jag dessutom solo vilket inte direkt gjorde det lättare. Klockade intervallen på 5:51 vilket var åtminstone 6 sekunder för mycket. Inte bra men inte heller mycket att göra åt. Farten var hög och benen slitna, dessutom är det mentalt tufft att ta itu med en sådan lång intervall. Endast 60 sekunder senare var det dags för den avslutande delen av passet: 400m/300/200m med fallande vila 45''/30''. Av någon konstig anledning gick dessa riktigt bra och det verkade som om kroppen ändå lyckades skaka sig av syran från den tunga 2000ingen. Här följer lite numbers:

Sträcka, tid, vila
1. 1000m, 2:50.0, 2'
2. 1500m, 4:17.2, 4'
3. 2000m, 5:51.4, 1'
4. 400m, 1:07.2, 45''
5. 300m, 0:49.0, 30''
6. 200m, 0:30.1

Jag valde att inte köra någon intervall i spik för att spara vaden lite. Men på söndag då det vankas tävling igen så kommer jag inte skänka bort några sekunder i onödan. Då snörs spikskorna på oavsett vad vaden tycker och tänker.

Dagens pepp: GE-galan (tyvärr framför TV:n men ändå...)
Dagens opepp: Bilbesiktning

2009-02-17

Doping

Ok, nu ska jag provocera lite. Så fort jag öppnat min käft här på bloggen och ställt mig lite frågande till andras träning (exempelvis Charlotte Kalla) så har det orsakat lavinartat flöde av åsikter och kommentarer. Men guys and dolls jag kan inte hålla mig. Måste få bubbla upp detta till ytan så håll i er nu.

För någon vecka sedan satt jag och sonderade resultatbörsen på friidrott.se och såg då till min förvåning hur en (för mig) okänd ryska under ett 3000m-lopp hade pressat självaste Defar in på mållinjen. Defar segrade på 8:26.99 och ryskan kom in på en andra plats med den meriterande tiden 8:28.49 (resultat). Att Defar gör en tid under 8:30 är inget märkvärdigt men ryskans tid fick mig dock att höja lite på ögonbrynen i synnerlighet efter att alla ryskor dopade bort sig förra säsongen så tar jag deras prestationer med en liten nypa salt.

Utbytte genast några mailkonversationer med Coach Lamas som, påläst som han är, informerade mig om att hon var den enda 1500m-ryskan som överlevde dopingnätet inför OS. Efter lite personbästagrävning hittades följande:

800 m
Outdoor 1:59.90, 19 Jun 2007
Indoor 2:04.92, 25 Jan 2007
1000 m
Outdoor 2:38.38, 22 Aug 2006
Indoor 2:34.30, 1 Feb 2009
1500 m
Outdoor 4:02.02, 20 Jul 2008
Indoor 4:05.75, 25 Feb 2006
2000 m
Outdoor 5:42.95, 28 May 2008
Indoor 5:48.37, 7 Jan 2009
3000 m
Outdoor 8:56.96, 10 Sep 2008
Indoor 8:28.49, 7 Feb 2009

Så sent som i september 2008 persade på 3000m utomhus då hon sprang in strax under 9 minuter (8:56.96) och slutade sjua i det heatet. Och under sommaren 2008 hade hon persat på 1500m med tiden 4:02.02. Och sedan helt plötsligt under början av februari sopar hon till med två lopp som inte alls ligger i samma paritet som övriga resultat hon under flera år presterat (hon har alltså sprungit på elitnivå en längre tid). Först 1000m på 2:34.30 och sedan 3000m på 8:28.49. En synnerligen sensationell utveckling.

Coach Lamas flikade dock mycket klokt och diplomatiskt in att det är frågan om någon ryska vågar/är så korkad att dopa sig efter det som hände i fjol. Man kan även vända på det och säga att det är synd om eventuella rena ryskor som osvikligen kommer att stämplas som dopade pga av vad några av deras landsmaninnor gjort tidigare. Ungefär som jag gör här och nu.

Så hur lyder er dom? Vad tror ni? Jag hoppas innerligen hon är ren men kan uppriktigt sagt erkänna att jag inte skulle bli ett dugg förvånad om hon åker fast för doping inom en snar framtid.

2009-02-16

Tillbaka


Hemkommen efter en långhelg i Ramundberget. Bedårande vackert väder från dag ett så det var bara att tacka och se glad ut. Jag vet inte vad det är med mig och fjällmiljö men när lampan släcks på kvällen efter en heldag i backen kombinerat med en del löpning så sover jag som en klubbad säl. Mycket skönt och jag vaknade faktiskt varje morgon på gränsen till utvilad. Det mina damer och herrar sorgligt nog en bristvara i min tillvaro. Och sedan har vi det där med hotellfrukostar. Normalt sett brukar jag stressa igenom frukosten för att hinna till jobbet i rimlig tid men under denna fjälltripp så serverades det mäkta god frukost som familjen i lugnad ro kunde förtära. En ruggigt bra start på morgonen.

Jag har varit inne på det under några tidigare posts men det tåls att säga det igen. Löpningen har rullat på oförskämt bra och det bästa av allt är att min tidigare onda vad inte grinat illa en enda gång. I lördags var det tänkt att jag skulle rulla av en strukturerad fartlek på de isiga och kuperade landsvägarna. Döm av min förvåning när jag vid lunch får se ett gäng killar försöka bära ner ett löpband på hotellets gym. Snacka om perfekt tajming, det var så jag fick nypa mig i armen. Men faktum kvarstod, ett nytt färskt löpband höll på att installeras och någon timme sedan hade jag kontaktat Lamas som på stående fot ställde in fartleken och ersatte det passet med mitt favvopass: 10x1000m. Farten sattes till 3:05 men det kompenserades av en kort ståvila (30'') samt 2%-lutning. Passet flöt på riktigt bra. Kontrollerad löpning fram till de två sista tusingarna då jag fick pressa på lite men dock utan att behöva förta mig ordentligt. Snittpulsen för de olika intervallerna indikerade dessutom att det fanns en hel del till att klämma ur kroppen som så hade behövts. Ett riktigt bra formbesked som bara spär på min positiva känsla de senaste dagarna.

Denna vecka kommer jag försöka skära ner lite på mängden för att få på ett bra intervallpass i Sätra på tisdag och sedan förhoppningsvis pressa kroppen till en hyfsat bra tid på 3000m kommande helg.

2009-02-13

Ramundberget Revisited

Strålande solsken och två barn som njöt till fullo backarna. Härligt! Mamma Marika höll Venla sysselsatt i barnbacken med diverse pulka och Snowracer medan jag och Elias körde skidor i den lite större backen. Måste erkänna att jag är lite impad över Elias. Han tar sig upp själv i liften och sedan ner på egen hand med lite möda och besvär. Testade att ta upp honom i backe modell lite större, alltså en backe med lite kraftigare branter och det blev väl ingen direkt våldsam succé. Så vi masade oss tillbaka till mellanbacken och fördrev resten av tiden med att åka lite slalom mellan portarna.

På eftermiddagen då Mamma Marika och Venla tog en lite tupplur passade jag på att bränna av dagens distanspass. Lite små seg i kroppen efter en hel dag i backen men benen svarade upp på bästa sätt. Medvind första 9 km till Bruksvallarna och trots lätt ansträngning så snittades kilometerna på de isiga och rätt kuperade landsvägarna under 3:50. Då jag vände hemåt rätt in i motvinden sjönk snittfarten en aning men löpkänslan var genomgående riktigt bra. Allt som allt blev det ganska precis 18 km till handlingarna i snittfart på 3:53. Fattar ingenting. Men faktum är att den senaste veckans distanspass har gått riktigt bra och kilometerna bara rullat in.

Imorgon väntar lite mer skid/pulkaåkning och sedan är planen att hinna med ett fartlekspass. Nu väntar en tuff trerättersmiddag. Passar utmärkt. Kroppen är utsvulten.

2009-02-12

Avresa

Strax avfärd till Ramundberget. Hinner med en kortis-bloggis innan familjen piper iväg till den chartrade bussen.

I hallen står resväskorna klara för inpackning. En bättre formulering är nog: I hallen står ALLA resväskorna klara för inpackning. Det är nämligen inte mindre än fem stycken väskor, en kasse med mat/dricka/snacks/godis, en barnvagn samt ett par barnskidor som inte fick plats samt i någon väska.

Ambitionen var ändå tydlig. Packa snålt.
Men vi misslyckades. Fatalt. Än en gång.

Det ser ut som om vi skall resa iväg på en jordenruntresa men i själva verket blir vi bara borta i fyra dagar för en ynklig tripp till fjällen. Kombinationen av barnfamilj och packa snålt harmoniserar inte någe vidare. Lite som om någon sjunger falskt. Högst märkligt och fruktansvärt enerverande då det lär bli en hel del släpande under resan. Energi som man hellre hade lagt på styggt snabba intervaller.

2009-02-11

So much to do, so little time

Sen bloggpost som attan men den hamnar på rätt sida tolvslaget så jag kommer undan med ett nödrop. Ursäkter? Well, en riktigt busy dag från arla tidig morgon till sen kväll.

Först dagislämning.
Venla har verkligen kommit in i dagisrytmen. Avlämningen till dagisfröknarna går som en dans. Venla kilar glatt in till sina lekkamrater och kvittrar av förtjusning. Pappa kvittrar han också fast mest av lättnad. Tänk vad mycket lättare det att åka till jobbet då man vet att barnen trivs och har det bra på dagis.

Sedan jobb.
Jobb med mycket strul. Idag var det typ ett steg fram och två steg bak. Det var på näppen att jag inte hann ut och rasta benen på lite distans vid lunch men det lyckades jag mygla mig till. Distansen de senaste dagarna har verkligen gått bra. Kroppen lite nerkörd på mängd och kryddad med tävling och intervallpass. Men ändå rullar jag runt på distanpassen i halkan på sub 4-fart. Skumt.

På eftermiddagen var det träff med resebyrån för riktlinjer och planering av konferensresan till Japan. Jag har ett ord för det: Pepp!

Sedan hem, lek och läggning av barn. Ett kortare distanspass i kylan och mörkret innan resväskorna skulle packas. Imorgon bär det nämligen av till Ramundberget för lite skidåkning. För de andra alltså, jag brukar mest harva runt på isiga och smala landsvägar där bilisterna tutar på mig stup i kvarten. Långlöpning verkar inte vara deras mumma. Hur som helst så blir det kul med fjällresa. Barnen skall rastas i skid- och pulkbacken. Vi reser upp med Mamma Marikas jobb där resa, boende, mat och liftkort är prepaid för de anställda med respektive familj. Jag har ett ord för det: Pepp!

Och just det, nu höll på att glömma bort gårdagens intervallpass! Igår var Swiss-Alpine-Buuden nere på Stockholmsbesök. Vi jobbar inom samma koncern och brukar då vi träffas passa på att träna lite tillsammans. Det vore väl skam annars. Jag lurade med honom till Sätra där vi plogade sex stycken tusingar i tilltänkt 2:50-fart. Buuden är en mäktig löpare, därom råder inga tvivel. Men syra-intervaller i 3000m-fart skiljer sig trots allt lite från hans femtimmarspass så jag tror det blev en tuff genomkörare för oss båda. Hur som helst så lade jag de fem första tusingarna på 2:50–2:51 men var riktigt seg på sista som rann iväg till höga 2:54. Ståvilan var alternerande 2 respektive 3 minuter.

Nu sömn.

2009-02-10

Pannkakor

Elias gillar pannkakor.
Framförallt farmors pannkakor.
Igår vid middagsbordet slukades pannkakorna med oförtröttlig intensitet och frenesi.

Elias mellan tuggorna och munnen full av pannkaka.
Elias: Pappa, vad är klockan?
Patrik: Klockan? Den är tio i sex.
Elias verkar nöjd med svaret och mumsar vidare på pannkakorna. En kort stund senare...
Elias: Vad är klockan nu?
Pappa Patrik lite förbryllad.
Patrik: Det var inte så länge sedan du frågade vad klockan var. Nu är den 17:52.
Elias: Ok, den är inte sex än?
Patrik: Nej, vad är det som händer då?
Elias: Klockan sex ska jag sluta äta pannkakor.

Och där har ni det. Maten skall tydligen ätas på fasta tider. Lika bra att införskaffa en mat-och-sovklocka ala Skalman åt honom. Misstänker dock att programstarten för Bolibompa klockan sex hade en avgörande betydelse för Elias hårda tidsschema.

2009-02-09

Aptitretare

Så var äntligen debuten gjord för tävlingssäsongen 2009. I söndags var det Raka Spåret i Sätra hallen med genomgående riktigt bra startfält på i stort sett alla grenar. In i det sista tvekade jag till start men eftersom vaden höll under testpasset i torsdag så valde jag tillslut att göra en efteranmälan.

Inför start hade jag väldigt låga förväntningar till följd av allt strul jag haft med träningen under januarimånad. Eller vad sägs om två vadbristningar, en lättare förkylning och en vinter-vomit-disease fördelat på drygt en månad? Well, inte världens bästa förberedelse. Hur som helst så var jag mest ute efter en rejäl genomkörare och få en liten smak på distansen. Lite som en aptitretare.

Tobias Lundgren skulle agera hare med 67.5-varv vilket för mig var för optimistiskt med tanke på hur lite fart jag kunnat träna under januari. Landin och dansken Hannibal (som sedan segrade på fina 8:24) tog rygg på honom medan jag bildade andra klunga tillsammans med Per Sjögren, Jan Westerberg och Laser. Jag valde medvetet att starta lugnt och försiktigt och Jan drog föredömligt första kilometern åt min klunga. Efter några varv fick dock Sjögren nog och ryckte sig loss och lade sig knappt 10 meter före oss. Efter första kilometern, som passerades på 2:53.5, tappade Jan lite fart varvid jag tog över dragjobbet och gick till spets i vår klunga. Strax efter föll Jan och Laser bort och jag hamnade lite i ett vakum. Under andra kilometern (2:55) lyckades jag dock jaga ikapp Sjögren och passerade även honom under de inledande varven på tredje kilometern. Med tre varv kvar returnerade dock Sjögren och jag lade mig i rygg på honom. 300m från mål gjorde han en tempostegring som jag inte förmådde svara på varvid Sjögren tog tredjeplatsen och jag fjärdeplatsen med 8:43.45. Tredje kilometern passerades även den på 2:55 vilket innebar att farten genom hela loppet var jämn och stadig. Jag var egentligen inte så sliten i varken lungor eller ben men jag hade ingen riktig fartväxel i kroppen. Kunde inte riktigt ta ut mig så mycket som jag hade önskat och däri lyser delvis orutinen vid tävling igenom. Lite ringrostig var jag nog med tanke på att senaste tävlingen var Milano Marathon i november. Och dessutom har jag kort och gott tränat för lite i högt tempo.

I fjol debuterade jag med 8:42 och hade sedan en liten uppåtgående resultatkurva med 8:40 och 8:38. I fjol hade jag även varit besviken med gårdagens tid men med tanke på hur lite intervaller jag kunnat springa inomhus så är jag ändå ganska nöjd med min insats. Och bäst av allt, vaden höll för den här maxbelastningen. Jag valde dessutom medvetet att inte springa i spikskor vilket säkerligen innebar att jag gav bort ett par sekunder per kilometer. Valet var dock helt rätt med tanke på att vaden belastades mindre.

Sammanfattningsvis kan loppet beskrivas som en anonym och slätstruken insats men det fungerade faktiskt som en aptitretare precis som jag hade önskat. Med denna tävling i ryggen är jag nu ruggigt sugen på att få genomföra några fler hårda och slitiga nyckelpass för att sedan om två veckor på nästa 3000m-tävling gå in med en klart högre ambitionsnivå och därmed springa mer offensivt.

2009-02-06

Fredag och blask

Fredag och på tok för mycket som skall hinnas med på alldeles för lite tid. Ute regerar slask och blask och man blir våt om fötterna bara man kikar ut genom fönstret. Huu...

Igår försökte jag lura Stockholmstrafiken. Bilade in till Sätra strax innan två för att springa lite inomhusintervaller. Resan dit gick finemang och gick på knappa kvarten. Passet bestod av några få tusingar i successivt ökande fart och kort men dock ökande ståvila enligt: 3:05, 3:00, 2:55 och 2:50 och sedan en 800ing i fri fart. Vilan var satt till: 60'', 90'', 120'' och 150''. Tanken med passet var att se hur vaden pallade hårdare belastning ner mot tilltänkt 3000m-fart. De tre första tusingarna rullade på helt smärtfritt med god teknik. Först på de sista två varven på sista tusingarna fick jag börja slita lite men matchade ändå Lamas målplan. Hade lite små känningar i vaden men visste inte om det var fantomen-känningar. Vågar inte lita helt på vaden så jag springer mest och oroar mig för att den skall smälla. Inför sista fria 800ingen valde jag efter mycket om och men att snöra på mig spajksen för första gången sedan Sollentuna GP i juli. Trodde jag skulle sprinta fram likt en gasell med dem på fötterna men faktum är att det blev precis motsatt effekt. Stel och kantig löpning. Bemästrade inte alls skorna vilket förvånade mig en aning. Tiden på 800ingen blev dock helt ok men känslan under den var inte alls bra. Snittpulsen på intervallerna var även den ganska låg vilket indikerar att jag trots sololöpning hade en hel del till att plocka ut ur lungorna. Utfall:

1. 1000m, 3:04.4, 60''
2. 1000m, 3:00.0, 90''
3. 1000m, 2:55.7, 120''
4. 1000m, 2:50.9, 150''
5. 800m, 2:13.4

Vaden var dock inte på sitt bästa humör efter 800ingen i spik. Den var tjock och irriterad precis som jag. Irriterad alltså, inte tjock (jag väger ju lätt flugvikt). Jag färdiglöpte nog passet precis i grevens tid innan vaden hade lämnat in en protest. Nu får jag sova på saken och se om det är värt risken att ställa upp på Raka Spåret 3000m nu på söndag. Jag är ruggigt tävlingssugen men risken är att jag mosar sönder vaden totalt om jag pressar på 3000m i maxfart med spik.

Strax innan klockan fyra så var det ju tänkt att jag återigen skulle lura trafiken och hinna hem innan det tjocknade på. Men icke! Någon mindre talangfull lastbilsförare hade valt att parkera på tvären vid Norrtull och därigenom skapat köer ända bort till Sätra. Tackar ödmjukast.
Stockholmstrafiken - gotta love it.

2009-02-05

Många och märkliga frågor

Elias bubblar av frågor.
Vissa kloka andra mindre kloka.
Och många av märklig karaktär.
Här är ett axplock från dagens skörd:

* Vad är ett andetag?
* Vad betyder stoppa ett bröllop?
* Fyller jag år snart?
* Om hur många dagar är det sommar?

Eller vad sägs om Elias hälsningsfras när han kom hem idag från dagis tillsammans med Mamma Marika och Venla:

- Välkommen in i stugan!

Man förundras lite över allt som barnen snappar upp på dagis.
Och så gör man sitt bästa för att besvara alla deras frågor.
Det går lite si och så.
Inte så lätt som man tror alla gånger...

2009-02-04

Respons

Sen bloggpost, men what the heck. Bara den trillar in innan klockan slår 24:00 så e man förlåten. Blev utmanad av Tröskelkungen häromdagen. Här kommer responsen:

1. Vilken typ av löpare är du?
Har under mina år som löpare testat på distanser från 1500m upp till marathon. Har aldrig riktigt varit så sugen/fascinerad av de kortare distanserna utan jag gillar kombinationen av uthållighet och fart. Det är förmodligen därför min favoritdistans är milen/10000m. Mitt optimum ligger nog nu från milen upp till halvmarathon men på sikt hoppas jag kunna bli konkurrenskraftig på marathon.

2. Hur länge har du löpt?
Vann som 12 åring en skoljogg på 8km med tiden 32:15 och visste då att jag hade lätt för löpning. Harvade sedan runt på fotbollsplan med största merit en säsong som avbytare i AIK under deras vistelse i pojkallsvenskan. Under studietiden på KTH gjorde jag inte många knop. 2002 slog jag vad om att springa ett maraton under 3:30 vilket infriades med några minuter tillgodo. Gjorde Klassikern 2003 och sprang Lidingöloppet på 1:57 och milen på 34:50 med minimalt med träning. Gick med i FK Studenterna 2004 och har sedan dess bedrivit någon form av elitsatsning på löpning.

3. Hur mycket löper du per vecka?
En normal träningsvecka brukar bestå av 10 – 14 mil fördelat på 7 - 10 pass. Inför prioriterade tävlingar drar jag dock ner på träningen så att benen hinner piggna till lite. Snittet för hela året inklusive en till två veckors löpuppehåll och vissa irriterande skadeperioder har de två senaste åren landat på 9 mil i veckan.

4. Vilket är ditt “feelgood”-tempo?
Standardfarten på mina distanspass brukar vara 4:08. Där trivs jag bra.

5. Vid vilken ålder började du springa?
26.

6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
TV-spel och serietidningsläsning.

7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Pulsklockan.

8. Varför springer du?
Det är alltid oerhört inspirerande att känna att kroppen är i form och sedan fungerar löpningen som ett avstressande moment i min vardag. Då jag är ute och springer tänker jag inte på ett smack förutom själva löpningen vilket är fantastiskt skönt. Men frågan varför jag väljer att elitsatsa är svårare att svara på. Kanske för att se hur långt man kan pressa sig eller för att det är just under sporten löpning som jag verkligen kan ta ut mig till fullo. Eller så är det för att nirvana börjar vid sub 30 på milen.

9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Har väl en och en annan vit lögn på mitt samvete om mitt egentliga skadeläge. Coach Lamas är så snabb på att förbjuda löpning och sedan ordinera core-bore-boll eller annan tråkig rehabträning. Han har dock börjat se igenom dessa så det fungerar inte lika bra längre.

10. Hur ofta köper du skor?
Tack och lov har jag förmånen att få alla mina skor gratis från Asics men det blir 7-9 par om året (distans och tävlingsskor).

11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Se ovanstående svar. Två till tre ggr per år beställer jag hem delar av Asics aktuella kollektioner.

12. Var/hur handlar du utrustningen?
Asics. Som halvjapan måste jag ju köpa japanska skor och klädesplagg! Nä, ärligt talat så tycker jag Asics modeller är absolut skönast. Gäller det annan löprelaterad utrustning som pulsklockor, reflexer eller pannlampor mm så är det Runner’s Store eller Löplabbet som gäller.

13. När föredrar du att springa?
Strax innan middag. Kroppen är igång då och benen brukar rulla av sig själv. Under den mörka delen av året väljer jag dock medvetet att lägga dagens längre pass kring lunch då jag tycker det är mentalt tufft att springa ensam i mörker. Att få möjlighet att springa i solljus lättar upp enormt.

14. Hur ofta tävlar du?
Ca 20 ggr per år.

15. Vilka distanser?
1500m upp till marathon.

16. Vilken är favoritdistansen?
10000m.

17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Två stycken som jag direkt kan komma på:
- Banan ljuger aldrig.
- Nirvana börjar vid sub 30.

18. Vilken typ av vätska dricker du?
Dricker aldrig på mina träningspass, inte ens långpassen (de få jag gör). De enda tävlingar där jag tagit sportdryck är Lidingöloppet och marathon. Ser dock till att dricka ordentligt efter mina träningspass och tävlingar. Då kan det bli både vatten och sportdryck och en och en annan Cola. Bryr mig inte så mycket om vad jag dricker bara man återställer vätskedepåerna.

19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Trevligt sällskap är alltid att föredra. Oavsett om det gäller draghjälp på intervaller eller konversation på långpass. Har insett att desto mer jag springer desto större blir behovet av att ha någon att träna tillsammans med.

20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Springer långpass relativt sällan. Föredrar pass i relativt gott tempo upp till 20 km. Har svårt att mentalt hålla lågan uppe på långpass, blir lätt otålig. Efter hårda intervallpass är det dock lite protein som gäller, snabbt få i sig mat och dricka mycket. Återhämtningen går mycket snabbare då. Sedan gäller det självklart att unna kroppen mycket (sammanhängande) sömn men det är det klart svårare att få till med två småbarn hemma.

21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Gillar faktiskt det mesta. Allt från banintervaller, tröskelpass och terrängintervaller. Men favoriten är dock 10x1000m på bana i exempelvis 3:00-fart och kort vila, 30 sekunder.

22. Vart blir du oftast skadad?
Vaderna smäller titt som tätt.

23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Jag är gift med en finska så drömmen vore självfallet att tvåla dit finnarna på deras hemmaplan på 10000m. Skulle vara mycket intressant att se vart lojaliteten står hos min finska släkt.

24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Winona Ryder (pleeeeease call me!).

25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Forrest Gump.

26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Darth Maul eller Jocke Berg.
Eller både och.

27. Vilka löp-/träningsbloggare utmanar du?
Well Laser, bollen e din.

2009-02-03

Hårvax

För någon helg sedan var det dags att ansa hårtopparna en aning hos den lokala inomhusgalleriafrisörsalongen (29 bokstäver!). Kunde inte låta bli att snappa upp dialogen mellan min granne och hans frisör:

Frisör: Vill du ha i lite vax i håret?
Killen som blir klippt rycker till lite vid frågan men svarar sedan snabbt:
Killen som blir klippt: Självklart. Det är ju fredag!

Ah, killen hade helt rätt inställning. Klart man skall parta till det lite extra då det är fredag. Men man kan ju fråga sig vad han stoppar i håret på måndagar?

Det om det. Magen då? Well, den är mer eller mindre stabil nu. Har faktiskt hunnit med att visa upp min nuna på jobbet och kammat hem lite arbetstimmar. Idag skall jag dock ut och rasta benen i 4:00-tempo och bara njuta av att den inte mullrar åska. Om allt vill sig väl kör jag intervaller igen imorn eller på torsdag.

2009-02-02

En helg av krekkel

Så slog den till. Krekkelsjukan alltså. Well, låt mig säga så här, det har inte varit en direkt pretty sight. Efter Elias simskola och den traditionsenliga fredagspizzan så ärade Elias detta med att lägga en pizza i dubbelbemärkelse i sin säng. Då Venla kräkts två dagar tidigare så insåg Mamma Marika och jag att våra dagar/timmar var räknade. Planenligt satte Marika igång att kasta upp under lördagen varvid jag följde efter natten mot söndag.

Av någon sjuk (ordval?) anledning förmådde jag mig inte till att kräkas, istället var jag totalt däckad av extrem magknipa och feber. Under söndagen förmådde jag mig kravla mig upp strax innan 21:00 och sörpla i mig lite Cola. Mådde som en spillra av mitt forna jag.

Idag måndag mår jag dock lite bättre. Febern är borta men magen är fortfarande orolig och bubblar likt ett inferno på maxvolym. Fick ett ryck och bestämde mig för att sticka ut en sväng och rasta benen. Med facit i hand kanske inte världens bästa beslut men att fatta kloka beslut då man är stressad av utebliven träning har aldrig varit min starka sida. Och passet då? Tja, det kan nog beskrivas som en enda lång plåga. Fattar inte riktigt hur jag lyckades pallra mig tillbaka med 15 km i bagaget.

I lördags hann jag faktiskt med att bränna av ett intervallpass på Sollentuna simhall innan jag dekade ner mig i krekkelsjukan. En positiv nyhet på simhallen var att de införskaffat tre nya stabila löpband så nu har man helt plötsligt sex stycken att välja mellan. Körde återigen stegen: 4', 5', 6', 5', 4' i 3:10-fart med varierande lutning enligt 3, 2.5, 2, 2.5, 3% och kort vila enligt: 15'' ståvila, 45'' joggvila i 4:30 och sedan uppvarvning av band till angiven fart och lutning. Stod pall till sista intervallen då jag tvingades till en extra 30'' ståvila efter två minuter. Redan under passet kände jag av lite bubbel i magen och det kanske var anledningen till att jag inte lyckades fullfölja det helt. Nåväl, nu hoppas jag att jag hade det mesta av dessa tragiska händeler (vader, förkylning och krekkel) bakom mig så man kan få lite träning- och arbetsro.