2009-02-06

Fredag och blask

Fredag och på tok för mycket som skall hinnas med på alldeles för lite tid. Ute regerar slask och blask och man blir våt om fötterna bara man kikar ut genom fönstret. Huu...

Igår försökte jag lura Stockholmstrafiken. Bilade in till Sätra strax innan två för att springa lite inomhusintervaller. Resan dit gick finemang och gick på knappa kvarten. Passet bestod av några få tusingar i successivt ökande fart och kort men dock ökande ståvila enligt: 3:05, 3:00, 2:55 och 2:50 och sedan en 800ing i fri fart. Vilan var satt till: 60'', 90'', 120'' och 150''. Tanken med passet var att se hur vaden pallade hårdare belastning ner mot tilltänkt 3000m-fart. De tre första tusingarna rullade på helt smärtfritt med god teknik. Först på de sista två varven på sista tusingarna fick jag börja slita lite men matchade ändå Lamas målplan. Hade lite små känningar i vaden men visste inte om det var fantomen-känningar. Vågar inte lita helt på vaden så jag springer mest och oroar mig för att den skall smälla. Inför sista fria 800ingen valde jag efter mycket om och men att snöra på mig spajksen för första gången sedan Sollentuna GP i juli. Trodde jag skulle sprinta fram likt en gasell med dem på fötterna men faktum är att det blev precis motsatt effekt. Stel och kantig löpning. Bemästrade inte alls skorna vilket förvånade mig en aning. Tiden på 800ingen blev dock helt ok men känslan under den var inte alls bra. Snittpulsen på intervallerna var även den ganska låg vilket indikerar att jag trots sololöpning hade en hel del till att plocka ut ur lungorna. Utfall:

1. 1000m, 3:04.4, 60''
2. 1000m, 3:00.0, 90''
3. 1000m, 2:55.7, 120''
4. 1000m, 2:50.9, 150''
5. 800m, 2:13.4

Vaden var dock inte på sitt bästa humör efter 800ingen i spik. Den var tjock och irriterad precis som jag. Irriterad alltså, inte tjock (jag väger ju lätt flugvikt). Jag färdiglöpte nog passet precis i grevens tid innan vaden hade lämnat in en protest. Nu får jag sova på saken och se om det är värt risken att ställa upp på Raka Spåret 3000m nu på söndag. Jag är ruggigt tävlingssugen men risken är att jag mosar sönder vaden totalt om jag pressar på 3000m i maxfart med spik.

Strax innan klockan fyra så var det ju tänkt att jag återigen skulle lura trafiken och hinna hem innan det tjocknade på. Men icke! Någon mindre talangfull lastbilsförare hade valt att parkera på tvären vid Norrtull och därigenom skapat köer ända bort till Sätra. Tackar ödmjukast.
Stockholmstrafiken - gotta love it.

3 kommentarer:

Sussie sa...

Å pucko! Vilket nybörjarfel! Du leker med elden!

Om man ska köra spikskor så kör man dem FÖRST, när musklerna är pigga. Tacka fan att benen protesterar när du försöker köra med dem efter fyra kilometer med vanliga skor. Hur har du det med löpsteget på slutet av ett 5km lopp? Spänstigt uppe på fotbladet helt utan ansträngning? Jaha, det var min åsikt, jag går och gömmer mig nu!

Patrik Engström sa...

Sussie:

Inte behöver du gå och gömma dig. Det är en mycket klok uppmaning du kommer med. Jag har dock några ursäkter till mitt barnsliga beteende! :)

1. I början av intervallerna var vilan ganska kort och jag ville inte öka på den till förmån för ett skobyte.
2. Lamas och jag hade som plan att ev lägga in ett skobyte efter tre tusingar då man fortfarande har lite kräm kvar i benen. Men då hade jag åkt på ett andra skobyte inför den avslutande 800ingen och tro mig, det är ingen direkt skön känsla att gå från spik till vanliga pjucks då de upplevs som absurt svampiga och svåra att springa i.
3. Snittpulsen för tredje och fjärde tusingen var den samma som efter 800ingen vilket innebar att återhämtningen (tack vare den ökande tiden för vila) var likvärdig. Jag var således inte så mycket mer trött i vaderna inför 800ingen som inför den tredje tusingen. Alltså tror jag det hade känts precis lika avigt om jag kört spiken tidigare på passet.

Nåväl... är jag förlåten eller måste jag springa och gömma mig nu osså? :)

Sussie sa...

Det är nog dina vader som bestämmer om du är förlåten! Hoppas du kan springa på söndag, tänkte dröja mig kvar i hallen i några evigheter bara för att heja på er.