2009-03-31

Stjärnstop

I söndags var Elias bortbjuden på sitt första kalas. Stora intryck och han verkade mäkta nöjd med festligheterna då han efter kalaset strosade hemåt med en ballong i ena handen och en godispåse i den andra.

Patrik: Hade ni det kul på kalaset?
Elias: Jo, det var jätte skoj.
Patrik: Fick ni äta tårta?
Elias: Tårta och massor av kakor.
Patrik: Hur många barn var det som var bjudna på kalaset?
Svarar direkt utan minsta tvekan.
Elias: Tusen stycken!
Patrik: Oj då, det var många.
Elias: Och sen kom det några till och då blev det stjärnstop.

Och där dök det upp! Det gamla hederliga ordet från svunnen dagisålder då man helt utan pardon kunde räkna upp allt till oändligheten genom att använda sig av ordet stjärnstop. Alla fattade direkt. Det gick inte att övertrumfa. Snart kommer han säkert börja använda sig av orden pax och tjing. Tragiskt att vi vuxna inte verkar ha några motsvarande ord. De är ju rätt användbara.

2009-03-30

Premiärmilen 2009

Tätklungan inför varvning. Från vänster: Fredrik Johansson, jag, David Nilsson och Patrik Andersson.
Foto: marathon.se


Så var utomhuspremiären för säsong 2009 avklarad och det skedde mycket passande i tävlingen Premiärmilen. Hade ganska goda vibbar inför loppet. Träningen har de senaste veckorna klaffat rätt bra och jag hoppades kunna göra ner mot 31:30. Banan är bitvis lite krävande men jag brukar trivas på varvbanor så jag såg verkligen framemot att få tävla.

Tyvärr grusades alla möjligheter till en bra tid redan tidigare under helgen. Marikas tre systrar var på besök hos oss och hade även med sig två av Elias och Venlas kusiner. Självklart trevligt med sällskap men ur uppladdningssynpunkt så var det rena självmordet att ha nio personer hemma varav fyra småbarn i åldrarna 1-5 år. Intensiteten och ljudnivån var extrem och någon sömn var det inte tal om. När ett barn slog upp ögonen 05:30 och satte igång att röja så var raskt hela ekipaget av barn uppe och deklarerade med höga stämmor att det nu minsann var dags att kliva upp.

Redan under uppvärmningen kände jag mig sliten och utmattad. Normalt sett brukar jag känna mig lite tung i benen under en uppvärmning men aldrig fysiskt trött. Insåg redan här att det skulle bli tio tuffa kilometer och försökte göra det bästa av situationen. Lite överraskande var det en lugn och sansad öppning i täten. Det var lite trevande inledningsvis och ingen ville ta kommandot. Tillslut blev det David Nilsson som anförde en klunga bestående av Patrik Andersson, Fredrik Johansson och jag själv. Efter några kilometer började jag sladda lite men lyckades täta avståndet i de partier som gick uppför. Inför det långa utförslöpet vid varvningen rann tätklungan sakta ifrån mig och sedan drogs fältet sakta ut. Halva loppet passerades på 15:58. Vid fem kilometer hade Johansson tagit över taktpinnen från David. Men då det återstod fyra kilometer var det Andersson som sakta ökade tempot. Det tuffaste och mest svårlöpta partiet var grusslingan efter 7 km. Här sprang man mest och letade fäste i leran samt akta sig för att inte vurpa. Det var även här loppet avgjordes. Andersson ökade tempot och gick för seger. David tvingades släppa och tappade fart. Johansson gick om David på den avslutande kilometern och närmade sig faktiskt Andersson på målrakan men kunde inte hota honom. Det kändes lite bittert att inte kunna öka tempot på den avslutande halvan av loppet, något som jag brukar kunna förmå mig till. Men jag fick kriga för varje meter under loppet, kroppen var inte alls så pigg och utvilad som jag hade önskat. Istället handlade det om att försöka bibehålla farten in i mål. Tog in ganska mycket på David sista kilometern men kom aldrig så nära att jag kunde kriga om tredje platsen. In som fyra med den ganska osmickrande tiden 32:05. Visst, det var bitvis lite små tuffa förhållanden utmed banan. Jag tänker då mest på grus-sorbé-partiet där det var is, modd och lera om vartannat. På vissa ställen fick jag lämna stigen för att leta fäste ute i skogen/väggrenen. Men faktum är att jag ska göra sub 32 på beställning. Kan jag springa Midnattsloppet på 31:44, Hässelbyloppet på 31:29 och öppna första milen på en halvmara på 32:11 så ska jag kunna springa snabbare på en mil, grus-sorbé eller inte.

Nåväl, fick mig en bra genomkörare och till nästa tävling ska jag se till att försöka komma lite piggare till start. Känns minst sagt lite bittert att inte få göra sig själv rättvisa, hade jag kommit upp i normalstandard skulle jag varit med och slagits om segern i loppet. Hur som helst var det kul att se att de tre första löparna alla var unga lovande löpare födda mellan 85-87. Misstänker att de inte behöver ödsla en massa dyrbar energi på blöjbyten, avsaknad av sovmornar och andra lyxsaker som bara småbarnsföräldrar är förunnade!

Resultaten »

2009-03-27

Friday I'm In Love

Strax hemgång från jobbet. Ur högtalarna strömmar The Cures Friday I'm In Love och jag kan inget annat än att hålla med. Det ska bli mäkta skönt med lite helgledighet. Tre av Mamma Marikas systrar och dess barn besöker oss från Finland över helgen. Således kommer vi vara totalt 9 personer i huset varav fyra av dessa är småbarn i åldrarna 1.5 - 5 år.Med facit i hand kanske inte den mest optimala uppladdningen inför Premiärmilen på söndag. Men men… Det jag kanske mest oroar mig för är vad vädret ska ställa till med. Från att ha varit kallt och blåsigt men tacksamt nog torrt så är det nu regn/hagel/snöstorm om vartannat utanför fönstret. Inte så pepp med andra ord.

Jag hann dock genomföra dagens distanspass innan det mulnade på ordentligt. Upptäckte till min förfäran att jag glömt puls/GPS-klockan hemma. Första känslan var ren panik. Försökte sedan bemästra situationen med lite lugn yoga-andning innan jag kunde bege mig ut på passet och helt sonika fick springa av det på ren känsla. Mycket otrevligt. Att inte veta på meter hur långt man sprungit. Att inte på sekunden veta hur länge man sprungit. Kände mig helt naken och vill inte utsätta mig för ett sådant obehag igen. Det är en sak att springa tävlingar utan klocka då man ibland främst försöker hålla koll på motståndare och placering. Men att tvingas göra detta på ett rent distanspass…

Nä fy bubblan.
Klockan är en löpares bästa vän!

2009-03-26

Seg vilodag

Suligt seg arbetsdag idag. Känns som om timmarna kryper fram. Till på köpet har jag fått för mig att det är fredag idag vilket det naturligtvis inte är. Hade smakat bra med hemgång om någon timme för lite helgavkoppling.

Nåväl, lyxar till det ändå med en vilodag idag. Måste låta kroppen återhämta sig lite efter några tuffa träningsveckor. Till på köpet råder det sjukstuga hemma då Mamma Marika vältajmat till Premiärmilen kraftigt insjuknat i någon förkylning. Själv går jag omkring på nålar och känner efter i varje andetag om jag själv åkt på en infektion. Kanske läge att införskaffa en gasmask?

Osså pågår det sedan tid tillbaka en kraftig och livlig debatt i media om löparbanornas vara eller icke vara på Stadion. Hela debatten känns skev från början. Att slänga ut friidrotten från arenan som mestadels är förknippad med just friidrott känns helt orimlig. Att arenan sedan är K-märkt borde liksom vara spiken i kistan för de som förespråkar ombyggnation och borttagande av löparbanorna. Men icke. Jag kanske är naiv, men jag trodde liksom det var hela poängen med att K-märka en byggnation. Att förhindra att nån jeppe får för sig att riva eller bygga om den i en stil som inte matchar dess ursprungliga skick och konstruktion.

2009-03-25

12x1000m, 40'' ståvila

Igår var det dags för det andra passet i följetongen 12x1000m. Skillnaden mot föregående veckas pass var att vilan denna gång hade sänkts från 50'' ner till 40''. Således inte så mycket tid att pusta ut på men bara att acceptera och gilla läget. Det handlade ju faktiskt om hela tolv tusingar vilket är att betrakta som rena födelsedagstårtan.

Vädret var verkligen inte på topp igår. Under dagen blåste det stormvindar och växlade mellan solsken, snöyra och hagel. Under kvällen var det visserligen uppehåll men ack så attans kallt det var och dessutom kryddat med en svidande och besvärande vind som verkligen gjorde sitt bästa för att sabba snittiderna på tusingarna. Till min stora glädje fick jag mäkta fint sällskap på intervallerna av Herr Larm och Jayo. Jayo som nu under två veckor fördriver dagarna med att leka tjuv & polis på Polishögskolan hedrade oss med sin blotta närvaro. Killen har sedan maran i Milano haft lite problem med sitt knä men av det märktes inget på intervallerna. Verkligen kul att se att han är på gång igen!

På grund av den besvärliga vinden blev tiderna på de udda och jämna kilometerna ganska varierande. De som plogades i motvind gick på ca 3:08 medan majoriteten av de som körde i medvind faktiskt snittades under 3:00. Efter åtta intervaller blev jag lämnad ensam och fick pressa solo i vinden men lyckades hålla ihop löpningen bra. Snittet för de tolv tusingarna blev 3:04.5 vilket var över 1.5 sekunder snabbare än förra veckan trots 10 sekunder kortare vila per intervall. Ett bra formbesked som skänker mig lite välbehövligt andrum och ro inför kommande helgs tävling. Nu ska det trappas ner lite försiktigt och sedan laddas och fokuseras för fullt.

2009-03-24

Få barn

En (av många) semi-suspekta konversationer utspelades igår vid matbordet:

Pappa: Tänk när du och Venla blir stora, då ska ni väl ha barn också?
Elias stirrar på pappa med förvånad blick.
Elias: Det tror jag inte.
Pappa Patrik förvånad.
Pappa: Jasså, varför inte då?
Venla verkar ta det hela med ro. Hon är mer upptagen av att äta köttfärsås och spegetti.
Elias: Det går ju inte!
Pappa mer förvånad.
Venla fortfarande upptagen med att proppa i sig mat.
Elias: Jag är ju kille! Då kan man inte få barn.
Mamma Marika skrattar.
Venla äter.
Pappa Patrik kontrar.
Pappa: Men jag är ju också kille och jag har ju fått två barn!
Elias: Nej, du är inte kille, du är pappa. Då kan man få barn.

Well, solklart. Man kan inte få barn om man är kille utan bara när man är pappa. Ännu en erfarenhet rikare.

2009-03-23

Vart tog det fina vädret vägen?

Självklart var jag tvungen att i min förra bloggpost klaga på den bitvis tuffa värmen på löpbandet vid gymmet på Sollentunas simhall. Ungefär på samma sätt som jag på ett inverterat sätt styr aktiemarknaden (säljer jag några poster så går självfallet kursen spikrakt upp) så verkade vädrets makter vilja sätta mig på plats. Efter två löppass under helgen som nästan osade vårvibbar så började det självklart snöa igår kväll. Fasiken vad trist. Nu får det snart vara nog med vinterföret. Jag vill ha värme, sol och torr rensopad asfalt. Är det för mycket begärt?

På söndag är det utomhuspremiär med just Premiärmilen. Om snön inte smälter bort snart så är det risk för att delar av banan kommer att bli svårlöpt. Nåväl, jag brukar kunna pinna på hyfsat trots att föret inte är det bästa. Ett bra exempel på detta är Påsksmällen från ifjol. Sämre förhållanden kan jag inte tänka mig. Har på känn att jag kommer få äta upp det där påståendet.

Som jag hintade ovan hann jag med två löppass under helgen, båda tillsammans med Herr Larm vilket självfallet lättade upp det hela ordentligt. Då Herr Larm är en av Sveriges tre morgonpiggaste män så var det avfärd redan klockan 09:00 på söndag för veckans långpass. Lamas instruktion löd denna gång fartökning efter 75 minuter från 4:00 ner mot 3:30. Trevlig runda som löptes i strålande väder och där fartökningen kändes riktigt bra. Hann med 12.6 km i det högre tempot vilket gav ett snitt på 3:34. Totalt blev passet 30.5 km som tog två timmar och sju sekunder, således ett snitt på 3:57. Detta var tredje långpasset på raken.

Jag känner en lättare panik för vad Coachen har i sikte.

2009-03-20

12x1000m, 50'' ståvila

Igår var dags för veckans andra intervallpass. 12x1000m med 50'' ståvila. Coachen gick nog lite för försiktigt fram då han satte målfarten till 3:15. Måste erkänna att det känns oerhört stimulerande att komma ut från den semi-tropiska värmen på gymmet vid Sollentuna simhall. Igår var det dock lite ombytta roller. Istället för den pressande värmen så var det svidande kallt och en besvärande blåst som piskade en i fejset på de udda intervallerna.

Nåväl, skönt ändå att komma ut, kylan till trots. Rekade upp en lagom flack 1000m-sträcka genom Silverdal och påbörjade sedan intervallpasset. Några av grannarna i området höjde förvånat på ögonbrynen då man kom farande men de verkade ta det hela med ro. Under de fem första intervallerna fick jag även sällskap av Herr Larm som dock varit lite krasslig under veckan och tog det därför lite försiktigt. De udda intervallerna var lite tuffare då de bitvis gick i motvind. De jämna var dock en annan femma och man fick nästan hålla tillbaka lite. Stabila tusingar som snittades på 3:06 och där den sista klockades in på 3:01. Nöjd med passet då det trots allt handlade om 12 tusingar i bitvis besvärliga yttre förhållanden. Kommande två veckor är det samma pass som skall genomföras fast med 10'' kortare vila per gång. Kan bli en svår nöt att knäcka.

Gårdagens opepp låg och väntade på mig i posten. Som en god medborgare har jag betalat trängselskatten i november på 20kr, januari 80 kr och februari 20 kr. Igår damp det ner en påminnelse från Transport styrelsen (bara det nördiga namnet gör mig förbannad) där jag tydligen inte betalat in skatten från december på 35 kr. Någon sådan räkning har jag inte sett röken av men denna påminnelse skulle de ha 500 kr för. Alltså, trängselskatt: 35 kr, påminnelseavgift: 500 kr. Fan det är tragiskt. Ett påslag på över 1400 procent! Det som gör mig mer irriterad är att man har tre månader på sig att betala avgiften och under den perioden har jag erhållit ytterligare två räkningar från dem utan att de lagt på föregående månads kostnad. Istället åker man på den här skiten och inte har man nåt val heller. Liksom bara att pröjsa upp annars åker man dit i betalningsanmärkningsträsket. Tänker er själva att man av någon anledning inte betalar in mobilräkning på exempelvis 250 kr. Sedan kommer det efter tre månader en påminnelse från ingenstans med uppmaningen att betala 250 kr plus 3500 kr annars hamnar man i registret. Ni fattar. Så borde det inte få gå till. Nu ska en sådan här situation inte förhoppningsvis uppstå igen. Jag har nu som en pliktskyldig medborgare betalat den förbannade räkningen och dessutom kryddat det hela med en autogiro-ansökan.

Ojoj, jag grinade visst på lite här. Kan inte hjälpas. Jag blir sur bara jag tänker på eländet. Men är det nåt pepp som händer idag då? Det är ju trots allt fredag. Läste precis i DN att man beslutat sig för att skippa de kommande tv-serierna av Stieg Larssons två avslutande delar i Millennium-trilogin och ersätta den med två biofilmer istället. Inte mig emot, jag tror det blir super. Ännu mer pepp är att de redan är planerade till att gå upp på en biograf när dig i september och november. Sweet! Om det nu bara kunde komma en fjärde del.
Kan nog bli lite knepigt.

2009-03-19

Gudarna måste vara tokiga

Det har varit torrt och fint ute på asfalten vilket självfallet uppskattas. Nu springer jag bara runt och hoppas att de snart sätter igång att sopa upp allt det otrevliga gruset som fullkomligt täcker gatorna.

I tisdags hade jag en dånande spänningshuvudvärk och i samråd med Coachen så skar vi ner intensiteten på intervallpasset. Under passets gång så tyckte jag dock benen kändes hyfsat pigga och lätta varvid jag testade att pressa på aningen mer än ordinerat. Och mycket riktigt, skallen värkte som minst under intervallpasset. Alltså, skippa Treo och allt vad det heter. Intervaller är tydligen grejen!

Intervallpasset blev till ett lättare tröskelpass. Värmde upp med 8 km i farter mellan 4:00 - 3:45 innan jag påbörjade en fartökning som varade i 9 km. Kilometertiderna varierade då mellan 3:18 - 3:30 lite beroende på vind och motlut. Snittet för det snabba partiet blev 3:25 och fördelat på passets 18 km blev det 3:43.

Idag måste Coachen fått rejält snäpp i skallen. Som ni vet är det fortfarande svårt att ta sig ut i terrängen för att pressa lite höjdmeter så Coachen instruerade tolv stycken tusingar på asfalt! Farten satt till 3:15 kombinerat med 50'' ståvila. Inte nog med detta. Samma pass skall upprepas de kommande två veckorna(!) fast med reducerande vila med 10'' per gång. Lika bra att njuta medan man kan. Det dröjer säkert till 2012 innan man får köra flera tusingar!
Lyx och pepp om vartannat!

2009-03-18

Skjuta tjuvar

Vägg i vägg med Silverdal (där det Engströmska hemmet är lokaliserat) ligger Polishögskolan. På vägen hem från simskolan i fredags passerades denna skola varvid följande diskussion ägde rum:

Elias: Där bor poliser.
Patrik: Jepp, det stämmer.
Pappa Patrik rättar sig själv omgående
Patrik: Eller det är nog inte så många poliser som bor där men de går åtminstone i skola där.
Elisa nickar jakande som bekräftning.
Elias: Där tränar de på att skjuta tjuvar.

Well, en ganska träffsäker (notera ordvalet!) formulering av lille Elias. Visst, poliserna tränas och utbildas i en massa andra saker men faktum är att en av dessa saker säkerligen är att skjuta på just tjuvar och andra kriminella element som rör sig i terrängen.

2009-03-17

Äppelpodd-uppdatering

På fredag är det release för GTA - Chinatown Wars.

Dags för en liten uppdatering om vilka talböcker som rullat runt i Äppelpodden på sistone. För tillfället är det Dödergök av Katarina Wennstam som plogas igenom under distanspassen. Än så länge håller den hyfsad klass och lättar upp passen en aning. Boken innan var dock en rätt seg och slitsam historia; Kinesen av Henning Mankell.

Fick även lite blodad tand efter helgens biobesök då vi såg Män som hatar kvinnor. Det mesta i roman-väg har det senaste året känts taffligt och urvattnat. Vakumet efter Stieg Larsson Millennium trilogi är stort. Så pass stort att jag överväger att lyssna om böckerna efter Dödergök. Andra tänkbara alternativ är Nattfåk av Johan Theorin och Tusen strålande solar av Khaled Hosseini.

På spelfronten börjar spelen hopa sig nu på hög. Hinner tyvärr inte spela av dem i den utsträckning jag önskar. Återutgivningen av Chrono Trigger på NDS är dock en uppfriskande fläkt från det pixelperfekta 80-talet. Killzone 2 till PS3 vill inte riktigt lyfta till den nivå jag hoppats på så risken finns att spelet kommer fortsätta ligga på hyllan och samla damm. Spelet som rullar mest nu i vardagsrummet är det helylle japanska rollspelet Persona 4 som faktiskt är något så ovanligt som ett PS2-spel. Ikväll ska jag dock försöka ta tag i Resident Evil 5 som lite oväntat fått kliva åt sidan för just Persona 4. Osså släpps Grand Theft Auto - Chinatown Wars till NDS på fredag. Pepp!

2009-03-16

Helgsummering

Swoosch! Helgen till ända och man är tillbaka på jobbet. Förstår inte riktigt var helgen tog vägen, den försvann som i ett nafs.

Förutom fartstrecken i medvetandet så hanns det med vissa aktiviteter trots allt. Under lördagen fick vi lite uppbackning med barnpassning varvid Mamma Marika och undertecknad hann med en sväng till biografen för att se filmen Män som hatar kvinnor. En rätt bra filmatisering av boken som är smått fantastisk. Det var med en lättnads suck som jag kunde konstatera att denna filmatisering är klart bättre än de två floppfilmerna med Arn. I Män som hatar kvinnor hade de fokuserat på rätt saker vilket jag tycker man misslyckades med i Arn-filmerna.

I fredags körde jag veckans andra intervallpass på löpbandet. En stege enligt: 4', 5', 6', 5', 4' med varierande lutning enligt: 3, 2.5, 2, 2.5, 3% och farten satt till 3:10. Vilan: 15'' ståvila då bandet varvades ner, 60'' pausjogg på 4:30 och sedan 15'' ståvila då bandet varvades upp igen. Veckans tredje intervallpass sprängdes in under söndagens långpass. Fick äntligen med mig Herr Larm och vi jobbade oss runt Edsviken till Norrtull. Där vek han av mot Söder och jag tog mig hemåt via Hagaparken och Ulriksdal. Efter 1:30 påbörjade jag en fartökning som varade i lite drygt 30 min (9 km). Snittfarten för detta blev ganska exakt 3:30 utan att direkt behöva ta i och återigen kan jag inte låta bli att känna ett visst litet sugande behov av att göra ett nytt maraförsök och kapa ner tiden med några minuter. Totalt knappt 31 km på höga 2:04 vilket gav en snittfart på strax över 4:00. Veckan summerades ihop till lite drygt 12 mil med tre kvalitetsinslag. Nu är benen rätt möra efter mer än tre veckors kontinuerlig träning utan avbrott. Har bokat in en tid för operation hos Naprapat-Helena ikväll. Någonting inom mig säger dock att jag kommer ha mer ont i kroppen efter att hon gått loss på mina stackars arma ben. Men men, det är säkert bra i förebyggande syfte.

Åtminstone så intalar jag mig det...

2009-03-13

Fredag den 13e

Ok, fredag igen! Alltid en najs känsla även om den teoretiskt kan överskuggas av faktumet att det är fredagen den 13e. Inne på 20e raka träningsdagen och kropp och ben börjar så smått gnälla och tigga lite om vila. Vi får se om jag förbarmar mig och lyssnar. Först ska det dock plogas revanschintervaller på gymmet vid Sollentuna simhall. Sedan ska det distansas lite på lördag innan det vankas långpass med fartökning sista 30 minuterna på söndag. Förhoppningsvis har ännu mer snö smält bort tills dess.

Annat pepp som inträffar idag: Ytterligare ett kapitel i Capcoms horror-spel-serie släpps idag: Resident Evil 5. Jag har stora förväntningar då den fjärde delen var mäkta bra och tog serien till nya höjder. Dessutom släpps ett RPG-spel vid namn Persona 4 som fått mycket god kritik. Två fina spelsläpp på en och samma dag. Sweet! Mindre sweet är att jag inte är på det klara med när jag ska skaka loss tid att hinna spela dem. Osså har jag ju redan Killzone 2 som ligger hemma och samlar damm.

Sista peppet för dagen tillfaller maträtten pizza. Som traditionen bjuder är det således dags för fredagspizza till middag!

2009-03-12

Tuffa tusingar

Igår var det dags för en fasligt massa tusingar på gymmet vid Sollentuna simhall. Coachen hade skissat upp 12x1000m men för att spetsa till det så kryddade han dessa med varierande vila och lutning enligt:

1-3: +3
4-6: +2.5
7-9: +2
10-11: +1.5
12: 3:00/km 0

Farten var satt till 3:05 (förutom på sista) och vilan minskade med 3'' per intervall enligt: 60'', 57'', 54'' -> 30''.

Fick stå och vänta i en dryg kvart på att folk skulle gå klart på banden. Jo, det är tragiskt. Jag tycker det är tufft mentalt att värma upp och jogga ner på banden. Men folk vill tydligen ställa sig på banden och gå i knappt en timme (hur står de ut!?). Att välja att göra det på ett svettigt gym är för mig helt obegripligt. Varför inte vara ute i naturen och göra detta? Sedan kan jag inte låta bli att bli lite små sur över att vi som faktiskt vill använda banden till att springa på måste stå och vänta på att folk ska gå klart. Det heter ju faktiskt löpband och inte gåband.
Nåväl, färdigt grinat.
Tillbaka till passet.

Värmde upp på ett band intill men bytte till det jag brukar köra intervaller på när det blev ledigt. Blev lite misstänksam då jag tyckte att jag fick anstränga mig lite hårdare under uppvärmningen på just det bandet jag bytt till. Hur som helst så drog jag sedan igång tusingarna. Efter fyra tusingar så var jag dock mäkta sliten. Toppade in den fjärde intervallen på 198(!) i puls med ett snitt på 186. Alltså waaay för höga värden efter endast fyra tusingar, iofs i hyfsad fart och en uppskruvad lutning. Men ändå, 198 i maxpuls? Efter den femte intervallen var jag så kokt att jag var tvungen att börja dela upp tusingarna enligt 2 minuter, 20'' ståvila och sedan den återstående dryga minuten. Det är möjligt att jag kunde gjort en smartare förändring med typ minskad lutning eller fart men då man passerat bäst-före-datum under ett intervallpass så är det ofta reptilhjärnan som har befälet. Reptilhjärnan hånade mig rakt i fejset för att jag inte kunde matcha Coachens plan varefter jag gav mig fan på att åtminstone sälja mig dyrt. Snittpulsen fortsatt skyhög genom de återstående tusingarna och med facit i hand är jag lite överraskad över att jag på nåt sätt bet i och slutförde passet. Jag tvingades dock skära ner antalet från 12 till 10.

Så, pumpen blev nog ordentligt misshandlad. Alltid något. Men jag kan inte låta bli att bli lite konfunderad och små-sur over passet. Förmodligen är det något skumt med kalibreringen av bandet. Jag upplever farten som hyfsat korrekt men det som gör att det blir grymt jobbigt är lutningen. Frågan är om de tre graderna verkligen är tre grader? Nåväl, inget att göra åt. Ett nytt intervallpass är inplanerat imorgon och bara för att vara riktigt tjurskallig så kommer jag nog välja samma band igen. Vägrar vika ner mig. Revanschen kommer bli ljuvlig.

2009-03-11

Mardröm

Drömde en mardröm i natt.
Har inte lyckats skaka av mig obehaget den lämnade efter sig.

Det var tävlingsdags och precis som vanligt var jag lite små stressad innan start. Det spelar egentligen ingen roll hur lång tid i förväg jag anländer till tävlingen, jag hamnar alltid i tidsnöd med uppvärmningen. Kort innan start är extra stressigt och dags att ta av sig överdragkläderna och sedan få på sig shorts, tävlingslinne och sist men inte minst de fjäderlätta tävlingsskorna. Under hela drömmen hade jag en vag känsla av att nåt var på tok och allt uppdagades då jag plockade fram skorna ur skopåsen.
Fel färg, fel märke, fel viktklass.
Kort och gott fel skor!

Kort efter detta vaknade jag till med ett ryck.
Kallsvettig.
Huuu...

Kommer nog kontrollera skopåsen med tävlingsskorna en gång extra innan nästa tävling.

2009-03-10

Mera snö

Igår var jag på vippen att skriva en liten glädjepost över den fina barmarken som passar oss löpare perfekt. De senaste dagarna har känts som ren lyx med perfekt fäste utan snö, is och modd. Men tji där fick jag för dessa utsvävande tankar. Fick en rejäl käftsmäll direkt vid uppvaknandet idag då jag möttes av ett illvitt snölandskap. På bara några timmar under natten blev det tydligen midvinter vilket innebär mera snöplogande under löppassen.

Visst är det bedårande vackert med snö men nu får det vara nog. Det är mitten på mars och jag vill ha 11-12 grader samt snöfria vägar. Tanken på att få springa ett pass ute i terrängen iklädd knätights, underställ och en väst lockar enormt. Och om tomten nu mot förmodan lyssnar eller läser denna post så vore det himla najs om han eller någon annan vänlig själ kunde sopa upp allt grus på vägarna också.

Pretty please?

2009-03-09

IEM och långpass

Så var helgen till ända. Lite trist men det dyker säkert upp en ny om några dagar. Tur är väl det!

Så vad hände då under helgen? Well, en stor del spenderades framför TV:n och IEM i Turin. Kul med några svenska framgångar men framförallt skönt att mediabevakningen nu fokuserar på några andra svenska friidrottare än de gamla som nästan tjatats ut med alla intervjuer.

Några detaljer som etsat sig fast på hornhinnan: Claesson är besviken i studion efter sitt brons och blir tillstött av en tv-gubbe som han direkt hugger efter med sin högernäve. Guldet gav han bort då han tappade fokus och släppte fram en spanjor och därmed tappade Yuriy Borzakovskiys rygg. Lamas gjorde en klockren analys. Det är lite som då Mutola sprang 800 m. Konkurrenterna har så stor respekt för Borzakovskiy att ingen dem vågar hota eller utmana honom trots att farten bitvis är låg. Blanka Vlasic visar återigen att hon inte kan lyckas i mästerskap. För att inte tala om Thörnblad. Nog om hans prestation men det som skär i en är hur hans tränare i direktsändning inför hans två avslutande hopp sitter och sågar sin adept istället för att fokusera på att få Thörnblad att mentalt stärka sig själv. Olle Walleräng visade grymma takter i sitt 3000m-lopp. Olle själv var besviken men det tycker jag inte han ska vara. Knappt ett dygn tidigare hade han sprungit ett 3000m-försök på låga 8 minuter vilket säkerligen måste ha slitit en del. Att sedan öppna första km på 2:34 och vakumlöpa sista kilometern men ändå komma in på 7:56 är riktigt riktigt bra. Med pigga ben, bra draghjälp och lite mer rutin så har Olle en god möjlighet att göra sub 7:50. Avslutningsvis var den ukrainske trestegshopparen Viktor Yastrebov en frisk fläkt. De ticks han hade innan sina hopp var bortom denna värld!

För min egen del blev det ett långpass (!) i söndags. Coachen chockade med att kommendera ut mig i två timmar med farthöjning sista 30 minuterna. Sagt och gjort så stämde jag träff med Unicorn-Linus och Handbollspolacken som båda fintrimmar formen till Treviso marathon om tre veckor. Vi jobbade oss runt stan och Djurgården för att sedan köra en fartökning ner till 3:35/km sista 30 minuterna runt Söder. Mycket bra pass där kropp och skalle var på alerten hela tiden och faktum är att det kändes som bäst under fartökningen. Det goda sällskapet hjälpte naturligtvis till också. Totalt sett blev det lite drygt 31 km på 2:06 vilket gav ett snitt på cirka 4:05/km. När det går så pass lätt och bra på långpassen så måste jag erkänna att det rycker lite i marathon-själen. Någon gång framöver ska det satsas ordentligt på den ädla sträckan. Frågan är bara när? Sammanlagt en bra träningsvecka med en mängd som landade strax över 12 mil.

2009-03-06

Mystiska inköp

Stack ut på ett lunchpass runt sjöarna i Sumpan och en liten extra sväng runt Ulvsunda. Då jag kom tillbaka såg jag till min glädje att Walleräng lite överraskande vann sitt försöks-heat på 3000m i IEM. Ska verkligen bli kul att se om han kan pressa sitt personbästa på finalen imorgon. Lite trist för Tjecken att i vakumlöpning missa finalen med cirka sex tiondelar.

Annars då? Well det är ju fredag vilket måste klassas som pepp. Mera pepp är den traditionsenliga fredagspizzan på kvällen kryddad med intrimning av nya TV:n. Vad som är mindre pepp är att Pappa Patrik upptäckte en suspekt post på sitt VISA-kort där Microsoft i söndags hade dragit knappa 600kr. Mycket mystiskt och efter lite detektivarbete så leder spåren till Xbox Live. Några telefonsamtal senare så är bilden av brottet klar. Tydligen har ’jag’ köpt 5000 Microsoft-Xbox-poäng för 600kr. Eh!? Det hela måste ha skett då Elias lämnades ensam framför Lego Batman en stund i söndags. I oktober förra året köpte jag ett spel via Xbox-live och tydligen anser de att man utan krusidull ska ha sitt kontokort lagrat hos dem så att vem som helst (läs: Elias) med två knapptryckningar kan börja köpa diverse saker av dem utan kod eller godkännande. Värdelöst. Ännu mer värdelöst är att de var långt ifrån säkra på att jag skulle få tillbaka mina pengar. Det skulle tas upp hos någon högre uppsatt chef. Besked att invänta inom en vecka. Jag frågade personen på supporten om 5000 Xbox-poäng var nån maxgräns? Va, nej självklart inte svarade hon förvånat. Så egentligen ska jag nog vara glad att Elias nöjde sig med att köpa 'bara' 5000 poäng. Hade han lagt på en nolla så hade Pappas Patriks VISA-kort debiterats 6000kr istället. Och hade han lagt på två nollor? Ni fattar säkert matematiken. Tragiskt att Xbox Live inte har bättre säkerhet och kontroller.

2009-03-05

Den ultimata prövningen

Så här fin bild var det... på kartongen alltså.

Nej, rubriken till dagens post refererar inte till marathonlöpning utan till det faktum att jag inte kan packa upp min nya TV förrän imorgon kväll. För en teknik-freak som jag är detta nästan tortyr.

Jobbade hemifrån idag på förmiddagen för att kunna öppna dörren åt DHL då de kom konkande med min nya familjemedlem. Men sedan började prövningen. Tillbaka till jobbet och dessutom företagsmöte på Kaknästornet under kvällen. Sedan ytterligare en till arbetsdag som avslutas med lite löpning och Elias simskola innan jag, om ögonen fortfarande är öppna, runt 21-snåret på fredagskvällen äntligen får packa upp TV:n. Jag vet inte om jag har styrka i mig att uthärda detta. Tanken på ny 46tum högupplöst LED-bild i 100Hz får det att vattnas i munnen på mig. TV:n är ju trots allt hemmets i särklass viktigaste möbel. Tänk vad snäll jag är mot min HTPC och alla mina TV-spelskonsoler som får möjlighet att koppla upp sig mot fin TV:n.

Igår var det även tänkt att jag skulle springa lite snabbt och hårt på löpbandet. Kroppen har känts sig mycket sliten de senaste dagarna då jag kört en hel del mängd och även sovit dåligt. Det hela är lite märkligt. Jag lägger mig och är mäkta trött men lyckas på någon skum vänster inte somna. För mycket som snurrar runt inne i skallen? Vet inte men rejält störande är det. Hur som helst så präglade denna trötthet mig på bandet. Planen var att köra en snabbdistans över 10km i varierande fart och lutning. Jag följde detta till 5km innan jag tvingades ta 10-20'' ståvila mellan tusingarna dels för att ställa in bandets fart och lutning och dels för att hinna återhämta mig lite.

2009-03-04

Alla dessa möten

Well, vad kan man säga? En attans busy vecka som går i temat möten, möten och mera möten. Veckans arbetsdagar kan sammanfattas enligt följande:

Mån: Föräldramöte på Elias dagis
Tis: Utvecklingssamtal med Venla och Mamma Marika har företagsmöte
Ons: Föräldramöte på Venlas dagis
Tor: Pappa Patrik har företagsmöte
Fre: Simskola för Elias

Således ideliga kvällsaktiviteter.
Familjen avser sammanstråla för gemensamma middagar och umgänge på lördag.
Hoppas barnen kommer ihåg familjekänslan då.
Och när är det tänkt att man skall hinna mata 12 mil löpning?

Nu kanske jag låter grinig men det är jag inte. Bara att stoppa huvudet under armen och inte känna efter så mycket. Ungefär som på slutet av ett intervallpass. Annars sprang jag på dagens pepp då jag bläddrade igenom Sollentunas lokaltidning. Det verkar äntligen som om politiker och andra inblandade parter fått arslet ur och nu börjat konkretisera bygget av en inomhushall i nära anknytning till Sollentunavallen. Jag lär nog inte tyvärr kunna dra fördel av bygget men Elias, Venla och andra barn i norrort kommer säkerligen frodas och pressa hårda intervaller där. Och Pappa Patrik kommer stå vid ringside och skrika varvtider. Sådana tankar värmer lite extra i hjärtat så här mot slutet av en kall grå och ruggig dag.

2009-03-03

Suspekta betraktelser

Söndagens intervallpass på Sollentuna simhalls gym bjöd på två märkliga upplevelser/betraktelser. Först ut var en tjej som sprang på bandet bredvid mig. Rätt som det var så bara small det till och sedan låg hon bokstavligen med mage och huvud rakt ner på bandet och rullade av samtidigt som hon vilt försökte kravla sig tillbaka på bandet med sina armar(!). Då jag senare frågade henne hur det gått berättade hon att hon för en kort stund tappat koncentrationen då hon börjat tänka på mat!

Väl avrullad från bandet såg hon lite små groggy ut, borstade av dammet från sina kläder och tog sedan ordentlig sats och rusade/hoppade tillbaka upp på bandet som var i full gång. Jag hann inte ens varna henne innan det var försent. Hon flög upp på bandet och under en kort stund likt en yr höna ömsom sprang hon och vevade med armarna i hopp om att finna lite balans innan det dags för dagens andra avåkning. Efter denna incident påtalade jag för henne att det är klokast att kliva på bandet från sidan och allra helst om man inte är van vid löpband sakta successivt skruva upp farten istället för att hoppa på bandet i full fart.

Nästa semi-bisarra incident skedde mot slutet av mitt intervallpass. Från gymmet kommer en tjej gående likt bästa catwalk. Hon var utstyrslad i senaste och mest trendkorrekta rosa träningsoverall, oklanderligt sminkad och med uppstajlat hår. Som pricken över i:et bar hon även att par stora solglasögon. Visst det hänger lysrör i taket men så mycket bländar de väl inte? Jag kan iofs ha inbillat mig det hela eftersom jag var lite sliten på sista intervallen men jag kan nästan svära på att jag inte såg i syner.

Solglasögon på gym?
Jag försöker förstå.
Misslyckas dock fatalt.

2009-03-02

Alplöpning

Måndagen smög sig på. Jag märkte knappt att helgen försvann. Så nu sitter jag här med en kopp kaffe och försöker vakna. Har försökt sedan klockan sju i morse, går sådär om jag ska vara helt ärlig. Det är banne mig alltid såhär mot slutet av vintern. Som en dålig baksmälla efter julledigheten. Små snökorn trillar förstrött utanför fönstret och lurar bort det naturliga dagsljuset som skulle kunna skrämma tröttheten bort.

Enda ljuset i tunneln denna sega måndagsmorgon är att det skall beställas ny master-TV. Pepp! Som jag väntat! Inhandlade min nuvarande LCD 46-tummare för knappt fem år sedan. Då var den ett teniskt mästerverk som fick de gamla tjock-TV-apparaterna att se ut som reliker från tidig dinosaurieålder. Nu några år senare är den värd en tiondel av sitt ursprungliga värde och man kan enkelt konstatera att den inte har åldrats med värdighet. Teknik brukar, tack och lov, sällan göra det.

Förra veckan inbringade nästan 13 mils löpning med ett flertal dubbelpass. Dessutom kryddade jag det hela med tre kvalitetspass vilket för mig är lite ovanligt. I söndags var det vadslagning med Coach Lamas. Via någon italiensk mara-guru hade han snappat upp ett, enligt honom, över-jevvligt intervallpass. Passet gick ut på att under sex kilometer successivt skruva upp lutningen från 3% till 6% i en fart som var satt strax över tilltänkt marafart. Inte kunde det vara så slitigt tyckte jag och kort därefter var vadet klart. Fixade jag det hela skulle Lamas ära mig med mitt favvopass, 10x1000m med 30'' ståvila. Lamas blev nog lite skraj och lade därför på en extra kilometer. Alltså, 7km i 3:40-fart med ökande lutning 3% till 6%. För varje kilometer som passerades skulle bandet skruvas upp 0.5%.

Fyra första kilometer sprangs igenom lugnt och kontrollerat. På de två sista kilometerna fick dock pulsen börja jobba lite. Lutningen var då 5.5% och 6%. Försökte hålla god teknik och ett stiligt löpsteg men då lutningen är så pass brant är det lite knepigt. Jag gillar dock att springa i kuperad terräng och detta passet passade mig således bra, bergsget som man är. Sista kilometern gav en snittpuls på 187 med en toppnotering på 190 vilket indikerar att det fanns en del krafter kvar att ta till om så hade behövts. Så, ett vad är ett vad. Tanken på kommande 10x1000m får det att vattnas i munnen på mig!

And the Winner is...

Så var röstningen avgjortd. Två lyckliga personer lyckades med konststycket att pricka in rätt segrare. Eller så var det bara en person som essade frågesporten. Coach Lamas hävdar nämligen bestämt att han stod för båda rösterna. Vi låter honom hållas. Om jag grinar och frågar för mycket finns det stor risk att han drar in mina favvis intervallpass, dvs 10x1000m.

Adil Bouafif, en av Hässelbys många importförmågor, tog hem segern i herrarnas 3000m under helgen. Bakom honom spurtade Tjecken, förlåt Käcken ska det vara, ner Wallerstein och tog hem silvret. Det blev även som jag anat, dvs att Walleräng valde att springa 1500m vilket kanske inte var ett så klokt val med tanke på att han själv fick stryk på en annan av Hässelbys importförmågor (Adnan Agar). Hässelbys importtjänstemän måste jubla av glädje och förtjusning. Ni hör kanske mitt sarkastiska tonfall? Hur man kan bli svensk mästare i friidrott utan att vara svensk medborgare anser jag vara helt absurt. Nog skall SM vara öppna mästerskap för att höja nivån men då jag ställer mig på starlinjen på ett SM förväntar jag mig kriga om placeringarna mot svenskar. Skall be att få återkomma till detta i någon framtida post.