2009-03-27

Friday I'm In Love

Strax hemgång från jobbet. Ur högtalarna strömmar The Cures Friday I'm In Love och jag kan inget annat än att hålla med. Det ska bli mäkta skönt med lite helgledighet. Tre av Mamma Marikas systrar och dess barn besöker oss från Finland över helgen. Således kommer vi vara totalt 9 personer i huset varav fyra av dessa är småbarn i åldrarna 1.5 - 5 år.Med facit i hand kanske inte den mest optimala uppladdningen inför Premiärmilen på söndag. Men men… Det jag kanske mest oroar mig för är vad vädret ska ställa till med. Från att ha varit kallt och blåsigt men tacksamt nog torrt så är det nu regn/hagel/snöstorm om vartannat utanför fönstret. Inte så pepp med andra ord.

Jag hann dock genomföra dagens distanspass innan det mulnade på ordentligt. Upptäckte till min förfäran att jag glömt puls/GPS-klockan hemma. Första känslan var ren panik. Försökte sedan bemästra situationen med lite lugn yoga-andning innan jag kunde bege mig ut på passet och helt sonika fick springa av det på ren känsla. Mycket otrevligt. Att inte veta på meter hur långt man sprungit. Att inte på sekunden veta hur länge man sprungit. Kände mig helt naken och vill inte utsätta mig för ett sådant obehag igen. Det är en sak att springa tävlingar utan klocka då man ibland främst försöker hålla koll på motståndare och placering. Men att tvingas göra detta på ett rent distanspass…

Nä fy bubblan.
Klockan är en löpares bästa vän!

2 kommentarer:

Dunceor sa...

Det är hemskt! Jag hade problem på mitt distanspass i fredags att min klocka vägrade hitta satelliter och jag hade jättebråttom så kunde inte vänta på den. Så halvvägs in i passet så fick den satelitter och då satte jag igång den. Men det känns jättekonstigt att inte ha den infon :P

Patrik Engström sa...

Dunecor:

Haha, well jag håller med dig. Man känner sig naken utan sin klocka på armen. Dock är jag alltid lite stressad då klockan ska få tag på satelliter. Ibland går det nedrans segt innan det får kontakt...