2009-03-09

IEM och långpass

Så var helgen till ända. Lite trist men det dyker säkert upp en ny om några dagar. Tur är väl det!

Så vad hände då under helgen? Well, en stor del spenderades framför TV:n och IEM i Turin. Kul med några svenska framgångar men framförallt skönt att mediabevakningen nu fokuserar på några andra svenska friidrottare än de gamla som nästan tjatats ut med alla intervjuer.

Några detaljer som etsat sig fast på hornhinnan: Claesson är besviken i studion efter sitt brons och blir tillstött av en tv-gubbe som han direkt hugger efter med sin högernäve. Guldet gav han bort då han tappade fokus och släppte fram en spanjor och därmed tappade Yuriy Borzakovskiys rygg. Lamas gjorde en klockren analys. Det är lite som då Mutola sprang 800 m. Konkurrenterna har så stor respekt för Borzakovskiy att ingen dem vågar hota eller utmana honom trots att farten bitvis är låg. Blanka Vlasic visar återigen att hon inte kan lyckas i mästerskap. För att inte tala om Thörnblad. Nog om hans prestation men det som skär i en är hur hans tränare i direktsändning inför hans två avslutande hopp sitter och sågar sin adept istället för att fokusera på att få Thörnblad att mentalt stärka sig själv. Olle Walleräng visade grymma takter i sitt 3000m-lopp. Olle själv var besviken men det tycker jag inte han ska vara. Knappt ett dygn tidigare hade han sprungit ett 3000m-försök på låga 8 minuter vilket säkerligen måste ha slitit en del. Att sedan öppna första km på 2:34 och vakumlöpa sista kilometern men ändå komma in på 7:56 är riktigt riktigt bra. Med pigga ben, bra draghjälp och lite mer rutin så har Olle en god möjlighet att göra sub 7:50. Avslutningsvis var den ukrainske trestegshopparen Viktor Yastrebov en frisk fläkt. De ticks han hade innan sina hopp var bortom denna värld!

För min egen del blev det ett långpass (!) i söndags. Coachen chockade med att kommendera ut mig i två timmar med farthöjning sista 30 minuterna. Sagt och gjort så stämde jag träff med Unicorn-Linus och Handbollspolacken som båda fintrimmar formen till Treviso marathon om tre veckor. Vi jobbade oss runt stan och Djurgården för att sedan köra en fartökning ner till 3:35/km sista 30 minuterna runt Söder. Mycket bra pass där kropp och skalle var på alerten hela tiden och faktum är att det kändes som bäst under fartökningen. Det goda sällskapet hjälpte naturligtvis till också. Totalt sett blev det lite drygt 31 km på 2:06 vilket gav ett snitt på cirka 4:05/km. När det går så pass lätt och bra på långpassen så måste jag erkänna att det rycker lite i marathon-själen. Någon gång framöver ska det satsas ordentligt på den ädla sträckan. Frågan är bara när? Sammanlagt en bra träningsvecka med en mängd som landade strax över 12 mil.

1 kommentar:

swyzak sa...

D går en fin mara nära dig i slutet av maj!!!