2009-03-30

Premiärmilen 2009

Tätklungan inför varvning. Från vänster: Fredrik Johansson, jag, David Nilsson och Patrik Andersson.
Foto: marathon.se


Så var utomhuspremiären för säsong 2009 avklarad och det skedde mycket passande i tävlingen Premiärmilen. Hade ganska goda vibbar inför loppet. Träningen har de senaste veckorna klaffat rätt bra och jag hoppades kunna göra ner mot 31:30. Banan är bitvis lite krävande men jag brukar trivas på varvbanor så jag såg verkligen framemot att få tävla.

Tyvärr grusades alla möjligheter till en bra tid redan tidigare under helgen. Marikas tre systrar var på besök hos oss och hade även med sig två av Elias och Venlas kusiner. Självklart trevligt med sällskap men ur uppladdningssynpunkt så var det rena självmordet att ha nio personer hemma varav fyra småbarn i åldrarna 1-5 år. Intensiteten och ljudnivån var extrem och någon sömn var det inte tal om. När ett barn slog upp ögonen 05:30 och satte igång att röja så var raskt hela ekipaget av barn uppe och deklarerade med höga stämmor att det nu minsann var dags att kliva upp.

Redan under uppvärmningen kände jag mig sliten och utmattad. Normalt sett brukar jag känna mig lite tung i benen under en uppvärmning men aldrig fysiskt trött. Insåg redan här att det skulle bli tio tuffa kilometer och försökte göra det bästa av situationen. Lite överraskande var det en lugn och sansad öppning i täten. Det var lite trevande inledningsvis och ingen ville ta kommandot. Tillslut blev det David Nilsson som anförde en klunga bestående av Patrik Andersson, Fredrik Johansson och jag själv. Efter några kilometer började jag sladda lite men lyckades täta avståndet i de partier som gick uppför. Inför det långa utförslöpet vid varvningen rann tätklungan sakta ifrån mig och sedan drogs fältet sakta ut. Halva loppet passerades på 15:58. Vid fem kilometer hade Johansson tagit över taktpinnen från David. Men då det återstod fyra kilometer var det Andersson som sakta ökade tempot. Det tuffaste och mest svårlöpta partiet var grusslingan efter 7 km. Här sprang man mest och letade fäste i leran samt akta sig för att inte vurpa. Det var även här loppet avgjordes. Andersson ökade tempot och gick för seger. David tvingades släppa och tappade fart. Johansson gick om David på den avslutande kilometern och närmade sig faktiskt Andersson på målrakan men kunde inte hota honom. Det kändes lite bittert att inte kunna öka tempot på den avslutande halvan av loppet, något som jag brukar kunna förmå mig till. Men jag fick kriga för varje meter under loppet, kroppen var inte alls så pigg och utvilad som jag hade önskat. Istället handlade det om att försöka bibehålla farten in i mål. Tog in ganska mycket på David sista kilometern men kom aldrig så nära att jag kunde kriga om tredje platsen. In som fyra med den ganska osmickrande tiden 32:05. Visst, det var bitvis lite små tuffa förhållanden utmed banan. Jag tänker då mest på grus-sorbé-partiet där det var is, modd och lera om vartannat. På vissa ställen fick jag lämna stigen för att leta fäste ute i skogen/väggrenen. Men faktum är att jag ska göra sub 32 på beställning. Kan jag springa Midnattsloppet på 31:44, Hässelbyloppet på 31:29 och öppna första milen på en halvmara på 32:11 så ska jag kunna springa snabbare på en mil, grus-sorbé eller inte.

Nåväl, fick mig en bra genomkörare och till nästa tävling ska jag se till att försöka komma lite piggare till start. Känns minst sagt lite bittert att inte få göra sig själv rättvisa, hade jag kommit upp i normalstandard skulle jag varit med och slagits om segern i loppet. Hur som helst var det kul att se att de tre första löparna alla var unga lovande löpare födda mellan 85-87. Misstänker att de inte behöver ödsla en massa dyrbar energi på blöjbyten, avsaknad av sovmornar och andra lyxsaker som bara småbarnsföräldrar är förunnade!

Resultaten »

4 kommentarer:

Ellinor sa...

Det såg snyggt ut.

Tröskelkungen sa...

Gött kämpat i alla fall och gott att säsongen inletts.
Du var definitivt en skalp för Götebrogsungdomarna. Får man bjuda på ibland eller vad säger du?

Patrik Andersson (Hälle) har utvecklats i raketfart uthållighetsmässigt under året och segern var en fin merit för honom.

Några blöjbyten lär knappast ha skett av trion i toppen natten innan loppet det har du nog helt rätt i men antagligen

Patrik Engström sa...

Ellinor:

Well, det kan jag omöjligen tro! :)

Men du ska ha stort med tack för ditt Pepp utmed banan. Jag både såg och hörde dig. Tyvärr går man ju in i dimman rätt snabbt så jag viftade inte tillbaka till dig!

Patrik Engström sa...

Tröskelkungen:

Jo det är skönt att säsongen är igång och revaschlusten är stor. Måste kanske bege mig ner till nåt lopp söder för att få tvåla dit Johansson och Andersson.

Verkligen kul att det rullar på bra för Andersson. Vi behöver fler som är stygga på milen så man kan pressa varandra till fina tider.

Jag är dock fortfarande besviken över min instats. Ska se till att använda denna besvikelse som tändvätska för kommande intervaller och tävlingar.