2009-04-30

Valborg

Slitigt på jobbet. Sista dagen innan kodstop och release och det jobbas för fullt. Förutom det lite hektiskt tempot på jobbet så har veckan präglats av en sliten post-TSM-känsla som inte direkt blivit bättre av att jag suttit och häckat framför datorskärmen hemma på kvällarna för att få till den satans deklarationen. Maken till tristare göromål finns banne mig inte.

Igår körde jag mitt första fartpass sedan TSM. I samråd med Coach Lamas kom vi fram till att ta en liten lightstart med intervallandet. Värmde upp i 20 minuter i 4-fart och gjorde sedan en progressiv fartökning under lite drygt 11km från 3:40 ner mot 3:20. Ganska bra löpkänsla trots mitt slitna allmäntillstånd. Det viktigaste var dock att få sätta lite sprätt på benen samt känna efter hur de svarade på högre farter.

Idag är det som bekant valborgsmässoafton och om allt vill sig väl så drar familjen till landet i Sala för lite återhämtning med bastu och grillning. Det ska bli mäkta skönt!

2009-04-29

Knock-Out-fylla

I fredags då flytten genomfördes så hade vi en firma som hjälpte oss med flyttningen av alla packlådor och möbler. Stora starka karlar som utan tvekan är proffs på det de gör. De tog alla möbler utan att så mycket som grimasera åt eländet. Strax efter lunchtid så började de, likt en marathonlöpare under sista milen, se lite ansträngda ut. En kille i gänget försökte sig på lite pepptalk till arbetskamraterna:

Flyttkille 1: Kom igen nu grabbar så tar vi i och slutför det här!
Flyttkille 2 och 3 suckar och tar några nya lådor under armarna
Flyttkille 1: Tänk på att det är fredag! Och löning!
Killarna skiner upp.
Flyttkille 2: Fan vad skönt! Helg och löning.
Flyttkille 3: Jag ska bara hem och ta en redig Knock-Out-fylla på det här.

Ungefär där tog väl min likhet med grabbarna grus slut (om vi bortser från min lätta flugvikt och deras... mera bastanta kroppsbyggnad). En fredag gör ju nästan alla glada och är det dessutom löning så blir det ju mer pepp. Men att krydda det hela med en Knock-Out-fylla, det gör jag definitivt inte. Åt andra sidan spenderar jag inte dagarna i ända med att kånka möbler och flyttlådor.

My body, my temple.

2009-04-28

Ingenjörer

För någon dag sedan damp följande text ner i mail-brevlådan från en kollega på jobbet och jag kunde inte motstå frestelsen att delge er innehållet. Då jag själv är civilingenjör i datateknik så var jag ju självfallet tvungen att dra lite extra på smilbanden. Ungar e för sköna. Eller finns det ett uns sanning i hans ord måntro?

Vad gör ingenjörer egentligen? Tero, 7år har sammanfattat:

Jag vill bli ingenjör när jag har blivit stor, det är ett roligt arbete och lätt. Därför finns det så många ingenjörer i dag, och varje dag blir de bara fler. Ingenjörer behöver inte gå så mycket i skola. De måste lära sig programmeringsspråk, så att de kan tala med datorer. Jag gissar att de måste kunna läsa också, så att de vet vad det är frågan om när allt trasslar till sig.

Ingenjörerna måste vara modiga så att de inte blir rädda, när allt trasslar till sig mer än möjligt, eller när de måste tala främmande språk på utländska så att de vet vad de ska göra. De måste ha goda ögon också, så att de kan se genom en kjol och inte vara rädda för kvinnorna på kontoret, eftersom de arbetar tillsammans.

Jag gillar också lönen som de får. De får mer pengar än de hinner använda. Det beror på att alla vet att ingenjörerna har ett svårt arbete utom ingenjörerna som vet hur lätt det är. Det finns inte så mycket som jag inte tycker om, utom att kvinnorna tycker om ingenjörer och vill gifta sig så att man måste köra bort dom, så att de inte stör.

Jag hoppas att jag inte blir allergisk mot kontorsdamm så att jag kan bli ingenjör. Jag blir sjuk av vår hund. Om jag blir allergisk mot kontorsdamm kan jag inte bli ingenjör och måste arbeta.

Tero, 7år


2009-04-27

TSM 2009

Jag agerar draglok åt Andreas Svensson och Henry Gross ute på tredje varvet.
Foto: Anders Kingstedt


Så var det avklarat, årets tuffaste lopp vad gäller svenskt motstånd (rättelse: 4km-distansen e självfallet tuffare) och vårens stora mål.

Anlände till Tantolunden som badade i härligt solsken, kanske aningen för varmt för att springa i men mycket trevligt för all publik som fanns på plats utmed banan. Tyvärr var jag ganska nedstämd under uppvärmningen. Kroppen (framförallt ryggen) värkte efter helgens flytt och benen var oerhört sega och inte alls sugna på 12km hård terränglöpning. Ett tag funderade jag på att strunta i tävlingen då jag inte skulle kunna göra mig själv rättvisa. Hade dock ett planenligt pepp-snack med Coach Lamas under lördagskvällen och jag gjorde mitt bästa för att försöka stänga ute de negativa tankarna. Våren har präglats av bra träningspass men lite oflyt med tävlingarna. Till Premiärmilen hade vi fullt hus innan loppet med utebliven sömn och vila. Till TDM tajmade jag in en förkylning och TSM formtoppade jag mig själv med en flytt och allt vad det innebär. Tro mig. Det är inte bra för formen.

Nåväl, mötte upp klubbkamraterna och tog några varv på banan som uppvärmning. Banan var riktigt bra, mycket gräslöp, kuperad profil med några knixiga kurvor. Precis så som en terrängbana ska vara. Successivt började kropp och ben inse att det faktiskt skulle bli tävling och ställde in sig på det.

Uppradade på startlinjen slog det mig helt plötsligt att jag knappt var nervös. Det kändes faktiskt som vilket lopp som helst. Jag gjorde mitt första TSM 2004 och har under de tidigare loppen ofta varit ruggigt nervös innan start. Men efter några års erfarenhet så verkar det som om den värsta nervositeten har lagt sig. Eller så var jag bara så nerpeppad pga segheten i kroppen.

Hyfsad lugn och sansad start (utan nervositet).
Foto: Olof Södergård


Starten var ganska lugn och kontrollerad. Tyckte det inte var någon direkt tjuvrusning i täten under första varvet men sedan började tempot skruvas upp allt mer. Jag själv kom iväg bra i början och hamnade raskt i en klunga med Per Sjögren, Henry Gross, Andres Svensson, Alpin-Buuden, Mikael Andersson, Mikael Lindberg och Handbolls-polacken. Klungan anfördes under första varvet av Per Sjögren men under andra varvet bedarrade tempot en aning och efter stigningen till banans högsta punkt så låg jag helt plötsligt längst fram i klungan. Jag insåg att det gällde att försöka skaka av sig så många löpare som möjligt i min klunga då avståndet till framförvarande löpare (Lill-Lasse) successivt växte. Alltså tog jag spets trots seghet och bitvis lite besvärande vind och försökte sedan grilla motståndarna så mycket som möjligt ihop om att ha skakat av mig dem mot slutet. Taktiken fungerade riktigt bra och en efter en decimerades klungan. Ut på fjärde varvet var det bara jag, klubbkamraten Andreas och Henry Gross som var kvar. Under stigningen på fjärde varvet tror jag Andreas släppte och sedan agerade jag privat draglok till Gross fram till utgången på sista varvet. Här tackade Gross för min plogning och gjorde via en tempoökning snabbt en lucka på knappa 10 sekunder.

Klungan ute på varv ett. Från vänster: Per Sjögren, Henry Gross, undertecknad, Andreas Svensson, Mikael Andersson, Alpin-Buuden, Mikael Lindberg och Linus Holmsäter.
Foto: Olof Södergård


Jag hade lyckats stänga ute merparten av de flesta negativa tankar och mosat på rätt bra under loppet men nu ut på sista varvet började orken tryta. Värmen började även den ta ut sin rätt. Sista varvet blev således en lång kamp mot ben och skalle. Bakom mig fick jag rapporter om att Handbolls-polacken gått riktigt bra under det femte varvet och låg nu endast knappa tio sekunder bakom mig. Insåg att jag inte fick slå av på takten utan grotta på hela vägen in till mål. Mentalt var det bara att försöka dela upp det återstående varvet i mindre delar och se till att avståndet bakåt till Handbolls-polacken inte minskade. Lura-skallen-knepet fungerade som så många gånger förr och väl inne i mål var avståndet i stort sett oförändrat. Märkligt hur enkelt man kan lura skallen egentligen.

In som tionde man på 37:35, nio sekunder efter Gross och sju sekunder före Handbolls-polacken. Mäkta trött men också mäkta nöjd. Mest nöjd över att jag lyckades ta mig samman trots de miserabla förberedelserna och faktiskt behålla fokus under hela loppet. Jag är ärligt talat överraskad att jag överhuvudtaget tog mig i mål, så sliten var jag innan start. Att äntligen få till en tiondeplats på TSM var verkligen skönt men hade jag fått vara lite piggare hade jag nog kunnat utmana Henry Gross den framförvarande placeringen. Kan jag prestera detta med så här tunga ben så borde det kunna gå ordentligt snabbare om jag får bättre förberedelser.

Övriga klubbmedlemmar gjorde även de stronga insatser där framförallt Andreas går från klarhet till klarhet. Laget placerade sig som nummer fyra och var alltså bara en ynka plats från ett SM-brons. Nu var det visserligen bara fyra lag som kom till start/fullföljde och det var nog framförallt bortfallet från Spårvägen som banade väg för en framskjuten placering gentemot sjätte placeringen från i fjol.

Självklart var det mycket stimulerande att ha så många klubbkamrater ute i spåret som hejade fram en. Hatten av till er, ni vet vilka ni är. Även min far och familj fanns ute i spåret och bidrog med support. Alla hade tydligen hejat som galningar förutom Venla som med förvånad min tystnat när farsan helt plötsligt kom ångandes i löpspåret.

Resultaten »

Spring aldrig en viktig tävling direkt efter en flytt.
Aldrig.
Foto: Olof Södergård


2009-04-23

Rösta TSM

Ni ser pollarna till höger va?

Vem vinner herrarnas långa respektive korta bana? Blir det favoritseger på den långa i form av Musse eller kommer Skoogen eller någon annan löpare att bjuda upp till kamp? På den kortare sträckan ser det ut att bli ett riktigt getingbo med flera duktiga löpare som kan blanda sig i kampen om segern.

Släng in två röster nu vettja!

Ursvik-tjatter

Under mitt intervallpass igår i Ursvik (som förövrigt gick bra) sprangs det även första deltävlingen i serien Ursvik Xtreme. Ett tufft fjällopp med fler höjdmeter än jag hittat på många ställen runt om i landet. Efter passet står jag i start/målområdet och stretchar lite. Snappar upp följande tjatter från en grupp killar som precis sprungit loppet:

Kille1: Jag var så trött på slutet att jag knappt visste var jag var.
Kille2: Jag var också helt slut. Kunde knappt ta mig i mål.
Migrän-Kille: Jag då! Jag har haft migrän-varning under dagen som slog till under loppet så jag såg nästan ingenting. Visste inte var jag skulle sätta fötterna.
Patrik börjar nu fundera på varför man får för sig att ränna Ursvik Xtreme om man nu knappt ser någonting. Stukrisken på Xtremen är stor då det är många partier med rötter och stenar
Kille1: Bra jobbat ialla fall. Vi ses!
Migrän-Kille: Jepp, bra jobb. Nu drar jag hem!

Mäkta förvånad ser jag hur killen börjar gå mot sin parkerade bil. Om man nu har kraftig migrän och till på köpet har svårt att se så kan det väl inte vara ett bra omdöme att sätta sig bakom ratten och köra hem i trafiken?

Kändes som om killen överdrev en aning.
Post-tävling-skitsnack tror jag det kallas.

2009-04-22

Genrep

Tittar ut genom fönstret och konstaterar med besvikelse att det är gråmulet och förmodligen suligt kallt ute. Nåväl, inget att hänga läpp för. Om någon timme styr jag kosan mot Ursvik och det sista intervallpasset innan TSM.

Coach Lamas har skissat en alternativ bansträckning i Ursviks 5km-spår som ska matcha Tantolundens banprofil någorlunda. Planen är att köra 3x3km med ca 800m joggvila. För ovanlighetens skull är inte målet att ha en progressivt ökande fart utan istället lyder direktiven: Hårt på första, aningen lugnare på andra och sedan all in på sista. Tanken är att sista intervallen ska matcha ansträngningsgraden på söndagens sista 3km in till mål.

Själv kommer Lamas irra runt som en skållad råtta mellan olika partier utmed banan för att dela ut lite Kungsholmen-Runt-ibjudningar (ni springer väl det loppet!?) till de tappra löparna som ska fjällvandra under dagens premiär av Ursvik Xtreme.

Väl hemma väntar nya flyttkartonger som ska packas. Som jag delgett er i tidigare posts så vankas det flytt till nytt (temporärt)boende på fredag. Försöker spara ryggen så mycket som möjligt men en flytt medför ju som bekant en hel del rygglyft.

Igår var det även lilla julafton då en stor laddning med nya Asics-prylar damp ner med posten. Tre par färska distansskor: DS Trainer, GT-2140 och Kinsei. Sedan en drös med kläder: vindjacka, neck-shirt, t-shirt, linne, tights, knä-tights, kort-tights, shorts, strumpor mm. Listan kan göras lång. Och ja, jag hade exakt samma min då jag grävde upp alla prylar som Elias hade när han slog upp sina femårspresenter.

Sådan far sådan son.

2009-04-21

Smuggel

Förra veckan fick jag och Mamma Marika reda på via Elias dagisfröknar att han under två dagar smugglat med sig godis till dagis.

För ett kort tag funderade jag på att i egenskap av sträng far brusa upp och tala min son till rätta. Men sen kom jag att tänka på att om 15 år kan godiset vara utbytt mot hembränt.

Lika bra att spara uppbrusningen tills då.

2009-04-20

TDM 2009

Sitter här framför datorn och försöker summera ihop vad som skedde under helgen. Rätt mycket faktiskt, låt oss börja i rätt ände.

Fredagskvällen fördrevs i febervågor som dämpades av lite Panodil intag. Till på köpet stundar en flytt och därför fanns det ingen tid att ligga och vila utan bara att försöka pressa ner så mycket saker som möjligt i flyttkartongerna. Under lördag ordnade vi kalas åt Elias och hans tio lekkamrater. Bävade lite inför detta men faktum var att de tio små sockerhöga grabbarna höll sig ganska lugna varvid jag och Mamma Marika lyckades överleva drabbningen. Efter detta spektakel började jag må lite bättre och kunde faktiskt fortsätta packa lådor utan Panodil knaprande under kvällen.

I samband med detta bestämde jag mig för att göra ett försök på söndagens TDM. Ringde Lamas och meddelade honom detta och vi beslutade oss för att köra den kortare disciplinen där motståndet traditionellt i Stockholm är mycket bättre. De senaste åren har jag mestadels fått sololöpa 12km och det var inte omöjligt att ett liknande scenario eventuellt skulle uppstå även detta år. Alltså, offra ett förmodat DM-guld mot en ordentlig genomkörare inför kommande TSM.

Årets bana var förlagd ute vid Ekebyhovsslott på Ekerö. En fin, böljande bana med några motlut, gräslöp och knixa kurvor. Visst några av kurvorna var nog aningen för skarpa samt att vissa partier kantades av en del rötter vilket gjorde att man verkligen fick hålla koll på vart man satte ner fötterna för att inte åka på en stukning.

Starten blev en minst sagt virrig historia. Jag hade begett mig till startområdet och höll som bäst på att köra några stegringslopp. Normalt sett brukar starten blåsa i en visselpipa om att det drar ihop sig för start så man hinner ta av sig överdragskläder mm. Det är ju ofta lite tidsförskjutningar då det är många starter som ska sättas igång. Helt plötsligt får jag syn på en aning stirrig (mer än normalt alltså) Coach Lamas som med brysk röst deklarerar att det bara är en minut kvar till start. Bara att kasta av sig mössa, vantar, jacka byxor fort som attan. Väl på startlinjen är det flera löpare som är lite tagna på sängen av den hastiga startproceduren. Startern stod dock för sig själv med startpistolen i handen och räknade ner: 30, 25, 20...

Årets startfält såg onekligen bra ut med många goda löpare. Skoogen tog planenligt starten med Woldu i släptåg. Jag höll mig lite längre bak i fältet men fick en bra rygg att gå på i form av Uhris och tillsammans avancerade vi sakta genom fältet. Uhris drog mig lite på de flacka partierna medan jag tätade uppför och under nerförslöp. Vid varvning hade dock Uhris fått upp ångan och segade sig bort från mig. Jag fick istället vittring på Legernes och Lundgren. 500m från mål passerade jag Lundgren men fick aldrig tag på Legernes eller Woldu som stumnat. Efter Skoogen kom Daniel Lundgren in på andra plats följd av Nilsson som på ett mycket förståndigt sätt jobbat sig upp i fältet. Det var väldigt tätt i resultatlistan. Mellan Uhris på fjärdeplats och mig på åttonde skiljde det endast tio sekunder.

Genomgående en mycket bra känsla och fokus under loppet trots att jag saknade lite flås (det är det första som ryker vid en förkylning). På något sätt lyckades jag dock slå bort de negtativa tankarna som jag hade inför start med tanke på att jag kort innan tävlingen faktiskt varit sjuk och inte haft de bästa förberedelserna. Löpningen stämde under loppet och jag fick mig en ordentlig genomkörare på en distans som egentligen inte är optimal för mig. Men att tävla på underdistans inför stundande TSM är bra för att jobba upp lite speed. Hade jag fått vara frisk så kanske det hade kunnat gå aningen fortare. Låt oss för enkelhetens skull säga tio sekunder.

Resultaten »

2009-04-17

Piratbukten

Så här i feberdimman kan jag inte låta bli att flina lite extra åt Pirate Bay's presskonferensuttalande. Saxat från deras hemsa:

So, the dice courts judgement is here. It was lol to read and hear, crazy verdict. But as in all good movies, the heroes lose in the beginning but have an epic victory in the end anyhow. That's the only thing hollywood ever taught us.

Ska nog ta mig en titt på det där OneSwarm.
Ska bara bli frisk först.

Krank geworden

Så har man trillat dit igen.
Förkyld, feberkänningar och ont i halsen.
Grejt tajming.

Till på köpet är det full fart på jobbet med release inom några dagar så man får snällt pallra sig hit och dra sitt strå till stacken. På hemmaplan är det inte heller läge till vila då det ska packas flyttlådor inför flytten i slutet av nästa vecka. Och imorn vankas det födelsedagskalas för Elias och hans tio dagiskamrater. Tanken på att försöka hålla koll på drygt tio stycken socker-höga femåringar känns inte helt lockande med tanke på mitt rådande allmäntillstånd.

Så här sitter man och knappar på sitt tangentbord lite lagom hög på lite Panodil. Terräng-DM på söndag känns just nu rätt avlägset och än värre är det med TSM. Jag biter på naglarna och hoppas på ett snabbt tillfrisknande.

2009-04-16

Iaktagelser

Ett riktigt pang-erbjudande!

Under båtresan tillbaka till Svedala efter påskfirande i Finland så lade jag märke till några direkt bisarra iaktagelser på Finlandsfärjan.

För det första fanns det på vissa ställen hytter bredvid varandra med samma hyttnummer. Alltså exempelvis 5123 vid en dörr och direkt bredvid fanns en till hyttdörr med samma nummer. Visst, det finns större sviter man kan bo i men dessa är inte placerade på våning fem strax över bildäck och har dessutom inte två ingångar. Mycket märkligt. Trots att både jag och Mamma Marika (tyvärr) har stor erfarenhet av finlandsfärjor så var detta ett nytt inslag i den annars rätt gråa tillvaron som brukar råda på dessa båtar.

Den andra skumma saken som observerades på hemfärden var i ett reklamerbjudande som låg och väntade på oss i vår hytt. Här lockades man att köpa lite söta Mumin-muggar till vad som förmodades vara ett realiserat pris. Döm dock av vår förvåning när vi studerade erbjudandet lite närmare. Ni ser det va? Ordinariepris var 126,50 kr men nappade man på erbjudandet fick man dem för vrakpriset 145 kr. Kändes inte som en riktigt bra deal.

2009-04-15

Tanto-rappoprt

TSM-banan

Igår var det dags för terrängintervaller och rekning av TSM-banan i Tantolunden. Swyzak bilade upp från Västeråsland och plockade upp mig vid jobbet strax efter klockan fem. Två felåkningar och 40 minuter senare var vi färdigparkade och joggade ner mot lunden.

Väl där mötte vi upp klubbkamraterna Seas, Flanell-Hannes, Simmar-björnen och Mattias och Jonas. Därefter väntade en knapp timme av stor förvirring. Trots karta och det faktum att några av oss löpt banan under DM 2006 så hade vi stora problem att reka banan korrekt. Likt en stor flock av yra hönor rände vi runt i Tantolunden bland Brajen-supporters och annat löst söderpack. Till slut hade vi dock pinkat upp ett revir som till stor del motsvarade bansträckningen på kommande TSM.

Intervallandet började med gemensam start och två varv (4km) direkt på varandra. Därefter en ståvila som varierade mellan 2:30-2:55 för att fasa in en jaktstart. Jag stack ut som siste man och fick jaga ikapp klubbkamraterna framför mig och det ska erkännas att det är mäkta svårt att slå av reptilhjärnan i dessa situationer. Man ska bara täta avståndet till framförvarande löpare. Helst på en gång. In 2km senare på 6:06 och ganska syrad i benen. Sedan väntade 90'' ståvila innan nästa varv skulle avhandlas. Nu fanns det inte lika många ryggar att jaga ikapp och tempot bedarrade till 6:20. Som extra bonus hade Lamas belönat mig med ett femte varv som påbörjades efter ytterligare 90'' ståvila. Hade turen att få lite draghjälp av klubbisarna som fasade in sig på delar av mitt avslutande varv. Klockade sista på 6:23 vilket avslutade ett icke progressivt intervallpass.

Det är alltid svårt att lägga snittiderna jämnt på en ny bansträckning som man inte känner till och dessutom försvåras det om man på vissa varv har bra draghjälp och andra inte. Nåväl, det viktigaste med passet var att få smaka och lära känna banan mer i detalj. Banan ser vid första anblick inte ut att vara särskilt krävande men efter några varvs löpning i hårt tempo så ändrar man snabbt uppfattning. Banan är ganska utslagsgivande och det gäller att disponera krafterna på ett klokt sätt. Det lär bli en hel del löpare som underskattar banan och drar på för hårt under de tre fyra första varven. En stor del av banan löps på gräsunderlag vilket innebär att om det blir dåligt väder under tävlingshelgen så kommer banan att bli otroligt tuff och det hela förvärras även av det faktum att herrarnas 12km går sist på programmet.

2009-04-14

Tebaks i Sverige

Checkade in på jobbet idag 06:49 och fann till min förvåning att två kollegor redan var på plats. Vad gör folk på morgonen egentligen? Varför sover de inte? Min egen arla instämpling kan jag försvara med att färjan lade till i hamnen 06:15 och sedan var det bara att bila direkt ut i Stockholmsland.

Läste lite förstrött om att AIK äntligen fått en bra inledning på Allsvenskan med två raka segrar (igår mot fjolårsvinnaren Kalmar). Känns skönt även om det finns gott om tid att sabba det hela. Studerade även resultattiderna från gårdagens Påsksmäll som Enhörna anordnade. Jag gillar verkligen det loppet och det var minst sagt lite surt att inte kunna försvara mina andra platser från 2007 och 2008. Tiderna var genomgående goda på flera håll vilket till stor del kan förklaras av det härliga vårvädret löparna fick springa i. Saxat från marathon.se:
Den 33:e upplagan av Påsksmällen genomfördes i skönt vårväder. Det var upp mot 20 grader i solen och de flesta valde att springa i shorts och linne. 212 deltagare innebär att Påsksmällen är ytterligare ett lopp som ökar deltagarantalet detta år.

Det var minsann lite andra förutsättningar än under 2007 och 2008 då det var midvinter under loppen. Minusgrader, snö, is och vurpor är det jag främst kommer ihåg från slagfälten men trots detta mycket trevliga lopp och bra arrangemang. Tyvärr blev sluttiderna ganska påverkade av det skrala vädret.

Idag efter arbetsdagen kommer Swyzak ner till Stockholm och tillsammans ska vi och några andra klubbkamrater intervalla och reka TSM-banan vid Tanto. Återkommer med rapport därifrån.

2009-04-13

Hemfärd

Tiden i Finland lider mot sitt slut och det gör även den sköna påskledigheten. Senare idag bilar vi till Åbo där vi tar färjan tillbaka till Sverige. Imorgon bitti står vi återigen på svensk mark om allt vill sig väl.

Under ledigheten har vi mestadels tagit det lugnt och försökt återhämta oss lite. Snart väntar nya utmaningar i form av tävlingar, flytt och barnkalas. På någon vänster ska nog allt gå vägen. Igår fyllde Mamma Marika år och hon firades under lugna och städade former.

Jag har även hunnit med några bra pass där det som sticker ut lite extra var lördagens långpass över 31.2km på exakt två timmar blankt. Coach Lamas hade mixat upp passet med en fartleksstege enligt: 2x2/4/6/8/6/4/2' med rak 2' joggvila mellan intervallerna. Bitvis ganska jobbigt pass, det är klart svårare att komma upp i steget då kilometerräknaren närmar sig 30 km. Men ska man kunna borra på hela vägen under ett marathon så är pass av denna karaktär säkerligen nyttiga.

2009-04-10

Påsk i Finland

I onsdags begav sig den Engströmska familjen till de finländska nejderna för lite påskfirande hemma hos Mamma Marikas familj.

Under torsdagen firades Elias på sin fem års dag och inkasserade en blandad kompott i form av Lego Tie Fighter-skepp, Lego TV-spel, Turtle action-figur, Clone Wars film, kläder och en ny stereo med tillhörande finsk popmusik.

Jag själv har hunnit med ett lättare distanspass igår och idag och laddar nu för morgondagens långpass med insprängda fartleksmoment. Vi får se hur det går under detta pass, denna gång har jag inte något trevligt sällskap av Herr Larm, Unicorn-Linus eller Handbollspolacken. Istället är jag utlämnad åt min egen otålighet vilket kan vara lite påfrestande under två timmars löpning. Coach Lamas som känner min otålighet väl råder bot på detta med 64 minuters fartlek under passet. Då tvingas skallen vara på alerten och tristessen hålls på replängds avstånd.

Häromdagen damp det ner ett brev i brevlådan undertecknat av självaste Anders Olsson, gudfadern inom svensk friidrott. I brevet blev jag erbjuden 2000kr för att bara komma till start på Stockholm Marathon. Självfallet mycket smickrande men inget jag nappar på. I år. Till nästa år är det dock inte omöjligt att yours truly ställer sig på startlinjen för att ploga 42.2km runt Stockholms innerstads gator.

2009-04-09

Elias 5 år!

Elias - fem år idag!

För exakt fem år sedan träffade vi varandra för första gången.
Andlöst bar jag dig i min famn och studerade varenda detalj hos dig.

Fem år.
Det känns som igår.

Tack för att jag får uppleva världen genom dina ögon.
Tack för all din energi och glädje.
Tack för att du finns till.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Hoppas jag räcker till.

2009-04-08

Terräng-intervaller

Igår var det dags för premiär av terrängintervaller i Polisspåret. Till skillnad från söndagens leriga Ursvik så var Polisspåret torrt och fint men bitvis väldigt mjukt tillföljd av sågspånunderlaget. Spåret är böljande, bra kuperat och lagom kurvigt så man får hela tiden vara på alerten för att komma rätt. Precis så som jag gillar det.

Dåligt med sömn natten innan vilket gjorde att jag var lite seg på jobbet. Dessutom har jag inte pressat lika mycket höjdmeter som i fjol så jag var lite orolig över att passet skulle bli smärtsamt samt att snittiderna inte skulle vara så charmerande.

Coach Lamas hade skissat upp 3x2 varv i Polisspåret med 75'' ståvila. Ett varv är 1800m så totalt blev varje intervall alltså 3600m (gps:en säger dock att varven är aningen kortare). I fjol då jag körde 6x1800m med 60'' så snittade jag 5:22 och 5:19. Igår landade jag in alla tre dubbla varv på mellan 10:50.8 till 10:51.9. Lite små fascinerande att jag på 3600m varierar tiderna med cirka en sekund. Överraskande bra tider trots den bristfälliga terrängträningen. Snittet per varv blev ju faktiskt 5:25.7 vilket står sig bra mot de enskilda varven som jag sprang i fjol. Tillsammans med förra veckans tolv tusingar så var detta ett skönt formbesked. Nu ska formen ytterligare finslipas lite så ska det väl gå hyfsat på de kommande terrängtävlingarna också förhoppningsvis.

Idag väntar avfärd mot Finland där påsken ska firas.

2009-04-07

Ungdom

Under förra veckans intervallpass i Ursvik så utspelades följande lite semi-suspekta konversation. Patrik har just sprungit klart sista intervallen och pustar ut i målområdet. En äldre man och dennes förmodade son byter några ord med mig.

Äldre man: Du det var en jävla fart du hade!
Patrik: Eh, tack!
Äldre man: Du flög förbi oss tidigare under ditt pass. Helt otroligt att du orkar springa så snabbt.
Mellan flämtningarna...
Patrik: Well, tränar man hårt så går det tillslut.
Äldre man: Jo det är klart. Tävlar du också eller?
Patrik: Jo det händer.
Äldre man: Hur fort springer du då?
Patrik: Ööö, det beror lite på hur lång distans jag tävlar över.
Äldre man: Ah ja, naturligtvis. Hur långt blir det då?
Patrik: Allt från 5000m upp till marathon.
Äldre man: Marathon? Springer du verkligen det?
Patrik: Jo, jag gjorde ett litet försök i höstas som gav mersmak.
Äldre man: Där ser man! Hur gammal är du egentligen?
Patrik: Jag är 77:a så jag är snart 32 år.
Den äldre mannen ser ut att sätta i halsen.
Äldre man: Va!? Är du så jävla gammal!?

Ungefär här tappade jag lite fokus och intresse i konversationen. Visst, mannen menade inget illa med sitt påstående. Han tyckte nog helt enkelt att jag såg ung ut för min ålder. Men det är minst sagt lite förvånande hur karln på fullaste allvar kan stå och kalla en tunn liten löp-främling för gammal när han själv uppvisade en ålder på åtminstone 60 plus.

Speaking of ålder…
Roade mig för skojs skull med att kolla upp hur fördelningen på Sverige-topp-25 var för 80/70/60-talisterna på de olika distanserna 5000m, 10000m, halvmarathon och marathon. Tiden inom parantes anger gränsen för att klara topp-25. Utfallet:

5000m (14:53.09): 16/9/0
10000m (32:16.44): 10/14/1
Halvmarathon (1:09.41): 9/15/1
Marathon (2:37.42): 4/17/4

2009-04-06

Battlefield Ursvik

Vackert vårväder = premiärcykling utomhus

Så var ännu en helg till ända. Vädret har mestadels varit super och utöver detta så har sömnbristen från förra veckan hyfat utjämnats.

Igår kommenderade Coach Lamas ut mig på långpass i Ursvik-terrängen. Terrängsäsongen är nära förestående och nu gäller det att tugga höjdmeter så mycket som möjligt. Herr Larm och jag joggade ner till Ursvik där vi direkt körde en fartstegring i 5km-spåret på 17:30. Några partier här var ganska leriga och svårlöpta varvid vi hade rätt dåliga vibbar inför det kommande varvet i 10km-spåret som normalt sett är mycket känsligare för regn. Våra farhågor visade sig vara korrekta, efter de inledande 3km så byttes grusstigen ut mot lersörja och vid 4km bredde sig en stor sankmark ut sig framför oss. Bara att försöka springa runt sjön och sedan ta sig tillbaka till spåret. Vid det här laget var jag lerig upp till knäna och skorna vägde ett ton. Inte blev det bättre av att man inte fick ut ett skit i frånstampet då man tenderade till att bara halka runt i leran. Det liknande mest någon godtycklig scen från Novemberkåsan. Mina tankar gick ofrånkomligen till Grabbarna-Grus som under helgen sprang 5xExtremen i vad som måste klassats som riktigt tuffa förhållanden. Tydligen sattes det nytt banrekord vilket bara är att göra hatten av för.

Hur som helst så lyckades jag på nån vänster snitta 3:29 trots misärunderlag innan det var dags för avslutningen i 2.5km-spåret som enligt mig är den tuffaste kortare slingan av sitt slag i Stockholm (Jo Snusan, den är slitigare än Fiskartopret - jag lovar). Alles in 30km där 17.5km avverkades i ca 3:30-fart i tuff terräng och mega-kasst underlag. Både Larmen och jag var mäkta slitna efter passet och vi måste varit en bedrövlig syn för kringpasserande då vi stapplade hemåt på stolpiga ben halvt dränkta i lera.

Som plåster på såren blev det premiär-grillning ute på altanen efter passet.
Pepp!

2009-04-03

Våren är här!

Jag tar ut segern lite i förskott men är väl medveten om att vädergudarna kan besluta sig för att pissa mej i fejset. Men det är vår nu. Jag är säker. På dagens intervallpass i Ursvik behövde jag inte ens ha mössa på mig och under uppvärmningsjoggen från jobbet så kunde jag glatt konstatera att allt grus på mestadelen av asfalten faktiskt var uppsopad. Pepp!

Idag hade jag tyvärr på tok på lite sömn i kroppen. Under gårdagens företagsmöte så sög jag i mig en espresso klockan 22:23 vilket med facit i hand var ett mycket dåligt beslut. Runt 03:12 förbannade jag fortfarande mitt dåliga omdöme. Well, vädret var hur som helst mäkta najs och det var bara att försöka skina i kapp med det. Styrde kosan mot Ursviks terrängspår och Lamas hade skissat upp 2x5km i full fart med 'pausjogg' i 2:5an på 10-flat. Då kuperingen är rätt stygg på 2.5an så får man trots allt stå på lite för att snitta 4:00 på de kilometerna.

Idag är annars det stora peppet den nya hårdvaran som släpps. I gammal hederlig Nintendo stil så släpper de en andra (!) uppgraderad DS kallad DSi. Jag är självfallet på och kommer i sanna fan-boy-anda stå och hänga med småkidzen i spelbutikerna för att lägga vantarna på den nya bärbara konsolen.

2009-04-02

12x1000m, 30'' ståvila

Så var det dags för den sista delen av trilogin 12x1000m. Ett sting av sorg drog in över mitt sinne kort innan start. Jag gillar verkligen tusingar men misstänker att Coach Lamas inte kommer vara så generös med dem framöver som han varit nu under några veckor.

Hur som helst så kom Jayo förbi mig direkt efter lektionsslut vid Polishögskolan och tillsammans värmde vi kort upp innan det var dags för start. Båda var lite oroliga över hur mycket den korta vilan skulle inverka på passets intensitet. Till skillnad mot de två tidigare veckorna så var vädrets makter på vår sida igår. Strax under tio grader och nästan helt vindstilla. Kändes mäkta befriande att få springa intervaller i knätights, underställ och väst. För min del gick passet riktigt bra. Revanschlusten från helgens fiaskotävling var stor. Landade in de udda intervallerna på strax över 3:05 och de udda, svagt utför, på ner mot 3:02. Benen kändes pigga och alerta passet igenom och kombinerat med en bra skalle så brändes tusing efter tusing av enligt plan. De sex första gick av bara farten. Mellan intervall sju till tio bröjade det svida på lite men fortfarande helt kontrollerat. Mosade in sista tusingen på 3:00-blankt och kunde glatt konstatera att jag även på den sista intervallen kunde bibehålla tekniken och springa avslappnat.

Snittet för de tolv tusingarna blev 3:03.6 vilket faktiskt innebär att jag på de tre tusing-intervallpassen sänkt snittiden per kilometer trots reducerad vila (50'', 40'' och 30''). Således ett gott formbesked. Nu gäller det bara att fortsätta krydda och vässa formen för att sedan blåsa ut allt på kommande tävlingar.

2009-04-01

Vårkänslor

Igår var det nog första dagen på året som det kändes så där härligt vårigt i luften. Termometern i det Engströmska hemmet visade tio grader plus (utomhus alltså, inte inomhus) så jag beslutade mig hastigt och lustigt för att iklä mig knätights, underställ och väst. Och det var en härligt befriande känsla att få sätta benen i rullning lite mindre påpälsad. Benen verkade även de vara ordentligt sugna på att få springa lite så jag lät dem hållas. Igår var en sådan där dag när benen bara rullar på av sig själv utan att man behöver anstränga sig det minsta. Är det sådant här som man brukar kalla Runner's High? Jag vet ärligt talat inte men sådana här tillfällen brukar bara inträffa några gånger per år. Allt bara klaffar och flyter.

Körde en runda via Ulriksdalsslott och vidare genom Överjärva gård. Sedan tog jag en sväng i sankmarken kring Ursvik innan jag vek av hemåt via Kista. Allt som allt blev det 15 km som klockades på låga 58 minuter vilket gav ett snitt på 3:53 per kilometer med låg och fin snittpuls. Ett lugnt och stillsamt återhämtningspass med andra ord.

Idag väntar ett styggt intervallpass tillsammans med den ack så genomsympatiske Jayo. Planen är att köra 12x1000m med 30'' ståvila. Kan bli attans jobbigt men jag är säker på att jag och Jayo kommer pressa varandra till fina tider.