2009-04-20

TDM 2009

Sitter här framför datorn och försöker summera ihop vad som skedde under helgen. Rätt mycket faktiskt, låt oss börja i rätt ände.

Fredagskvällen fördrevs i febervågor som dämpades av lite Panodil intag. Till på köpet stundar en flytt och därför fanns det ingen tid att ligga och vila utan bara att försöka pressa ner så mycket saker som möjligt i flyttkartongerna. Under lördag ordnade vi kalas åt Elias och hans tio lekkamrater. Bävade lite inför detta men faktum var att de tio små sockerhöga grabbarna höll sig ganska lugna varvid jag och Mamma Marika lyckades överleva drabbningen. Efter detta spektakel började jag må lite bättre och kunde faktiskt fortsätta packa lådor utan Panodil knaprande under kvällen.

I samband med detta bestämde jag mig för att göra ett försök på söndagens TDM. Ringde Lamas och meddelade honom detta och vi beslutade oss för att köra den kortare disciplinen där motståndet traditionellt i Stockholm är mycket bättre. De senaste åren har jag mestadels fått sololöpa 12km och det var inte omöjligt att ett liknande scenario eventuellt skulle uppstå även detta år. Alltså, offra ett förmodat DM-guld mot en ordentlig genomkörare inför kommande TSM.

Årets bana var förlagd ute vid Ekebyhovsslott på Ekerö. En fin, böljande bana med några motlut, gräslöp och knixa kurvor. Visst några av kurvorna var nog aningen för skarpa samt att vissa partier kantades av en del rötter vilket gjorde att man verkligen fick hålla koll på vart man satte ner fötterna för att inte åka på en stukning.

Starten blev en minst sagt virrig historia. Jag hade begett mig till startområdet och höll som bäst på att köra några stegringslopp. Normalt sett brukar starten blåsa i en visselpipa om att det drar ihop sig för start så man hinner ta av sig överdragskläder mm. Det är ju ofta lite tidsförskjutningar då det är många starter som ska sättas igång. Helt plötsligt får jag syn på en aning stirrig (mer än normalt alltså) Coach Lamas som med brysk röst deklarerar att det bara är en minut kvar till start. Bara att kasta av sig mössa, vantar, jacka byxor fort som attan. Väl på startlinjen är det flera löpare som är lite tagna på sängen av den hastiga startproceduren. Startern stod dock för sig själv med startpistolen i handen och räknade ner: 30, 25, 20...

Årets startfält såg onekligen bra ut med många goda löpare. Skoogen tog planenligt starten med Woldu i släptåg. Jag höll mig lite längre bak i fältet men fick en bra rygg att gå på i form av Uhris och tillsammans avancerade vi sakta genom fältet. Uhris drog mig lite på de flacka partierna medan jag tätade uppför och under nerförslöp. Vid varvning hade dock Uhris fått upp ångan och segade sig bort från mig. Jag fick istället vittring på Legernes och Lundgren. 500m från mål passerade jag Lundgren men fick aldrig tag på Legernes eller Woldu som stumnat. Efter Skoogen kom Daniel Lundgren in på andra plats följd av Nilsson som på ett mycket förståndigt sätt jobbat sig upp i fältet. Det var väldigt tätt i resultatlistan. Mellan Uhris på fjärdeplats och mig på åttonde skiljde det endast tio sekunder.

Genomgående en mycket bra känsla och fokus under loppet trots att jag saknade lite flås (det är det första som ryker vid en förkylning). På något sätt lyckades jag dock slå bort de negtativa tankarna som jag hade inför start med tanke på att jag kort innan tävlingen faktiskt varit sjuk och inte haft de bästa förberedelserna. Löpningen stämde under loppet och jag fick mig en ordentlig genomkörare på en distans som egentligen inte är optimal för mig. Men att tävla på underdistans inför stundande TSM är bra för att jobba upp lite speed. Hade jag fått vara frisk så kanske det hade kunnat gå aningen fortare. Låt oss för enkelhetens skull säga tio sekunder.

Resultaten »

1 kommentar:

Gurra sa...

Skönt att ha en bra känsla efter ett lopp, även om det kanske inte gått riktigt så bra som man tänkt sig från början.
Bara ta sikte på TSM nu!