2009-04-27

TSM 2009

Jag agerar draglok åt Andreas Svensson och Henry Gross ute på tredje varvet.
Foto: Anders Kingstedt


Så var det avklarat, årets tuffaste lopp vad gäller svenskt motstånd (rättelse: 4km-distansen e självfallet tuffare) och vårens stora mål.

Anlände till Tantolunden som badade i härligt solsken, kanske aningen för varmt för att springa i men mycket trevligt för all publik som fanns på plats utmed banan. Tyvärr var jag ganska nedstämd under uppvärmningen. Kroppen (framförallt ryggen) värkte efter helgens flytt och benen var oerhört sega och inte alls sugna på 12km hård terränglöpning. Ett tag funderade jag på att strunta i tävlingen då jag inte skulle kunna göra mig själv rättvisa. Hade dock ett planenligt pepp-snack med Coach Lamas under lördagskvällen och jag gjorde mitt bästa för att försöka stänga ute de negativa tankarna. Våren har präglats av bra träningspass men lite oflyt med tävlingarna. Till Premiärmilen hade vi fullt hus innan loppet med utebliven sömn och vila. Till TDM tajmade jag in en förkylning och TSM formtoppade jag mig själv med en flytt och allt vad det innebär. Tro mig. Det är inte bra för formen.

Nåväl, mötte upp klubbkamraterna och tog några varv på banan som uppvärmning. Banan var riktigt bra, mycket gräslöp, kuperad profil med några knixiga kurvor. Precis så som en terrängbana ska vara. Successivt började kropp och ben inse att det faktiskt skulle bli tävling och ställde in sig på det.

Uppradade på startlinjen slog det mig helt plötsligt att jag knappt var nervös. Det kändes faktiskt som vilket lopp som helst. Jag gjorde mitt första TSM 2004 och har under de tidigare loppen ofta varit ruggigt nervös innan start. Men efter några års erfarenhet så verkar det som om den värsta nervositeten har lagt sig. Eller så var jag bara så nerpeppad pga segheten i kroppen.

Hyfsad lugn och sansad start (utan nervositet).
Foto: Olof Södergård


Starten var ganska lugn och kontrollerad. Tyckte det inte var någon direkt tjuvrusning i täten under första varvet men sedan började tempot skruvas upp allt mer. Jag själv kom iväg bra i början och hamnade raskt i en klunga med Per Sjögren, Henry Gross, Andres Svensson, Alpin-Buuden, Mikael Andersson, Mikael Lindberg och Handbolls-polacken. Klungan anfördes under första varvet av Per Sjögren men under andra varvet bedarrade tempot en aning och efter stigningen till banans högsta punkt så låg jag helt plötsligt längst fram i klungan. Jag insåg att det gällde att försöka skaka av sig så många löpare som möjligt i min klunga då avståndet till framförvarande löpare (Lill-Lasse) successivt växte. Alltså tog jag spets trots seghet och bitvis lite besvärande vind och försökte sedan grilla motståndarna så mycket som möjligt ihop om att ha skakat av mig dem mot slutet. Taktiken fungerade riktigt bra och en efter en decimerades klungan. Ut på fjärde varvet var det bara jag, klubbkamraten Andreas och Henry Gross som var kvar. Under stigningen på fjärde varvet tror jag Andreas släppte och sedan agerade jag privat draglok till Gross fram till utgången på sista varvet. Här tackade Gross för min plogning och gjorde via en tempoökning snabbt en lucka på knappa 10 sekunder.

Klungan ute på varv ett. Från vänster: Per Sjögren, Henry Gross, undertecknad, Andreas Svensson, Mikael Andersson, Alpin-Buuden, Mikael Lindberg och Linus Holmsäter.
Foto: Olof Södergård


Jag hade lyckats stänga ute merparten av de flesta negativa tankar och mosat på rätt bra under loppet men nu ut på sista varvet började orken tryta. Värmen började även den ta ut sin rätt. Sista varvet blev således en lång kamp mot ben och skalle. Bakom mig fick jag rapporter om att Handbolls-polacken gått riktigt bra under det femte varvet och låg nu endast knappa tio sekunder bakom mig. Insåg att jag inte fick slå av på takten utan grotta på hela vägen in till mål. Mentalt var det bara att försöka dela upp det återstående varvet i mindre delar och se till att avståndet bakåt till Handbolls-polacken inte minskade. Lura-skallen-knepet fungerade som så många gånger förr och väl inne i mål var avståndet i stort sett oförändrat. Märkligt hur enkelt man kan lura skallen egentligen.

In som tionde man på 37:35, nio sekunder efter Gross och sju sekunder före Handbolls-polacken. Mäkta trött men också mäkta nöjd. Mest nöjd över att jag lyckades ta mig samman trots de miserabla förberedelserna och faktiskt behålla fokus under hela loppet. Jag är ärligt talat överraskad att jag överhuvudtaget tog mig i mål, så sliten var jag innan start. Att äntligen få till en tiondeplats på TSM var verkligen skönt men hade jag fått vara lite piggare hade jag nog kunnat utmana Henry Gross den framförvarande placeringen. Kan jag prestera detta med så här tunga ben så borde det kunna gå ordentligt snabbare om jag får bättre förberedelser.

Övriga klubbmedlemmar gjorde även de stronga insatser där framförallt Andreas går från klarhet till klarhet. Laget placerade sig som nummer fyra och var alltså bara en ynka plats från ett SM-brons. Nu var det visserligen bara fyra lag som kom till start/fullföljde och det var nog framförallt bortfallet från Spårvägen som banade väg för en framskjuten placering gentemot sjätte placeringen från i fjol.

Självklart var det mycket stimulerande att ha så många klubbkamrater ute i spåret som hejade fram en. Hatten av till er, ni vet vilka ni är. Även min far och familj fanns ute i spåret och bidrog med support. Alla hade tydligen hejat som galningar förutom Venla som med förvånad min tystnat när farsan helt plötsligt kom ångandes i löpspåret.

Resultaten »

Spring aldrig en viktig tävling direkt efter en flytt.
Aldrig.
Foto: Olof Södergård


10 kommentarer:

Gurra sa...

Grymt bra jobbat, och grattis till en bra placering. Med tanke på förberedelserna är det ju extra bra jobbat!

swyzak sa...

Det var grymmers rejsat.. En 10:e plats på ett SM e en jävligt grym placering oxå... Så du kan luta dig bakåt å vara nöjd en dag eller två... =)

Tröskelkungen sa...

Imponerande! Men det skall väl vara... lägg inte en flytt dagen innan en viktig tävling.

Kul att ses på tävlingen förresten.

Ellinor sa...

Med den uppladdningen gjorde du en strålande insats! Som vanligt: Snyggt!

Patrik Engström sa...

Gurra:

Tack för pepp! Jag är lite nyfiken på hur fort det kan gå om man nån gång får komma toppad till en tävling denna säsong. :)

Patrik Engström sa...

Swyzak:

Grymler tillbaka till dig. Med tanke på dina extrema pollenbesvär så var det en mäkta strong insats av dig.

Patrik Engström sa...

Tröskelkungen:

Grattis till en härlig insats. Kul att du kunde njuta så av situationen. Jag minns mitt första TSM 2004 i Örebro. Jag var så nervös att jag knappt visste var jag befann mig.

Verkligen kul att få träffa dig in real life osså. När blir nästa tillfälle?

Patrik Engström sa...

Ellinor:

Som vnaligt ska du ha super-tack för pepp! Det uppskattas verkligen!

yoie sa...

bra jobbat :)hoppas flytten gick lika bra.

Patrik Engström sa...

Yoie:

Tack för gratz! Hoppas dina järnvärden är på väg upp som en månraket så är du snart uppe och slåss om segern tillsammans med Ulrika & co.