Ursvik-tjatter

Under mitt intervallpass igår i Ursvik (som förövrigt gick bra) sprangs det även första deltävlingen i serien Ursvik Xtreme. Ett tufft fjällopp med fler höjdmeter än jag hittat på många ställen runt om i landet. Efter passet står jag i start/målområdet och stretchar lite. Snappar upp följande tjatter från en grupp killar som precis sprungit loppet:

Kille1: Jag var så trött på slutet att jag knappt visste var jag var.
Kille2: Jag var också helt slut. Kunde knappt ta mig i mål.
Migrän-Kille: Jag då! Jag har haft migrän-varning under dagen som slog till under loppet så jag såg nästan ingenting. Visste inte var jag skulle sätta fötterna.
Patrik börjar nu fundera på varför man får för sig att ränna Ursvik Xtreme om man nu knappt ser någonting. Stukrisken på Xtremen är stor då det är många partier med rötter och stenar
Kille1: Bra jobbat ialla fall. Vi ses!
Migrän-Kille: Jepp, bra jobb. Nu drar jag hem!

Mäkta förvånad ser jag hur killen börjar gå mot sin parkerade bil. Om man nu har kraftig migrän och till på köpet har svårt att se så kan det väl inte vara ett bra omdöme att sätta sig bakom ratten och köra hem i trafiken?

Kändes som om killen överdrev en aning.
Post-tävling-skitsnack tror jag det kallas.