2009-05-29

Dan före dan...

Well högsommarvärmen är på väg mot Stockholm och det brukar ofta betyda en sak: Stockholm marathon. Jag vet inte varför men nästan alltid när det drar ihop sig för detta anrika lopp så stoltserar Stockholm med grymme väder. Gott för publiken men kanske inte lika optimalt för alla löpare. Hur som helst så ska det bli mäkta kul att heja och coacha fram vänner/konkurrenter och klubbkamrater utmed banan.

Och ni har väl inte missat att ingen mindre än Meseret Defar ska försöka kvalificera sig till VM i augusti på distansen 10000m. I ett eget komponerat lopp på Stadion då marathonlöparna är ute på sitt andra varv ska hon försöka sig på en tid ner mot låga 30. Se friidrott.se för närmare information. Det blir lite av en intressekonflikt. Man kan ju bara vara på ett ställe samtidigt.

2009-05-28

Tårögd

Sen bloggpost men likförbannat så hinner den in på rätt sida tolv-strecket. Dagens stora pepp-event var besöket hos förbundssjukgymnasten (vilken titel!) Jenny Jacobson på Telefonplan. En mycket trevlig och kompetent kvinna som under dryga timmen i populärvetenskapliga termer förklarade det bitvis heeeeelt obegripliga medicinska utlåtandet efter magnetröntgen (se nedan). Jenny klämde, kände och gav mig lite stretch- och rehabövningar för att öka blodgenomströmningen i det sjuka partiet för en snabbare återhämtning. Hennes dom var dock väldigt positiv. Redan efter min beskrivning av skadan och den rehab jag genomfört så visade hennes testövningar att smärtan minskat rejält och verkligen går åt rätt håll. Jenny var så pass uppåt att hon till och med ansåg att jag skulle kunna köra fyra (!!!) löppass på 30 minuter vardera redan nästa vecka. De hårda passen ska dock i någon vecka fortfarande utföras på cykel-helvetet men bara vetskapen av att jag får tillstånd att springa fyra gånger gjorde mina ögon tårögda. Ok, lite bildligt talat men ni fattar säkert hur jag kände mig.

Så som ni förstår är jag pepp just nu och firade detta med stygga altanintervaller på trainern under kvällen. Lamas plan var: 6x3'-2'-1' med 30'' cykelvila mellan intervaller och serier. Tung i benen redan innan start men på nåt sätt lyckades jag behålla press och intensitet genom hela passet och jobbade återigen upp (cykel)maxpulsen till nytt rekord, 183.

Som avslutning på denna sena bloggpost får ni röntgenutlåtandet i dess ocensurerade helhet. Är det nån som egentligen begriper vad det står?

MRT BÄCKEN
I anslutning till den symfysiala spalten främst baktill, på vänster sida även ventralt, ses inom os pubis delvis kroniska, delvis subakuta signalförändringar av ödemkaraktär. Diskret mjukdelssvullnad vid symfysiala spalten. Belastningsrelaterad s.k. traumatisk pubisosteit misstänks. Inga uppenbara avlösningar från adductorernas fästen vid os pubis. Höftlederna har ordinärt utseende liksom SI-lederna. Bilaterala lätta trochhanteritinslag. Ingen muskelruptur eller -hematom ses.


2009-05-27

Inställd slöcykling till jobbet

Medan många av klubbkamrater och konkurrenter lättar på träningen och laddar inför maran nu på lördag så matar jag intervaller efter intervaller på cykel-helvetet. Har blivit markant starkare i låren vilket inte annat visar sig på cykling på kuperad landsväg där jag inte lika ofta behöver ställa mig upp och mata i uppförsbackar.

Gårdagen bjöd annars på ett riktigt svettigt intervallpass på trainern. Lamas skruvade nu upp längden på intervallerna till 2x4'-6'-8'-6'-4' med rak 45'' cykelvila mellan intervaller och serier. Nedrans jobbigt mot slutet vilket visade sig då jag pressade upp årsbästa på cykelmaxpulsen med 182. För första gången sedan jag blev invalid och förpassad upp på cykel-helvetet så vaknade jag bruten och sliten idag på morgonen. Härlig känsla! Lovade mig själv lite lugn slö-cykling till jobbet. Detta höll i cirka fem minuter då en Lance Armstrong-wannabe med förmodad svindyr racer gick upp jämsides med mig, utmanade och visade tänderna. Vad göra? Reptilhjärnan härskar obarmhärtigt i dessa sammanhang. Lika bra att låta den hållas och följaktligen körde jag ner händerna i bocken och maxade allt vad jag orkade och lämnade honom hängandes. För ett litet ögonblick tyckte jag mig nästan höra Vacchi kommentera det hela. Undras om han kompenserar detta med att tjacka ny racer till nästa löning? Hur som helst en bra fartsession trots att jag tyvärr slöades ner av min feta laptop-rygga på 4.5kg på ryggen. Man är inte direkt smidig med en sådan puckel på ryggen.

Nackdelen med cyklingen är att jag känner mig rätt kokt i låren och på mina korta löppass ofta upplever en stolpig känsla då jag springer. Löpningen består nu av 30-minuters-pass var tredjedag. Totalt sett har det blivit tre stycken löppass där det första inte alls kändes bra. Det andra däremot upplevdes som mycket bättre och så det tredje som jag körde idag hade nån form av neutral-upplevelse. Det positiva med dagens pass var annars det eminenta sällskapet av den alltid så sympatiske Jayo. Vi tog en tur förbi Polisspåret och runt Ulrikdalsslott. Jayo har precis som jag dragits med en hel del skador och sjukdom denna vår och därför var det mäkta skönt att se honom tillbaka i tävlingssammanhang i samband med Göteborgsvarvet. Jayo kommer även till start på lördag och jag håller tummarna för att han får på ett bra race.

2009-05-26

Stockholm Marathon poll

Så boys and gals, det är dags att rösta igen. På lördag är det som ni säkert redan vet Stockholm Marathon som även fungerar som SM i marathon.

Så hur ser det då ut på herrsidan bland svenskarna? Den nyblivne SM-mästaren i halvmarathon, Erik Petersson, gör en intressant debut på marathonsträckan och har säkerligen kapacitet att slåss om de främsta placeringarna. Hans 1:05.11 från Halvmaran i Haag ingjuter även det stor respekt. Frågan är hur han hanterar den längre sträckan med bristande rutin? Den regerande svenske mästaren Said Regragui räknas självklart som en av favoriterna. Trots lite sparsamt tävlande i Sverige detta år (5a på TSM 12km) så gjorde han 2:19.23 i Marrakech tidigare i år och var även ensam svensk i fjol att underskrida 2:20.

Hässelbys marockanska importförmåga Adil Boufif har gått från klarhet till klarhet under säsongen och sprungit hem såväl guld på ISM 3000m och silver från TSM 4 och 12km. Adil debuterar även han på distansen och det ska bli intressant att se hur hårt han går ut från början. En annan välkänd löpare på de längre distanserna är Lars Johansson med ett personbästa på 2:20.08 (07). Lars har haft lite svårt att prestera på de stora mästerskapen men kanske är det hans dag på lördag? Fjolårets tvåa, Kristoffer Österlund, har inte heller tävlat särskilt flitigt under försäsongen/våren men visade ändå att formen trots allt är god då han sulade till med nytt fint personbästa på halvmaran med 1:07.06. Det ska också bli intressant att se fjolårets stora överraskning, Mikael Lindberg, som i sin debut sprang in som fjärde svensk! Mikael har tidigare i år gjort 2:26.27 i Monaco. Övriga löpare som kan komma att figurera långt fram är Alpine-Buuden, Rachid Benjira (debut), Herr Larm och Handbollspolacken.

En intressant reflektion är att två av de stora favoriterna (Petersson och Bouafif) faktiskt debuterar på den anrika distansen. Väderprognoserna indikerar på att det traditionsenligt kommer bli mycket varmt på lördag. Frågan är vilka löpare som hanterar värmen bäst?

Släng in en röst nu!

2009-05-25

Venla två år

Venla, en glad tvååring.

I söndags passerade Venla det respektabla tvåårsstrecket. Min egen lilla söta dotter sken ikapp med det fina vädret och var på strålande humör. Tillsammans med Moster Emilia, hennes sambo, farmor och farfar samt resten av den Engströmska familjen så firade vi henne med presenter och tårta.

Venla inkasserade en stor lego-djurparks-modell (som Elias raskt kastade sig över), lite 'inlärnings'-leksaker, pyssel- och pekböcker och nya kläder. Venla helnöjd. Fast ska vi vara ärliga så verkade hon nästan mer intresserad av den smaskiga tårtan som Mamma Marika och Moster Emilia bakat ihop.

Måste erkänna att det känns lite svindlande att Venla redan hunnit bli två år. Känns som om det var igår då man höll henne i ena armen och tittade ner på det lilla knyttet. Tiden går verkligen rasande snabbt och ibland önskar man att man kunde dra lite mer i handbromsen. Hur som helst är jag så tacksam över att Venla och Elias förgyller min vardag (och håller på redigt sysselsatt).

Grattis igen Venla!
Pappa Patrik älskar dig av hela sitt hjärta.

2009-05-22

Universeum


Familjen tillsammans med Mamma Marikas ena syster (Emilia) och hennes sambo tog det lite piano på idag morgonen innan vi styrde kursen mot Universeum. Märklig situation i Göteborg då en spårvagn strax framför oss hade krockat med en buss vilket resulterade i en ruggig trafikpropp.

Nåväl, väl framme vid Universeum var det bara att rada upp sig för ytterligare 45 minuters köande innan biljetterna var utcheckade och vi kunde bege oss in. Universeum är, köerna till trots, ett riktigt bra ställe. Stora mäktiga akvarier, regnskog, informationsrutor och en hel del lek och lär utrymmen. Perfekt underhållning för såväl barn som vuxna.

Strax ska familjen ut på en liten båtsightseeing medan jag ska montera upp cykeln på trainern och genomföra 12x2.5' med 40'' cykelvila. Jag har ju släpat med mig hela cykeln och all utrustning hit till Göteborg så jag måste hinna bränna lite intervaller innan vi beger oss hem ikväll.

Igår var det också premiärlöpning. Första löpstegen på knappt tre veckor så skallen och benen var pepp. Initialt kantigt och avigt då löptekniken fallit lite i glömska. I magpartiet kändes det dock som om allt inte var riktigt bra. Inget gjorde ont men det kändes ändå som om det var stelt. Framförallt under kvällen efter passet så gjorde sig de gamla symptomen sig påminda, om än i mindre utsträckning. Inte det besked jag skulle vilja ha men jag kommer fortsätta med cykelintervaller uppblandat med löpning var tredje dag ett tag till framöver så får vi se hur det utvecklar sig.

Venla och Moster-Emilia försöker sprida lite Östermalmglans i Liseberg.

2009-05-21

Någonstans på E4:an

Ledig dag och långhelg. En chans att vila ut lite? Icke! Uppstigning redan 06:30 för att packa in familjen i bilen och ställa in kursen mot Göteborg. I ett svagt ögonblick gick jag tydligen med på att resa ner till Göteborg för lite besök på Lisseberg och Universeum. Ingen hade dock nämnt en sådan här suligt tidig uppstigning.

Nåväl, sitter och surfar i bilen och vi är knappt tio mil i från Jönköping så det är fortfarande en bit kvar att åka. Det här med 3g-modem är inte så tokigt ändå. Då jag just nu är delvis invalid och inte får springa så måste ju cykel-helvetet tas med så man kan bedriva någon form av seriös träning. Herr Larm var dock generös nog att låna ut sitt bilcykeltakställ (eller vad det nu heter) så nu är racern prydligt uppmonterad på taket. Nya svettiga cykelintervaller på trainern är inplanerade tills imorn.

Dagens super-pepp är dock att jag idag har fått välsignelse att ta mina första löpsteg på knappt tre veckor. Som ni förstår betraktar jag detta som en semi-religiös upplevelse. Från och med idag ska jag försöka blanda upp träningen med lätt löpning var tredje dag för att sedan successivt öka intensiteten och mängden. De hårda grottpassen kommer dock fortfarande att utföras på cykeln. 30 minuter lugn jogg är inplanerat på kvällen på Göteborgs gator efter det att barnen lagt sig. Låt oss hoppas att jag inte känner nåt av krigsskadan i bäckenet.

2009-05-20

Cykelfartlek

Då jag numera knarkar cykel så kör jag intervaller varannan dag. Dels för att cyklandet inte sliter lika hårt på kroppen och dels för att tristessen annars blir för stor. Ett sätt att dämpa ångesten är att mosa på allt vad man orkar. Det är märkligt hur mycket snabbare tiden går på trainern då man har ett tufft intervallprogram framför sig som man försöker genomföra på bästa sätt.

Det svåra med cykelintervallerna är att anpassa ansträngningen så att man precis orkar genomföra det. När det gäller löpning så har jag ofta en mycket bättre känsla och uppfattning om hur jag ska lägga min ansträngningsgrad men på cykel är jag totalt orutinerad och rookie. Det hela får till följd att jag ibland kanske är för feg på intervallerna eller tvärtom, kokar upp låren på tok för tidigt så att passet inte kan genomföras som man ursprungligen planerat.

Coach Lamas kom med botemedlet kring detta problem för några dagar sedan. Fartlek insprängd under intervallerna. Alltså under intervallerna och/eller stegarna så ska jag växla motståndet på trainern så att det är aningen lättare inledningsvis för att mot slutet vara brutalt tungt. Fram tills nu har jag kört på samma växel rakt genom hela intervallpasset. Måndagens pass skissades upp enligt: 4x5'/4'/3'/2' med rak 1' cykelvila mellan intervallerna och serierna. Fartleken under detta pass genomfördes enligt följande:

5': 2'/3, 2'/4, 1'/5
4': 2'/4, 2'/5
3': 1.5'/5, 1.5'/6
2': 1'/6, 1'/7

5': 1'/3, 2'/4, 2'/5
4': 1'/4, 3'/5
3': 1.5'/5, 1.5'/6
2': 1'/6, 1'/7

5': 2'/4, 3'/5
4': 4'/5
3': 1.5'/5, 1.5'/6
2': 1'/6, 1'/7

5': 1'/4, 4'/5
4': 3'/5, 1'/6
3': 3'/6
2': 0.5'/6, 1.5'/7

Exempelvis ska 5': 2'/3, 2'/4, 1'/5 utläsas så att jag körde 2' på växel 3, 2' på växel fyra och avslutningsvis 1' på växel 5. Växel sex sved som attan och 7:an var så tung att jag fick grotta för att hålla rpm (skriver man så) över 80. Ett riktigt bra pass som utan tvekan kunde genomföras med högre ansträngningsgrad till följd av anpassningen av växlar.

2009-05-19

Var är hajarna?


Vid ett tidigare galleriabesök så passade familjen på att besöka en liten djuraffär för att titta på alla de små söta(?) djuren. I turordning avhandlades kaniner, marsvin, råttor och fåglar av diverse slag. Sedan kom vi till akvariedelen i butiken. Massor av akvarier fyllda med färgglada fiskar, vissa små andra ännu mindre. Elias tog det hela med ro och såg måttligt imponerad ut. Sedan pep han iväg och nosade upp första bästa butikspersonal och frågade med allvarlig röst om de verkligen inte hade hajar här.

Minnesanteckning:
Återbesök vid Kolmårdens Tropicarium till sommaren.
Där bjuder de, förhoppningsvis, på stora hajar i enorma akvarier.

2009-05-18

Helg kryddad med cykelintervaller

Gången helg med besök från Finland. Mamma Marikas syster, hennes man och deras två barn gästade oss. Trots fyra stycken barn i åldern 1 - 5 år så höll de hyfsat gott mod och slet inte så mycket på oss stackars föräldrar. Det fina vädret hjälpte självfallet till då vi tillbringade en hel del tid utomhus vid lekparker eller med cykelträning. En hel del grillning blev det också, mäkta fint med hemmagrillade burgers och laxfiléer. Om nu bara färskpotatisen kunde sjunka från 30 kr/kg till lite mer mänskliga nivåer så vore allt perfekt (rättelse: ett helt bäckenben skulle nog behövas osså om det ska klassas som perfekt).

Jag har även hunnit med att bränna av lite cykelintervaller på altanen. Nu när jag slängt min Biltema-trainer till förmån för Simmar-Björnens fin fina trainer så kan jag nästan genomföra intervallpassen när som helst. Den nya (dyrare) trainern är nästan ljudlös om man jämför den med min gamla sunkiga som lät som en mindre DC3a om man drog på lite. Att bränna av jet-intervaller då grannarna håller på att lägga sina barn är inte helt uppskattat.

Torsdagen bjöd på kort-korta intervaller enligt 12x90''/30''. Max direkt från första trampet och sedan en kort bön om att benen skulle hänga med hela vägen. Sammantaget ett riktigt bra pass där pulsen för första gången började närma sig löp-pulsmässiga nivåer. Maxade in sista intervallen på 180 vilket i mina cykelmått mätt är bra.

Under lördagen var det tänkt att jag skulle göra låga 1:08 eller allra helst sub 1:08 på Göteborgsvarvet och slåss bland löparna längst fram om ädla SM-placeringar men det satte som bekant ett uselt bäckenben stop för. Fan ta det. Och fan ta mina pengar som kastades bort på biljetter t&r till Göteborg som inte kunde avbokas. Istället straffade Lamas mig med långintervaller i form av: 12'/10'/8'/7'/6' med fallande cykelvila enligt: 2:00, 1:40, 1:20, 1:00. Det hela blev ganska trevligt (om man kan säga det om ett intervallpass) då jag monterade upp min stiliga MacBook på en stol framför trainern och såg live-sändningen via Varvets webb-TV. Sweet!

2009-05-15

Livrädd med stil

Cykel till och från jobbet idag igen med lite extra korrigering runt Edsviken innan hemfärd. Var inne och kikade lite på Alfs blogg och kan bara instämma med lidelsen. Cykelkrascher är inga vackra saker.

Jag ska erkänna att jag mestadels är fullkomligt livrädd då jag cyklar i trafiken. Jag litar inte på någon. Fotgängare kan snedda kors och tvärs över gångbanan likt yra höns utan att ha en blekaste aning om att de kan vakna upp på sjukan med en cykel och/eller cyklist i ryggen. Cyklister är även de ett pack som inte heller går att lita på. Färdas man i trafik får man rätta sig efter rådande trafikregler. Man kan inte köra på en väg och sedan ignorera ett rödljus bara för att det finns en lucka att hinna före korsande trafik. Jag har även upptäckt att många mötande cyklister ibland knappt lyfter på huvudet för att se vad som händer framför dem. Det hela får till följd att man måste skrika på dem så att man med en hårsmån kan undvika en frontalkrock.

Och sedan har vi de västa syndarna av alla - bilisterna. Maken till fantasilösa varelser finns inte. Igår var jag absurt nära att smälla med en BMW (så klart) i Duvbos fashionabla villaområde. Längre fram på gatan ser jag hur bilen mitt på gatan bromsar lägger in backen och börja röra sig i riktning mot mig. För att inte köra rakt in i ändan på bilen eller köra ut i mötande trafik tvingas jag ut i väggrenen för att ta mig förbi. I samband att jag håller på att passera bilen svänger han till höger rakt framför mig in på en sidogata. Karln kan inte ha tittat i sin back- eller sidospegel innan dessa rally-manövrar. Jag hinner inte tänka så mycket, i panik väjer jag också in på sidogatan parallellt med bilen samtidigt som jag försöker att inte låsa upp framhjulet. En framåtvolt med cykel fastsittandes i fötterna är kanske en rolig syn för utomstående men är man den som voltar så håller man sig lätt för skratt.

Nu får bilisten syn på mig med förvånade ögon. Var dök du upp från? Jag själv kokar av ilska, kliver av cykeln och går fram till bilisten som vevar ner rutan (skriver man så? Veva ner rutan alltså? Det gör man ju inte längre, man typ... aktiverar ner den). Får anstränga mig till det yttersta för att inte i sann mellanösternstil ta av mig min ena cykelsko och slå in skallen på karln.
- Du kan ju inte backa och svänga utan att se dig för övrig trafik oavsett om det är bilister eller cyklister!
- Men...
- Fattaru hur nära det var att jag körde rakt in i dig?
- Men vaddå, jag cyklar också!

WTF!? Hur kan man på fullaste allvar vräka ur sig ett sådant svar? Var det liksom det bästa han kunde kläcka ur sig? Jag kör också bil, men inte fan backar jag mot trafiken eller gör otillåtna svängar utan att först försäkra mig om att det inte varken finns bilar eller cyklister i min omedelbara närhet.

Så nu har jag grinat och avreagerat mig lite. Känns klart bättre. Måste dock tyvärr avsluta dagens bloggpost med lite opeppiga nyheter: Den nya fina inomhushallen för friidrott i Sollentuna som skulle byggas nu under hösten är lagd på hold. Orsak: pissig rådande ekonomi.

2009-05-13

Plan för comeback

Ok, lite glädjande besked iallafall (about bloody time!). Var i kontakt med Jenny Jacobsson tidigare under dagen på en brusig lina från Umeå. Jenny jobbar som sjukgymnast och har stor erfarenhet av idrottsskador. Doktor Östberg hade skickat över mina röntgenplåtar till henne för ett utlåtande.

Enligt henne såg det ganska bra ut. Hon kunde inte se någon tydlig frakturlinje vilket stödjer diagnosen av stressreaktion som är en mildare grad än stressfraktur. Dock kunde man urskilja lite ödem/inflammationer, några andra krigsskador och hör och häpna en kronisk skada på bäckenet. Det senare var inget att hetsa upp sig för då det kan ha uppkommit tidigare under andra idrottsaktiviteter. Jag spelade som ung mycket fotboll vilket kanske har satt sina spår i bäckenet.

Tillsammans med Jenny kom vi fram till två till tre veckors total löpvila. Jag har ju redan parkerat mig på cykeln i snart två veckor så om allt går enligt plan ska jag ta några staplande försiktiga löpsteg i mitten/slutet av nästa vecka. Mjukt underlag ordinerades så det kommer bli lite harvande i Polisskolans sågspånsspår. Det kan verkligen vara bra att underhålla löpmusklerna lite. Ofta brukar jag känna mig stolpig och tung i låren efter längre perioder på cykel-helvetet. De första stegen efter ett uppehåll brukar kännas mycket aviga och stela. Det är lite överraskande hur snabbt muskelminnet sviker en. Fast åt andra sidan brukar man kunna få fart på de stackars benen ganska snabbt.

Om bäckenet håller för lite försiktig löpning så kommer dosen gradvis att ökas. De tuffa intervallpassen kommer dock alltjämnt genomföras på cykel. Någon vecka in i juni kanske man vågar öka belastningen på löpningen en aning. Det mentala målet jag har för att inte ruttna helt på cykeln är att springa Trosa Stadslopp. Det kommer varken se snyggt ut eller gå snabbt men nog ska man kunna hålla en hyfsad pace runt Trosa och dess härliga atmosfär.

Cykelintervaller

Snart dags för avfärd hemåt på cykeln. Planerar att dumpa ryggan hemma i Silverdal innan jag fortsätter ett varv runt Edsviken. Borde plocka in lite drygt tre mils cykel på det vilket får vara ok för dagen.

I takt med att jag nu är fast på cykeln så bränner jag självfallet av intervallerna där också. Cykel sliter inte i närheten lika mycket på kropp eller flås som löpning så jag kör intervaller varannan dag. De två senaste intervallpassen har sett ut enligt följande:

Söndag: 3x2/2.5/3/3.5/3/2.5/2' med 30'' intervallvila och 2' serievila
Tisdag: 2x3/3.5/4/5/4/3.5/3' med 30'' intervallvila och 3' serievila

Börjar så sakteligen få in snitsen med cyklingen nu och kan pressa på hårdare med mer motstånd utan att benen kokar upp för snabbt. Allmänna känslan är dock fortfarande att cykel är förbannat tråkigt och enda sättet att få tiden att rulla på lite snabbare är att grotta på med intervaller. Det är ett bra och enkelt sätt att lura hjärnan att tänka på annat innan den begriper att den är less.

Även pulsen vill inte riktigt hänga med upp på de riktigt höga nivåerna. Som mest har jag på träning (tävlar aldrig med pulsband) detta år pressat upp den under löpning till 196 men på cykel har det inte blivit mer än 173. Jag vet att man bara använder nedre delen av kroppen varvid man inte borde få upp pulsen lika högt men det känns fortfarande lite irriterande att man inte kan hetsa upp den lite till.

Avslutar med ett påstående som Elias brände av för någon dag sedan vid matbordet:
Elias: När jag blir stor ska jag samla på pengar.

En bra avrundning på dagens bloggpost.

2009-05-12

Stressreaktion i symfysen

Cykelintervaller på Simmar-Björnens fin fina trainer. Det lär bli mera sånt i sommar. Tyvärr.

Ok, igår strax innan middag damp skräckbeskedet ner i form av ett sms av doktor Österberg. Domen var glasklar: Liten stressreaktion i symfysen. Symfisit.

Efter lite googlande så kunde jag tolka sms:et till stressfraktur i symfysen som sitter i mitten av bäckenbenet. Läser man lite på nätet så är detta ganska vanligt bland gravida kvinnor som får foglossning. Sweet! Det är typ jag och alla höggravida kvinnor som drabbas av detta. Man undrar jag vad jag sysslat med ute i löpspåret? Hur man kan springa till sig en sådan skada är ett mysterium utan like? Symfisit verkar innebär en inflammation i muskelfästet till symfysen. Här är jag dock lite förvirrad. Kan man ha både en stressfraktur och inflammation i samma område? Nån påläst kanske kan briljera lite här åt mig. Jag trodde liksom att inflammationen tillslut orsakade en begynnande fraktur.

Då jag messade tillbaka och frågade om diagnosen innebär totalt löpförbud och istället alternativträning i form av cykel fick jag det kryptiska svaret att han det var en svår fråga. Istället hänvisade han mig vidare till några sjukgymnaster. Vid min förra stressfraktur 2005 i smalbenet (tibia tror jag benet heter) så var det helt uteslutet med löpning i flera månader (april - september). Här var dock smärtan klart större och frakturen längre skriden. Men här blev det inget solklart förbud, dock inget klartecken för cykel heller. Bara mystik. Jag ska försöka få tag på Östberg idag för lite mer besked. Återkommer. Promise!

Så nu är det djup misär. Jag är redan efter en vecka tvärless på cykel men inser att det säkerligen kommer bli en hel del mer cykel framöver. Jag ska erkänna att det känns oerhört mentalt slitigt att tvingas till löpvila. En sak är om man skulle känna brist på motivation eller liknande men att tvingas löpvila pga skada är tufft och stressande. Jag vill inget hellre ha ett helt bäckenben så man bege sig ut i det vackra vädret och pressa intervaller.

Go'natt!
Här gör det ont. I symfysen. Det är tydligen jag och höggravida kvinnor med foglossning som drabbas av detta. Sånt värmer om nätterna.

2009-05-11

Kungsholmen runt

Elias med lite dämpad min innan start. Magen krånglar. Venla däremot ser fram emot sitt första lopp.

Måndag igen och back to the office. Låt oss hoppas att denna vecka blir lite mindre stressig än den förra. Själen skulle må bra av det iallafall.

Hur som helst så ser jag tillbaka på en helg med många roliga inslag. Först och främst var det Kungsholmen runt som min klubb arrangerade i lördags. Jag jobbade som funkis med efteranmälningar och sedan assisterade jag Coach Lamas då han i sann Eurosport-manér kommenterade loppet och dess deltagare. På herrsidan tog Uralberg-Uhris en komfortabel seger på 10 km med tiden 31:25 medan Handbollspolacken tog en lika övertygande seger på halvmaran med 1:10.11 där Herr Larm sprang in på andraplats en bit efter. Mäkta kul var det att lyssna på Handbolls-polackens segerintervju som mestadels handlade om hur mycket chokladpraliner han har med sig på sina långpass.

Elias hade länge laddat för Knatteloppet men vaknade upp med besvärande magknip på morgonen. Mamma Marika, farfar, Venla och Elias valde dock att åka till tävlingen för att titta på och väl där ändrade sig Elias och ville försöka springa. Sagt och gjort så sprang han iväg tillsammans med Mamma Marika medan jag tog rygg på Venla som även hon ville testa på den anrika distansen, 1km. För en liten tjej som ännu inte fyllt två år så är en kilometer en ganska lång distans. Efter cirka 300m kom den första intressekonflikten. Då dök det nämligen upp en lekplats utmed tävlingsbanan varvid Venla deklarerade att hon ville gunga en stund. Sedan efter knappa 700m var det en massa hundar som sprang och lekte på ett fält och Venla satte genast efter dem vilket inte var så lyckat eftersom hon då rörde sig i motsatt tävlingsriktning. Så då fick Pappa Patrik rycka in och bära henne 200m fram till målrakan där hon skärpte till sig, slog lekplatser och hundar ur tankarna och målmedvetet borrade hela vägen in i mål där den stora och goda glassen väntade. Och en medalj fick hon också men sånt bling-bling ville hon inte alls ha runt halsen. Icke! Elias hade tvingats till lite stopp utmed banan pga magen men klockade in sig på 7:58 (i fjol med fungerande mage blev det 6:08). Venla var tvärsist men trippade in på 19:44 och var säkerligen precis lika glad för det!

Lite mer muntra miner efter loppet. Venla testar om man kan äta upp medaljen. Det kan man inte.

2009-05-08

Helgpepp!

Bell Volt 09. Känns bra att ha på skallen.

Fredag vilket innebär pepp!

På jobbet är det stor förvirring då det vankas release och inget fungerar. Inget att hänga läpp för, det löser sig säkert så småningom. Hoppas.

Igår drog jag förbi en liten cykelbutik och inhandlade en ny stilig cykelhjälm. Tyckte att det var på sin plats då jag mer eller mindre räknar med att vara fast på hojen ett tag framöver. Något besked från Östberg har ännu inte kommit, det kommer väl på måndag istället. Ikväll väntar nya cykelintervaller på altanen till grannarnas förskräckelse. Lamas har skissat upp en ny stege enligt: 2'-2.5'-3'-3.5'-3'-2.5'-2' som ska upprepas tre gånger. Det är dubbelkollat, jag tänker liksom inte dubblera som vid förra passet och pressa sex serier. Vilan är 30'' rakt mellan varje intervall och lyxiga 2' mellan serierna. Totalt 54' hårt cyklande som med vila och cykel till och från jobbet resulterar i knappa 1:40 på cykeln. Som mumma för själen.

På lördag anordnar dessutom klubben Kungsholmen Runt. Det får ni inte missa! Ni kan lubba 10km eller halvmarathon. Eller om ni hellre vill så kanske ni kan mygla er in i Knatteledet och ränna runt en kilometer. Jag själv har anmält Elias som nu för tredje året kommer till start. I år ser det även ut att bli premiär för Venla i loppet. Ännu ej två år fyllda så ska hon ta sina första steg i tävlingssammanhang. Kan farsan och brorsan kan väl hon?

2009-05-07

Cykelintervaller

Igår var det dags att rasta pulsen ute på altanen. Cyklade hem från jobbet i aningen högre fart som uppvärmning innan jag monterade upp cykeln på trainern och trampade igång cykelintervallerna.

Vi har ju som bekant flyttat till ett temporärt boende i ett nytt radhus (fortfarande i Silverdal) så jag har ju nya grannar att skrämma bort med mitt frustande. Lika bra att börja direkt. Medan grannarna eldade igång sina grillar för diverse stekintag så började jag beta av en stege komponerad av Coach Lamas. Stegen innehöll så mycket tvåor att jag fick heap overflow i skallen. Stegen såg ut enligt följande: 2:00/2:15/2:30/2:45/3:00/2:45/2:30/2:15/2:00 med rak 30'' vila mellan intervallerna. Lamas instruktioner var att sista 30'' skulle upplevas som överjävliga. I min förvirring fick jag dock för mig att stegen skulle upprepas två ggr, alltså 2x2:00/2:15/2:30/2:45/3:00/2:45/2:30/2:15/2:00. Totalt alltså 44 minuter hårda intervaller med styggt kort vila mellan intervallerna. Som vanligt när jag återupptar cyklingen efter ett långt uppehåll så tar låren slut innan flåset vilket är tvärtemot mot löpning. Där hänger lår/vader med hela vägen, allt hänger på hur mycket pumpen orkar producera. Flåset begränsar alltså under löpning medan det är låren som tar slut först på cykel. Med lite mer träning och härdning så ska det dock bli fason på det hela. Hur som helst så fick puls och ben sig en rejäl omgång vilket var det primära syftet med passet.

Lamas replikerade direkt på mitt mail där jag beskrev hur passet gått. Körde du verkligen två stegar? Bra, fast jag angav ju iofs bara en. Nåväl, ingen ide att grina över det här. Hellre pressar jag dubbelt så mycket intervaller än hälften så få. Om så hade varit fallet hade jag strax innan tolvsnåret svidat om till cykelmundering för mera intervallande.

2009-05-06

I väntans tider

Well, what can I say? Igår pep jag iväg till sjukan för en magnetröntgen och sitter nu mest och biter på naglarna i väntan på besked. Jag vet att man ska tänka positivt och allt det där men just nu känns det lite som om det är extra mörkt på Kameruns avbytarbänk. Besked väntas på fredag eller måndag nästa vecka. Man undrar ju egentligen hur svårt det kan vara att läsa av några plåtar? Hur kan det ta fyra fem arbetsdagar innan man får ett besked?

Medan jag ändå sitter och gnäller lite i min självömkan så glider jag raskt in på Telia, eller Telia-Sonera, och deras prissättning. Igår fick jag hem deras prismodell för att ringa utomlandssamtal. Då en del av min släkt bor i Japan så brukar jag alltid kika lite extra på hur mycket det kostar att ringa dit. När jag var liten knodd så minns jag att det kostade 25 kr per minut (!!!) att ringa dit och med tanke på att detta utspelade sig under tidigt 80-tal så var det självfallet osannolika mängder pengar. Man hann ungefär säga 'Hej, hur mår ni?' innan farsan (idag går han under namnet farfar) började svettas lite ymnigt och titta på debiteringsklockan. Idag, via ip-telefoni, kostar det 0.25 kr per minut oavsett om man ringer till det fasta eller mobila nätet i Japan vilket naturligtvis känns som några steg framåt. Mer förvånad blev jag då istället då jag kontrollerade priset för att ringa till Finland, där Mamma Marika kommer ifrån. För att ringa dit skulle Telia-Sonera ha 0.27 kr per minut, alltså mer än att ringa till Japan. Visst känns det lite avigt? Att det kan kosta mer att ringa till Finland än till Japan är sjukt. Och då halva företaget Telia-Sonera har sitt säte i det landet så är det snudd på obegripligt hur man inte kan eliminera roaming-taxor mm för att få ner priset ytterligare.

Så, nu är jag färdig-gnälld.
Nu fortsätter jag räkna minuter tills beskedet från röntgen kommer.
Carry on.

2009-05-05

Spara pengar

För någon dag sedan ägde följande diskussion rum strax efter middagen:

Elias: Vet du vad jag ska bli när jag blir stor?
Patrik: Nä, berätta.
Elias: Jag ska bli brandman.
Patrik: Oj, det låter spännande.
Elias: Och så ska jag bli löpartävling.
Patrik: Jasså, ska du bli en tävling?
Elias: Ja, och sen ska jag spara pengar.
Pappa Patrik får nåt faderligt i ögonen. Tänk att man lärt grabben att den som spar han har.
Elias: Jag ska spara pengar så jag kan köpa en sportmotorcykel.

Pang bom.
Så snabbt försvann Pappa Patriks stolthetskänslor.

2009-05-04

Långhelg med pepp, nu depp

Elias försöker haka av farsan på flacken. Farfar, som skymtar till höger, har redan klivit av. Tempot blev för högt. Notera Spider-man-skjutaren på Elias hand. Med den skjuter han ner framförvarande konkurrenter.

Se där, en rubriksättning som inte bara rimmar utan även sammanfattar den strålande långhelgen och den miserabla inledningen på denna vecka.

Långhelgen först. Alltid goda nyheter först. Vilket fantastiskt väder vi fick. Helt otrolig tajming. Efter ett par hektiska dagar på jobbet med release så packade den Engströmska familjen in sig i bilen och begav sig mot landet i Sala. Verkligen skönt att komma bort en stund från vardagen och koppla av ute vid landet. Den senaste tiden har präglats av många 'måsten' så som flytt, TSM, deklarations-helvetet och sedan jobb-stressen så det var på sin plats med några riktiga off-dagar. På landet blev det en del bastubadande, grillning och lek. Vi plockade även med oss Elias cykel så han fick träna lite på cyklingen och det går bättre och bättre. Till vår förskräckelse upptäckte vi dock att vi självklart glömt hans cykelhjälm hemma så det fick bli lugna farter han övades i, självklart under mamma och pappas omedelbara bevakning. Lill-grabben verkar dock ha fått koll på det därmed att cykla. Det enda som återstår nu är att starta från stillastående, det visade sig vara mäkta svårt.

Jag själv hann med en hel löpning också. Fartlek i Salas motionsspår (Annelund?) med 2x2/4/6/4/2' och rak 2' joggvila mellan intervallerna. Sedan körde jag även ett kombinerat långpass med intervaller på söndagen. Varvade runt Silverdal och plockade hem nästan tre mil. Grannarna måste tro jag är precis helt pinn-galen vilket trots allt stämmer till viss del. Jag körde 3x6km med 10' joggvila mellan intervallerna. Jag fick ploga intervallerna solo och bitvis blåste det lite snålt. Jag lyckades hålla planen 3:15 på första intervallen men fick tyvärr konstatera att snittiden ökade på de två följande (3:20 / 3:24).

Tyvärr hämmas löpningen till viss del av smärta i buk/bäckenet. Jag har sedan grispasset i Ursvikleran för några veckor sedan besvärats av smärta i buken eller bäckenet. Som en sann löpare har jag försökt bota det hela genom att springa bort smärtan men det har inte hjälpt. Efter TSM valde jag att kontakta doktor Östberg som jag idag träffade. Visst, Östberg är en mycket trevlig prick men man är bra nervös för vad han ska uppbringa för dödsdom när man kryper till korset med sina skador. Denna gång rynkade han på näsan och konstaterade att det tyvärr rör sig om en överbelastning/inflammation i muskelfästet mellan mage och bäcken. Troligtvis rör det sig om en stressfraktur varvid han rask ordinerade en remiss för magnetröntgen.

Så nu sitter man här igen med en förmodad stressfraktur och biter på naglarna för vad röntgen ska visa. Enligt Östberg är det ganska ovanligt att få stressfrakturer i bäckenet.

Jo jag tackar jag.
Löpning inställd, cykling inplanerad.
Pepp nej, depp ja.
Ridå ner.

Venla gladdes oxå åt det vackra vädret under helgen.