2009-05-27

Inställd slöcykling till jobbet

Medan många av klubbkamrater och konkurrenter lättar på träningen och laddar inför maran nu på lördag så matar jag intervaller efter intervaller på cykel-helvetet. Har blivit markant starkare i låren vilket inte annat visar sig på cykling på kuperad landsväg där jag inte lika ofta behöver ställa mig upp och mata i uppförsbackar.

Gårdagen bjöd annars på ett riktigt svettigt intervallpass på trainern. Lamas skruvade nu upp längden på intervallerna till 2x4'-6'-8'-6'-4' med rak 45'' cykelvila mellan intervaller och serier. Nedrans jobbigt mot slutet vilket visade sig då jag pressade upp årsbästa på cykelmaxpulsen med 182. För första gången sedan jag blev invalid och förpassad upp på cykel-helvetet så vaknade jag bruten och sliten idag på morgonen. Härlig känsla! Lovade mig själv lite lugn slö-cykling till jobbet. Detta höll i cirka fem minuter då en Lance Armstrong-wannabe med förmodad svindyr racer gick upp jämsides med mig, utmanade och visade tänderna. Vad göra? Reptilhjärnan härskar obarmhärtigt i dessa sammanhang. Lika bra att låta den hållas och följaktligen körde jag ner händerna i bocken och maxade allt vad jag orkade och lämnade honom hängandes. För ett litet ögonblick tyckte jag mig nästan höra Vacchi kommentera det hela. Undras om han kompenserar detta med att tjacka ny racer till nästa löning? Hur som helst en bra fartsession trots att jag tyvärr slöades ner av min feta laptop-rygga på 4.5kg på ryggen. Man är inte direkt smidig med en sådan puckel på ryggen.

Nackdelen med cyklingen är att jag känner mig rätt kokt i låren och på mina korta löppass ofta upplever en stolpig känsla då jag springer. Löpningen består nu av 30-minuters-pass var tredjedag. Totalt sett har det blivit tre stycken löppass där det första inte alls kändes bra. Det andra däremot upplevdes som mycket bättre och så det tredje som jag körde idag hade nån form av neutral-upplevelse. Det positiva med dagens pass var annars det eminenta sällskapet av den alltid så sympatiske Jayo. Vi tog en tur förbi Polisspåret och runt Ulrikdalsslott. Jayo har precis som jag dragits med en hel del skador och sjukdom denna vår och därför var det mäkta skönt att se honom tillbaka i tävlingssammanhang i samband med Göteborgsvarvet. Jayo kommer även till start på lördag och jag håller tummarna för att han får på ett bra race.

6 kommentarer:

Walter sa...

Om du har en blå racer tror jag att jag såg dig mellan Ulriksdal och Helenelund igår eftermiddag. Såg fort och avslappnad ut :)

Ida sa...

Skönt att det känns bättre och bättre med löpningen! Själv underhåller jag mig med att harva runt några kilometer i snigelfart på Kristinebergs IP.
Ska bli riktigt kul att heja på J och alla andra på lördag!

Louise sa...

Kul läsning!
Skönt att reptilhjärnan underhålls med jämna mellanrum =) Den är väl bra att ha i tävlingssammanhang, kan jag tänka mig.

Patrik Engström sa...

Walter:

Ha, det kan ha varit jag. Men avslappnat tror jag inte det kan ha sett ut, man åker ju på en lång svag stigning i 3 km från Över Järva gård in till Silverdal. Var såg du mig? Möttes vi eller blåste du om mig?

Patrik Engström sa...

Ida:

Jo jag ser också fram att heja/coacha fram lite löpare på lördag. vi får se om du och jag står på startlinjen nästa år?

Min skada blir sakta bättre och jag hoppas kunna öka intensitet och mängd snart. Hoppas även att din skada läker ihop. Men jag skulle nog rekomendera löpning på så mjukunderlag som möjligt, tex Karlbergs slotts grusspår. Tartan är mycket hårt och stumt vilket sliter mycket på våra stackars ben.

Patrik Engström sa...

Louise:

Tack för pepp!

Och ja, reptilhjärnan är en frände när det är dags för tävling eller intervaller. Fast ibland när man vill komfort-cykla till jobbet så kan den vara lite besvärlig. :)