2009-06-24

3x3350m, P:2'

Igår var det långa härliga tröskelintervaller som stod på programmet. Sakta men säkert har jag kunnat öka mängden löpning samt inslag av intervaller och gårdagens pass såg lite små styggt ut på pappret. Coach Lamas skiss såg ut enligt följande: 3x3350m med 2 minuters ståvila i progressivt ökande snittfart enligt: 3:15, 3:10 och <3:10.

Jayo var som sagt krasslig men Herr Larm hedrade mig med sin närvaro och agerade perfekt sparringpartner. Karln hade inte kört ett enda fartpass sedan Stockholm Marathon och utbrast på vår första kilometer: Herre jevvlar vad kantig jag känner mig. Men rutinerad och lättränad som han är skakade han snabbt av sig kantigheten och tillsammans sparrade vi varandra under de tre intervallerna.

Första kilometern genom Silverdal bombade vi in på 3:08 och skrattade gott åt våra reptilhjärnor. Måste sett ganska bisarrt ut när två löpare i låg 3:00-fart kommer springandes vilt skrattande. Men man måste ju le åt det hela. Trots att vi hade för avsikt att köra den inledande kilometern med handbromsen i lagd så var vi tydligen lite för heta på gröten. Nåväl, den första intervallen över 3350m klockades in på 10:41 vilket gav ett snitt på 3:11. Andra intervallen gick på 10:36 och ett snitt per km på strax under 3:10. Sista intervallen var tuff men jag lyckades bita i och klockade in den på 10:27 med snittet på låga 3:07. Sista kilometern gick på ca 2:55 och pulsen toppades in på 193. Ett riktigt gott formbesked som egentligen bekräftar det jag haft på känn ett tag. Alltså att formen efter bäckenbens-helvetet sakta är på väg tillbaka. Dels tål jag sakta mer mängd i kroppen och dels klarar jag av att hålla <3:10 tempo på längre intervaller. Nu hoppas jag få fortsätta var frisk och hel ett tag framöver så ska jag trimma upp snabbheten och syratåligheten ytterligare samt försöka förbättra uthållighet och återhämtning. Farten igår var bra men det känns som om jag med lite mer kvalitetsträning skulle kunna minska vilan från två minuter till en. Med detta i ryggen så har jag nu bestämt mig för att göra en start i Trosa stadslopp på fredag.

Det bär eller brister.
Inte bäckenet alltså.
Det ska banne mig bära.

2 kommentarer:

Mackan sa...

Klart det håller Patrik! Ser ju riktigt lovande ut må jag säga.

Patrik Engström sa...

Mackan:

Tack för pepp. Jag är försiktigt optimistisk till att jag kommer ur det här bäckenbens-helvete. Frågan är hur lång tid det tar innan man är tillbaka på samma nivå som innan skadan. Trosa blir ett steg på vägen iallafall!

Hur ere själv med löpningen? Kommer du till start på Trosa?