Min klunga inför varvning. Från vänster: Handbollspolacken, jag, Iron-Micke och Majling.Foto: Trosa stadslopp
I fredag var det återigen att göra visit vid världens ände, Trosa och dess magiska stadslopp som traditionen föreskriver alltid bjuder på soligt varmt sommarväder och nästan idealiska löpförutsättningar.
Många tankar och känslor innan start. Det var ju som sagt ett tag sedan jag tävlade senast (TSM) och sedan dess har jag tvingats att tampas med min bäckenbensskada. Åtskilliga timmar på cykel-helvetet och lite hjärnpsyk om hur mycket form man tappar under en skadeperiod. För bara lite drygt två veckor sedan kunde jag försiktigt dra igång löpningen kryddat med lite light-intervallpass. De senaste passen hade dock indikerat att formen var på uppgående och att det trots allt fanns lite löpning kvar i kroppen. Viljan och hungern att komma tillbaka och prestera har under hela perioden varit stor och den känslan kan man komma långt på.
Det drog ihop sig för start och vi radade upp oss vid startlinjen. Till höger om mig stod Sjökan, Lill-Lasse och Adil Bouafif, de som skulle slåss om segern. Bredvid mig fanns även Handbollspolacken och Iron-Micke som jag misstänkte skulle tampas med mig om placeringarna strax efter. Valde att inte tänka så mycket på konkurrenterna eller tid utan att fokusera på min egen löpning och att försöka få en positiv känsla av löpningen under loppet.
Kort efter den inledande kilometern så bildade jag en andra klunga tillsammans med Handbollspolacken, Iron-Micke och Majling. Framför oss seglade planenligt Adil, Sjökan och Lill-Lasse ifrån. Klockade in de första kilometern aningen långsammare än i fjol men tyckte ändå att benen kändes pigga och att det flöt på bra utan direkt ansträngning. På flacken och uppför var det jag som skötte farthållningen medan Handbollspolacken tog kommandot i utförslöpningarna. Inför varvning inne vid Trosa centrum är det fullpackat med folk och musik som pumpas på högsta volym. Det är sådan inramning att man nästan får gåshud. I just dessa situationer är det väldigt lätt att man ligger på för hårt och rycks med i ett för högt tempo. Parkerade mig bakom Handbollspolackens breda fina rygg och försökte spara så mycket krafter som möjligt inför den avslutande delen av loppet som är aningen tuffare med två stigningar. Ungefär här hakade vi av Majling och vår klunga var nu en trio som slogs om platserna fyra till sex. Upp mot sju kilometer börjar jag bli trött men anför ändå min klunga då det mestadels går svagt uppför nu vilket passar mig utmärkt. På grund av min skadeperiod vågar jag dock inte pressa på lika hårt uppför som jag är van vid då jag inte vet hur benen skulle reagera på detta. Det är nu mindre än två kilometer kvar till mål och det är nu det gäller att behålla fokus och skärpa för att knyta ihop säcken och dra det längsta strået i klungan. I loppets tyngsta stigning upp mot 8 kilometer borrar jag på längst fram och Marek tvingas släppa. Bara jag och Iron-Micke kvar nu. Micke som fram tills nu inte dragit en meter börjar nu visa sig och tar position. Efter ett brant utförslöp och ingången till målrakan drar Micke på och får en lucka till mig på några meter. Målrakan är dock drygt 500m och än har inte tåget gått för min del. Med 400m kvar lyckas jag täta hans försprång och lyckas ignorera benen som bara vill lägga sig i rygg och parkera där. Fortsätter om och bränner de sista krafterna på en långspurt. Får till en bra fartväxel och tangerar min placering från i fjol och är bara två sekunder långsammare (28:01). Fantastisk känsla att få ett kvitto på att jag inte tappat så mycket form! Det här resultatet ger mig mental ro och nu kan jag ställa siktet framåt mot nya tävlingar och tider att jaga.
Målgång av bortplockning av tidtagningschip.Foto: Trosa stadslopp
Det kanske mest positiva från loppet var avslutningen. Sista 900m klockades på 2:27 vilket ger en km-fart på 2:44. Hyfsat för en kille som inte kört en enda VO2-intervall sedan mars. Det är påtagligt hur mycket extra man kan ta ut sig om man krigar om placeringar. Jämför man med övriga topp-6-löpare blir utfallet (måste ju hitta nåt som är till min fördel!):
Adil: 2:35
Sjökan: 2:44
Lill-Lasse: 2:38
Sumobrottaren: 2:27
Iron-Micke: 2:32
Handbollspolacken: 2:38
Jag, Sjökan och Adil strax innan prisutdelningen.Foto: Trosa stadslopp
Kvällen avslutades med den sedvanliga prisutdelningen på scenen vid torget där jag kammade hem min andra Weber-grill på tre år!
Resultaten »
Prisutdelning.Foto: Trosa stadslopp
0 kommentarer:
Skicka en kommentar