2009-07-11

4x10' @3:10 -> 3:05/km, P: 2' jogg

Blogger-tjänsten låg nere under fredagskvällen varefter jag inte lyckades slänga in en post innan fredagen ersattes av en lördag. Nåväl, författar en post nu så karman förblir hyfsat oförändrad.

I torsdags hade Lamas skissat upp ett nedrans hårt intervallpass som orsakade lite lätt hjärtflimmer bara vid blotta tanken på det. Skissen var 4x10' på asfalt i ökande fart från 3:10 -> 3:05 med pausjogg 2'. Detta pass påminde mycket om det som jag genomförde för lite drygt två veckor sedan fast med de påtagliga skillnaderna att farten skulle vara högre samt att jag nu skulle köra en extra fjärde intervall.

Tack och lov fick jag med mig Herr Larm på detta pass och det skulle visa sig vara mycket värt. Att ligga och ploga långa intervaller upp mot tio minuter är även en mental utmaning såväl som fysisk. Att få draghjälp under delar av intervallerna betyder oerhört mycket. Larmen skötte dragjobbet förnämligt de första 1500m på varje intervall innan han klev av och pausjoggade en bit och anslöt på min intervall efter 500m. Följaktligen stod han för dragjobbet även den sista dryga kilometern. Stor heder och lots of creds åt honom för draghjälpen!

Vi klarade oss från regn under passet och temperaturen var idealisk. Det som störde var vinden, främst den sista kilometern som går svagt uppför borrades i idel motvind vilket påverkade snittiden ganska markant. På de två inledande kilometerna på varje intervall låg ofta snittiden mellan 3:04 - 3:08 med den steg upp till 3:15 på den sista kilometern i motvind. Jag gillar inte att springa i vind, löpningen blir ofta mycket ryckig och det man tappar i motvinden tar man ofta inte igen i medvinden. Men det är bara att stänga av skallen så mycket som möjligt och borra på även om det ibland känns lite surt.

Snittfarten per intervall blev svagt progressiv och låg strax under 3:10. Jag lyckades dock inte snitta sista intervallen på 3:05 pga den besvärande blåsten. Både jag och Herr Larm var dock mycket nöjda med detta passet. Om jag jämför torsdagens pass med förberedelsepasset inför Trosa för några veckor sedan så hade jag denna gång tuffare vila (jogg istället för stå), högre tempo och dessutom en extra tio minuters intervall. Sakta men säkert börjar man skaka liv i kroppen efter skadeperioden. Det finns mycket kvar att jobba med men det känns skönt att det blir lite framsteg då och då.

2 kommentarer:

Sussie sa...

Du är def. på gång igen... fast det bevisade du redan i Trosa och Norrtälje. Skönt att det inte var något allvarligare med bristningen.

Patrik Engström sa...

Sussie:

Tack för pepp. Jag e på gång men har en hel del kvar att jobba ikapp från det jag tappade under min skada. Men sakta men säkert blir jag starkare och snabbare. Kan bli lite skoj mot slutet av hösten!