2009-08-31

Kräftskiva

Kräftskivan i fredags vid Töreboda tillsammans med Mamma Marikas arbetskollegor var som väntat mycket trevlig och bjöd på obegränsat med svenska signalkräftor och gott sällskap. Man blir plågsamt medveten hur stor skillnad det är i smak och storlek om man jämför svenska kräftor mot till exempel turkiska eller kinesiska.

På kvällen väntade sedan bad i varm tunna på en flotte utmed Götakanal. Mäkta skönt att mjuka upp kropp och leder i knappa 50 grader samtidigt som man kunde blicka upp i himlen och beskåda hela himlavalvet med alla dess stjärnor.

Under lördagen var det olika aktiviteter där jag och Marika smidde(!) en hängkrok och kapsylöppnare. En ny och lite udda prövning. Man kan väl lätt påstå att jag inte har någon framtid som smed i alla fall. Strax innan lunch hann jag även med ett distanspass utmed Göta kanal och som vanligt var det totalt flackt men ack så vacker miljö.

Under söndag väntade ett långpass med insprängd snabbdistans. Tidigt på morgonen plockade jag upp Herr Larm innan vi fortsatte till Bergshamra där vi mötte upp Jayo. Tillsammans fortsatte vi vidare till Norra Djurgården där vi genomförde två varv på Premiärmilsbanan innan vi vek av tillbaka in mot stan. Jag vek där av hemåt medan Herr Larm och Jayo fortsatte in mot stan. Totalt sett blev det knappt 28 km på cirka 1:50 där farten under snabbdistansen låg mellan 3:40 - 3:20 och uppmättes till 13 km. Bra träning inför kommande Lidingöloppet.

2009-08-28

Nästa stopp Töreboda

Jag konstaterar glatt att det är fredag idag och lite skön ledighet att se fram emot. Strax ska jag trycka i mig några bitar sushi och kort därefter sticka ut på ett lättare distanspass. Därefter är det stress och jäkt. Barnen ska hämtas från dagis och sedan är det raskt vidare till Centralen där vi ska tuffa ner vidare mot Töreboda via X2000. Under kvällen är det nämligen dags för den årliga kräftskiva som Marikas chef anordnar för sina anställda och deras respektive.

Det hela blir säkert mycket gott och trevligt och Töreboda medger dessutom mycket fina löpmarker att jaga kilometer i. Det är nästan lika vackert att springa där som det är flackt.

Under helgen är det dessutom Finnkampen som man inte får missa. Det ska bli mycket intressant att följa både damerna och herrarna i år. Damerna har ju de senaste åren nästan haft promenadsegrar då några av våra fixstjärnor tagit fullpott. I år har ju några av dem slutat eller är skadade så det kanske blir jämnt. Herrarna får även i år svårt att rå på de finska herrarna. Finnarna dominerar hårt i kastgrenarna medan vi svenskar brukar gå på plus på medel- och långdistanserna. I år är dock Keskisalo i grym form medan Sjökan inte springer och Musses form varit lite svikande. Det ställs således lite större krav på Skoog och Walleräng i år. Kanske blir det som föregående år att det avgörs på sprintdistanserna?

2009-08-27

Vader pigga, lår stela

Det drar ihop sig för hemgång efter en lugn dag på jobbet inte mycket att annat att komma med. Höjdpunkten under dagen var eftermiddagens distanspass med Jayo genom Sundbyberg och vidare ett varv runt Ursviks 10km-spår. Benen kändes överlag bra även om jag är lite stel i låren.

Normalt sett brukar det vara vaderna som tar stryk efter 25 tartanvarv men då jag under tisdagens tävling drog på mig så mycket syra så slammade låren upp fullständigt istället. Kontentan av detta är att låren således är stela medan vaderna känns tipptopp. Skumt.

Nåväl bara att tacka och ta emot. Min svaga punkt brukar vara vaderna som smäller lite då och då med tråkig rehab som följd.

Nu hemgång.

2009-08-26

Långlöparnas kväll 2009

Rubriken på dagens post skulle nog istället kunna skrivas En lektion i mjölksyra eller alternativt Crash and burn. Gårdagens tävling på Stadion blev verkligen inte en av mina bättre tävlingar.

Jag värmde upp i godan ro inför tävlingen och snackade ihop mig lite med bland annat Unicorn-Linus, Jayo och Trädroten. För min egen del siktade jag på sub31 vilket skulle innebära 74.x-varv och helst en passering vid 5000m på 15:30. Trädroten kände sig stark och ville testa en hårdare öppning ner mot 15:12 och följaktligen 73''-varv.

Starten gick och Trädroten tog planenligt spets med Troeng och Unicorn-Linus i släptåg. Jag själv höll mig lite lugnare inledningsvis och fick en utmärkt första hälft serverad av klubbens nye amerikanske löpare Brandon som mycket tacksamt agerade hare första halvan av loppet. 5000m passerades på 15:26 och då kände jag mig mycket stark. Strax innan dess hade jag passerat Trädroten, Unicorn-Linus och Troeng.

Jag fortsatte borra på solo längst fram då Brandon klivit av efter sitt hedersamma dragjobb. Om jag förstod det hela rätt klev även Trädroten av kort därefter. Jag lägger så gott som alla varv på låga 74 vilket borde innebära att sub31 skulle vara inom räckhåll. Men sedan började problemen. Med åtta varv kvar får jag ett lätt håll och hjärnkrisar lite. Ska jag slå av på tempot för att bli av med det eller ska jag chansa att springa på och försöka behålla min målfart? Jag väljer det senare alternativet vilket skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag. Jag får lägga lite för mycket energi nu för att springa med hållet och samtidigt försöka hålla varvtiderna nära målfarten. Denna lilla extra ansträngning fick tyvärr mjölksyrabägaren att rinna över. Jag känner sakta hur jag blir stummare och stummare i benen och med 1000m kvar att löpa är jag helt kokt. Jag inser att det kommer bli två fruktansvärda avslutande varv. Jag har redan gett upp segern, nu handlar det bara om att komma i mål, för jag är ärligt talat osäker på om det kommer att gå. Men att bryta ett lopp det gör jag bara inte såvida jag inte är skadad eller sjuk. Mjölksyra är ingen giltig orsak.

De två avslutande varven upplevs mest i dimma. Musklerna i benen skriker av all syra och trots att jag tar i för kung och fosterland så rör de sig knappt framåt. Det måste sett för ynkligt ut för de som tittade på. Inför sista varvet (tror jag) blir jag passerad av Iron-Micke som sprungit på bra och gjorde ett kanon-race. Inför målrakan kommer även Jayo och Unicorn-Linus farande förbi mig. Jayo gjorde även han ett riktigt bra disponerat lopp igår. Lugn och sansad löpning för att sedan successivt öka tempot och gå i mål på 31:20. Med tanke på alla hans skadebekymmer så måste det vara oerhört skönt för honom att få detta kvitto på att träningen nu går bra. Mina två sista varv klockades på 86'' och det är ungefär lika hemskt som det låter. Jag tappade alltså 24 sekunder på dessa två varv och därmed försvann chansen till sub31. I mål kom jag på 31:26.40 och en fjärde plats. Inte riktigt det jag hade haft siktet inställt på innan start.

Mycket konfunderad efter målgång. Det är inte ofta man klappar igenom på det här sättet. Får ta mig en funderare på vad som gick fel. Men förmodligen handlar det om en kombination av saker. Hållet var säkert en faktor och kanske var tempot aningen för högt halvvägs. Kanske hade det varit bättre att öppna på 15:35 och sedan öka lite mer andra hälften? Då kanske soppan inte hade tagit slut med två varv kvar att löpa? Dessutom kanske jag inte var helt återställd efter lördagens tävling i Södertälje. På grund av min skadeperiod i sommar så är jag inte lika genomtränad i år som vid samma tidpunkt i fjol.

Sett över hela loppet är jag ändå ganska nöjd med mitt genomförande hur konstigt det än låter. Jag höll ett mycket jämnt tempo ända fram till hållet slog till. Jag hade ett riktigt bra flyt och snittade nästan 74-varv hela vägen. Jag vet att jag har sub31 i kroppen. Nu gäller det bara att kraftansamla och fokusera på bra träning och sedan nästa försök den 20/9 på ALJ-open.

Väl hemma ville jag bara skrika och smälla i dörrar. Inget av detta är dock tänkbara alternativ om man har två småbarn som ligger hemma och sover. Istället satte jag på Resident Evil 5 och slaktade zombies in på småtimmarna. Kändes faktiskt lite bättre.

Nu dagen efter sitter jag på kontoret och kokar inombords och gnisslar tänder. Självförtroendet fick sig en rejäl törn igår och nu längtar varenda cell i kroppen efter revansch. Bättre tändvätska finns inte. Det kommer inte bli svårt att motivera sig på kommande intervallpass.

2009-08-25

Dags för 25 tartanvarv

Ingen rast ingen ro, idag är det återigen tävlingsdags då Långlöparnas kväll går av stapeln på Stadion. Loppet är 10000m/25 tartanvarv och ska plogas i ett förhoppningsvis gott tempo. Jag har länge sett fram emot den här tävlingen och med tanke på den senaste tidens nyckelpass så tycker jag att det borde finnas goda möjligheter att fila lite på årsbästat på distansen.

Jag hoppas kunna samköra lite tillsammans med några gamla hederliga kombattanter. Unicorn-Linus har visat god form på sistone tillsammans med Jayo som nu på allvar är tillbaka efter en hel drös av skador och sjukdomar. Iron-Micke från Vallentuna är anmäld och från Uppsala kommer Hinderlimpan och Trädroten ner. Trädroten har sprungit bra i år och har tydligen siktet högt ställt inför dagens lopp. Är han en tänkbar vinnare?

För min egen del känns benen bra och jag är ordentligt peppad. Nu gäller det bara att skallen är med mig alla varven. Att springa 10000m är minst lika påfrestande för koncentrationen som konditionen. Således är det viktigt att man håller intensiteten uppe hela tiden med gott fokus utan att slappna av då dyrbara sekunder snabbt rinner undan.

2009-08-24

Telge stadslopp 2009

Jag steget före Skarholt och Jayo strax innan 3 km.
Foto: Thomas Windestam


Tävlingarna avlöser nu varandra med tätt mellanrum. I lördags var det dags för mig att springa Telge stadslopp i Södertälje. Under lördagförmiddagen regnade det katter och hundar men lagom till eftermiddagen sken det upp och blev riktigt vackert väder.

För mig var detta första gången jag sprang loppet och således kände jag inte till bansträckningen. Ett litet rekvarv under uppvärmningen visade dock att banan är mycket flack med ett litet motlut direkt i starten och sedan en ganska brant backe strax efter tre kilometer.

Direkt i starten stack Sjökan och Lill-Lasse iväg i ett högt tempo och gjorde en lucka redan första kilometern. Jag själv hamnade i en klunga med några lite för optimistiska yngre löpare som sedan tacksamt stängde vägen för mig varefter jag nästan fick buffla mig ut (jepp med alla mina tunga kilo på kroppen). Efter denna röriga start slog jag följe med Jayo fram till cirka två kilometer då jag sakta började gå ifrån. Framför mig hade jag en orienterare som jag aldrig sett tidigare (Anders Skarholt) och fick kontakt med honom strax innan ingången till backen efter tre kilometer. Backar brukar passa mig så jag pressade på bra och fick en liten lucka till honom. Nu hade jag fått vittring på Oskar Landin och med en bra slutforcering på backen så kom jag ikapp honom. Strax innan fyra kilometer passeringen släppte Landin och jag kunde bevaka min tredje plats under slutkilometern in till mål utan att pressa mig fördärvad. Framför mig hade Sjökan vunnit på 14:45 och Lill-Lasse sprang in som tvåa på 14:59. Förutom deras två första snabba kilometer så var avståndet mellan oss ganska oförändrat de tre avslutande kilometerna vilket jag tar som ett gott betyg åt min avslutning. Sammanfattningsvis en kontrollerad inledning för att sedan successivt skruva upp tempot under den avslutande hälften. Jag sprang in som trea med 15:12 med Skarholt några sekunder bakom följt av Jayo och Landin.

Målgång.
Foto: Thomas Windestam


Telge stadslopp var en ny och trevlig bekantskap med flack och snabb bana och gediget arrangemang.

Resultaten »
Thomas Windestams bilder»

Från vänster: Lasse Johansson, Erik Sjöqvist och jag.
Foto: Thomas Windestam>


2009-08-21

Fredag!

En lugn fredag på kontoret är snart till ända. Skönt med fredag. Skönt med helg. Barnen är hemma hos farmor och farfar så det blir lite extra lugnt under kvällen. Tänker ta det så piano som möjligt och på sin höjd krubba lite pasta, se på friidrotts-VM och spela tv-spel.

Imorgon är det tävlingsdags igen och platsen för detta är Södertälje och Telge stadslopp. Detta ser ut att bli det enda 'nya' loppet jag springer under året så det ska bli lite extra kul och inspirerande. Enhörna står som arrangör vilket borgar för en bra tävling med gediget arrangemang. Formen har de senaste passen/tävlingarna indikerat att den är lite på uppgående så jag är försiktigt optimistisk även om jag främst ser morgondagens tävling som ett bra genrep till Långlöparnas kväll 10000m nästa tisdag.

Nu helg och allt vad det innebär.

2009-08-20

Hemgång

Snart hemgång från jobbet och sedan lite lätt distans innan jag plockar upp barnen från dagis. Känns lite märkligt att kunna bege sig hemåt redan strax efter klockan tre men är man redan incheckad och klar för jobb klockan sju och dessutom kryddar detta men en kort medhavd lunch så har man skrapat ihop lite drygt åtta timmar och är således entledigad.

Det är så skönt att komma hem efter jobb och träning och knäppa på fin-TV:n och mötas av friidrott hela kvällen. Redan nu börjar tyvärr en fadd lite besk smak infinna sig i munnen. Vad händer när friidrotts-VM är slut? Hemska tanke. Nåväl, fortfarande finns det några riktiga guldkorn kvar under mästerskapet. Damernas och herrarnas marathon samt 5000m. För damerna ska det bli intressant att se om Dibaba kommer till start och bland herrarna hoppas jag innerligen att Bekele orkar dubblera och bjuder upp till dans på samma sätt som han gjorde på 10000m. Han var så pass överlägsen under detta lopp att kollegorna på jobbet som normalt sett aldrig greppar långdistanslöpning eller orkar genomlida att se på 25 tartanvarv var helt tagna på kafferasten dagen efter. Bekele är ett både ett märkligt och fantastiskt konditionsfenomen. Desto snabbare han springer desto lättare ser det ut. Så pass fenomenal teknik har han. Och att bomba in 61'' och 63'' varv är helt otroligt. Det är liksom från en annan planet. Och Tadesse förlorade inte ett guld, en Bekele i högform flyttar man inte på. Istället sprang han till sig ett silver genom att hålla ett så högt tempo att de spurtstarka Kenyanerna tvingades släppa.

2009-08-19

5x2000m @ 3:07, PJ: 200m 65''

Igår var det dags för ytterligare ett banintervallpass på Sollentuna vallen. Jag hade försökt få tag på sparring men folk var antingen upptagna på annat håll, laddade för tävling eller hade lite skadebekymmer så jag kom att få pressa intervallerna på egen hand.

Temperaturen var lite små kylig, alltså idealisk för löpning. Däremot kändes det som om det blåste halv storm utmed banan vilket oroade mig en aning. Coach Lamas hade skissat upp långintervaller vilket dels är en mental utmaning att själv orka borra hela vägen samt att det hela skulle försvåras markant av den hårda blåsten. På programmet stod 5x2000m med 200m pausjogg på 65''. Farten skulle vara uppskattningsvis vara mellan 6:10-6:15, dvs mellan 3:05 till 3:05 per kilometer.

Trots avsaknaden av draghjälp och den svåra vinden bet jag ihop under passet och hade bra skalle hela vägen. Inte en svacka de långa intervallerna till trots. Landade in nästan alla varv på 74''-75'' vilket resulterade i att snittet på intervallerna blev strax över 6:14. I fjol brände jag av samma pass med snittet strax under 3:08 men då hade jag perfekt draghjälp av Herr Larm i 1600m av de 2000m. En stor skillnad. Dessutom var vinden under det passet så gott som obefintlig vilket den inte var igår. Hur som helst hade jag bra flyt under hela passet och det kändes som om det fanns en del till att klämma ur kroppen. Kanske blev jag lite onödigt försiktig under intervallerna. Respekten för längden på dem samt den hårda vinden gjorde att jag sprang och sparade mig lite onödigt mycket.

En annan bisarr incident som inträffade igår under passet var att jag höll på att bli spjutad i vristen. Jag befinner mig mitt i bortre kurvan då jag helt plötsligt i ögonvrån ser ett spjut komma farandes på marken. Med ett hinderhopp som skulle gjort Musse stolt lyckades jag undvika det men var smått chockad efteråt. Det visade sig vara en mindre talangfull spjutkastare som hämtat sina spjut på gräsmattan och inte orkade bära tillbaka dem till utkastplatsen. Istället försökte han kasta tillbaka dem så att de skulle stoppas av botten av höjdhoppsmattan. Den missade han förstås och spjutet fastnade inte i den regnvåta tartanen, fick planing och fortsatte rakt ut på löparbanorna som en macka på vatten. Det hela var så talanglöst att jag nästan inte kan begripa hur det gick till. Killen bad dock om ursäkt efter passet så det blev lite harmoni i alla fall. Ett tag trodde jag det var Tero Pitkämäki men han borde väl rimligtvis vara på plats i Berlin nu eller hur?

2009-08-18

Idag vid frukostbordet.
Elias brer på liiiite för mycket smör på mackorna.
Pappa Patrik måste rycka in och ta bort lite.

Elias: Varför gör du så?
Patrik: Det är inte bra att äta för mycket smör, kroppen mår inte bra av det.
Elias: Gör den inte? Varför då?
Pappa Patrik funderar en kort stund på lämplig förklaring.
Patrik: Man kan bli fet om man äter för mycket smör.
Elias: Fet? Blir man en ballong då?

Well, inte mycket annat att göra än att nicka bifallande. Äter man för mycket smör blir man en ballong. Bildliga beskrivningar brukar fungera bra. Brukar man inte säga att en bild säger mer än tusen ord?

2009-08-17

Midnattsloppet 2009

I lördags var det kvällslöp runt Söder och dess gator. I sedvanlig ordning mot slutet av sommaren anordnades Midnattsloppet med upp mot 22 000 anmälda löpare. Lagom till start började regnet så smått strila ner från himlen. Detta störde dock inte nämnvärt då det annars var idealisk temperatur för löpning.

Efter en lite kaosartad start där speakern babblade så mycket att ingen knappt begrep att startskottet gått så kom vi dock iväg. Den första hälften är lättlöpt och många löpare brukar öppna i ett för optimistiskt tempo då den andra hälften är ordentligt kuperad. Så var det även i år då en drös med löpare bombade på rätt bra inledningsvis. Nytt för i år var att man efter någon inledande kilometer vek av ner mot Erikdalshallen och sedan vidare utmed en rundvandring på Skanstullsbron innan man fortsatte en sväng utmed Hammarbyhamnen. På det stora hela kändes det som om nästan första hälften av loppet var helt nytt och jag måste erkänna att jag tyckte denna banförändring klart försämrade loppet. Den nya bansträckningen var mindre publikvänlig då man springer bort från de centrala delarna där publiken finns. Sedan innebar den nya banan fler knixiga kurvor, mycket löpning på gatusten samt fler backar. Kort sagt tycker jag det var mycket synd att arrangörerna valde att ändra banan.

Jag slog följe med Seas från klubben och tillsammans jobbade vi oss upp placering för placering. Vid tre (?) kilometer plockade vi upp Majling och strax innan fyra kilometer passerade vi McRae. Innan Sofia Kyrka kom vi ikapp Jayo och tillsammans började vi den tuffa stigningen upp mot kyrkan. De första fem kilometerna hade löpts på ett kontrollerat sätt och jag kände mig fräsch och stark till backarna mot slutet. Det är trots allt på den andra hälften som loppet egentligen börjar då banprofilen är så pass skiftande. I stigningen upp mot Sofia kyrka skakade jag av mig Seas och Jayo och hamnade sedan lite i ett vakuum. Längre fram framför mig kunde jag skymta Hammarbys burundier Thernce Mbonabirama och Hälles Patrik Andersson. Vid sju kilometer hade jag tätat avståndet fram till dem och gick direkt till spets och fortsatte borra på. Andersson släppte kort därefter men Therence hängde på. Jag agerade draglok åt honom fram till stigningen upp till Mosebacke där jag gick loss och sedan kunde löpa sista kilometern in mot mål utan att behöva pressa mig till det yttersta. Under de avslutande delarna av loppet hade jag tagit in på Archer framför mig men fick aldrig den nödvändiga kontakten för att kunna utmana honom i en spurt. Jag kom in som sjunde man (femte svensk) på tiden 32:02.

Måste erkänna att jag var väldigt nöjd med hur jag genomförde loppet med tanke på min skadebakgrund. En lugn och kontrollerad öppning första hälften utan att förta mig för att sedan kunna pressa på bra sista hälften i de tuffa stigningarna. En genomgående bra och stabil känsla och jag behövde inte pressa mig helt fördärvad mot slutet. I fjol gjorde jag 31:44 men då var de yttre förutsättningarna närmast perfekta. I år var det halt på grund av regnet och dessutom var den nya banan tuffare så jag rankar min tid i paritet med fjolårets. Således ett gott besked om att formen är på väg uppåt.

Roade mig lite med att sammanställa en jämförelse av de tolv första löparna hur de disponerade sina krafter under loppets två halvor. Det syns ganska tydligt vilka som öppnat för hårt:
1. Kipkorir, 29:48 (14:24/15:24 + 1:00)
2. Kiptanui, 29:49 (14:23/15:26 + 1:03)
3. Skoog, 30:00 (14:24/15:36 + 1:12)
4. Wallerstein, 31:18 (14:56/16:22 + 1:26)
5. Archer, 31:54 (15:21/16:33 + 1:13)
6. Engström, 32:02 (15:43/16:19 + 0:36)
7. Therence, 32:13 (15:23/16:50 + 1:27)
8. Andersson, 32:27 (15:30/16:57 + 1:27)
9. Olsson, 32:29 (15:44/16:45 + 1:01)
10. Svensson, 32:34 (15:43/16:51 + 1:08)
11. Andersson, 32:37 (15:55/16:42 + 0:47)
12. Majling, 32:43 (16:08/16:35 + 0:27)

Resultaten »
(Adil Bouafif saknas i resultatlistan då han saknade chip. Han kom dock in på en femte plats.)

2009-08-14

Lugn hemmadag

Sista dagen på veckan och dagen före bergsklättring på Söders gator. Har spenderat dagen i ett lugnt och behagligt tempo utan stress. Gott att göra så ibland. En god frukost intogs ute i solskenet på altanen innan familjen begav sig ut för att cykla och plocka lite hallon. Innan lunch hann jag även med ett kortare distanspass för att skaka lite liv i benen efter gårdagens vilodag. Under eftermiddagen väntade lite shopping för att handla kläder åt barnen innan vi vände hemåt för en lugn hemmakväll.

Imorgon är det alltså dags för Midnattsloppet. Detta stora lopp som tyvärr ofta brukar uppvisa en rad arrangörsmissar. Det hela uppvägs dock av den ofta festliga och trevliga stämningen utmed banan. I år har de tyvärr valt att göra en ny bansträckning. Lite tråkigt då det blir svårare att jämföra tider med föregående år. Banförändringen innebär fler höjdmeter att ploga vilket generellt brukar gynna mig gentemot konkurrenterna även om sluttiden blir lidande för alla. För några dagar sedan fick jag ut PM:et för elitgruppen och måste rynka lite på näsan när jag ser att de fortfarande 'bara' tar upp sex män och damer för prisutdelning på scen. Har man ett sådant jättearrangemang i ryggen med stor scen på Zinkensdamms IP så kan man väl ändå festa till det och låta några fler stackars löpare komma upp där? Dessutom är de också alltjämt väldigt snåla vad gäller prispengarna till de högst upp i resultatlistan. Ettan får 5000 kr, tvåan 3000 kr och trean 1000 kr. Jag begriper inte hur man med 21000 anmälda löpare inte kan skramla fram lite mer prispengar. Det skulle ju locka dit fler bra löpare och genomgående höja resultatnivån. Tyvärr är detta något som verkar prägla alla större lopp i Sverige, Stockholm Marathon exkluderat. Trots enorma vinster och massor av deltagare så är det väldigt klena prispengar på Midnattsloppet, Lidingöloppet och Göteborgsvarvet. Snålt och girigt! En löpare av mycket god klass sammanfattade loppet med en mycket träffsäker formulering: Världens största utsugarlopp. Det ligger nåt i hans påstående.

2009-08-13

Tröskelpass

Sista kvalitetspasset i Finland innan hemfärd tillbaka till Svedala blev ett tröskelpass som genomfördes i mördande sommarhetta. Kvicksilvret visade 26 grader i skuggan då jag påbörjade passet på eftermiddagen. Optimalt hade nog varit att vänta och köra passet på kvällen men det passade inte in i schemat varvid det fick bli bastulöpning istället.

Lamas hade skissat upp ett tröskelpass som bestod av progressivt ökande fart från 4:00 ner till 3:15 enligt följande:
0-15': uppvärmning
15'-25': 4:00->3:45/km
25'-35': 3:45->3:35/km
35'-45': 3:35->3:30/km
45'-55': 3:30->3:25/km
55'-65': 3:25->3:20/km
65'-75': 3:20->3:15/km
75'-85': nerjogg

Efter den initiala uppvärmningen skulle alltså farten ökas enligt var tionde minut och jag fick anstränga mig lite för att memorera skissen. Det är en saka att göra det i godan ro framför datorn men när ben och skalle skriker efter lite vila så är det svårt att minnas de exakta detaljerna.

Landsvägsterrängen i Veikkola är bitvis väldigt kuperad så på vissa partier fick jag slita på ordentligt för att matcha skissen. Trots detta blev utfallet på passet riktigt bra och jag matchade Lamas skiss och ofta lade målfarten aningen snabbare på vissa partier. Med tanke på kuperingen och värmen så tyckte jag passet var en bra genomkörare. Riktigt nöjd med att få till ett kvalitetspass med lite höjdmeter inför stundande Midnattsloppet som är mäkta kuperat på vissa ställen.

2009-08-12

Målade naglar?

Elias har fått en målarbok med Star Wars-motiv och målar som en besatt. Med djup koncentration målar han bild efter bild och övervägar noga färgsättningarna. Men så stannar han upp och kliar sig i huvudet. Plötsligt är något galet. Bilden han precis håller på att måla föreställer Darth Vader och Prinsessan Leia. Inget konstigt med det men Elias ställer ändå följande fråga:

Elias: Pappa, hur ska jag måla den här bilden?
Pappa: Hur menar du då?
Elias: Alltså, Prinsessan Leia. Hur målar jag hennes händer?
Pappa: Hennes händer?
Elias: Ja, alltså har hon målat sina naglar röda eller inte?

Pappa Patrik ställd. Jag betraktar mig ändå som en semi-guru vad gäller Star Wars-prylar. De tre första filmerna präglade i stor grad min uppväxt då jag var litet barn. Men trots detta har jag inte en blekaste aning om huruvida Prinsessan Leia målade sina naglar eller inte.

Det blir nog till att se om rullarna.
För mig blir det kanske för 57e gången.
För Elias blir det första gången.
Kontraster...

2009-08-11

20x400m, PJ: 200m 50-52''

I lördags kväll kom vi tillbaka till Helsinki, Veikkola, varefter det infann sig en möjlighet att nöta tartanintervaller på Veikkolas nya friidrottsstadion som ligger bara 1.5 km från hemmet. Lite skillnad mot att bila 11 mil t&r till Kuopio för tartankänning vilket jag hade gjort tidigare under veckan.

Lamas hade denna gång skissat upp ett lite märkligt pass åt mig. Planen var att köra minst 20 stycken 400ingar med en rask pausjogg på 50-52''. Farten per 400ing meddelade Lamas skulle vara kontrollerad. Vad menas med det? Kontrollerad fart? Och minst 20 stycken?

Well, jag är ju pedant och en extremt (somliga skulle kanske kalla det sjukligt) strukturerad person. Jag vill ha det klargjort tydligt och exakt vad som ska löpas och i vilken fart och vila det handlar om. Att bli instruerad att nöta minst 20 stycken 400ingar i en kontrollerad fart var inte något som lätt sjönk in i skallen på mig.

Nåväl, jag reviderade passet en aning till att köra exakt 20 stycken 400ingar och försökte inledningsvis under passet hitta en bra och jämn (Lamas skulle kanske kalla det kontrollerad) fart. Jag satte igång passet ackompanjerad av ett 20 tal kvinnor som på höjdhoppsdelen av stadion likt en sektrörelse gemensamt körde nån form av finskt Frisk&Svettis-pass. Lika konstigt som jag tyckte det såg ut när de utförde sina övningar måste de tyckt att jag såg ut som harvade runt och runt på banan.

Passet blev lyckat och jag kunde till och med öka den 'kontrollerade' farten en aning den avslutande hälften vilket oftast brukar vara ett gott tecken. Det som slet mest under passet var dock den korta vilan på 200m som jag lade strax under 50''. Det innebär en återhämtningsjogg i 4:10-fart och med syra i benen från en 400ing så hinner man inte återhämta sig nämnvärt under denna tid.

2009-08-10

Ålder och längd

Vid middagsbordet sitter Elias och grubblar lite för sig själv. Sedan ställer han följande fråga med en lite förbryllad min:

Elias: Pappa, visst är mamma ett år äldre än dig?
Patrik: Jo det stämmer. Mamma är äldre än mig.
Elias: Men jag förstår inte riktigt.
Patrik: Vad är det du inte förstår?
Elias: Jo, fast mamma är ett år äldre än dig så är du längre än hanne. Det är jätte konstigt.

Det är lätt att dra lite på smilbanden när man får dessa frågor men sätter man sig i Elias situation så är nog frågan ganska berättigad. I Elias värld är ju de som är längre nästan alltid uteslutande äldre. En sexåring är längre än en femåring och så vidare. Följaktligen borde jag rimligtvis vara äldre än mamma eftersom jag är längre än henne. Logiskt eller hur?

Tänk vad enkelt och bekvämt det skulle vara om man fortsatte växa på längden allt eftersom man åldrades. Eller inte.

2009-08-07

Sol, bad, löpning & bastu

Jag fortsätter bloggandet från iTelefonen då jag alltjämt befinner mig på resande fot i Finland (Vehmersalmi) utan bredbandsuppkoppling.

Vi har haft riktigt flyt med vädret, dryga 25 grader varje dag vilket faller alla i smaken. Bada, sola och basta blir så mycket enklare då. Det enda som kanske blir lidande är löpningen. Att pressa mängd eller intervaller i varma förhållanden är klart tuffare än i svalt väder. Idag kom jag loss en sväng på eftermiddagen och rullade runt 20 km på ganska exakt 1:23. Benen lite stolpiga pga gårdagens banintervaller men det som slet mest under passet var som sagt värmen.

Imorgon styr vi kosan tillbaka mot Helsinki och civilisationen. Jag lovar att ta tag i alla intressanta kommentarer ni lämnat under de senaste dagarna då. Stay tuned.

2009-08-06

Tartankänning i Kuopio

En lugn och härlig sommardag vid en sommarstuga ute på en för mig okänd sjö i Vehmersalmi. Barnen har lekt och badat och även varit ute och fiskat med morfar. All good.

På eftermiddagen stundade det intervaller för min del. Problemet var bara att närmsta tartanbana låg 5.5 mil härifrån. Efter lite hjärnkris så tog dock begäret efter tartan befälet varefter jag satte mig i bilen och åkte till Kuopios fina friidrottsstadion.
Lamas skiss löd: 1200/1600/2000/2000/1600/1200m i 73’’-fart per 400ing. Pausjogg i 400m på 1:50. Det stora problemet med dagens pass var värmen. I skuggan visade termometern 26 grader så jag hade på känn att det skulle bli oerhört svårt att matcha planen.

Benen kändes bra och pigga trots gårdagens långa bilresa och jag sprang tom lite snabbare än planen första hälften. Under andra 2000ingen blev dock magen rutten varefter jag skar ner den till 1600m innan jag tvingades uppsöka toa. Efter det besöket avslutade jag stegen med 1200ingen. Som kompensation för den uteblivna 2000ingen så körde jag 5x400m i progressivt ökade fart från 72’’’ ner till 67’’ med överraskande god känsla. Sammantaget ett riktigt bra pass som tack vare den semitropiska hettan blev riktigt slitigt.

Sammanlagt blev det 11 mils bilåkning i totalt 90 minuter för att ploga loss 41 träningsvarv på tartanen under 82 minuter. Ibland undrar jag om jag faktiskt är spritt språngande galen.

2009-08-05

Resandet fortsätter

Återigen en suligt tidig uppstigning och sedan omedelbar avfärd mot de mörka finska skogarna. Tillsammans med stora delar av Mamma Marikas familj åkte vi till utkanten av Koupio. Efter en försmädlig felåkning (jag oskyldig till den) så anlände vi under senare delen av eftermiddagen.

Efter lite välkomstfika så svidade jag om till arbetskläder och begav mig ut på ett distanspass. Kroppen är verkligen underlig ibland. Trots gårdagens slitiga hemresa från Tallinn och sedan hela dagen i bilen idag så var benen ruggigt sugna på löpning idag. Landsvägsterrängen är här i området ordentligt kuperad men benen levererade ändå stadiga kilometer ner mot låga 4:00 med en mycket låg snittpuls. Ett gott besked, är de bara hälften så pigga på morgondagens intervallpass så kommer det bli goda tider.

Efter passet båtade vi över till en ö där Mamma Marikas släkting äger en mindre sommarstuga med tillhörande vedeldad bastu. Grillning, bad och bastu. Allt gott.

2009-08-04

Tallin tur och retur

Efter SM har jag verkligen levt ett nomadliv. Vaknade upp dagen efter tävlingen relativt pigg vilket indikerar att det fanns en hel del till att plocka ut ur kroppen. Efter frukost tog jag tåget från Malmö central till Kastrup där jag reste vidare till Helsinki och återföringen med familjen. Som jag saknat dem!

Attans tidigt på måndag morgon begav vi oss till Tallinn med en färja från Helsinki. Strax innan lunch hade vi anlänt till Pirita Top Spa hotell som låg direkt ut med havsstranden. Tydligen hade detta område/hotell byggts till Rysslands (dåvarande Sovjetunionen) sommar-OS 1980 för att handha seglingstävlingarna.

Vid hotellet var redan stora delar av Mamma Marikas övriga familj inkvarterade. Knappt 10 minuters promenad från hotellet låg en stor och härlig sandstrand där vi kunde släppa ut barnen på grönbete. Jag själv hann med lite distanslöpning utmed havsstranden som tack vare exakt noll höjdmeter resulterade i att faren låg nära 4:00 trots att handbromsen var åtdragen.

Idag åkte vi tillbaka till Helsinki för att omgående tvätta och packa om resväskorna för avfärd mot Koupio imorgon bitti. Som jag skrev inledningsvis: nomadliv.

2009-08-03

SM 2009

Jag och Linus under loppet inledande skede.
Foto: Gustav Lindqvist


Då var mitt fjärde utomhus-SM lagd till handlingarna. På lördag morgon var det väckning i ottan för att flyga ner till Malmö. Som sig bör innan viktig tävling blev det klent med sömn, svårt att somna då jag mentalt redan stod på startlinjen på SM. Väl på plats i Malmö styrde jag kosan mot centrum där jag checkade in på hotellet för att i lugnan ro ladda och vila lite.

Strax efter 15 promenerade jag knappt en halvtimme från hotellet till Malmö stadion där jag sedan prickade av mig och hämtade ut nummerlapp. Uppvärmningen genomfördes tillsammans med Unicorn-Linus och Lill-Lasse och blev lite kortaste laget då man inför dessa lite större tävlingar har lite fler hålltider. 20 minuter innan start är det upprop och sedan är det gemensam inmarsch 10 minuter innan start.

Inne på stadion var det bara att köra några stegringslopp för att få upp pulsen en aning och sedan rada upp sig för start på 10000m. Det var 20 löpare föranmälda men bara 13 kom till start vilket måste betraktas som mycket klent. Framförallt var det löpare i min klass som av olika anledningar inte kom till start. Bra för individuella placeringen men sämre då det ofta resulterar i mycket vakumlöpning. Starten gick och det bildades mycket snabbt olika grupperingar. Tätgruppen anfördes direkt från första varv av Ekvall som lade varvtiderna stabilt ner mot 71''. Tyvärr blev Ekvall kvar ensam längst fram då ingen ville lösa av honom och det kan tyckas lite orutinerat av honom att ända fram till sjunde kilometer ligga och borra längst fram.

I min klunga var det Linus som tog tag i taktpinnen de två första kilometerna innan jag avlöste honom med farthållningen. Då vi började närma oss halva loppet var det jag och KO-Martin som växeldrog varandra. Iron-Micke och Linus, som fått problem med håll, hade då börjat sladda en bit bakom. Vid fem kilometer hade vi nästan plockat upp Benjria som då valde att kliva av. Strax efter hade vi nästan hunnit ifatt Brajen-Therence som även han sedan klev av. Jag och KO-Martin passerade 5000m på 15:38.

Jag och KO-Martin. Två varv kvar.
Foto: Gustav Lindqvist


Längst fram hade Skoogen spräckt fältet med tre kilometer kvar att springa men vågade sedan inte fortsätta hålla farten uppe varvid han sedan föga överraskande fick ge sig i slutspurten där Adil precis som jag tippat (tyvärr) sprang hem guldet med Käcken som silvermedaljör och Uhris som trea. Jag måste erkänna att det hade varit roligare med en svensk som SM-vinnare. Det känns oerhört skevt att ha en svensk mästare på 10000m som dels inte är svensk medborgare och inte heller kan ge en segerintervju på svenska. Friidrottsförbundets regler är i vissa avseenden mycket märkliga.

KO-Martin och jag hade med två kilometer kvar fått syn på Grossen som börjat sladda markant. Vi tog in på honom och med 200m kvar trodde jag att vi skulle kunna smyga upp nära honom och spurta ner honom. Precis i detta ögonblick skriker en vettvilling med enorm stämma (det visade sig senare vara Hälles tränare Ulf Friberg) från läktaren 'PLOCKA GROSSEN' varvid KO-Martin får på en ordentlig spurt, går ifrån mig och ikapp Grossen. Grossen i sin tur blir då varse att vi är på väg att passera honom och lyckas då kraftansamla en spurt han också. Han får ge sig mot KO-Martin men håller undan för mig. I mål som nia med den föga smickrande tiden 31:31.01. Drygt en minut över personbästat men det ska erkännas att det är svårare att prestera en bra tid i 20 graders värme i augusti än ett kylslaget Stadion på senhösten. På ett mästerskap är ju placeringen det som i första hand räknas men det kändes lite surt att behöva ge sig mot både KO-Martin och Grossen.

Målgång och spurtförlust mot Gross och KO-Martin.
Foto: Gustav Lindqvist


Nåväl, det mest postiva med loppet var dock att respekten för de 25 varven som ska plogas på ett 10000m-lopp försvann en aning. Det tar nåt lopp innan man har hittat gränsen för var fart-ribban ligger. Jag har dessutom bara genomfört sex pass på bana (träningar och tävlingar inkluderade) vilket är på tok för klent. I lördags var jag lite för feg under det kritiska partiet mellan 5-8 km, där ska jag kunna gå hårdare. I framtida lopp under säsongen ska det inte vara omöjligt att lägga varvtiderna 1-1.5 sekunder snabbre och då är jag nere på sub31-tider igen.

Avslutningsvis ska jag be att få tacka för stödet/läktarvåldet som mina två vänner på läktaren stod för. Gustav och Boxar-Johanna måste säkerligen varit lite små-hesa efter tävlingen!

Resultaten »