2009-08-26

Långlöparnas kväll 2009

Rubriken på dagens post skulle nog istället kunna skrivas En lektion i mjölksyra eller alternativt Crash and burn. Gårdagens tävling på Stadion blev verkligen inte en av mina bättre tävlingar.

Jag värmde upp i godan ro inför tävlingen och snackade ihop mig lite med bland annat Unicorn-Linus, Jayo och Trädroten. För min egen del siktade jag på sub31 vilket skulle innebära 74.x-varv och helst en passering vid 5000m på 15:30. Trädroten kände sig stark och ville testa en hårdare öppning ner mot 15:12 och följaktligen 73''-varv.

Starten gick och Trädroten tog planenligt spets med Troeng och Unicorn-Linus i släptåg. Jag själv höll mig lite lugnare inledningsvis och fick en utmärkt första hälft serverad av klubbens nye amerikanske löpare Brandon som mycket tacksamt agerade hare första halvan av loppet. 5000m passerades på 15:26 och då kände jag mig mycket stark. Strax innan dess hade jag passerat Trädroten, Unicorn-Linus och Troeng.

Jag fortsatte borra på solo längst fram då Brandon klivit av efter sitt hedersamma dragjobb. Om jag förstod det hela rätt klev även Trädroten av kort därefter. Jag lägger så gott som alla varv på låga 74 vilket borde innebära att sub31 skulle vara inom räckhåll. Men sedan började problemen. Med åtta varv kvar får jag ett lätt håll och hjärnkrisar lite. Ska jag slå av på tempot för att bli av med det eller ska jag chansa att springa på och försöka behålla min målfart? Jag väljer det senare alternativet vilket skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag. Jag får lägga lite för mycket energi nu för att springa med hållet och samtidigt försöka hålla varvtiderna nära målfarten. Denna lilla extra ansträngning fick tyvärr mjölksyrabägaren att rinna över. Jag känner sakta hur jag blir stummare och stummare i benen och med 1000m kvar att löpa är jag helt kokt. Jag inser att det kommer bli två fruktansvärda avslutande varv. Jag har redan gett upp segern, nu handlar det bara om att komma i mål, för jag är ärligt talat osäker på om det kommer att gå. Men att bryta ett lopp det gör jag bara inte såvida jag inte är skadad eller sjuk. Mjölksyra är ingen giltig orsak.

De två avslutande varven upplevs mest i dimma. Musklerna i benen skriker av all syra och trots att jag tar i för kung och fosterland så rör de sig knappt framåt. Det måste sett för ynkligt ut för de som tittade på. Inför sista varvet (tror jag) blir jag passerad av Iron-Micke som sprungit på bra och gjorde ett kanon-race. Inför målrakan kommer även Jayo och Unicorn-Linus farande förbi mig. Jayo gjorde även han ett riktigt bra disponerat lopp igår. Lugn och sansad löpning för att sedan successivt öka tempot och gå i mål på 31:20. Med tanke på alla hans skadebekymmer så måste det vara oerhört skönt för honom att få detta kvitto på att träningen nu går bra. Mina två sista varv klockades på 86'' och det är ungefär lika hemskt som det låter. Jag tappade alltså 24 sekunder på dessa två varv och därmed försvann chansen till sub31. I mål kom jag på 31:26.40 och en fjärde plats. Inte riktigt det jag hade haft siktet inställt på innan start.

Mycket konfunderad efter målgång. Det är inte ofta man klappar igenom på det här sättet. Får ta mig en funderare på vad som gick fel. Men förmodligen handlar det om en kombination av saker. Hållet var säkert en faktor och kanske var tempot aningen för högt halvvägs. Kanske hade det varit bättre att öppna på 15:35 och sedan öka lite mer andra hälften? Då kanske soppan inte hade tagit slut med två varv kvar att löpa? Dessutom kanske jag inte var helt återställd efter lördagens tävling i Södertälje. På grund av min skadeperiod i sommar så är jag inte lika genomtränad i år som vid samma tidpunkt i fjol.

Sett över hela loppet är jag ändå ganska nöjd med mitt genomförande hur konstigt det än låter. Jag höll ett mycket jämnt tempo ända fram till hållet slog till. Jag hade ett riktigt bra flyt och snittade nästan 74-varv hela vägen. Jag vet att jag har sub31 i kroppen. Nu gäller det bara att kraftansamla och fokusera på bra träning och sedan nästa försök den 20/9 på ALJ-open.

Väl hemma ville jag bara skrika och smälla i dörrar. Inget av detta är dock tänkbara alternativ om man har två småbarn som ligger hemma och sover. Istället satte jag på Resident Evil 5 och slaktade zombies in på småtimmarna. Kändes faktiskt lite bättre.

Nu dagen efter sitter jag på kontoret och kokar inombords och gnisslar tänder. Självförtroendet fick sig en rejäl törn igår och nu längtar varenda cell i kroppen efter revansch. Bättre tändvätska finns inte. Det kommer inte bli svårt att motivera sig på kommande intervallpass.

14 kommentarer:

Ellinor sa...

Ilska och revansch är bästa drivkraften efter ett sådant lopp. Jag kan tyvärr inte skriva det jag brukar skriva då dina två sista varv var väldigt...sittande. Men du kämpade!

NiklasN sa...

Tycker ju att det var riktigt bra till sista 1000, genomklappningar händer ju tyvärr.
Men kämpaglöden fanns ju där, alla tjufem varven!

swyzak sa...

Håll e ett jävla skit och ffa fruktansvärt plågsamt att försöka löpa igenom... Strongeligen fajtat och jag e helt övertygad om att sub 31 återkommer på ALJ... Du har ju definitivt kapaciteten med råge... På´t igen bara...

n'batha sa...

Samma sits som du i samma tävling men heeeelt andra tider.

Patrik Engström sa...

Ellinor:
Haha, du menar att jag inte sprang snyggt de två sista varven? Jag misstänker att jag såg ut som en kille som kör flakmoppe på vägen in i mål men känslan var precis tvärtom! :)

Patrik Engström sa...

NiklasN:
Jo det rullade på riktigt bra med 74.x varv ända tills hållet slog till. Fram tills dess kändes det riktigt bra och jag hade trots allt chans på sub31 tills de två sista extremt jobbiga två varven. Men då hade jag redan passerat bäst-före-datum. Ärligt talat fattar jag inte hur jag tog mig till mål men att bryta fanns inte på världskartan.

Patrik Engström sa...

Swyzak:
Hållet var ingenting mot mjöksyran sista två varven. De var jobbigare än hela Milano Marathon. Sätter saker och ting i perspektiv.

Patrik Engström sa...

n'batha:
Nedrans, gick du osså på pumpen under ditt lopp eller drabbades du av håll?

n'batha sa...

Syra. Mest pga av min cykelorgie dagen innan (teori som håller självförtroendet uppe).

swyzak sa...

Syran var ju dock troligen än värre än vanligt som en ren följd av att försöka löpa genom hållet i oförtruten takt...

Patrik Engström sa...

Swyzak:
Jo jag har funderat på det där. Jag störs normalt sett aldrig av håll. Men kanske drog jag på mig hållet om jag pressade på lite för hårt på varven innan? Fast under den perioden rullade jag på riktigt stabilt och hade bra flyt hela tiden. Upplevde det inte som om jag låg över gränsen då.

Patrik Engström sa...

n'batah:
Ok, syra är inte att leka med. Tare lugnt med cykelorgier dagen innan näsa tävling! :)

n'batha sa...

Ojdå. Nu blev vi visst klubbkompisar. Slängde in medlemsavgiften i fredags. Hoppas att ses framöver.

Patrik Engström sa...

n'batah:
Nämen det var härliga nyheter. Jag är övertygad om att du kommer utvecklas som löpare med lite träningsupplägg och stimulerande omgivning!