2009-09-10

12x1000m @3:05, PJ: 200m 53''

Igår var det som sagt äntligen dags för en endorfidos av tusingar. Glatt fågelkvitter i magen hela dagen på jobbet innan jag till slut kunde byta om och bila ner till Sollentuna vallen för lite uppvärmning och löpskolning.

Sin vana trogen blåste det gnällspik utmed banan. Då jag joggade runt lite i trakterna kring Edsviken såg jag folk som var ute och vindsurfade. Det är aldrig ett bra tecken om man vill pressa banintervaller. Nåväl, inget att hänga läpp för jag var laddad så det räckte. Coach Lamas plan löd denna gång 12x1000m i 3:05-fart med 200m pausjogg på 53''. Planen från hans sida var att dra ner på farten en aning på tusingarna men åt andra sidan köra tolv istället för tio stycken till antalet samt piska in lite raskare pausjogg. Det ska tilläggas att det är ordentligt skillnad på att snitta 200m på 53'' istället för 60''. Det kan vid en första anblick inte se ut som en större skillnad men betänk att 53'' på 200m är vilojogg i 4:25/km medan 200m på 60'' helt plötsligt innebär en vilojogg på 5:00/km.

Jag hade tyvärr ingen sparring under mina intervaller utan fick förlita mig på min egen skalle och fartkänsla. Hittade omgående tempot och lade så gott som alla intervaller på 3:05.x förutom den sista som gick på 2:59. Bra känsla under passet, jag slet inte ut mig fullständigt men kände dock att det kanske fanns lite till att krama ur kroppen. Men då det är tolv tusingar som ska plogas och jag dessutom får stångas solo i blåsten så vågade jag inte lägga dem snabbare i början för att kanske plikta ordentligt mot slutet. Nu hade jag dock en del krafter kvar i bagaget då jag kunde lägga sista under 3:00.

Snittet för de tolv tusingarna blev exakt 3:05.0 och även pausjoggen snittades på tiondelen efter Lamas instruktioner, det vill säga på 53.0''. Utmed banan hade jag även pepp från FlippFloppFrida. Inför sista intervallen hör jag henne gasta: se nu till att njuta ordentligt av den sista tusingen. Helt plötsligt började Verve spela Bitter Sweet Symphony i min skalle då det bittert gick upp för mig att de härliga tusingarna höll på att lida mot sitt slut och att jag med största sannolikhet tidigast får köra ett liknande pass våren 2010. Inombords var jag ett virrvarr av tankar och känslor. Ska jag slå av på farten och därmed njuta så länge som möjligt av den sista tusingen eller skulle jag göra en all in och bättra på snittet en aning?

Jag valde det senare alternativet.
Vet dock fortfarande inte om jag gjorde rätt val.

10 kommentarer:

swyzak sa...

Sweet mannen... Men jag kan förstå tomheten lixxom...

Floppis sa...

Det var en speciell stämning på Vallen igår. En balanserad blandning av upprymdhet, adrenalin och lycka, det var tusingarnas kväll! Mycket vackert, mycket vackert

Lorenzo sa...

Verve gjorde comeback efter ngr år - så kan det kanske bli med tusingarna oxå...?

Patrik Engström sa...

Swyzak:
Danke, men nu har jag ett tomrum som inte verkar kunna fyllas! :)

Patrik Engström sa...

Floppis:
Ha du har rätt. Lägg därtill ett gäng friidrottande juniorer som yrde omkring i många spår så är det en träffsäker beskrivning. Tack för pepp!

Patrik Engström sa...

Lorenzo:
Jo jag misstänker det. Jag måste prata med Lamas om detta. Med stadiga (alltså veckovisa) inslag av tusingar tror jag att jag skulle göra sub30 inom ett par månader.

swyzak sa...

Fan Patrik du måste ha missat perioden i våras när vi fick ploga tusingar 1 ggr/v i 10 veckor... D hade varit mumma för dig....

Tröskelkungen sa...

Gott jobbat Patrik.
Lycka til på ALJ

Patrik Engström sa...

Swyzak:
Jo jag var plågsamt medveten om hur ni fick lyxa till det med alla dessa tusingar. Jag fick faktiskt tre veckor i rad med 12x1000m och fallande vila och formen var nog som allra bäst då. Sedan skar Coachen bort dessa ur träningsschemat och kort därefter var jag skadad med stresreaktion i bäckenet. Ser du mönstret? :)

Patrik Engström sa...

Tröskelkungen:
Tack för pepp! Sicken strålande säsong du haft! Vi ses väl på LL?