2009-09-08

Min dotter Venla

Venla - min dotter och ögonsten.

Dagens post går till min lilla alldeles egna personliga solstråle, nämligen min dotter Venla. Hon är min alltid så fantastiskt glad och snäll mot mig så att hjärtat mitt smälter bara jag tänker på henne.

Strax innan semestern började hon så sakteligen formulera tydliga ord och för första gången kunde hon göra sig förstådd utan att använda olika former av ljud eller läten. Nu var det enstaka ord som användes för att låt oss förstå att hon var glad, ledsen eller hungrig. Som det mesta i livet tar vi vissa saker för givet. Men för ett litet barn måste det vara en oerhörd känsla att helt plötsligt kunna kommunicera. Även som förälder är det fantastiskt kul att se hur mycket barnen super in på kort tid. Trots sina dryga två år förstår hon nästan allt man förklarar för henne, men det var först under sommaren hon själv kunde besvara frågor som ställdes till henne.

Nu rinner orden bara ur henne från morgon till kväll. Det är liksom som om hon är på upptäcktsfärd i sitt eget ordförråd. Sakta men säkert lär hon sig dessutom att kombinera ord och det var inte lite utan stolthet Pappa Patrik konstaterade att hennes första kombination med fyra ord var: Venla är pappas flicka. Mitt hjärta hoppade över två slag och jag önskade att någon där hade kunnat stanna tiden.

Härom dagen tog Venla ytterligare ett nytt litet språkligt framsteg då hon för första gången inte pratade om sig själv i tredje person. Istället för att säga 'pappa hämtar Venla' så sade hon 'Pappa hämtar mig'. Det kan tyckas som en liten detalj men för mig var det Nobelprisvarning.

Venla är ofta på bushumör.

2 kommentarer:

Dunceor sa...

Hon ser mysig ut =)

Då jag inte har några egna barn så är det svårt att jämföra men jag är stolt över min 2½ åriga brorson istället =)

Patrik Engström sa...

Dunceor:
Låter gott! De sprider mycket glädje de där små rackarna till barn! :)