Jag är ett barn

Elias fortsätter sina utsvävade filosofiska tankegångar. Igår var det dags att förklara för Pappa Patrik varför han han fortfarande är ett barn. Som vanligt lyssnar Pappa Patrik noga och lär.

Elias: Pappa, vet du om en sak?
Patrik: Nej vaddå?
Med viss triumf i sin röst.
Elias: Du är fortfarande ett barn.
Patrik: Jasså? Hur kommer det sig?
Elias: För att din mamma och pappa lever. Därför är du ett barn!

Elias har nog en poäng. Pappa Patrik är nog på många sätt och vis fortfarande ett barn. Det tar jag viss heder i att konstatera. Men det har nog ingenting att göra med att farmor och farfar fortfarande är i livet. Eller?