Från vänster: Hitoshis fru Asako, min syster Chiemi och jag.Lördag:
Under natten mellan fredag och lördag lyckades jag forsla över de sista möblerna från det gamla huset och tillslut utmattad falla in i nån form av koma då huvudet nuddade kudden. Vaknade upp i ett hus till bristningsgränsen fylld med flyttkartonger vilket för en milt sagt lagom pedantisk halv-japan är rena mardrömmen. Nåväl, resväskan stod trots allt packad och taxin mot Arlanda plockade upp mig runt 10.
Resan mot Japan gick första via Helsinki där vi boardade ett Finnair-plan av hög kvalité (varför kan inte alla flygplan ha personal-screens vid sätet?) med destination Tokyo, Japan.
Söndag:
Knappt tio timmar senare landade vi vid Narita Airport strax utanför Tokyo och lyckades tillslut slussa ut alla kollegor från flygplatsen där vår guide mötte upp oss. Vår chartrade buss tog oss sedan direkt in till Ueno där en Tonkatsu-lunch (friterad fläskfilé) intogs till lunch. Mina kollegor fortsatte sedan sightseeingen med bussen mot Akihabara (teknikstadsdelen), Asakusa (Tokyos svar på Gamla stan) och Koppabachi. Jag själv mötte upp min barndomskamrat Hitoshi, hans fru Asako, son Takeshi och min syster Chiemi. Mäkta trevligt att träffa dem igen då det var över fyra år sedan jag träffade honom (syrran träffade jag senast 2007).
Efter lite traditionsenligt presentutbyte så tog vi oss till ett museum där vi tittade på en ukeyo-e utställning (wood carving-konst) och Edo-Tokyos utveckling från sen samurajtid till andra världskriget. Även om jetlagen kickade in rätt hårt i den dämpade belysningen så var det mycket intressant. Efter detta tog vi oss tillbaka till mitt hotell i Shinagawa där jag mötte upp resten av mina kollegor och tillsammans intog vi en fantastiskt god Shabushabu-middag på 38e våningen på hotellet. Mycket trevligt att få presentera min syster och vänner för mina kollegor. Då jag strax innan tolvslaget på söndag gick och lade mig hade jag varit igång ganska precis 32 timmar på raken (bortsett från lite tillslumrande på planet). Som ni förstod sov jag likt en klubbad säl.
Måndag:
Första dagen på plats i Tokyo och stämning och förväntningarna för på topp. Dagen till ära bestod dock av konferens från 08:00 till 18:00 så det var bara att bita i. Jag tyckte dock att jag skakat av mig den värsta jetlagen och hängde med bra på föredragen.
På kvällen begav sig hela jobbet ut mot Shinjuku där vi efter lite initial förvirring tog oss till ett större varuhus där vi genomförde intensiv shopping innan det var dags för Tenpura-middag på restaurangvåningen. Jepp, det slank ner utan några direkta problem. Det Japanska köket är verkligen fantastiskt därom råder inga tvivel.
Den falska tryggheten med överspelad jetlag pissade mig dock rakt i fejset då det var läggdags. Det var precis heeeelt omöjligt att somna och därför klev jag upp 03:30 för att författa denna bloggpost. Nu verkar det tyvärr vara lite strul med nätet varvid jag får posta detta i efterhand. Men andemeningen består dock: Jetlagen är en riktig bitch. Så vad göra för att hantera detta? Well, jag kommer säkerligen vara ganska schleten under kommande kvälls utgång (Izakaya-bar) och efterföljande karaoke. Men kan man revanschera sig för den lite för tidiga uppstigningen idag? Plan: bege sig till Tokyos berömda fiskmarknad för att uppleva all den nyfångade fisken samt hur den auktioneras ut. Det ska enligt uppgift vara en upplevelse som jag (pga den suligt tidiga uppstigningen) aldrig har fått se. Så om tio minuter kommer taxin till hotellet för vidare färd mot fiskmarknaden. Jag återkommer med utförlig rapport.
En stämningsfull japansk trädgård.
4 kommentarer:
GRYYYMT avundsjuk. Kan tänka mig det är bra shopping också, kanske lite dyrt?
Njut av veckan och av säsongsledigheten, det blir ingen alternativträning under veckan förutom öl/sake-hävning?
Jättekul att läsa!! Bra jobbat att du tog dig till fiskmarknaden. Nyfiken på en utvärdering. Själv har jag aldrig varit där. Fortsätt att njuta!!!
Dunceor:
Jo det var fin shopping i Japan. Prisbilden var ungefär likvärdig med den i Sverige.
Och det där med rehabträning har aldrig varit min starka sida. ;)
Marie-san:
Tokyos fiskmarnad var nedrans bra. Du måste dit!
Skicka en kommentar