2009-11-20

Det okända friidrottsundret

Fredagsposten idag blir ett litet lästips. Då inte Coach Lamas skissar upp intervallpass till mig eller andra adepter så fördriver han tiden med att figurera i media på diverse olika tillhåll. Ni har säkert hört hans fagra stämma i marathon- och friidrottssändningar på Joråsport samt kanske läst några av hans alster på friidrott.se eller marathon.se?

För drygt en månad sedan avgjordes halvmarathon-VM i Birmingham och det som jag då reagerade på var att en amerikan (Dathan Ritzenhein) placerade sig så högt upp som nummer tre. Bara i år har två stycken amerikaner gjort sub 13:00 på 5000m (Matt Tegenkamp, Ritzenhein) samt placerat sig hög upp i resultatlistorna både på bana- och landsvägsmästerskap. Utöver dessa löpare har vi även Ryan Hall och nykorade segraren på New York Marathon Meb Keflezighi. Så vad gör de egentligen därborta? Min följd fråga till Lamas var ur det nu kom sig att Amerika lyckats producera så många bra löpare på kort tid? Lamas svarade lite kryptiskt att frågan var berättigad och att han redan börjat processa och framställa en artikel om detta.

Men för två dagar sedan hittade jag resultatet i form av en alldeles lysande och underbar artikel på friidrott.se. Ingressen sammanfattar det hela på ett mycket bra sätt:
De senaste två åren har vad som kallats "Det jamaicanska sprintundret" varit oerhört omskrivet/omtalat av en något yrvaken mediavärld. Däremot har det varit nästan helt tyst om "Det amerikanska löparundret", en företeelse på många sätt betydligt märkligare än Bolt & Co.

Ingressen i sin helthet (ALJ).

Den über grymma artikeln om den amerikanska renässansen. Författad av ingen mindre än Lorenzo Nesi.

4 kommentarer:

Gurra sa...

Vad gäller Ritz var i alla fall jag inte det minsta förvånad. Jag har följt hans utveckling under ca 2 år. Har hela tiden varit helt övertygad om att han förr eller senare skulle få till ett "genombrott". Hans träning med förre coachen Brad Hudson, som ju hämtat mkt inspiration från Renato Canova, har utan tvekan gjort honom till ett aerobt monster.
Jag vill inte förta Alberto Salazars coachegenskaper men tydligt är att "det nya" sättet att jobba med löpträning lönar till slut.

Kolla Ritz blog: http://dathanritzenhein.competitor.com/

Anonym sa...

Intressant artikel men jag såg inte så många förklaringar till uppryckningen annat än nämnda träningsgrupper? Skulle det i sig förändra situationen i Sverige? Kanske men inte i någon stor utsträckning. Är inte grundproblemet att få ungdomar börjar med konditionsidrott. Utan en ok mängd att börja med saknas förutsättningar till toppbredd. Hur rekryterar men ungdomar till friidrott och mer specifikt långdistans?
/Lars

Patrik Engström sa...

Gurra:

Jag måste erkänna att jag var lite överraskand. Jag har sett hans namn lite här och där men aldrig i detalj studerat hans utveckling eller träning. Hur som helst mycket bra löpt av honom denna säsong så det ska bli kul att se om han fortsätta prestera dessa tider kommande.

Min egen (och din?) coach Lamas är också en (fanatisk?) anhängare av Canova. Vi får se om man också blir ett aerobt monster! :)

Självklart följer jag Ritz blogg. Den är mycket inspirationsgivande. Du följer väl även Nate Jenkins? Det är några helt absurda träningsveckor han genomfört på sista tiden:
http://www.runningtimes.com/blogs/?p=449

Patrik Engström sa...

Anonym:

Uppryckningen är nog en konsekvens av många faktorer. En nämner du och den ska inte förtas: Möjligheten att träna och sporra tillsammans med löpare i samma klass. Det råder ingen tvekan att löpare goda som riktigt goda utvecklas något enormt om man får pressa sig mot jämbördiga eller allra helst något bättre löpare. Man presterar helt enkelt bättre tider och upplever det nästan som om det inte är lika jobbigt. Den mentala faktorn underlättas tex på slitiga intervallpass otroligt mycket.

En annan faktor är nog att de satsar och tänker långsiktigt samt även får möjlighet att träna och satsa på fulltid eller formulerat på ett annat sätt - fullt ut. jag är övertygad att om våra absolut bästa löpare: Skoog, Walleräng, Sjökan, Käck och Wallerstein fick möjlighet att träna tillsammans i en bra och stimulerande miljö (alltså en hel del utomlands) så skulle de utvecklas som löpare. Att få stöd på olika sätt skulle naturligtvis underlätta detta. Vidare är nog detta en avgörande faktor att få ungdomar väljer att dedikera och hänge sig extremt tung träning då de kommer upp i seniorålder. Man har så mycket annat som ska hinnas med, skola, jobb och karriär.