2009-11-06

Röd

Kent - Röd.

Fredag och inte vilken fredag som helst. Idag är nämligen dagen då herrarna i Kent beslutat sig för att släppa sitt nya album Röd, uppföljaren till Tillbaka till samtiden.

Jag är så pepp att jag kan självantända. Jag sticker inte under stol med att jag egentligen sedan albumet Verkligen varit helt hookad av deras musik som under deras karriär faktiskt har förändrats ganska mycket. Jag tycker de har en förmåga att ändra deras sound så att det ofta känns nytt, fräscht och tilltalande. Jag ska dock vara så pass ärlig att erkänna att det nog blir svårt för Kent att toppa albumen Isola och deras samling av B-sidor. Dessa två album är otroligt bra och kombinationen av Jocke Bergs hesa falsett röst och Sami Sirviö smekande lena gitarrstråk är svåra att bräcka. Ett axplock av låtar som etsat sig fast på hörseltrumman är Celcius, Saker man ser, 747, Utan dina andetag och December. Lägg därtill Bergs otvivelaktiga fingertoppskänsla för nyanser i sina texter så har man ett riktigt framgångsrecept.

Så hur ter sig deras nya album då? Well, efter cirka tio genomlyssningar (jepp, satte den på repeat under dagen på jobbet) kan jag väl skönja en viss influens av discobeatrytmer som fått mer plats och utrymme på bekostnad av deras tidigare karateristiska gitarrsound. Både på gott och ont vill jag påstå. Albumet var även svårare att ta till sig under de första genomlyssningarna något som jag väljer att se som positivt. Och som sig bör är deras första singel från albumet nästan sämst på skivan. Traditioner ska man inte rucka på.

Imorgon på distanspasset är valet av musik lätt.
Imorgon och de kommande månaderna.
Ända tills nästa album

8 kommentarer:

Bergman sa...

Löpare lyssnar inte på musik under passet:-)

Patrik Engström sa...

Bergman:
Haha, det är inte musik jag lyssnar på under passet. Det är Kent. Det är över musik. Odefinierbart. :)

LN sa...

Som jag redan har skrivit: det klart svagaste som de har gjort. 1-0 till Krunegård.

laser sa...

Klart bättre än förra plattan men ändå inte i nivå med tidigare alster. Fast iof, vem gör något som är i närheten av deras tidigare släpp? "Röd" är bättre än allt annat som släppts i år, inkl Krunegård, och då gillar jag ändå den gossen.

Eskilstunas stolthet ska ha cred för att de aldrig stagnerar och gör en likadan skiva två gånger. Alltid ett nytt sound med det patenterade Kent-soundet i botten. Dessutom, som ett plus i kanten, det snyggaste skivomslaget sedan "Isola". Varsågoda, mina två(hundra) cent. Nu ska jag lyssna rött.

swyzak sa...

Även om dom tog ytterligare från det mera gitarrbaserade soundet som jag gillar starkt så måste jag säga att efter 10-talet lyssningar att det är ett riktigt starkt album... Dock överträffar dom inte Du och jag och döden... Men still solid as hell, jag behöver inte fundera på vad jag ska lyssna på ett tag... Nu bara att invänta spelningen i Örebro i vår...

Patrik Engström sa...

LN:
Det är lööööögn!

Patrik Engström sa...

Laser:
Håller med dig till fullo. Klart bättre än förra skivan men inte i klass med tex Isola.

Patrik Engström sa...

Swyzak:
Huvudet på spiken: Solid as hell.